Europeiska dagen mot människohandel

Ett av de allra vidrigaste brotten är människohandel. Varje år faller hundratusentals oskyldiga människor offer för människohandlare. Unga flickor tvingas sälja sin kropp upp till 15 gånger per dag. Små pojkar tvingas tigga på gatorna efter att ha blivit sålda av sina föräldrar till ett kallhamrat kriminellt nätverk. Vi ser också en ökad andel unga män som exploateras för hårt kroppsarbete för nästan ingen betalning under ovärdiga villkor. På natten hålls de inlåste i husvagnar i ett land där de inte kan språket.

Att bekämpa detta vidriga utnyttjande av människor är en lång och seg kamp. Den EU-lagstiftning som jag föreslog förra året håller nu på att genomföras i EU-länderna men vi har redan börjat se över hur vi ytterligare kan stärka lagstiftningen. Att öka samarbetet mellan alla aktörer som arbetar mot människohandel är en annan viktig del i detta arbete och idag, på europeiska dagen mot människohandel, möts därför EU-organ i Warszawa för att diskutera hur samarbetet kan förbättras. I en artikel som jag skrivit tillsammans med EU:s samordnare för arbetet mot människohandel kan du läsa mer om det arbete som pågår på EU-nivå för att bekämpa människohandel.

I söndags kväll mottog jag med stor sorg beskedet om att den kubanska demokratikämpen Laura Pollán avlidit. Laura var en av grundarna bakom Damas de Blanco som kämpade för att frige politiska fångar på Kuba, däribland sin egen man. Som Europaparlamentariker nominerade jag Damas de Blanco till Sacharovpriset och jag hoppades så på att få träffa Laura vid prisutdelningen men tyvärr tilläts ingen av damerna att lämna landet för att ta emot priset. Och nu är det för sent. 

Igår intervjuades jag av Sveriges radio om det motstånd vi står inför i förhandlingarna om att få på plats ett rättssäkert och solidariskt asylsystem. Lyssna på intervjun här.

 

Prisceremoni utan pristagare

Igår skulle Europaparlamentets Sasharovpris delas ut, som det brukar sedan 15 år tillbaka i december. När jag var ledamot var jag mycket aktiv i underutskottet för mänskliga rättigheter och engagerade mig mycket i just Sasharovpriset. Jag har framgångsrikt nominerat två av pristagarna, båda från Kuba – Oswaldo Payas och Damer i vitt. I år var det tänkt att Guillermo Farinas, kubansk samvetsfånge, skulle få priset men hans stol gapade tom eftersom han inte fick utresetillstånd från Kuba. Visserligen har Guillermo och de flesta av de politiska fångarna (men inte alla) släppts eller deporterats, men förtrycket på Kuba är fortfarande stort och demokrati och mänskliga rättigheter långt borta.

Här i Bryssel vräker regnet ned över de avspärrade kvarteren kring Schumanrondellen. EU har toppmöte och rådsbyggnaden Justus Lipsus kryllar av premiärministrar. Ekonomin är (som vanligt) det stora temat och Europeiska rådet väntas godkänna den mindre fördragsjustering som krävs för att räddningsfonden skall bli i enlighet med framför allt tysk grundlag. Dessutom kommer medlemsländerna förhoppningsvis acceptera att ge Montenegro kandidatstatus.

Senare ikväll är det julfest med DG Home. Även om vi jobbar en vecka till är det ett tillfälle att tacka alla medarbetare och personal för ett hårt och gott arbete under detta mycket intensiva år.

Imorse träffade jag ett 80-tal albanska studenter som var i Bryssel på studiebesök. De var den första grupp albaner som sedan igår kan resa utan visum till EU och de var naturligtvis mycket glada över att äntligen behandlas som andra européer, som en av studenterna uttryckte det.

Sacharovpriset till Farinas

Det är mycket glädjande att Europaparlamentet har valt att tilldela Guillermo Farinas 2010 års Sacharovpris. Farinas har med risk för egen hälsa och liv utmanat den kubanska regimen och dess brist på demokrati och yttrandefrihet. Det är ett högst välförtjänt pris.

Personligen gläder jag mig extra mycket att Europaparlamentet återigen uppmärksammar situationen på Kuba. Jag nominerade själv Oswaldo Payas och Damas de Blanco under min tid i Europaparlamentet, som båda fick priset.

Att Castro-regimen i somras släppte 52 samvetsfångar visar att man inte längre vågar ignorera demokratirörelsen på Kuba. Det är nu viktigt att vi fortsätter hålla trycket uppe och ger stöd till alla dem som kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba – till exempel de fria biblioteken, journalisterna, författarna och de förbjudna politiska partierna.

Fångar släpps på Kuba

Nyheten att Kuba ska släppa 52 samvetsfångar fyller mig med stor glädje. Det är många år sedan jag började engagera mig i Kuba. Flera av de som fängslades under våren 2003 är mina personliga vänner och det har varit smärtsamt och frustrerande att inte kunna hjälpa dem och endast få fragmentarisk information om deras allt mer vacklande hälsotillstånd. Nu släpps de, men inte som fria människor, utan de kommer att utvisas, de flesta till Spanien troligen.

Min vän Adolfo Sainz t.ex är mycket sjuk efter sju år i en stekhet och primitiv cell i östra delarna av Kuba. Hans hustru är aktiv i Damas de Blanco, damer i vitt, som protesterar varje vecka till stöd för sina fängslade söner och män. Jag nominerade Damas de Blanco till Europaparlamentets Sasharovpris när jag var ledamot. Hela parlamentet ställde sig bakom detta men damerna fick förstås aldrig lämna Kuba för att ta emot priset.

Jag hoppas Adolfo är bland de som friges. Än saknar vi uppgifter om vilka som skall släppas.

Att de 52 samvetsfångarna släpps är oerhört stort och ett indirekt  erkännande från Castroregimens sida att det finns en demokartirörelse som inte längre kan ingnoreras.  Fångar har dött, en hungerstrejkar sedan veckor tillbaka och trycket har helt enklet blivit för stort på den kubanska regimen.

Detta i kombination med internationella påtryckningar gör att flera av frihetskämparna nu släpps men det skall ingalunda tolkas som att Kuba är på väg att bli demokatiskt. Nu är det oerhört viktigt att vi fortsätter att stödja de på Kuba som kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba, de fria biblioteken, journalisterna, författarna, de förbjudna politiska partierna mm.  Och det finns minst 100 samvetsfångar kvar i fängelserna. Men en glad nyhet är det verkligen.

Töväder Kuba-USA?

Det kommer försiktigt positiva signaler om töväder mellan Kuba och USA. Raul Castro har sagt sig vara villig att diskutera allt, t.o.m demokrati och mänskliga rättigheter (Sic!) och Obama verkar inte ha stängt några dörrar. Det vore bra om den amerikanska blockaden mot Kuba upphörde, den har allt för länge tjänat som alibi för bröderna Castro att hävda att de är i krig med USA, en viktig del i deras maktuppehållande. Demokratin är tyvärr ännu långt borta på Kuba.

Jag har länge varit engagerad i demokratiarbetet på Kuba. Som Europaparlamentariker nominerade jag dissidenten Oswaldo Paya till parlamentets Sasharovpris, något han också fick. Jag nominerade även Damas de Blanco, mödrarna, hustruna och döttrarna till de politiska fångar som fängslades 2003. Fortfarande sitter det 54 dissidenter i fängelse under fruktansvärda villkor.

En av de politiska fångarna är min vän Adolfo Sainz. Han är svårt sjuk och hans enda brott är att fredligt ha arbetat för ett annat Kuba där mänsklig värdighet och grundläggande demokratiska rättigheter respekteras. För detta fick han 15 år och han sitter 70 mil från Havanna i en mörk och fuktig cell. Hans hustru Julia får bara hälsa på honom någon gång om året, och det är inte alltid de får träffas när hon väl har gjort de 70 milen med buss. En av mina högsta drömmar är att en gång få åka tillbaka till Kuba och hälsa på Adolfo.

Ett viktigt arbete görs av fonden Kubas politiska fångar. Läs gärna mer om Adolfo och andra fängslade där.