Tillsammans mot terror och extremism

RAN-mötets första dag. Foto: EU-kommissionen

I september 2011 lanserade jag nätverket RAN (Radicalisation Awareness Network) som ett svar på den växande förekomsten av våldsam extremism som vi ser i Europa. Enskilda individer, som Anders Behring Breivik i Norge, Mohamed Merah i Frankrike eller självmordsbombaren i Stockholm är alla exempel på våldsamma extremister som begår terrorhandlingar. Denna typ av isolerade individer agerar utifrån höger- eller vänsterextrem övertygelse, eller utifrån religiöst motiverad extremism, och finns i våra samhällen idag. Men – runt omkring i Europa finns samtidigt en massa kunskap om hur man kan upptäcka dessa individer och förhoppningsvis stoppa dem innan de begår våldsamheter.

Nätverket, som möts idag och imorgon under ett högnivåmöte i Bryssel, består av lokalt engagerade personer – lärare, socialarbetare, poliser, religiösa ledare, forskare, representanter från det civila samhället och andra. Imorgon, tisdag, ansluter inrikes- och justitieministrar från flera EU-länder. Tanken med nätverket är att få till ett bättre utbyte av erfarenheter över gränserna. Åtta arbetsgrupper jobbar sedan ett år tillbaka med konkreta rekommendationer, för att ge EU-länderna bättre verktyg för att förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism.

Bland de åtgärder som vi har stött och blött idag, under konferensens första dag, är att upprätta verksamheter i samtliga EU-länder som hjälper personer att lämna extremiströrelser. Inspirationen kommer bland annat från Sverige och initiativet Exit hos Fryshuset i Stockholm. Lokalpoliser över hela Europa bör också utbildas i hur man bättre får upp ögonen för radikalisering bland unga, och vi ska försöka göra det lättare för personal inom mentalvården att slå larm om man får trovärdiga uppgifter om en  terrorattack. Vi pratade också om hur såväl avhoppare som terrorismens offer kan bidra genom att avromantisera den väpnade kampen.

Våra diskussioner idag har också cirklat kring hur den våldsamma extremismen underblåses av en växande våg av främlingsfientlighet i många EU-länder. Vi ser just nu hur extremismen kryper in i finrummen. De högerextrema och främlingsfientliga  rörelser som växer fram i Europa är i grunden en språngbräda för våld, men runtom i EU finns länder som inte tar den här utvecklingen på tillräckligt stort allvar. Nu för vi samman dem som jobbar på fältet med beslutsfattare från politiskt håll, för att vi vill se en förändring.

Ny rapport om romernas situation

Thomas Hammarberg är Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Han har idag presenterat en ny rapport om situationen för romer. Det är den första rapporten som ser över situationen i Europarådets alla 47 medlemsländer och det är tyvärr inte någon munter läsning. Främlingsfientligheten mot romer är vida spridd rund om i Europa, romer diskrimineras och utsätts även för rena hatkampanjer på vissa håll.

Ett stort problem är att många romer saknar statstillhörighet de saknar ex. födelseattester och pass vilket också innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. UNHCR och EU har därför startat flera projekt för att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är projekten svårgenomförliga. Kommissionen försöker därför att sätta politiskt tryck på EU:s medlemsländer dels genom olika kampanjer och projekt men även genom förslaget som vi presenterade förra året där länderna ska sätta upp nationella mål för att förbättra integrationen av romer. Alla EU-länder skulle till årsskiftet presentera en handlingsplan för att bättre integrera romerna, än så länge har 19 länder inkommit med en sådan strategi. Dessa handlingsplaner ska diskuteras senare i vår under ett rådsmöte.

Främlingsfientlighet och integration är också ämnet i en diskussion som jag ska delta i senare idag, med bland andra Charles Clarke tidigare inrikesminister i Storbritannien. Vi ska delta i en paneldebatt ordnad av Migration Policy Institute, en respekterad amerikansk tankesmedja som nu öppnar kontor i Bryssel. Men innan dess bär det av till Europaparlamentet och LIBE-utskottet för att diskutera det nya avtalet med USA om passageraruppgifter som parlamentet ska rösta om i april. Avtalet reglerar vad som ska gälla för den typ av passageraruppgifter som USA kräver in för att låta internationella flyg landa i USA, dvs för vilka syften de får samlas in och hur länge de får sparas etc. Trots det mycket höga tonläget i debatten så är det avtal som vi nu har förhandlat fram och som ska ersätta det som snart löper ut, väsentligt mycket bättre vad gäller tydlighet, integritet, ansvar och möjlighet till upprättelse. Det blir säkert en intressant debatt.

Dagen då Auschwitz befriades

För 67 år sedan förlorade Nazityskland greppet om Europa och fångarna i Auschwitz befriades. De krigande europeiska länderna började i och med detta ta de första stegen mot samtal, samarbete och fred. Den 27 januari är därför en dag då vi högtidlighåller minnet av förintelsen.

Vi har kommit väldigt långt i Europa sedan dess men antisemitism och främlings-fientlighet är något som fortfarande hänger sig kvar och som fortsatt svärtar ner bilden av Europa. När det är ekonomisk kris så tenderar dessutom dessa stämningar att växa sig än starkare. Runt om i europeiska länder hör vi idag tongångar som på många sätt påminner om den retorik som fördes i nazismens Tyskland. Det är därför oerhört viktigt att uppmärksamma denna minnesdag och åter påminna oss om historien. Vi kan aldrig slå oss till ro utan att det är bara genom att fortsätta verka för öppenhet, solidaritet och mångfald som vi kan motarbeta  antisemitism, rasism och alla typer av främingsfientlighet och fördomar

Jag är nu på morgonen på väg till Malmö, en stad som har fått sin beskärda del av lidande det senaste året. Jag ska tillsammans med Beatrice Ask träffa polisen för att få mer information om hur arbetet går för att få tag i gärningspersonerna bakom jul- och nyårshelgens dödsskjutningar. Jag ska samtidigt förhöra mig om situationen med illegala vapen i Malmö och Sverige.

En stor man ur tiden

I helgen nåddes vi av den tragiska nyheten att Vaclav Havel gått bort. Han var en av de verkligen stora européerna och betydde oerhört mycket för sammetsrevolutionen i dåvarande Tjeckoslovakien och för Tjeckiens demokratiska utveckling. Han stod alltid upp för frihet och mänsklig värdighet och var för många av oss ett stort föredöme. Jag hade äran att träffa honom vid ett tillfälle när vi talade på en konferens om demokrati på Kuba, en fråga som jag engagerat mig länge i och som även han brann för. 

En annan som lämnat oss är Nordkorean diktator Kim Jong Il. Han lär knappast sörjas av särskilt många men hans död reser en del frågor om Nordkoreas framtid och säkerheten på den koreanska halvön.

Tempot börjar denna vecka äntligen klinga av något. Jag har framför allt ägnat dagen åt en lång diskussion med vår anti-trafficking koordinator Myria Vassiliadou om nästa års strategi mot människohandel som hon jobbar med.

Slutligen vill jag rekommendera en hemsida som Erik Ullenhag lanserar idag. Det är viktigt att bemöta främlingsfientliga argument och myter med sakliga fakta.

Viktigt att stå upp för det öppna samhället

Sorgen och chocken efter terrordåden i Norge är ännu stor. Förtvivlat försöker vi förstå varför. Historierna från de överlevande på Utöya är mardrömslika. Som så många andra imponeras jag av den norske statsministerns ledarskap i denna svåra stund. Det är oerhört viktigt att stå upp för det öppna samhället och inte låta sig skrämmas till tystnad.

I samband med det fasansfulla terrordådet framkommer det att gärningsmannen under lång tid arbetat på ett slags manifest där Norge och Europa skall ”rensas” från multikulturalism och islam. Detta manifest är en produkt av en mycket störd mans hjärna, men tyvärr är ju tongångarna bekanta i Europa idag. Jag har många gånger uttryckt min oro över främlingsfientliga partier som bygger sin tyvärr allt mer framgångsrika retorik på att hetsa mot islam och andra så kallade samhällshot. Det skapar ett samhällsklimat som är djupt obehagligt och det finns allt för få ledare idag som står upp för det mångkulturella och hur viktigt det är att vi har ett öppet, demokratiskt och tillåtande samhälle där alla människor är välkomna.

Tack och lov är det ovanligt att gå från retorik till sådana besinningslösa illdåd som Anders Behring Breivik misstänks för, men det visar hur viktigt det är att arbeta mot radikalisering i alla dess former. Vi har från EU-kommissionens sida sedan i höstas inlett arbetet med att mer systematiskt arbeta mot radikalisering. I november presenterade jag en inre säkerhetsstrategi som har detta som en av sina prioriteringar. Tanken är att samla personer runt om i EU som jobbar med dessa frågor på fältet – forskare, socialarbetare, religiösa ledare, ungdomsledare, poliser och andra – för att utbyta idéer och erfarenheter. De första mötena har redan ägt rum och vi planerar att formellt lansera nätverket i september. Projektet ska få 40 miljoner kronor för att utveckla sitt arbete de kommande åren. Jag har nu sett till att våra norska kollegor bjuds in att delta i nätverkets arbete. Även Europol arbetar mot radikalisering och detta är också ett arbete som pågår i flera medlemsländer. Det är oerhört viktigt att vi arbetar preventivt mot att förhindra att människor med extremistisk ideologi inte går från ord till handling.

Det verkar även som om mannen som misstänks ligga bakom dessa fruktansvärda dåd på egen hand tillverkade bomben som gick av i regeringskvarteren i Oslo. Det är alltför lätt idag att komma åt ämnen som kan användas till hemmagjorda bomber. Oslobombaren verkar ha använt konstgödsel, vilket är ett av de vanligast förekommande ämnena för sådana här ändamål (ett annat är väteperoxid, som finns i hårblekningsmedel och som användes vid bombningarna i Londons lokaltrafik sommaren 2005). Jag lade ett förslag om detta i september förra året, som innebär bland annat att väldigt stora inköp av farliga produkter ska kräva särskilda tillstånd och behöva rapporteras. Det innebär också förbud mot vissa farliga kemiska substanser och krav på lägre koncentration av andra farliga ämnen – regler som tillverkarna om förslaget går igenom kommer att behöva anpassa sina produkter efter. Det går förstås inte att lagstifta bort alla risker för vålds- och terrorhandlingar, men med samma regler i hela EU kan vi göra det svårare för illvilliga personer att tillverka farliga sprängämnen.