You are currently browsing the tag archive for the ‘HBT’ tag.

Photo:  jcoterhals, creative commons Flickr

Photo: jcoterhals, creative commons Flickr

I veckan antog vi i kommissionen ett förslag för att klargöra de regler som ska tillämpas på skilsmässor och dödsfall för internationella äktenskap eller registrerade partnerskap. Det rör sig om cirka 13 % av alla nya äktenskap och 19 % av registerade partnerskap (statistik från 2007 så troligen ännu fler idag). I förslaget görs ingen skillnad på om det är hetero- eller homosexuella par.

Detta blir en viktig och praktisk del av den fria rörligheten. Det ska inte vara juridisk mer komplicerat att gifta sig med en person från ett annat land än med en från samma land. Kommissionen vill med detta förslag få slut på de parallella och motstridiga förfaranden och regler som finns i olika medlemsstater kring till exempel om uppdelning av fast egendom eller bankkonton när ett par från olika länder skiljs åt. När regelverket är antaget kommer det att skapa större rättslig klarhet för internationella par och familjer. 16 miljoner internationella par berörs av tydliggörandet och kommer veta vad som händer med huset, vilken domstol man ska vända sig till när det är dags att dela upp tillgångar oberoende var de finns. Reglerna underlättar också erkännande och verkställighet av en dom om förmögenhetsrättsliga frågor som angivits i en annan medlemsstat.

Naturligtvis är det beklagligt att inte alla 28 länder kunde enas så att alla europeiska medborgare omfattas av lagstiftningen. Tyvärr fick de 17 länder som ville gå vidare med ett fördjupat samarbete, och vi får hoppas att alltfler länder hakar på. Det blir viktigt att regelbundet påminna de återstående 11 länderna om vad diskrimineringen kan ha för konsekvenser för EU-medborgare.

Länderna som är med: Sverige, Belgien, Grekland, Kroatien, Slovenien, Spanien, Frankrike, Portugal, Italien, Malta, Luxemburg, Tyskland, Tjeckien, Nederländerna, Österrike, Bulgarien och Finland. De utgör 67 % av EU:s befolkning och en majoritet av de internationella par som bor i Europeiska unionen.
Länderna som står utanför: Danmark, Storbritannien, Irland, Polen, Ungen, Rumänien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen och Cypern.

Antagandet av beslutet om att tillåta fördjupat samarbete kräver kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i rådet och Europaparlamentets godkännande. Antagandet av de två förordningarna om genomförande av det fördjupade samarbetet kräver enhällighet av de 17 medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet och samråd med Europaparlamentet. Övriga 11 medlemsstater är fria att när som helst ansluta sig till det fördjupade samarbetet.

Annonser
With Igor Kochetkov and Björn van Roozendaal in Moscow

With Igor Kochetkov and Björn van Roozendaal in Moscow (photo: B van Roozendaal)

En gång om året träffar jag och det sittande EU-ordförandeskapet de ryska inrikes- och justitieministrarna för samtal och överläggningar om frågor av gemensamt intresse. Det handlar om samarbete mot organiserad brottslighet, framför allt narkotikasmuggling, trafficking och terrorism. Vi talar också migration, rättssäkerhet, korruption och visumfrågor. De senaste åren har mänskliga rättigheter kommit upp på agendan efter påtryckningar från mig. Årets möte hölls i tillsamans med de grekiska ministrarna och den italienska justitimeministern som Inkommande ordförande.

Vi träffades i ett kallt och snöigt Moskva med bakgrund av de ansträngda relationerna mellan EU ochRyssland. Vi hade en öppen diskussion, men gjorde inga egentliga framsteg i samarbetet. Vi  har förhandlat sedan lång tid tillbaka om visumlättnader och här borde vi snart kunna komma överens om att ytterligare underlätta för ryska medborgare att resa till EU. I fråga om att helt avskaffa visum är det ett ömsesidigt mål, men ännu återstår en hel del för Ryssland att göra innan det kan bli verklighet. Det handlar om kampen mot korruptionen, dokumentsäkerhet, asylfrågor, kampen mot  diskriminering etc.

Diskussionerna om mänskliga rättigheter tog längst tid. Vi känner en stor oro för situationen här bla när det gäller den nya lag som tvingar NGOs att registrera sig som ”utländska agenter”, brister i rättssamhället, den sk propagandalagen mot homosexuella och godtyckliga rättegångar och domar mot oppositionella. Jag tog också upp Magniskykyfallet och krävde återigen en oberoende utredning om omständigheterna kring hans död.

Igår åt jag middag med ett stort antal NGO som uttryckte sin oro för de nya lagarna och risken för en försvagning av det civila samhället.

Morgonen inleddes med en mediafrukost tillsammans med Björn van Rosendaal från ILGA-Europe i Bryssel och Igor Kochetkov, som är ordförande i det ryska HBT-nätverket. Vi talade om MR-situationen i allmänhet och situationen för HBT-personer i synnerhet i Ryssland. Oron gäller den nya lagen, men också den allmänna stigmatiseringen av HBT-personer som den leder till. Vi har sett oroväckande ökat våld, trakasserier och hets mot homosexuella , något som regimen indirekt legitimerar när man stämplar homosexualitet som onormalt och farligt för barn.

hbtflyktIgår kom EU-domstolen med ett positivt och klargörande besked om att homosexuella asylsökande kan anses utgöra en ”samhällsgrupp” och därmed kvalificera sig för asyl i ett EU-land. Fallet gällde tre personer från Sierra Leone, Uganda och Senegal respektive, som sökt asyl i Nederländerna. I dessa länder är homosexualitet förbjudet och kan straffas med allt mellan böter och livstidsfängelse. I världen idag finns det 76 länder (!) som förbjudit homosexualitet.

EU:s regler för att avgöra vem som är flykting finns i det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Reglerna har sin grund i Genèvekonventionen som definierar flyktingar som personer ”som flytt sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl.

Det är ett viktigt och välkommet avgörande eftersom inte alla länder tolkar flyktingdefinitionen på ett sätt som inkluderar förföljelse av homosexuella, även om UNHCR:s handbok sedan länge föreslår en sådan tolkning. För länder som t.ex. Sverige och Belgien förändras inget, eftersom man redan beviljar skydd till förföljda homosexuella personer. Domstolens beslut blir vägledande för hela EU.

Domstolen la till att det inte räcker med att ett förbud existerar, utan det måste finnas en reell risk för sanktioner, som t.ex. risk för fängelsestraff. Domen klargjorde också att man inte kan kräva av homosexuella att de ska dölja sin sexuella läggning för att undkomma förföljelse eftersom det är en så grundläggande del av en persons identitet. Det är också ett viktigt klargörande eftersom det faktiskt förekommit att myndigheter avslagit asylansökningar med hänvisning till att det går att dölja och på så sätt undkomma förföljelse.

cc Tatiana Sapateiro

foto: Tatiana Sapateiro cc

Belgrade Pride arrangeras med start nu på fredag den 20 september och med en planerad parad på lördagen den 28e. Tyvärr har jag inte möjlighet att delta i paraden i Belgrad för att visa mitt stöd till den serbiska hbt-rörelsen. Jag har därför valt att uttrycka mitt stöd till organisatörerna i form av ett brev (se nedan). Arrangörerna är rädda att paraden återigen förbjuds. I ett brev till Serbiens premiärminister Dačić har jag därför uttryckt min oro dels för säkerheten, men också påmint om vikten i försvaret av mänskliga rättigheter så som demonstrationsfriheten och yttrandefriheten.

Redan 2001 organiserades den första Pride paraden i Belgrad. Den tilläts men deltagarna attackerades av motdemonstranter och skadades. Man försökte på nytt 2009, men då blev paraden inställd. Sedan dess har det tagits små steg framåt – paraden genomfördes 2010 med tillstånd och med polisskydd mot de våldsamma motdemonstranterna. Sedan har utvecklingen tagit två steg tillbaka. År 2011 förbjöds paraden pga ”hot mot den nationella säkerheten” och likaså förbjöds förra årets prideparad. Att myndigheter ger vika för hot om våld, och förbjuder paraden på grund av säkerhetsproblem är bekymmersamt. Mötesfriheten är en oerhört viktig beståndsdel av en demokrati och staten har som uppgift att garantera medborgarnas rättigheter.

Jag uttrycker mitt stöd och beundran till arrangörerna för att det handlar om rätten för var och en att älska den man vill, utan att förlora sina rättigheter, bli diskriminerad eller riskera hot och våld. Jag vill skicka mitt stöd så att de inte tappar tron på att samhället går att förändra. Det har gått i andra europeiska länder.

Det behövs ett systematiskt arbete runt om i Europa, för att stärka medvetenheten om hbt-personers rättigheter på samhällets alla nivåer. Det handlar inte om särskilda rättigheter, utan lika rättigheter som alla andra. Det finns överlag ett stort behov av att motverka alla tendenser till diskriminering mot hbt-personer genom lagstiftning och kampanjer. Så tar vi steg framåt i rätt riktning tillsammans.

Dear friends,

You are giving many people hope for the future by organising and participating at the Belgrade Pride. You show a great courage, and admirable personal conviction, standing up for human rights and defending the right to love.

Thank you for your invitation to take part in the Belgrade Pride events! Unfortunately, due to my previous commitments, I will not be able to join you. Nevertheless, I would like to extend my warm support to your undertakings and express my admiration for you and your battle -a battle that in other countries has led to progress we see today in Europe with equal rights for LGBT people.

As you are well aware, the European Commission is strongly attached to the values enshrined in the EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights, including freedom of assembly and freedom of expression and non-discrimination. It is totally unacceptable and incompatible with the fundamental values that the European Union are built upon, that citizens are subject to discrimination, violence and harassment and excluded from legislation that would protect them and their families.

It is of vital importance that Serbia, a country aspiring to become a member of the European Union fully embraces these values which are amongst the core foundations on which the Union project is built upon. I have sent a letter to Prime Minister Dačić in which I point out the necessity of his government to fulfil its obligations to respect, protect and fulfil the right to freedom of expression and freedom of assembly for all of its citizens, including LGBT persons – the rights enshrined in Serbia’s constitution. In my letter I stressed that the 2013 Belgrade Pride will be an important step for Serbia’s advancement in the EU path, through ensuring the core principles of equality and non-discrimination. I expressed my expectation that the Serbian authorities will take all necessary measures to facilitate a peaceful Pride march.

The European Commission will continue to monitor carefully developments in this area. It will also continue providing its strong support to the LGBT community in Serbia to enjoy their constitutional rights. 

I wish you a successful and peaceful Belgrade Pride 2013!

Rainbow EUVi har både berättelser och statistik på hbtq-personers grundläggande rättigheter inte respekteras, att diskriminering och våld förekommer runt om i EU idag. Egentligen har vi redan tillräckligt med bevis och kunskap för att inte behöva vänta och utreda ytterligare innan åtgärder föreslås. Idag, på internationella dagen mot homo- och transfobi, IDAHO, kom EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, med ytterligare siffror, en rapport som också innehåller förslag på åtgärder på EU och nationell nivå. Exempelvis så svarade 47% av de drygt 39000 svarande hbtq-personerna i byråns undersökning, att man har upplevt sig diskriminerad eller trakasserad pga sin sexuella läggning. Förhoppningsvis övertygar den fler om att vi behöver använda oss av den informationen vi har.

ILGA Europe publicerade igår sin årliga rapport och karta över Europa. Den visar på framsteg i Europa, men just också på de stora skillnaderna. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är fortfarande stora i EU. I flera länder har bögar och lesbiska rätt att gifta sig. Nu senast har Frankrike beslutat om en sådan lag. Graden av våld och trakasserier varierar mellan olika medlemsländer. Men förekommer överallt. Men mycket återstår att göra. Inget av EU:s länder är ”färdiga”, utan alla kan göra mer, inklusive EU:s institutioner.

Det är helt oacceptabelt och oförenligt med de grundläggande värden som EU bygger på att medborgare utsätts för diskriminering, våld och trakasserier och undantas från lagstiftning som skyddar dem och deras familjer. Jag tror inte vi behöver grotta ner oss i siffror utan snarare grundligt gå igenom vad vi ska göra för att förbättra situationen.

Photo:  jcoterhals, creative commons Flickr

Photo: jcoterhals, creative commons Flickr

Det var intressant att se publikens jubel på QX-galan i Stockholm i måndags när kronprinsessan Victoria visade sig vara prisutdelare till Årets homo. Kunglig glans är glammigt och passar fint på en gala, men framförallt är det två ”institutioner” som möts. En som traditionellt är ärkekonservativ, den andra började som avant garde, men båda kan väl numera närmast beskrivs som folkliga. Grattis också till Jonas Gardell, som välförtjänt fick priset Årets homo! Hans bok Torka aldrig tårar utan handskar är en riktigt bra bok, och viktig.

Jubel hördes också från Frankrike i helgen när en stor majoritet röstade för att öppna äktenskapslagen för homosexuella par. Ett steg på väg i rätt riktning för Frankrike till jämlikhet på riktigt. Men det är inte färdigt. Det var bara en första genomläsning och omröstning. De heta franska debatterna lägger sig inte med detta. Surrogatmödraskap och inseminationsrätt diskuteras redan. Förhoppningsvis ser vi en ny lagstiftning snart även på de områdena. Även i Storbrittanien är en könsneutral äktenskapslag på gång. Igår röstade parlamentets underhus för en för den nya lagen, och förslaget går vidare till utskottsbehandling.

Kontrasterna är som vanligt stora när det gäller hbtq- frågor.  Förra veckan i Ryssland röstade alla närvarande utom en person för lagen som förbjuder ”homosexuell propaganda” alltså all form av information om homosexuella relationer. Den fredliga demonstrationen mot lagen attackerades, vilket visar tydligt på konsekvenserna av lagen. Det institutionaliserar homofobin och legitimerar våld och fördomar. Det är inte bara ett bakslag för Priderörelsen, det är ett stort skrämmande steg mot än mer intolerans och från verklig demokrati. Tyvärr är det inte begränsat till Ryssland. Även i Ukraina är en sådan lag på väg. Frågan om solida antidiskrimineringslagar är en viktig fråga som finns med i förhandlingar om visumlättnader som vi för med våra grannländer.

Toppar homofobligan gör dock Uganda, som är på väg att skärpa lagen som förbjuder, inte bara att offentligt nämna homosexualitet, utan homosexualitet i sig själv. Det är så gammaldags att det är svårt att förstå denna hets mot kärlek år 2013. I förslaget ingår dödsstraff för homosexuella som är hiv-positiva och har sex, samt att man måste ange homosexuella till polisen.

women Photo belongs to scottsnydeHomo- och transfobin runt om i Europa är ett problem att ta på allvar. Blickarna vänds nu mot Serbien, där en pridevecka arrangeras den här veckan och avslutas med en prideparad på lördag. I Belgrad har man genomfört en prideparad vid två tillfällen, 2001 och 2010, men båda gånger attackerades deltagarna och människor skadades. Både 2009 och förra året förbjöd de serbiska myndigheterna prideparaden. Arrangörerna har ännu inte fått besked om årets parad får tillstånd.

I Belgrad finns hotfulla affischer och graffiti som uppmanar till våld mot pridedeltagarna. ”Kärlek, tro och hopp”, är å sin sida Pridens motto i år. Och det är kärlek det handlar om. Rätten att älska den man vill, utan att förlora sina rättigheter, bli diskriminerad och riskera hot och våld. Tron att samhället går att förändra, och hoppet om att någon gång få leva i ett öppet samhälle handlar det också om.

Det behövs ett systematiskt arbete runt om i Europa, för att stärka medvetenheten om hbt-personers rättigheter på samhällets alla nivåer. Det handlar inte om särskilda rättigheter, utan lika rättigheter som alla andra. Det finns ett stort behov av att motverka alla tendenser till diskriminering mot hbt-personer genom lagstiftning och kampanjer. Möjligheten – och rättigheten – att få arrangera prideparader är en del av det arbetet.

Att myndigheter ger vika för hot om våld, och förbjuder paraden på grund av att det inte går att garantera säkerheten är ett problem. Mötesfriheten är en oerhört viktig beståndsdel av en demokrati och staten har som uppgift att garantera medborgarnas rättigheter.

Kärlek, tro och hopp är mottot, men när jag tänker på arrangörerna och de hbt-personer som lever i Belgrad, tänker jag också på mod. De är modiga starka personer som kämpar för att påverka politiker, myndigheter och våldsamma huliganer för att förbättra samhället, men troligtvis också fördomsfulla nära och kära. Jag hoppas jag får önska dem Happy pride nu på lördag.

Det är min absoluta övertygelse att vi i Europa måste jobba tillsammans på en mängd områden för att göra framsteg. Ett av områdena är grundläggande fri- och rättigheter, varav arbetet mot homo- och transfobi är en del. Synen på hbtq varierar kraftigt bland Europas politiker och invånare. Visst är det nedslående och frustrerande att se de stora skillnaderna i Europa vad gäller rättigheter for hbtq-personer, men vi måste glädjas åt framstegen och fortsätta jobba tillsammans.

Transpersoners och intersexuellas rättigheter har hittills förekommit i den europeiska lagstiftningen och debatten i väldigt liten utsträckning. En färsk rapport ”Trans and Intersex People – Discrimination on the grounds of sex, gender identity and gender expression” flyttar fram positionerna. Den innehåller en omfattande genomgång och analys av lagstiftning vad gäller trans- och intersexuella personer och är ett bra underlag för den politiska debatten. Räcker det t.ex. att diskriminering av transpersoner har räknats som könsdiskriminering eller behöver könsuttryck och könsidentitet uttryckligen skrivas ut?

Ytterligare ett steg framåt att glädjas åt är förra helgens Baltic Pride arrangemang. I Riga möttes den första Prideparaden 2005 av våldsamma protester. Året efter fick paraden ställas in, men senare har den kunna genomföras tackvare stängsel och polisskydd. Förra lördagen kunde man för första gången sedan 2005 gå paraden genom Riga utan att vara skyddad av stängsel. Det är en självklarhet i flera länder i Europa, men ett stort framsteg i andra. Även i Polen har det gått framåt sedan jag 2007 gick i paraden i Warszawa, utan våldsamma incidenter men under stora protester och paradvägen kantades av högerextremister. Det blir bättre.

Alla hjärtans dag är en dag då vi kan hylla kärleken i alla dess former. Det var mycket glädjande att läsa nyheten att Washington blir den sjunde delstaten i USA som erkänner samkönade äktenskap. Nu väntar vi också på vad som händer i Kalifornien efter förra veckans domstolsbeslut som sade att förbudet där mot samkönade äktenskap går emot konstitutionen.

I EU är det fortfarande flera länder som inte erkänner samkönade äktenskap, tex Polen, Italien, Malta, Lettland och Litauen. Här hittar du mer information om vilka länder som inte erkänner samkönade äktenskap. På ILGA:s hemsida finns även mer information om hur långt vi har kommit i de olika EU-länderna vad gäller lika rättigheter.

I alltför många länder i världen är homosexuell kärlek förbjuden och är till och med belagt med dödsstraff på vissa ställen, till exempel i Sudan och Saudiarabien.

Läsningen om situationen i olika länder är nedslående, men det går faktiskt framåt. Så här den 14 februari, som alla andra dagar, är det viktigt att fortsätta kampen för alla människors lika rättigheter och rätt till kärlek. Det finns knappast för mycket kärlek i världen.

Idag är det den internationella dagen mot homofobi. Den är verkligen värd att uppmärksamma, fördomar mot HBT-personer är fortfarande allt för vanliga, också inom EU. Det visar turbulensen kring Pridefestivalen i Litauen förra veckan. Det är fortfarande oerhört svårt att komma fram i frågan om familjebegreppet på EU-nivå. Vi behöver naturligtvis en ordning där HBT-familjer och samkönade par har samma rättigheter vad gäller t.ex fri rörlighet inom EU, men några medlemsstater blockerar tyvärr alla framsteg på detta område . Här behövs mycket opinionsarbete.

Idag har jag annars ägnat delar av dagen åt förhandlingar med Kroatien och Turkiet. Kroatien har nu gjort stora framsteg i sina medlemskapsförhandlingar men det återstår en del att göra inom kapitel 23 och 24 som handlar om rättsligt samarbete. Det är traditionellt några av de svåraste kapitlen i alla medlemskapsförhandlingar eftersom det rör rättsamhället, kampen mot korruptionen, asylfrågor mm. Men vi hade ett bra samtal med Mr Drobnjak som är Kroatiens chefsförhandlare.

Med Turkiet förhandlar vi om ett återtagandeavtal, en förhandling som pågått i många år och som nu närmar sig en lösning.

Imorgon bitti bär det av till Strasbourg igen för session och debatt.

Jag är väldigt glad att Prideparaden i Vilnius till slut kunde genomföras i helgen. Rapporterna talar om det förvisso ska ha förekommit försök att störa paraden, men att många poliser fanns på plats och att säkerheten på ett gott sätt garanterades för de 400 personer – däribland Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson – som gick i paraden.

Som jag tidigare i veckan bloggade om stoppade en litauisk domstol paraden, men beslutet överklagades och igår kom besked från Litauens högsta förvaltningsdomstol att paraden skulle få tillbaka sitt tillstånd.

Detta är onekligen en viktig signal om att även HBT-personerns rättigheter måste garanteras, men också en påminnelse om att vi inte ska ta något för givet. Tyvärr är HBT-personers situation fortfarande utsatt, även i Europa.

Igår misshandlades RFSLs ordförande Sören Juvas i Moldavien i samband med en Pridefestival. Tack och lov blev han inte allvarligt skadad, men Moldavien har en mycket konservativ syn på HBT-personers rättigheter. Flera gånger har parader och arrangemang förbjudits och deltagare trakasserats. I Riga verkar krafter för att ställa in Pridefestivalen på lördag. Det är tyvärr långt kvar innan HBT-personers rättigheter accepteras fullt ut i EU:s grannländer men också inom EU. Jag har vid flera tillfällen tagit upp detta med mina EU-kollegor. Med Lissabonfördraget förbjuds diskriminering av personer med hänvisning till sexuell läggning, men vi behöver jobba hårt för att också ändra attityderna.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: