You are currently browsing the tag archive for the ‘Malta’ tag.

Idag är jag i Valetta på Malta för att inviga asylbyrån som öppnar här idag. Asylbyrån, eller European Asylum Support Office, är EU:s nyaste myndighet och den ska stötta medlemsländerna i asyl- och migrationsfrågor. Trots att byrån inte formellt är öppnad ännu har dess chef och hans medarbetare, tillsammans med expertis från medlemsländerna sedan flera veckor arbetat nära de grekiska myndigheterna för att hjälpa dem att sätta upp ett fungerande asylsystem, utbilda handläggare mm. För malteserna är detta jättestort och det är en stor och pampig ceremoni ikväll med alla celebriteter från ön samt ett stort antal internationella gäster från UNHCR, det ungerska ordförandeskapet, inkommande polska, ambassadörer mm. Jag har också passat på att ha bilaterala möten med inrikesministern och premiärministern.

Rådsmötet idag handlade framförallt om meddelandet om migration som jag presenterade förra veckan. Det var glädjande att få stöd från medlemsländerna och höra att det finns en samlad syn kring de åtgärder vi måste ta och att vi måste jobba långsiktigt.

Så gott som alla medlemsländer delar min syn att Schengen är en enastående skapelse som vi på alla sätt skall slå vakt om och att samarbetet behöver stärkas. Framför allt behöver vi förbättra övervakningen och utvärderingen samt identifiera vilka verktyg som finns till hands för att stötta ett medlemsland i svårigheter. Detta har ju också kommissionen förslagit redan i november förra året. Men många pekade på att det finns vissa oklarheter kring under vilka omständigheter som gränskontroller tillfälligt kan införas enligt dagens regelverk och att det här behövs klargöranden. Om det ska ske en förändring i suspenderingsklausulen är det för mig väldigt viktigt att beslut om tillfällig suspendering fattas gemensamt, på europeisk nivå. Men tyvärr vill många medlemsländer behålla möjligheten att ensidigt besluta detta, vilket kan leda till att enskilda stater töjer på reglerna. Här återstår en hel del arbete att göra.

Många av frågorna i pressrummet handlade idag om den danska överenskommelsen om att stärka tullkapaciteten. Det är ännu för tidigt att uttala sig om det då vi fick beskedet igår och nu måste studera den legala aspekten av överenskommelsen både noggrant och skyndsamt. Men det är klart att det i dagsläget uppfattas provocerande att säga att ett land ska införa gränskontroller och vi ska naturligtvis noga analysera om förslaget är i linje med Schengenreglerna.

Även det fortsatta arbetet med att avsluta förhandlingarna kring det gemensamma asylsystemet diskuterades. Medlemsländerna är fortfarande oeniga i många frågor men en majoritet uttryckte en vilja att kompromissa för att försöka hitta en lösning innan 2012 som Europeiska rådet har krävt. Det är inte rimligt att vi har så stora skillnader mellan medlemsländerna och det är varken rättssäkert eller effektivt. Jag ska nu ta fram förslag på hur vi ska gå vidare med förhoppningen att få ett principbeslut på nästa rådsmöte i juni.

Efter mötet hade jag bjudit in till en stor konferens med alla medlemsländerna, Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, UNHCR och IOM om Malta och om flyktingarna från Libyen. Enligt UNHCR handlar det om ca 8000 personer från Libyen som behöver skydd samt hjälp för vidarebosättning för ca 1000 som har kommit till Malta. UNHCR ber om internationell hjälp och Australien, USA, Canada samt Argentina har redan erbjudit sig att hjälpa till. Alla medlemsländer i EU har ännu inte bidragit men vi fick under mötet ihop till nära 1000 platser totalt (varav Norge tar nästan en tredjedel!). Det är inte illa, men naturligtvis inte tillräckligt. Jag hoppas att även resterande medlemsländer kan visa solidaritet med Malta och med flyktingarna från Libyen.

Om några minuter börjar ministerrådsmötet om migration. Vi kommer att diskutera det strategipapper som jag la fram förra veckan om migration i ett större perspektiv men diskussionen kommer nog framförallt att kretsa kring Schengen. Efter mötet har jag bjudit in ministrarna till en konferens för att diskutera hur medlemsländerna kan hjälpa Malta, som är mindre än Orust till ytan och har tagit emot ett oproportionerligt stort antal flyktingar. Vi ska även diskutera med UNCHR hur vi kan hjälpa libyska flyktingar genom kvotflyktingprogrammet. Det kommer nog att bli ganska tuffa diskussioner i dag, men det är nu upp till bevis för europeisk solidaritet.

Det blev ett långt möte igår och trots många punkter på dagordningen handlade det mesta förstås om migrationsfrågorna. Medlemsländerna antog mitt förslag om att förlänga ett pilotprojekt med Malta som inleddes 2009 och som går ut på att andra EU-länder åtar sig att ta hand om några flyktingar från Malta. Det är ett sätt att utan att aktivera det temporära skyddsdirektivet visa solidaritet med detta lilla tätbefolkade land. Några medlemsländer har redan erbjudit konkret hjälp – Tyskland har t.ex. sagt att de ska ta 100 personer. Nu gäller det att också andra länder ställer upp.

Det är också oerhört viktigt att vi kan komma överens om det beslut som alla institutioner i praktiken är eniga om – ett gemensamt kvotflyktingprogram. Det handlar om att poola de kvotprogram som de flesta medlemsländer har för att kunna gemensamt agera i en region eller kanske tömma ett läger. Om det vore på plats skulle vi ha nästan 5000 platser att använda för flyktingarna i Tunisien. Frågan är dock blockerad på grund av en institutionell låsning mellan rådet och Europaparlamentet om hur besluten ska fattas. Det är läge att inse allvaret nu.

Tyvärr är de flesta medlemsstater mer intresserade av att ha en fungerande gränskontroll än att ta emot flyktingar. Även om de allra flesta som kommer till Lampedusa är tunisiska migranter på jakt efter jobb så ser vi också en ökning av antalet flyktingar till Italien.

I övrigt var det en intensiv debatt där Italien uttryckte stor frustration över att ingen vill hjälpa dem med de tunisiska migranterna. Det verkar finnas ett avtal mellan Tunisien och Italien om en gradvis återsändande av tunisierna och kommissionen är redo att se hur vi generellt kan stötta just den regionen i Tunisien som drabbats hårdast av arbetslöshet och där de flesta migranter kommer från.

Den 12 maj har vi ett extra rådsmöte och då kommer vi återigen att diskutera frågan.

Mötet fortsatte i morse med justitieministrarna då vi diskuterade läget i förhandlingarna i direktivet för att skydda barn mot sexuellt våld samt cyberbrottsdirektivet. Det är båda komplexa förslag men det går framåt. De senaste cyberattackerna mot kommissionen och utrikestjänsten tidigare i mars och nu senast mot riksdagens mejlsystem i Stockholm visar hur angeläget det är att vi har verktyg att kämpa mot de allt mer sofistikerade attackerna. I morgon åker jag till Budapest för att tala på en stor konferens om arbetet mot cyberattacker.

Nu är jag strax på väg till Europaparlamentet och LIBE-utskottet för att rapportera från rådsmötet.

Slutligen fördömer jag förstås med stor avsky attacken i metron i Minsk med hittills 11 döda. Det är ännu oklart vad som exakt har hänt men tankarna går förstås till offren och deras anhöriga.

Debatten i kammaren igår höll på i många timmar och fokuserade främst på situationen i Lampedusa och i Malta och om frågan om solidaritet. Också idag har jag varit på en mängd olika möten i politiska grupper och andra konstellationer och talat om flyktingfrågor.

Kriget i Libyen leder till stora flyktingströmmar, drygt 400 000 människor har lämnat landet. En förkrossande del av dessa är tunisiska och egyptiska gästarbetare, men också andra tredjelandsmedborgare från upp till 30 olika länder.  Egypten och inte minst Tunisien har gjort en heroisk insats i att ta hand om dessa människor. Mer än 100 000 har transporterats till sina hemländer bland annat med hjälp av EU och medlemsländerna. Men det finns en liten grupp personer kvar som inte kan återvända till sina hemländer. Jag har tidigare skrivit om dessa. Det är några tusen personer från Sudan, Somalia och Eritrea. Vi måste hjälpas åt för att ge dessa människor skydd i Europa.

Till Lampedusa fortsätter det att komma tunisier, senast i natt kom runt ettusen personer. Det är fortfarande enligt alla källor unga arbetslösa män, tunisiska medborgare. Ett fåtal personer har också kommit från Libyen till Italien och Malta och begärt asyl. Sammantaget handlar det – än så länge – om kanske 2000 personer som har sökt asyl i EU och som kan vara i behov av internationellt skydd.

Det talas mycket om att aktivera ”the temporary protection directive” och Europaparlamentet bad mig göra det nu.  Detta direktiv, som togs fram efter händelserna i Kosovo i slutet på 90-talet, har ännu inte använts. Det står i texten att det ska handla om ”massiv” tillströmmning av personer från tredje land som inte kan återvända till sina hemländer. De kan då få tillfälligt skydd i EU. Det innebär dels att en stor grupp människor tillfälligt kan få asyl och att det inte behöver göras individuella prövningar, dels att alla medlemsländer är tvungna att ta en del av ansvaret. För att aktivera detta krävs att kommissionen föreslår det och det måste antas med en kvalificerad majoritet av EU:s medlemsländer.

Vi ser ännu inga stora mängder flyktingar till Europa, även om en liten trångbodd ö som Malta är under stort tryck. Den tillfälliga skyddsmekanismen kan vara ett verktyg att ta till så småningom, men det är ännu för tidigt. På måndag träffas EU:s migrations- och inrikesministrar och då ska vi förstås diskutera kort- och långsiktigt samarbete med Nordafrika i migrationsfrågor samt situationen i medlemsländerna. Även frågan om solidaritet medlemsländerna emellan kommer att vara föremål för het debatt, skulle jag tro.

Besöken i Rom och Malta var intressanta och gick som planerat. Jag träffade såväl ministrar som parlamentariker, media och företrädare för det civila samhället (främst flykting-NGOs) på båda ställena och fick därmed en ganska bra bild av läget. I Rom besökte jag ett rehabiliteringscenter för tortyrskadade och det var en stark upplevelse. Svårt skadade flyktingar, främst från Afrikas horn, bearbetar sina erfarenheter genom sång, dans och teater och förbereder en stor föreställning i slutet på juni. Det var oerhört gripande att tala med de som deltog i projektet.

På Malta besökte jag några av de beryktade förvaringslägren som finns där. Det var deprimerade på många sätt. Villkoren är mycket enkla och de som vistas där är unga människor som ser sina liv glida förbi. Malta är ett litet land som får ta ett stort ansvar för människor på jakt efter en bättre framtid i Europa. Just därför måste vi också säkerställa att alla som kommer till Europa behandlas anständigt, värdigt och med full respekt för mänskliga rättigheter.

De som fått sina asylansökningar beviljade bor på förläggningar och är i huvudsak sysslolösa i väntan på att få komma till övriga Europa eller över huvud taget få en möjlighet att börja ett nytt liv med jobb, familj och framtid. Malta gör inte tillräckligt för att integrera dessa personer och jag förde långa samtal med dem om hur kommissionen kan stötta de maltesiska myndigheterna i detta arbete.

Idag åker hela kommissionen till Luxemburg för att sväras in formellt i en stor högtidlig ceremoni.




I morgon åker jag till Rom och sedan vidare till Malta. Det finns mycket att tala om med mina kollegor i dessa länder, men samtalen kommer främst att handla om asyl och migrationsfrågor. Särskilt Malta är ju ett utsatt land som tar emot många asylsökande, framför allt båtflyktingar som egentligen vill vidare till övriga Europa. I år har det hittills inte kommit några båtar men förra året tog Malta emot 2400, vilket är mycket på en trångbodd befolkning på 400 000.

Malta tycker att EU inte visar någon solidaritet med landet, men faktum är att EU gjort ganska mycket. Flera EU-länder har tagit flyktingar från Malta (och USA tog förra året 500 personer!) i ett pilotprojekt som vi nu utvärderar. Mycket pengar betalas ut till Malta för att förbättra villkoren för de flyktingar som bor i som förvaras i väntan på prövning eller att skickas tillbaka. I höst öppnar EU en ny myndighet i Valetta, det europeiska stödkontoret för asyl, EASO. EASO ska hjälpa medlemsländerna att utveckla procedurer och standarder för flyktingmottagning och höja standarden. Asylkontoret ska bidra med utbildning, expertkunskap och kapacitetbyggande.

Svensk och annan media har rapporterat om de usla förhållanden som råder i de center som flyktingarna bor i och jag ska på plats besöka några sådana och diskutera med inrikesministern, statsministern, ett antal frivilligorganisationer mm hur vi kan förbättra villkoren.

I Rom blir det säkert också intressanta diskussioner, den italienska regeringen – eller i alla fall delar av den – är inte särskilt pigg på de förslag om harmoniserade asylprocedurer och villkor som kommissionen har föreslagit.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: