You are currently browsing the tag archive for the ‘Island’ tag.

EU-karta

EU-karta

När grunden till EU lades 1957 vara bara sex länder med i samarbetet – Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Tyskland och Luxemburg. Idag utgör 28 medlemsländer EU. EU har genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – EU motiverar till utveckling mot demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten. Flera länder står på tur, men har kommit olika långt i processen.

För Montenegro tuffar förhandlingarna på. Serbien erhöll status som kandidatland i mars 2012 och det första avtalet för normalisering av relationerna nåddes med Kosovo i april 2013, vilket gett hastigheten i reformerna ny fart. Den första regeringskonferensen om Serbiens anslutningsförhandlingar kommer att hållas i januari 2014. För före detta jugolaviska republiken Makedonien har kommissionen rekommenderat fem år i rad att anslutningsförhandlingar inleds. Rådet har ännu inte fattat något beslut om detta. Det är namnfrågan som spökar.

Albanien gör framsteg och  fortsätter sitt arbete mot korruption och organiserad brottslighet. Vi föreslår att Albanien ges status som kandidatland.

Det går sämre än man hoppats för Bosnien och Hercegovina och dialogen med EU står still. Det är viktigt att EU ökar sitt engagemang i Turkiet, annars riskerar vi att landet tappar intresse för EU. Tyvärr har Island backat ur och själva lagt förhandlingarna på is. Men eftersom Island är medlem av EES och Schengen är stor del av lagstiftningen redan i linje med den i EU. Det är synd att Island väljer att stå utan inflytande.

Med ett litet stycke nutidshistoria inser vi snabbt hur imponerande EU:s utveckling är.

–          1950-talet dominerades av kalla kriget mellan öst och väst. Protester i Ungern mot Sovjet mejades ner av den sovjetiska armén med 2500 dödade och tiotusentals sårade. Eurovision Song Contest grundades 1956 av sju länder (EU-ursprungsländerna samt Schweiz). Schweiz vann.

–          1973 skedde den första utvidgningen. Danmark, Irland och Storbrittanien gick med. Samma år som Abba vann Eurovision Song Contest – 1974 – störtas Salazarregimen i Portugal. Året därpå dör Spaniens general Franco. I och med det faller de sista högerdiktaturerna i Europa.

–          1980-talet. Lech Walesa i Polen, Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget. De nya demokratierna Grekland, Portugal och Spanien kommer med i EU. 1989 vinner Jugoslavien Eurovision med Rock me.

–          1990-talet. Krig – i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo. Och Nato-bombningar av Serbien. Sverige går med i EU, samtidigt som Finland och Österrike. Italien inleder 90-talet med ”Insieme 1992” om ett enat Europa. Irland vinner Eurovision fyra gånger. Sverige två.

–          00-talet. Terrorattack i USA, eurons införande och förenandet av väst och östeuropa med 10 nya länder 2004, och ytterligare två 2007. Ekonomiska krisens utbrott 2008. Estland, Turkiet, Ukraina, Finland, Serbien och Ryssland erövrar sina första förstaplatser i Eurovision.

Utvidgningen har varit, och är en stor fördel för hela Europa. Instabila och odemokratiska länder har genomfört viktiga reformer och gjort stora framsteg mycket snabbare än man kan tänka sig att det gjort utan medlemskapet som morot. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer och möjliggör investeringar vilket leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU.

Sedan starten av Eurovision Song Contest 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Kommer EU kanske en dag bli lika stort som Eurovision.

Här hittar du detaljerad information om rapporten: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-930_en.htm

Stefan Füle, utvidgningskommissionär

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten som innehåller en analys av utmaningarna i utvidgningsprocessen och hur långt varje land har kommit sin process med tillhörande rekommendationer till lösningar. Utvidgningen har varit och är en stor fördel för hela Europa. Länder genomför viktiga reformer och några f.d kandidatländer har gått från att ha varit diktaturer till fungerande demokratier och rättsstater. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer, möjliggör investeringar och det leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU. EU:s mjuka makt att driva på reformer i länder ska inte underskattas och därför är det så viktigt att vi, trots ekonomisk kris, inte tappar intresset och fokus på utvidgningsprocessen.

Kroatien står allra närmast och kommer bli EU:s 28:e medlemsland den förste juli nästa år, men innan dess har Kroatien fortfarande konkreta saker som måste lösas, främst vad gäller konkurrenslagstiftning, fundamentala fri- och rättigheter, och även reformer inom mitt ansvarsområde.  Island ligger också bra till. Där är det snarare den isländska interna debatten som avgör om landet går med i EU.

Ser vi till övriga Balkan, så behöver Serbien förbättra relationen med Kosovo innan förhandlingarna om medlemskap öppnar. Förhandlingen med Montenegro inleddes i juni. Landet behöver särskilt göra framsteg i jobbet mot den organiserade brottsligheten och korruptionen, innan medlemskap blir aktuellt. För fjärde gången föreslår vi i kommissionen att förhandlingar med före detta jugolaviska republiken Makedonien. Där är det oförmågan att lösa konflikten om landets namn som spökar. Det är inte bra att det dröjer, eftersom man riskerar att landets reformvilja trappas av och att utvecklingen går tillbaka. Det gäller även Turkiet, där förhandlingarna frystes för att det inte finns enighet i rådet. Tyvärr ser vi att Bosnien och Hercegovina inte går framåt i förväntad hastighet, utan det behövs en starkare politisk vilja att närma sig EU. För Albanien rekommenderar vi kandidatstatus och fortsatt reformarbete, och avser komma med en rapport så fort de rekommenderade reformerna är gjorda. Slutligen Kosovo – Kosovo har genomgått en särskild studie, vilken visade att de framsteg som krävs för ett avtal, har genomförts.

Carl Bildt och Stefan Füle, utvidngningskommissionären, skrev om detta i dagens Svd . Du kan också läsa mer här .

Utvidgningskommissionär Stefan Füles förslag om att anta den så kallade avin om Island antogs precis på kommissionens möte. Därmed ger vi grönt ljus för förhandlingstart. Avin identifierar de svårigheter som kan uppstå i förhandlingarna (särskilt inom fiske och jordbruk) och nu är det upp till medlemsländerna att besluta om och när förhandlingarna kan börja. Jag hoppas att de kan göra det snart, tex bör beslut kunna fattas på utrikesministrarnas möte i mars.

Det är förstås upp till islänningarna själva att avgöra hur snabbt de kan gå fram, som en jämförelse kan nämnas att det tog ungefär 14 månader för Sverige, Finland och Österrike att förhandla. Frågan om Icecsave är fortfarande ett öppet sår, men nya ansträngningar görs att omförhandla avtalet denna vecka. Det har inte med medlemsförhandlingarna att göra men påverkar attityden till EU bland islänningarna. Det kan bli en folkomröstning om detta i början på mars.

Island hör självfallet hemma i den europeiska familjen så jag hoppas på en snabb förhandlingsstart.

Sakta med säkert försöker jag komma in i rutinerna här i kommissionen. Det liknar mycket arbetet i regeringskansliet. Veckoberedningar med tjänstemännen, förberedelser med de egna medarbetarna, besök i parlamentet för debatter och frågestunder, en oändlig lista med folk att träffa, telefonsamtal att ringa, konflikter att lösa, journalister att tala med. Idag hade vi första kollegiemötet som hålls varje onsdag kl. 9.00.

Idag dominerades diskussionen av Grekland och den mycket allvarliga ekonomiska kris som landet genomgår. Det kommer att krävas resolut ledarskap och stora tuffa freformer av den grekiska regeringen för att komma till rätta med budgetunderskottet. Barroso och Olli Rehn redogjorde för diskussionerna på Europeiska rådet förra veckan och Ecofin igår.

Det vore tråkigt om Greklands problem påverkar eurodebatten i Sverige. Det är ju inte eurons fel att det går dåligt för Grekland utan felet är att Grekland (och andra länder) inte följer spelreglerna. Men Greklands problem är hela Europas problem och därför är det viktigt att hela EU står bakom det arbete som måste göras. Nästa vecka åker en delegation med experter från EU, ECB och IMF till Athen för att bistå med råd och tala med den grekiska regeringen. Den kommer att få räkna med tuff övervakning.

En positiv nyhet är att Island strax är redo att börja förhandla om medlemskap. Kommissionen kommer att lämna sin s.k avis nästa vecka och förhandlingar kan därefer inledas.

Ett av mina första beslut blir att lägga fram ett förslag om att reformera EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Inför det förslaget åker jag till Frontex huvudkontor i Warzawa imorgon.

Från Danmark rapporteras nu att de som vill införa euron är fler än de som vill behålla den danska kronan. Danske Bank har gjort undersökningen, som visar att sammanlagt 48,9 % av danskarna lutar åt ja, mot motsvarande 47,6 % för nej-sidan. Inte minst den finansiella oron ska ha övertygat danskarna om fördelarna med euron.

Själv har jag tidigare konstaterat att euroländernas gemensamma ansträngningar varit av stor betydelse i den rådande ekonomiska krisen, och att euron visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Det är roligt att danskarna är positiva till euron, och en dansk folkomröstning kan snart bli aktuell igen.

Men vi i Sverige måste också börja diskutera frågan. I ett scenario där en övergång till euron blir aktuell i såväl Danmark som på Island måste vi återigen ställa oss frågan om Sverige ska stå utanför. För mig är det självklart att vi ska vara med och ha inflytande när viktiga beslut som påverkar vår ekonomi, välfärd och arbetsmarknad fattas. Sverige och den svenska kronan riskerar att bli en jolle förtöjd vid en atlantångare: hängandes och slängandes bakom utan möjlighet att vara med och styra.

Även i Sverige är skillnaden mellan ja- och nej-sidan för liten för att vara statistiskt säkerställd. Många svenskar inser fördelarna med att ingå i euro-samarbetet. Många har känt av den svenska svaga kronan när de semestrat i Europa i sommar. Nu är det dags för oss politiker att våga lyfta frågan. Euron kommer säkert att bli en viktig valfråga 2010.

Minns ni EES-avtalet? I år fyller det femton år. Det var 1994 som tolv EG-länder och sex Efta-länder kom att bilda EES, det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Under något år strax före vårt EU-inträde var även Sverige ett av länderna som omfattades av EES-avtalet.

Idag är vi 27 länder i EU, men bara tre länder har EES-avtal. Liechtenstein, som aldrig siktat på EU-medlemskap, Island, som nu är på väg mot fullvärdigt EU-medlemskap, och så Norge, som röstade nej till EU. Avtalet ger rätt till fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital och ställer därmed krav på att stora delar av EU:s lagstiftning införs. Däremot saknar de tre EES-länderna representation i såväl kommissionen som rådet och Europaparlamentet.

Nu växer oron i Norge för EES-avtalets framtid. Norska UD har i dagarna offentliggjort en rapport från EU-ambassadören Oda Helen Sletnes, som målar upp bilden av ett EU som blir alltmer komplext och krävande – och där det norska inflytandet blir alltmer begränsat. Det handlar om att fler och fler frågor hanteras av EU-myndigheter, där Norge saknar insyn, men också att landet får svårt att behålla sin särställning när stora länder som Ukraina eller Turkiet kräver att få vara med på den inre marknaden. Och när EU-länderna mitt i finanskrisen fattar blixtsnabba, gemensamma beslut hinner Norge inte med i svängarna.

Allt det här stämmer säkert, och det är inte så konstigt om det norska inflytandet minskar ännu mer i takt med att EU-länderna samarbetar allt tätare på olika områden. Det är ju först när man är med fullt ut som man kan verkligen kan vara med och påverka de beslut som fattas. Vi ser ju själva problemen med att stå utanför eurosamarbetet!

Om någon vecka går norrmännen till stortingsval, men tyvärr finns inte EU-frågan alls med i valrörelsen. Det är synd. Men jag ger inte upp hoppet om att få med Norge i EU. Jag hoppas att det blir en debatt om detta även i Norge.

Jag noterar att OECD rekommenderar Island att införa euron så snart som möjligt. Som DN skriver:

En självständig penningpolitik är enligt OECD:s ekonomer inte ett användbart verktyg för att stabilisera ekonomin i en liten öppen ekonomi som Islands. Euron skulle både stabilisera och ge trovärdighet åt landets ekonomiska politik.

Många av de förutsättningar Island har som liten och och öppen ekonomi gäller även Sverige. Många av de fördelar Island skulle ha av euron skulle även Sverige ha. Jag har tidigare fört fram idén att Sverige och Danmark borde ordna folkomröstning samtidigt. Men då är det hög tid att vi börjar diskutera euron igen – annars riskerar vi båda att bli akterseglade av islänningarna.

islandIdag var det högtidligt värre i Stockholm. Utanför UD vajade den svenska, eu- och isländska flaggan. Inne i Blå Salongen överlämnade den isländske utrikesministern den formella ansökan om medlemskap i den europeiska unionen till EU.s rådsordförande Carl Bildt. Det kändes historiskt och som svensk klappade det lite extra i det nordiska hjärtat.

Ansökan kommer nu att tas upp på allmänna rådet på måndag där vi av allt att döma fattar beslut om att skicka ansökan till kommissionen så att den kan utarbeta en sk. avi. I den bästa av världar kan förhandlingarna starta till årsskiftet. Det är självklart så att Island redan uppfyller många av de krav EU ställer på kandidatländer. Landet är en gammal demokrati, Alltinget har mer än tusen år på nacken. Island är också EES-medlem och uppfyller därför många av de inre marknadskraven. Icke desto mindre är det viktigt att processen går rätt till och att Island inte uppfattas få någon gräddfil. Detta för att upprätthålla trovärdigheten i hela utvidgningsprocessen. Förhandlingarna om fiske och jordbrukspolitiken lär inte bli helt enkla för Islands räkning. Men som sagt, en historisk dag är det.

Senare idag träffade jag också min nya kollega från Litauen, EU-ministern Asta Skaisgiryte Liauskiene. Hon är minister sedan bara ett par veckor ioch verkade mycket trevlig, påläst och engagerad. Vi talade om det svenska ordförandeskapet och hade en längre diskussion om Vitryssland. Jag hade också möjlighet att framföra min och regeringens kritik mot den nya lagen om ”skydd av minderåriga för skadlig information”. Den innehåller ju ett direkt diskriminerande och kränkande avsnitt om homosexuella. Det är glädjande att Litauens nya president själv uttalat skarp kritik mot lagen och har tillsatt en utredning som skall se över den och föreslå ändringar. President Dalia Grybauskaite var fram till för en månad sedan Litauens EU-kommisisonär så hon är väl medveten om EU:s värderingar.

Igår röstade det isländska parlamentet, Alltinget, ja till att Island ska ansöka om EU-medlemskap. Efter en maratondebatt hamnade röstsiffrorna på 33 för och 28 röster mot. Två ledamöter avstod. Närmast ska frågan behandlas den 27 juli på ministerrådet för allmänna frågor och yttre förbindelser. Då väntas rådet uppdra åt kommissionen att utarbeta ett yttrande om huruvida Island är berett att inleda EU-förhandlingar om medlemskap. När förhandlingarna är slutförda på EU-nivå kommer Island att rösta om EU-medlemskap.

Jag gläder mig förstås åt resultatet i Alltinget. Island uppfyller redan många av de krav EU ställer på länder som söker medlemskap. Dock kommer det bli en tuff folkomröstningskampanj och en tuff debatt. Den kommer jag att följa med intresse.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: