You are currently browsing the tag archive for the ‘Nordafrika’ tag.

Alla är nu tillbaka i Bryssel igen och det är lämpligt nog ruggigt och kallt. Stranden och de lata dagarna känns långt borta. Det blir en tuff höst med många komplicerade frågor för min del. Schengen, asylpaketet, mobilitets-förhandlingar med länderna i Nordafrika, visumfrågor, radikalisering och frysning av kriminellas tillgångar är några områden vi ska lägga förslag på innan jul.

I eftermiddag inleder kommissionskollegiet ett tvådagars seminarium för att diskutera arbetet den kommande hösten. Naturligtvis blir det också diskussioner om Libyen, den ekonomiska krisen och händelserna i Norge.

Annonser

Intensiva förberedelser inför nästa veckas rådsmöte. Har haft ännu en telefonkonferens med det ungerska ordförandeskapet och samtalat med en hel del ministrar i förväg. Det kommer att bli en lång och intensiv debatt om migrationsfrågorna i Luxemburg. Italiens beslut att ge uppehållstillstånd till en del tunisier väcker mycket diskussion i medlemsländerna också.

Utvecklingen i Nordafrika och migrationsströmmarna illustrerar hur viktigt det är att kunna agera gemensamt på europeisk nivå och behovet för europeisk finansiering. Just nu vill alla medlemsländerna att kommissionen ska finansiera det mesta som har med migration och gränskontroll att göra. Strax innan sommaren presenterar kommissionen sitt förslag till flerårsbudget. Mitt område har ju verkligen vuxit i omfattning de senaste åren men utgör fortfarande bara 0,77 % av EU:s totala budget. Det är svåra tider så vi måste alla vara restriktiva men jag menar att det finns skäl att argumentera för att det finns ett verkligt europeiskt mervärde med att också ha en gemensam budget för migration, asyl och gränskontroll men även för att finansiera en del gemensamma insatser i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Samtidigt har jag precis som alla kommissionärer strikta order att se över varje post inom mitt område, rensa bort det som inte kan motiveras och förenkla. Idag ordnar kommissionen en stor konferens om just budgeten inom inrikespolitikens område. Tanken är att med olika intressenter diskutera och höra deras förslag på prioriteringar. Du kan läsa mitt öppningstal här. Vi har också en öppen remissrunda på nätet.

Solen skiner och alla uteserveringarna är fulla med folk. Äntligen är det vår! Det är toppmöte i dagarna två i Bryssel. Det innebär avspärrningar, trafikstockningar och igår var det dessutom en stor demonstration utanför rådsbyggnaden. På agendan står Libyenfrågan och euron, inte minst hoppades det ungerska ordförandeskapet att det skulle bli en överenskommelse om den så kallade konkurrenspakten. Nu blir det nog inte så, regeringskrisen i Portugal har delvis överskuggat mötet. Men det har också talats mycket om kärnkraft och kärnkraftsäkerhet. Statsministrarna och premiärministrarna har enats om att göra stresstester på de kärnkraftverk som finns idag. Vad gäller Libyen och Nordafrika har toppmötet enats om att EU och medlemsländerna ska öka sitt humanitära bistånd till regionen. Det är också positivt att de uppmuntrar även mer långsiktiga planer för att bygga upp EU:s relationer med Nordafrika, såsom så kallade mobilitetspartnerskap av den typen som jag diskuterade med Egyptens inrikesminister igår.

Jag passade på att ha ett möte med Greklands premiärminister Georgios Papandreou. Vi talade – på svenska – om flyktingsituationen i Grekland och om det mödosamma arbetet med att bygga upp ett asylsystem i Grekland. Naturligtvis talade vi också om situationen i Nordafrika.

Igår hade jag även besök från de svenska ministrarna Erik Ullenhag och Hillevi Engström för att prata integration och arbetskraftsinvandring. Dagarna har också präglats av diskussioner med våra östra grannländer, Moldavien och Ukraina. Igår var Moldaviens utrikesminister här och i eftermiddag kommer den ukrainske vice statsministern. I båda fallen handlar det om vårt samarbete för visumlättnader. Vi har en visumdialog med båda länderna men det återstår en hel del att göra innan det kan bli möjligt att avskaffa visumtvånget.

Mina medarbetare har idag möte med alla medlemsländerna och UNHCR för att diskutera flyktingsituationen i Nordafrika och Europa. Vi tänker redovisa vilken beredskap det finns för olika scenarios. Jag vill också vädja till medlemsländerna att ta emot flyktingar. Redan nu finns ett antal personer som inte kan återvända från Libyen och det kan bli fler de närmaste dagarna. Det är inte rimligt att de närmast liggande EU-länderna tar hela ansvaret, alla medlemsländer måste ställa upp om vi ser en stor flyktingström.

Striderna i Libyen fortsätter och det är svårt att få korrekt information om vad som händer. Som de flesta hoppas jag att Khadaffis regim snart faller. Det är spännande att notera att demokratiprotesterna nu sprider sig över hela regionen. Osäkerheten om vad som kan komma att hända är stor.

I Egypten blev det i helgen ett starkt ja till författningsändringarna så nu förbereder de för fullt kommande val. Jag åker till Egypten i eftermiddag för att träffa ett antal politiker och organisationer och få en bild av läget i landet. Jag ska också tala med UNHCR och IOM om situationen i flyktinglägren och se hur EU kan bistå. Vi ska också ha en diskussion om mer långsiktigt samarbete vad gäller migration, arbetskraftsinvandring, visumfrågor, gränskontroll etc. Naturligtvis kommer det kanske snart att vara nya samtalspartners i Egypten, men det är ändå viktigt att på ett så här tidigt stadium på plats få resonera och undersöka hur EU kan bistå i transitionen. Jag åker tillsammans med det ungerska ordförandeskapet, utrikesminister Martony. Nästa vecka blir det en liknande resa till Tunisien.

På förmiddagen har jag hunnit med att träffa Ålands ”president” Viveka Eriksson och ha ett längre möte med Carl Bildt. Vi talade naturligtvis om Nordafrika och utvecklingen där.

Kommissionen har på sitt veckomöte idag ägnat lång tid åt att diskutera reformer på den inre marknaden samt att utvärdera Europeiska rådets möte i fredags och senare samma natt euroländernas möte. Slutsatserna om situationen i Nordafrika innehåller många uppmaningar riktade till kommissionen och till mig som rör flyktingsituationen, gränskontroll samt mobilitets- och visumsamarbete på kort och lång sikt.

Situationen i Libyen är fortsatt dramatisk, och medborgare och utländska gästarbetare flyr i hög takt våldet och tar sig till grannländerna. Vi följer förstås situationen timme för timme, och kommissionen och medlemsländerna har bidragit med både praktisk och ekonomisk hjälp för att hantera den svåra situationen för människor i regionen. Vi har bland annat evakuerat gästarbetare och andra utlänningar och hjälpt dem tillbaka hem till Bangladesh, Egypten, Filippinerna, Vietnam och Ghana, för att nämna några exempel. Enligt International Organisation for Migration har hittills 26 386 människor som var strandsatta i Tunisien, Egypten, Libyen och Malta fått hjälp att återvända till sina hemländer. De kommande dagarna är flyg bokade för ytterligare 9000 personer. Det är glädjande att se ett så konkret bevis på solidaritet i den här mycket svåra situationen. Totalt har kommissionen och medlemsländerna bidragit med 71 miljoner för evakuering och humanitärt stöd i Tunisien och Egypten. Vi har också folk på plats för att identifiera behoven i Libyen, men det är svårt att komma fram där.

Vi tittar nu på hur vi ytterligare kan hjälpa till, bland annat genom att ta hand om de människor som är i behov av internationellt skydd. UNHCR och IOM uppskattar att det rör sig om ungefär 4000 människor som har flytt och har giltiga asylskäl men som inte kan ta sig vidare från Libyens grannländer. Vi undersöker om EU:s medlemsländer kan ta emot dem, och några länder har redan erbjudit sig att ta emot några hundra asylsökande. Det är glädjande och jag hoppas på ytterligare bevis på europeisk solidaritet med våra nordafrikanska grannar. Det finns fortfarande många tusentals människor som är i behov av hjälp. Jag kommer, tillsammans med den ungerska utrikesministern, att åka till Tunisien nästa vecka för att på plats tala med människor och skapa mig en direkt uppfattning om situationen.

Under helgen har jag förstås följt de fasansfulla nyheterna från Japan. Det är verkligen ohyggligt! Bilderna från vad tsunamin sveper med sig ser ut som en katastroffilm från Hollywood fast denna gång är det på riktigt. EU och medlemsländerna har förstås erbjudit all hjälp vi kan.

Idag har jag träffat alla cheferna från kommissionens olika kontor i medlemsländerna. Det blev naturligtvis främst en diskussion om Nordafrika och toppmötet i fredags. Det var glädjande att medlemsländerna under toppmötet kunde enas om skrivningar vad gäller en omfattande migrationsstrategi och vikten av att öka rörligheten och samarbetet med människorna i regionen. De senaste veckornas händelser har förhoppningsvis fört med sig en insikt hos medlemsländerna om behovet av en gemensam asyl- och migrationspolitik och kanske kan det faktiskt komma att leda till att vi snabbare kommer fram i förhandlingarna av densamma.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har också varit på besök och vi hade en bra diskussion om Nordafrika, asylpaketet och arbetskraftsinvandring. De tackade sedan med en stor påse saltlakrits! Mycket uppskattat. I Belgien är de duktiga på choklad, men saltlakrits klarar de inte.

Har precis avslutat ett möte med Mr Fedotov från FNs Drugs and Crime enhet. Vi talade om pågående och framtida samarbete om bland annat kampen mot narkotikan. Fransmännen ordnar, i egenskap av G8- ordförande en stor konferens om kokainsmugglingsvägar i maj i Paris där vi båda ska medverka. Ikväll ska jag ha ett telefonmöte med min nye franske kollega Claude Gueant som är ny inrikesminister i Frankrike (den tredje sedan jag blev kommissionär). Vi har inte träffats ännu men jag antar att en av frågorna han vill tala om är just denna konferens.

Det är session i Strasbourg och kommissionen har sitt veckomöte här istället för i Bryssel (vilket tvingar oss allihop att åka hit en gång i månaden…). Idag har vi antagit en plan om hur vi ska kunna stödja Nordafrika och transitionen där – demokratiskt och ekonomiskt. På mycket kort tid har vi försökt att formulera en strategi som är så konkret som möjligt och som försöker se både till kort och lång sikt.

Givetvis är länderna i Nordafrika helt olika så stödet och samarbetet får utformas olika beroende på utvecklingen, samtidigt som det naturligtvis bygger på principen att vi ska stödja en demokratisk utveckling med en rättsstat som respekterar grundläggande rättigheter. Vårt papper skickas nu till Europeiska rådet som skall diskutera det på det extrainsatta toppmötet på fredag. Förhoppningsvis antas det där och kommissionen får i uppdrag att arbeta vidare med att sjösätta samarbetet. Närmast är stödet till valet i Tunisien som skall hållas kring midsommar.

Den humanitära situationen i Tunisien är fortfarande mycket kritisk. I princip alla medlemsländer skickar stöd eller transporter för att hjälpa till att evakuera människor. Humanitär hjälp behövs också i de provisoriska läger som etablerats. I huvudsak är det tunisiska gästarbetare som levt i Libyen, men även andra subsahariska nationaliteter har identifierats. För första gången har det nu också kommit libyer som flyr våldet i hemlandet.

Ungefär 1000 människor har kommit till Lampedusa det senaste dygnet. De är inte libyer utan tunisiska medborgare och enligt en första preliminär bedömning är de inte personer i behov av internationellt skydd.

Under kommissionsmötet antog vi också en roadmap för klimatarbetet fram till år 2050 med riktlinjer för hur mycket EU ska minska sin klimatpåverkan de kommande åren. Det är viktigt att vi alla – i Europa och på andra håll i världen – tar klimatfrågan på allvar och att vi tar vårt ansvar. Men jag kan inte låta bli att se ironin i att diskutera klimatet under ett av våra Strasbourgmöten. Varje månad flyttar hela Europaparlamentet till Strasbourg, och mina kommissionärskollegor och jag flyttar med för att hålla veckomöte i parlamentets lokaler. Det är viktigt att minska klimatpåverkan generellt i EU, men om parlamentet skulle sluta pendla och istället stanna i Bryssel skulle vi kunna spara så mycket som 19.000 ton koldioxidutsläpp varje år.

Läser att datalagringsdirektivet debatteras hemma efter att några partier vill skjuta på beslutet att implementera det i svensk lagstiftning. EU:s regelverk funkar ju så att medlemsländer ska anta de direktiv alla kommit överens om inom en viss tid. Om så inte sker finns det olika procedurer, men slutligen hamnar frågan i domstolen i Luxemburg och det blir dom och böter. Sverige kommer att få ganska stora böter om inte direktivet antas de närmaste dagarna. Det är delvis en stor klumpsumma och sedan tickar det på för varje dag som går. Att argumentera för att direktivet ses över och kanske ska göras om håller inte. Det kan bli mycket dyrt.

Det är sant att jag gör en utvärdering och översyn. Den kommer att publiceras om några veckor. Baserat på den kommer jag att engagera medlemsländer och olika parter i ett samtal om hur direktivet kan förbättras (jag har vid flera tillfällen sagt att jag tror att det kan ske väsentliga förändringar och förbättringar). Men de förslag som kommer i slutet på året skall sedan behandlas av ministerrådet och Europaparlamentet och det kan ta lång tid, kanske år, innan de kommer överens. Så det går inte att argumentera för att Sverige ska vänta. Reglerna måste respekteras, oavsett vad man tycker om det enskilda direktivet och Sverige har en gång röstat för datalagringsdirektivet.

Idag är jag i Finland på arbetsbesök. Det var -16 grader när vi
landade men solen skiner över den vackra finska huvudstaden.
På förmiddagen besökte jag ett EU-finansierat integrationsprojekt,
Monika, som vänder sig till invandrarkvinnor och hjälper dem i
integrationsprocessens alla faser. Särskilt hjälper man kvinnor som
varit utsatta för misshandel, hedersrelaterat våld eller trafficking.

Jag har också ätit lunch med EU- och migrationsminister Astrid Thors
samt justitieminister Tuja Brax. Vi talade naturligtvis om situationen
i Nordafrika, men också om asylpaketet, Schengen, kommissionens
kommande meddelande om korruption, cybercrime och kampen mot
barnpornografibrott. Finland blockerar barnporrsiter precis som
Sverige och var oroliga för att Europaparlamentet nu vrider
utvecklingen bakåt.

Ett möte med statssekreteraren på inrikesministeriet hann jag också
med innan det var dags för ett offentligt möte ordnat av
EU-representationen och Finlands utrikespolitiska institut. Astrid
Thors och jag talade om europeisk migrationspolitik och svarade på
frågor. Det kom cirka 70 personer.

Finland har precis inlett sin valrörelse, det är riksdagsval i mitten
av april. Migrationsfrågor spelar en allt större roll i debatten,
trots att Finland egentligen inte är något stort invandrarland

Det blev ett mycket långt möte med inrikesministrarna igår, jag tror att vi höll på i nästan 10 timmar totalt. Det var mycket att diskutera. Asylsituationen i Grekland, återtagandeavtal med Turkiet och startande av visumdialog med samma land, samt naturligtvis situationen i Nordafrika. Detta tog sin tid så ett halvt dussin andra punkter fick flyttas till nästa ordinarie möte i april.

Det som händer i Nordafrika är på många sätt fantastiskt och det är en historisk chans att se demokrati och frihet utvecklas i denna del av världen som lidit så länge under envåldshärskare. Det finns en enorm framtidstro i Egypten och Tunisien och givetvis måste vi göra allt för att stödja en politisk och ekonomisk utveckling i hela regionen. I Libyen är situationen mer oroväckande och det är fasansfullt att få ta del av de knapphändiga rapporterna om blodbad på civila. Att få slut på våldet är naturligtvis det viktigaste och jag känner en stor frustration över att vi inte kan göra mer. Schweiz har frusit familjen Khadaffis alla konton och utrikesministrarna pratar om sanktioner och bojkotter. Det kan vara en väg, men frågan är om Khadaffi bryr sig.

Att människor flyr är naturligt och många libyer har redan tagit sig till grannländerna Egypten och Tunisien. Kommissionen har aktiverat vår krishanteringsmekansim MIC för att dels hjälpa till att få ut europeiska medborgare ut Libyen, dels bistå med humanitär hjälp i de flyktingläger som nu provisoriskt byggs upp i Tunisien och Egypten. Det cirkulerar en mängd olika siffror om hur många människor som kan tänkas komma till Europa. Jag kan bli oerhört trött på de alarmistiska skriken och liknelser om gammaltestamentliga folkförflyttningar. Det är inte så meningsfullt att spekulera om siffror utan att snarare diskutera hur vi ska hantera dem som kommer. För det handlar ju om enskilda människor som i så fall flyr hals över huvud. Det blir ett tillfälle att verkligen visa europeisk solidaritet och inte bara prata – naturligtvis kan inte grannländerna Malta och Italien ensamma ta allt ansvar om vi skulle se en massflyktsituation. Detta diskuterade vi under gårdagen, också med UNHCR:s höge kommissionär Antonio Guterres. UNHCR är förstås beredda att göra allt för att hjälpa, de är redan på plats i Egypten och Tunisien.

Idag har jag ägnat dagen åt att tillsammans med mina medarbetare och tjänstemän identifera alla ekonomiska, politiska och juridiska instrument, både ordinära och extraordinära, vi har till vårt förfogande, att se hur Frontex, den nystartade flyktingbyrån EASO och andra kan assistera för att hantera olika scenarier. De flesta flyr till grannländerna av naturliga skäl men säkert kommer en del att komma till Europa.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: