EU-instrument mot hot av rättsstaten

Photo: EsB European Commission

Nu har våren definitivt kommit till Bryssel. Körsbärsträden har blommat ett tag och allt mer börjar slå ut i grönt och blomning. Solen skiner och uteserveringarna fylls. Europaparlamentsvalet närmar sig och fokus flyttas. I och med valkampanjen och slutet på mandatperioden ändrar arbetet i kommissionen karaktär något. Vi hinner med att lägga några få ytterligare förslag till parlamentet innan de försvinner på valkampanj och några viktiga lagförslag ska ännu röstas. Det är också en tid för att blicka tillbaka över vad vi åstadkommit under mandatperioden och fundera över vilka utmaningar som återstår att ta tag i.

En erfarenhet vi har är att EU idag inte har tillräckliga verktyg för att internt ta tag i bristande respekt för rättsstaten och hot mot skyddet av de grundläggande värderingar EU bygger på, efter att ett land väl har blivit medlem. Det kan innebära trovärdighetsproblem eftersom EU alltid betonar mänskliga rättigheter, respekt för rättsstaten etc i t.ex medlemskapsförhandlingar. Då måste vi också ha en trovärdig politik gentemot oss själva. I till exempel Ungern har bland annat både medias frihet och rättsväsendets oberoende varit hotat. EU och Europarådet har reagerat kraftigt, och har med hjälp av både politisk övertalning och juridiska verktyg lyckats ändra något på den inslagna vägen, men samtidigt står det klart att vi inte har tillräckliga instrument till vårt förfogande. Det saknas ett effektivt instrument som vi kan använda innan det går så långt som att EU måste utesluta ett land (artikel 7 i fördraget.).

Jag har under många år argumenterat för att EU behöver en mekanism efter att ett land blivit medlem, och en medelväg mellan överträdelseförfaranden och ”kärnvapensalternativet” i artikel 7. Det känns än mer angeläget när vi ser framfarten av extrema partier. EU grundades efter att Europa upplevt fasansfullheterna under andra världskriget. Det är vår uppgift att se till att ingen diskrimineras, eller de grundläggande principerna om demokrati och rättsstat hotas. Det är därför glädjande att vi på dagens kommissionsmöte beslutade om ett förslag att genomföra inom de gällande fördragen, mot allvarliga och systematiska fall av brott mot rättsstaten. Det är bättre att förebygga än att bota. Genom dialog, vill vi ta itu med problemen innan de får ut av kontroll och innan de förebyggande eller sanktionsmekanismerav artikel 7 måste användas. Detta nya instrument bekräftar att rättsstaten är själva kärnan i vår europeiska gemenskap och att kommissionen kommer att spela sin roll för att försvara den. (länk)

Ett sammanlänkat EU

På kollegiemötet idag hade vi en lång diskussion inför helgens toppmöte. Det är onekligen ett mycket dramatiskt läge i Europa och viktigt att EU:s ledare verkligen kommer till skott och presenterar ett heltäckande program som visar vägen ur krisen. Det handlar om Grekland, om mandatet för den europeiska räddningsfonden, återkapitalisering av banker samt en del institutionella frågor. Kommissionens handlingsplan som vi presenterade förra veckan ligger till grund för diskussionen, men vi behöver förstås gå längre. Mötet inleds med samtliga medlemsländer och går sedan över till att bara innefatta de 17 euroländerna. Detta är en tendens vi ser allt mer, att euroländerna sluter sig allt mer samman. Utanförskapet för de 10 länder som står utanför, däribland Sverige blir därigenom allt mer påtagligt. Vissa länder vill institutionalisera denna uppdelning genom ändringar i fördraget. Det vore mycket olyckligt.

Med utgångspunkt i det rådande läget är det positivt att kommissionen idag har föreslagit ett paket med investeringar på 50 miljarder euro för att bättre länka samman EU:s transport-, energi- och bredbandsnät. Det handlar konkret om bidrag till byggandet av vägar, järnvägar, energinät, olje- och gasledningar och bredbandsnät. Investeringar som främjar såväl tillväxt som den inre marknaden, dvs gör det lättare för människor att resa runt i Europa och bidrar till ökad handel. Två av prioriteringarna som pekas ut i paketet är Botniska korridoren, som knyter ihop norra Sverige med Finland och övriga Europa, samt den så kallade nordiska triangeln Stockholm-Köpenhamn och Oslo. 

Igår kväll ställde EU in det planerade mötet mellan Barroso och Ukrainas president som protest mot rättegången och domen mot Julia Tymosjenko. Det var nödvändigt. Ukraina måste visa att landet har ett rättsväsende som uppfyller europeiska standarder vad gäller transparens och rättsäkerhet i domstolsväsendet. Så är tyvärr inte fallet.