You are currently browsing the tag archive for the ‘José Manuel Barroso’ tag.

Som vanligt är det fulla dagar. Det är ändå bara onsdag. Veckan inleddes med ett seminarium på Europaparlamentet organiserat av den svenska tankesmedjan Fores och European Liberal Forum. Temat var migration och arbetskraftsinvandring och det blev en intressant debatt med en hel del nya fakta. Sedan följde ett besök av utrikesutskottet från Sveriges riksdag varit på besök och vi talade bland annat om kommissionens arbetsprogram, asylfrågor och Egypten. Det är en tydlig tendens att de nationella parlamenten inbtresserar sig allt mer för EU-frågor. Den svenska rikdagen har alltid varit engagerad men jag får också besök från flera andra länders folkvalda, närmast väntar det holländska underhuset nästa vecka.

Jag hade också pratat visumfrågor och det östra partnerskapet med Ukrainas ambassad inför ett toppmöte i Kiev i juni med inriksministeriet. Ukraina har en del visumlättnader med EU men vill förstås uppnå full visumfrihet. Jag delar den ambitionen men som stämningen i medlemsländerna är nu, dvs inte särskilt entusiastisk till fler visumfria länder, är det viktigt att Ukraina snabbar på sitt reformarbete, inte minst kampen mot korruptionen. Situationen för de mänskliga rättigheterna går heller inte framåt tyvärr.

Ett lunchseminarium om cyberbrott, gruppmöte med den liberala gruppen i Europaparlamentet, och precis kommissionsmöte har jag också hunnit med. Vi har diskuterat europeiska rådets möte i fredags och försökte analysera vad som egentligen bestämdes. Det var ju mycket rykten och papper och så kallade icke-papper som cirkulerade hit och dit. Kontentan är att det fattades, lite i skymundan, viktiga beslut om innovation och energi, samt att Barroso och van Rompuy ska ta fram förslag till beslut om mer ekonomisk samordning till nästa europeiska råd i slutet på mars. Innan dess är också ett viktigt möte med eurogruppen. Det är allt mer uppenbart att de 17 länderna i eurogruppen blir en egen enhet och att det är svårare att stå utanför om man vill vara med och bestämma.

I eftermiddag leder jag ett stort seminarium om säkerhet och sedan bär det iväg till Rumänien och Bulgarien. Besöken där har varit planerade sedan länge och det finns mycket att tala om, men som läget är nu kommer det nog främst att handla om Schengen. Solen skiner i Bryssel, även om jag mest ser den utanför sammanträdesrummens fönster. Vågar man hoppas på vår?

Annonser

Ikväll har jag den stora äran att delta i en stor ceremoni i Strasbourg för att fira att Europarådet fyller 60 år. Bland deltagarna finns Europarådets nyvalde generalsekreterare Thorbjorn Jagland, Sloveniens president Danilo Türk, Mikhail Gorbatjov, Vaclav Havel och EU-kommisisonens ordförande José Manuel Barroso och ja faktiskt, schlagervinnaren Alexander Rybak. Jag kommer också att ha ett separat möte med generalsekreteraren Jagland.

Europarådet grundades 1949 med uppdraget att utveckla gemensamma demokratiska principer över hela Europa med grund i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Även om det förtsås återstår mycket att göra så har Europarådet gjort mycket viktiga insatser här.

Det är viktigt att uppmärksamma en dag som denna. Europarådets uppgift att värna om de mänskliga rättigheterna och att främja demokrati i Europa genom att stödja politiska reformer är lika betydelsefull idag som för 60 år sedan.

BarrosoMed 382 röster för och 219 mot godkände Europaparlamentet för några minuter sedan Rådets enhälliga nominering av José Manuel Barroso till en andra mandatperiod som ordförande för Kommissionen. Med stöd av en absolut ”Lissabonmajoritet” i parlamentet har han nu fått ett tydligt femårigt mandat. Som representant för det svenska ordförandeskapet och för Rådet gratulerade jag personligen Barroso efter omröstningen i kammaren.

Ett antal viktiga och svåra frågor lär dominera den europeiska agendan de kommande åren, och därför är dagens godkännande av Barroso mycket viktigt. Europa behöver röra sig framåt för att kunna ta ledningen i de globala klimatförhandlingarna, skynda på den ekonomiska återhämtningen och skapa bättre förutsättningar för jobbtillväxt. En kommission med ett tydligt mandat är nödvändig för att detta ska kunna ske. Gårdagens debatt i Europaparlamentet visar att förväntningarna på Barroso och den nya kommissionen är höga.

Barrosos första uppgift blir nu att börja förbereda för en ny kommission, som kommer att bli föremål för utfrågningar i och godkännande av Europaparlamentet senare i höst. Detta kommer att ske i samarbete med det svenska ordförandeskapet.

Också om Europaparlamentets godkännande: Exp, DN, DI, SvD1, SvD2, AB1,
AB2, Ledarbloggen

Tidigare idag presenterade kommissionens ordförande José Manuel Barroso de politiska riktlinjer som han tänker sig för de kommande fem åren. Programförklaringen skickas till Europaparlamentet och blir en viktig pusselbit när parlamentet ska ta ställning till Barrosos kandidatur. Han kommer att besöka samtliga grupper nästa vecka och därefter ska grupperna bestämma när och hur de skall rösta.

Det är naturligt att det förs en dialog mellan den tänkta kommissionsordföranden och parlamentet men europaparlamnetarikerna är ute på ganska tunn konstitutionell is när de kräver detaljerade program och löften av Barroso innan han är vald. Dels ska kommissionen vara en oberoende instans, något som jag som tror på de kommunitära principerna är mycket mån om. Dels är det detaljerade programmet en produkt som ordföranden skall utarbeta tillsammans med sin nya kommission – och sedan diskutera med Europaparlamentet.

Hur som helst är det ett digert och ambitiöst dokument, som inleds med frågan: ”Vill vi gå i spetsen och forma globaliseringen efter våra värderingar och intressen, eller vill vi låta andra ta initiativet och acceptera deras resultat?” Det är ett intressant anslag, som handlar om att EU måste inse hur stort det ömsesidiga beroendet har blivit i världen, och därmed ta ledningen för att på allvar kunna spela en roll i framtiden.

Barroso lanserar en rad idéer om hur det ska bli verklighet under parollen ”En vision för EU 2020”, med en rad olika komponenter. Det handlar om allt från en förnyad strategi för jobb och tillväxt, satsning på miljövänliga branscher och energieffektivisering för att hejda klimatförändringarna till ett supernät för el och gas, gemensam invandringspolitik, bättre kommunikation med medborgarna och hur EU kan bli bättre på katastrofhantering.

Barroso har en hel del poänger. Om vi ska vara konkurrenskraftiga i en alltmer globaliserad värld så måste Europa bli starkare, vi måste agera ännu tätare tillsammans på en rad olika områden.

Men för att det ska bli möjligt måste EU se till att fokusera på de frågor som är allra viktigast, där medlemsländerna måste söka lösningar tillsammans. Med ett dokument på över 40 sidor så är det naturligt att allt finns med. Ska Europa bli så starkt och handlingskraftigt som vi önskar måste vi våga prioritera och våga prioritera ner områden där det europeiska mervärdet saknas eller är begränsat. Ett sådant exempel är jordbrukspolitiken, som måste reformeras kraftigt – inte minst för att frigöra de resurser som behövs för att genomföra Barrosos vision för 2020.

Nu drar arbetet i gång på riktigt och de europeiska institutionerna återvänder från sommarledigheten. Europaparlamentet har utskottsvecka och i princip samtliga svenska ministrar kommer att vara i Bryssel under någon av dagarna för att träffa de repsektive utskotten. Det är kutym, så gör varje ordförandeskap i början och slutet på sexmånadersperioden, och i vissa fall mitt i också.

EPJag ska träffa AFCO, det konstitutionella utskottet där jag själv satt i fem år. Det blir säkert diskussioner om Lissabonfördraget, hur vi förbereder inför det, folkomröstningen på Irland, utnämningen av den nya kommissionen mm. Det är ju ett svårt institutionellt pussel som ska läggas. Först och främst måste vi invänta folkomröstningen på Irland. Därutöver råder det fortfarande osäkerhet om huruvida den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus tänker skriva på det beslut som båda de tjeckiska kamrarna har fattat. Om/när fördraget är ratificerat i alla länder måste vi snarast börja förbereda för en ny kommission, men också bestämma vem som skall bli hög respresentant och därmed chef för den nya utrikestjänsten samt utse en permanent ordförande för europeiska rådet. I den bästa av världar kan alla dessa poster utses på toppmötet i slutet på oktober.

Blir det nej på Irland måste vi omedelbart förbereda för en Nicekommission, dvs en kommisison med färre platser än antalet medlemsländer. Oavsett fördrag finns det en mängd frågor som Europaparlamentet är involverade i, inte minst ska varje kommissionärskandidat höras av parlamentet. Det blir säkert många frågor och synpunkter kring detta i morgon.

Först skall parlamentet naturligtvis godkänna José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen. Det står preliminärt på agendan den 17 september men det är långt ifrån säkert…

Utöver utskottsledamöterna träffar jag också gruppledarna för kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna för att höra hur de ser på det institutionella läget.

Idag har jag träffat parlamentariker av olika slag. Först i riksdagen där COSAC hade möte. COSAC är ett samarbetsorgan för utskottsledamöter i EU-ländernas nationella parlament som träffas regelbundet för att diskutera gemensamma frågor. Det är kutym att träffas i riksdagen i det land som har ordförandeskapet. Mötes leddes av EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra. Efter att ha berättat om våra prioriteringar och program utattes jag för en rejäl grillning med tuffa frågor från de olika ledamöterna. Det känns märkligt att plötsligt behöva stå till svars för hela EU. Det gäller att väga orden på guldvåg, inte minst i känsliga frågor.

Vi har också haft parlamentariker från Europaparlamentet på besök i Stockholm, närmare bestämt ordföranden i de olika partigrupperna. Vi åt lunch och hade ett gemensam möte under ledning av statsministern och den avgående talmannen Hans Gert Pöttering. Drygt halva den svenska regeringen deltog också. Vi talade bl.a om samarbetsformer, om klimatfrågan, den ekonomiska krisen och Lissabonfördraget. En fråga som diskuterades mycket var förstås valet av Barroso. Det har i några dagar stått klart att det inte blr någon omröstning i parlamentet nu juli, men vi tänker nu formalisera nomineringen av José Manuel Barroso från rådets sida, han är ju den kandidat som alla medlemsländer enhälligt står bakom. Förhoppningen är att Europaparlamentet kan rösta om honom i september. Det borde vara möjligt.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: