Öppenhet i anti-dumpningsärenden

Öppenhet och transparens leder till minskad risk för fusk och ökat förtroende. Öppenhet är också en viktig beståndsdel i vår moderna demokrati. Därför har jag jobbat med öppenhetsfrågor i hela mitt politiska liv, och lyfte dem särskilt i EU:s handelsstrategi för 2015-2020 för att göra handelspolitiken generellt mer transparant tvärsöver. Det innebär att vi kommer att publicera så många handlingar det någonsin är möjligt kring samtliga av våra pågående och kommande handelsförhandlingar, inte bara TTIP som idag.
Idag infriar vi ytterligare ett av öppenhetslöftena och förbättrar insynen och förenklar processen för handelspolitiska skyddsåtgärderna. Detta är kanske inget gemene man kommer att läsa men de inblandade partnerna bör kunna ha full transparens och insyn i processerna.

Ta t.ex. den pågående stålkrisen. Där behöver vi större engagemang och kommunikation mellan alla berörda, särskilt små företag som ibland kämpar med orättvis dumpning. Med dagens nyhet förbättras tvåvägskommunikation, och vi hoppas få fler bidrag till hjälp för oss att hantera branschens legitima oro. I dessa processer kommer ett sammanfattande dokument publiceras för att ge bakgrundsinformation om varje begäran till kommissionen att undersöka eller granska befintliga anti-dumpningsåtgärder. Målet är att sprida information om påbörjade utredningar till allmänheten, och garantera att alla berörda parter kan ge sitt bidrag. Dessutom kommer vi ha en ny internet-plattform som kan underlätta kommunikationen mellan aktörer. Det är viktigt i synnerhet för mindre företag som saknar resurser för komplicerade processer.

Fri rörlighet och öppenhet

En Eurobarometer som släpptes idag visar att fri rörlighet uppfattas som den viktigaste medborgerliga rättigheten för EU-medborgare, 48 % uppger att det är den viktigaste rättigheten. Jag kan inte annat än hålla med. Det är fantastiskt att man kan studera, arbeta och resa fritt i Europa utan att behöva stå i passkontroller eller ansöka om särskilda uppehållstillstånd.

Tongångarna om att stärka gränser rimmar illa med denna frihet. Jag läser nu i media att även Norge vill förstärka sin gränskontroll, i syfte att begränsa invandringen till landet. Norge är inte med i EU men de är med i Schengen-samarbetet. Vi har ännu inte fått några uppgifter bekräftade om detta stämmer men jag är bekymrad över dessa signaler. Vi ska nu följa upp detta och prata med norrmännen för att få mer information.

Hela 42 % svarar i samma Eurobarometer att de inte är nöjda med öppenheten i EU:s institutioner. Detta håller jag fullt med om även om det har blivit mycket bättre sedan jag var Europaparlamentariker. På den tiden började jag med att lägga upp dokument på en hemsida så att fler kunde ta del av den. Jag försöker nu också öppna upp kommissionen mer mot allmänheten. På min hemsida kan man t.ex. se korrespondens med organisationer och parlamentariker osv. Min brevkorrespondens med privatpersoner läggs dock inte ut. Jag försöker få med mig fler kommissionärer på detta och på en ökad öppenhet inom kommissionen överlag. Här har EU:s institutioner mycket att lära av Sverige.

Internationella dagen mot korruption

Idag är det den internationella dagen mot korruption. Man ska inte övervärdera betydelsen av dagar som denna, arbetet mot korruption måste föras 365 dagar om året, men det är ett tillfälle att uppmärksamma denna viktiga fråga.

Korruption är ett problem runt om i Europa. Jag behöver inte gå längre än till min hemstad Göteborg för att följa den stora muthärva som håller på att nystas upp. I ett land som Italien har kostnaderna för korruption uppskattats till närmare 600 miljarder kronor årligen. Det är enorma summor som försvinner i kriminell verksamhet.

Jag kommer nästa år lägga fram en rad åtgärder för att stärka vår förmåga att bekämpa korruption. EU har en strategi mot korruption, men jag vill uppdatera det nuvarande regelverket och följa upp hur arbetet i medlemsländerna fungerar. Vi ska titta på vilka luckor som finns och om vi kan täppa igen dem.

Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi kämpar för en ökad öppenhet. Vi vet att öppenhet är korruptionens värsta fiende. Internationell forskning visar på ett tydligt samband mellan hög grad av öppenhet i offentliga administrationer och låg grad av korruption. Även det omvända är sant, i slutna förvaltningar är graden av korruption större.

Vi måste jobba med öppenheten på alla nivåer – inom företag, i den offentliga sektorn och inom de politiska partierna.

Mina brev nu på nätet

Från och med denna vecka kommer min korrespondens att finnas tillgänglig och sökbar på internet i ett öppet register. Tanken är att medborgare såväl som journalister ska kunna se vem som skrivit till mig och vad jag svarat.

I Sverige är vi vana vid att offentlighetsprincipen gäller. Detta är inte alltid ryggmärgsreflexen inom EU, även om öppenheten blir betydligt bättre med Lissabonfördraget. För mig är det därför viktigt att föregå med gott exempel och visa att öppenhet inte är farligt utan att det tvärtom fungerar och är effektivt.

Idén att göra min korrespondens tillgänglig på nätet är därför en del i att jag vill att mitt arbete ska vara så öppet och tillgängligt för medborgarna som möjligt. Margot Wallström hade under sin tid som kommissionär samma öppna register för brev, och jag för gärna denna tradition vidare.

Till stor del går detta register faktiskt längre än vad svenska myndigheter vanligtvis tillämpar. Brev jag får från officiella personer kommer jag att göra tillgängliga i sin helhet, och det går att läsa dem direkt på nätet, tillsammans med mitt eventuella svar. Min korrespondens med privatpersoner kommer också att finnas med i registret, men inte med namn eller andra personliga uppgifter. Kommissionens regelverk säger att vi måste ha privatpersoners medgivande för att ge ut deras brev, varför endast brevets ärende kommer att gå att utläsa.

Registret hittar du här.

Nedräkning… men inte riktigt än

Det börjar närma sig slutet på det svenska ordförandeskapet, alla informella ministermöten i Sverige är avklarade, alla toppmöten över och vi har rott i hamn många frågor. Men än är det för tidigt att utvärdera, summera och koppla av. En session i Europaparlamentet återstår t.ex och jag beger mig till Strasbourg på tisdag. Under två dagar representerar jag ordförandeskapet i debatter om öppenhet, Mellanöstern, Georgien, Afghanistan, Vitryssland mm. Det blir oerhört många timmar i talarstolen och det känns ganska skönt att det är sista gången. Dessutom deltar jag i ett gemensamt möte mellan representanter från kommissionen, Europaparlamentet och ordförandeskapet om öppenhetsfrågor. På onsdag kommer statsministern till Europaparlamentet och summerar de sex månader som gått.

Samtidigt som vi har nedräkning ägnar jag all ledig tid åt att förbereda mig för utfrågningen i Europaparlamentet i början på januari nästa år. Det är oerhört mycket nytt att sätta sig in i och så mycket julledighet lär det inte bli….

Nu blir EU mer effektivt och demokratiskt

Så var det dags! För några timmar sedan trädde Lissabonfördraget i kraft. Det arbete som började vid toppmötet i belgiska Laeken i december 2001 har nu till slut utmynnat i en klar och tydlig regelbok som anger hur EU ska styras och fungera framöver. För första gången har EU ett fördrag som är framtaget efter öppna diskussioner där såväl regeringar som riksdagsledamöter och EU-parlamentariker varit med. Det förslag som lämnades av EU:s framtidskonvent i juli 2003 är nämligen till mycket stora delar identiskt med vad som idag blivit Lissabonfördraget.

Med Lissabonfördraget tar EU ett stort steg framåt. Vi kommer att få se en europeisk union som blir mer effektiv och snabbfotad, men samtidigt mer öppen och demokratisk. Här är några av godbitarna!

Effektivare EU. Kravet på enhällighet ersätts med majoritetsbeslut på en rad områden, till exempel inom rättspolitiken. Det gör det enklare att bekämpa den organiserade brottsligheten. Med den nya utrikesrepresentanten kan EU bli en betydligt starkare global aktör och det blir lättare att jobba med ännu fler medlemsländer i framtiden.

Mer demokratiskt EU. Europaparlamentet får mer makt än idag, bland annat inom jordbrukspolitik och frågor som rör brottsbekämpning. Även riksdagen får en tydligare roll i att bevaka om beslut ska fattas på EU-nivå eller i Sverige.

Bättre öppenhet och insyn. Ministerrådets möten öppnas för insyn när man debatterar och stiftar lagar. Samtidigt får EU:s offentlighetsprincip en större tyngd.

Mer fokus på medborgarna. EU:s stadga för grundläggande rättigheter blir bindande och ger medborgarna ett starkare skydd.

Att Lissabonfördraget är i hamn innebär också slutet på åtta års konvulsioner kring hur unionen ska fungera. Nu behöver vi ägna all kraft åt att ta itu med de stora utmaningar som Europa står inför: klimatproblematiken, att skapa förutsättningar för nya jobb, bekämpa den organiserade brottsligheten och att göra EU till en bättre global aktör.

Se även Jerzy Buzek, Anna Kinberg Batra

Lissabonfördraget i hamn – nu går vi vidare?

Att Lissabonfördraget nu kan träda i kraft tycker jag är fantastiskt roligt och mycket välbehövligt för Europa. Jag vill därför bara kort kommentera några påståenden av dem som inte håller med mig och som helst skulle vilja slippa Lissabonfördraget.

Diskussionen har varit uppe många gånger förut, men Lissabonfördraget gör inte EU till en superstat. Det stärker det direktvalda Europaparlamentets ställning: en viktig reform för ett mer demokratiskt EU. Det ökar öppenheten inom EU: offentlighetsprincipen utökas och ministerrådet öppnas upp. Och det gör det möjligt att på ett effektivt sätt arbeta med en union som nu innehåller 27 medlemsländer och förhoppningsvis kommer att växa ytterligare.

Det innebär inte heller, som Robert Sundberg påstår på Dalademokratens ledarsida, att vi nu givit upp en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Sundberg påstår att Det finns inget utrymme för ett land i unionen att ha en annan linje än den som den höge representanten för. Detta är ett påstående som ofta kommer från vänsterhåll, men det blir inte mer sant för det. En riktigare formulering vore: Det finns inget utrymme för den höge representanten att ha en annan linje än den som länderna i unionen kommer överens om.

Sundberg påstår även att Folkpartiet i över 15 år profilerat sig som det i Sverige som velat ha så mycket överstatlig makt i EU som möjligt. Detta är naturligtvis huvudsakligen demagogiskt: vi ser inget egenvärde i att flytta makt till EU. Däremot är det tydligt för oss att det finns vissa områden där vi gärna ser ett starkare samarbete eftersom vissa frågor helt enkelt inte kan lösas av ett enskilt land. Precis som föroreningar är exempelvis den organiserade brottsligheten ofta gränsöverskridande. Därför förespråkar Folkpartiet ett europeiskt FBI.

Och i denna syn, att EU bör göra mer i vissa viktiga frågor, har Folkpartiet uppenbarligen opinionen med oss. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

Det betyder inte att vi vill att EU ska göra allt eller är nöjda med allt EU gör. Jordbrukspolitiken och regionalpolitiken är två tunga områden som vi har tydliga synpunkter på. Jag har länge förespråkat att EU ska ha en tydlig kompetenskatalog, som anger vad EU ska göra (och inte göra).

Detta fick jag tyvärr inte gehör för i processen som mynnade ut i Lissabonfördraget. Men Lissabonfördraget innebär ändå många bra steg i rätt riktning. Därför gläds jag över Lissabonfördraget, men kampen för ett bättre EU slutar inte för det. Vi kanske kan lägga Lissabonfördraget till handlingarna snart och fundera på hur vi går vidare mot ett ännu öppnare och mer demokratiskt EU, som ägnar sig mer åt rätt saker? Alla goda idéer och krafter är välkomna.