You are currently browsing the tag archive for the ‘USA’ tag.

Photo: EbS

Photo: EbS

Vi har idag, tillsammans med USA, publicerat en gemensam utvärdering av de framsteg vi har gjort i TTIP-förhandlingarna sen starten juli 2013. Syftet med utvärderingen är att sammanfatta läget nu när Obama-administrationen lämnar och vi tar en paus i förhandlingarna. Rapporten är ytterligare ett sätt att öka öppenheten kring TTIP som många efterfrågat. EU har gjort vad vi kunnat för att uppnå ett ambitiöst och balanserat avtal med bra innehåll för vår ekonomi, våra småföretag, våra konsumenter och samhället i stort. Vi har gjort stora framsteg, men inte nått ända fram.

Rapporten visar på framstegen som vi gjort inom alla kapitel, t.ex. marknadstillgång för företag i EU och USA, förenkling av tekniska regler helt utan att sänka någon standard, och på globala principer för handel som hållbar utveckling, arbetsrätt och miljöskydd, och ett särskilt fokus på vinsterna för små- och medelstora företag. Vi presenterar också de områden som vi har haft svårt att komma överens om, t.ex. upphandling, investeringsskydd och skydd av geografiska indikationer på livsmedel och dryck. Här har vi haft konstruktiva diskussionen men tiden har varit för knapp för att komma överens.

Skälen till att förhandla ett ambitiöst och balanserat avtal mellan EU och USA kvarstår. Vi är de två största utvecklade ekonomierna och har allt att vinna på en enklare och mindre byråkratisk handel mellan oss. Ett bra avtal skulle gynna tillväxten och skapar jobb på båda sidor av Atlanten. TTIP-förhandlingen har pausat nu i väntan på besked från den nya amerikanska presidenten hur han ställer sig till förhandlingen och innehållet i ett handelsavtal mellan EU och USA.

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Efter tre dagars hällande regn tittade äntligen solen  fram i ett grönt och vårlikt Washington där jag tillbringat några dagar.

Vi har ju ett väletablerat samarbete med USA i många frågor och mina främsta samarbetspartners, justitieminister Eric Holder och secretary of  homeland security, Janet Napolitano, är kvar i den nya Obama administrationen så här finns en klar kontinuitet.

Diskussionerna med dem här i Washington präglas förstås av det fruktansvärda terrrordådet i Boston och det efterföljande utredningsarbetet. Vi talade också om det arbete som USA gör för att förebygga radikalisering och våldsam extremism. Jag berättade on vårt RAN-nätverk som jobbar sedan 18 månader i åtta arbetsgrupper och samlar lokala aktörer, forskare, frivilligorganisationer, poliser, lärare etc. från hela EU. Tanken är att utbyta tankar och erfarenheter om just radikalisering och våldsam extremism, exit-strategier, internets roll etc.

Vi talade också om cyberbrott, vårt gemensamma arbete för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet, och den planerade migrationsreformen i USA. Det är intressant att jämföra migrationsdebatten här med den i Europa. Här i USA växer det nu fram en partipolitisk enighet om att migration är en nödvändighet och att det i huvudsak är positivt för USA. I Europa, där vi trots arbetslösheten kommer att behöva arbetskraftsinvandring, ses migration i huvudsak som ett problem.

Andra möten har handlat om trafficking, samarbete inför FNs stora möte om migration och utveckling i höst och en hel del om cyberbrott. En viktig del av besöket har också varit möten med folk utanför administrationen. Jag hade en intressant diskussion med studenter och forskare på Georgetown University där vi diskuterade just migrations- och asylfrågor. På Washington university deltog jag i ett panelsamtal om cyberbrott där jag bl a presenterade EUs cyberstrategi.

Alla här är också väldigt positiva till kommande förhandlingar om ett frihandelsavtal  mellan EU och USA. Det vore av enormt stor betydelse om vi kunde få till ett sådant avtal .

Idag har Europaparlamentet röstat för det nya avtalet om PNR-uppgifter som ska gälla mellan EU och USA. PNR står för Passenger Name Record och det är de uppgifter som man uppger till flygbolaget eller resebyrån när man bokar en resa. Dessa uppgifter har sedan länge använts av brottsbekämpande myndigheter runtom i världen för att kunna identifiera grovt kriminella personer och terrorister. Det användes t ex för att få tag på terroristerna som låg bakom planeringen av en självmordsbombning i New Yorks tunnelbana 2009, terrorattentaten i Mumbai 2008 och det planerade attentatet vid Times Square 2010. Dessutom är det ett oerhört viktigt verktyg för att kunna identifiera narkotikasmugglare.

Sedan 2007 finns det ett avtal om hur dessa uppgifter ska utbytas och hanteras mellan EU-länder och USA. Detta avtal hade fler brister och vi har sedan några år tillbaka förhandlat med USA om ett nytt avtal som på ett bättre sätt ska garantera rättsäkerheten. Resultatet av dessa förhandlingar presenterade jag i november förra året och nu har rådet och även parlamentet äntligen godkänt avtalet. Det nya avtalet innebär stora förbättringar i jämförelse med det gamla. Det begränsar och tydliggör för vilka syften som uppgifterna får användas dvs allvarlig överskridande brottslighet och terrorism. Lagringstiden och användningstiden minskar från 15 till 10 år för gränsöverskridande allvarliga brott, för terrorbrott är det 15 år och all data ska anonymiseras efter 6 månader. I avtalet står även att privatpersoner ska kunna begära ut information från USA om sig själva och om den informationen är felaktig ska den ändras eller tas bort, något som inte varit säkerställt tidigare. Jag är glad att jag har fått med mig både rådet och parlamentet på det nya avtalet och att det gamla nu kommer att ersättas med ett bättre avtal.

I USA pågår republikanernas val till presidentkandidat för fullt och Mitt Romney ser nu allt mer ut att bli Obamas motkandidat även om det är långt ifrån avgjort. Vi är många som minns den förra presidentvalskampanjen och det löfte som Obama gav om att han skulle stänga Guantanamo och se till att alla där får rättvisa rättegångar. Idag är det exakt tio år sedan de första fångarna fördes till Guantanamo och Obama har snart suttit hela mandatperioden. De omänskliga förhållandena på Guantanamo och bristen på respekt för mänskliga rättigheter är inte värdigt ett land som pläderar för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen. Guantanamo är på många sätt en symbolfråga men därför är det också extra viktigt att Obama håller sitt löfte.

Kommissionen har på sitt möte idag diskuterat den ekonomiska krisen och förhandlingarna om avtalet om finansiell stabilitet, the ”fiscal compact”. Själva formuleringen av texten har visat sig svårare än man trodde där på natten efter toppmötet den 9 december. Framsteg görs men det är fortfarande en hel del som behöver klargöras. Det är ju tyvärr ett mellanstatligt avtal men kommissionen deltar ändå i förhandlingarna med målet att den så kallade gemenskapsmetoden skall respekteras och att så många länder som möjligt ska kunna delta.

Vi pratade också om situationen i Ungern där många av de nya lagarna inger stark oro, t ex den som rör rättsväsendets och centralbankens självständighet. Även i de andra s k kardinallagarna finns en hel del som inte känns som om det är förenligt med europeisk lag och våra gemensamma värderingar. Våra jurister håller nu på att analysera alla lagar i detalj efter att ha fått de ungerska översättningarna, och vi kommer att nästa vecka fatta beslut om vilka åtgärder som är lämpliga.

Om några minuter åker hela kommissionen till Köpenhamn för att träffa det danska ordförandeskapets olika ministrar. Vi ska prata om prioriteringarna inför våren och nyckelordet nu och för överskådlig framtid är, och kommer att vara, tillväxt. I det sammanhanget är det från min horisont särskilt viktigt att underlätta för företag att rekrytera experter till Europa, i de fall då de inte kan hitta någon med rätt kompetens här.

Idag är reglerna så krångliga att om t.ex. ett stort internationellt företag som IBM behöver en IT-specialist till ett projekt i Belgien måste de ansöka om både arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Detta är en process som i många länder tar mycket lång tid. Om IBM sedan behöver experten till ett nytt projekt i t ex grannlandet Nederländerna måste de göra om hela processen. Om företag ska kunna växa behöver de rätt personal och kompetens för att inte tala om regelförenklingar i allmänhet. Jag har därför presenterat ett förslag för att förenkla processen för att ta hit utländska experter genom en harmonisering i hela EU men tyvärr har det tagit längre tid än väntat att enas om det här förslaget. Det handlar om 17 500 personer för hela EU, personer som inte finns i Europa idag och som företagen desperat behöver. Var och en av dem är viktiga för tillväxt och investeringar. Jag hoppas nu med danskarnas hjälp att vi under våren ska ro i hamn en överenskommelse.

Det är intensiva dagar i ett kallt och julpyntat Washington. Jag har haft en massa möten med olika think tanks och myndigheter. Talat migration, cyberbrott och kampen mot terrorismen. Counter-terrorism är en hel industri här i USA med tiotusentals, kanske hundratusentals, anställda i en oändlig mängd myndigheter.

Jag talade även om transatlantiskt säkerhetssamarbete på John Hopkins University, ett evenemang ordnat av tankesmedjan Transatlantic Studies. Det blev en intressant diskussion. Du kan läsa mitt tal här.

Vi har också tagit de första stegen i förhandlingarna om ett nytt PNR-avtal (Passenger Name Records, flygpassagerardata) mellan USA och EU. Ett sådant finns ju sedan 2007 men nu ska det omförhandlas. Jag fick mandat att göra det av ministerrådet i torsdags och det handlar om förtydliganden rörande metoder för överföring, definition av terrorism och allvarlig brottslighet, lagringstider och dataskydd. Vi hade ett första möte med Jane Lute som är biträdande inrikesminister och som jag lärt känna som en klok och konstruktiv person. Vi gjorde en första inventering av våra respektive prioriteringar och beslöt att inleda de mer tekniska förhandlingarna i januari. Se vårt gemensamma pressmeddelande här.

Strax börjar det mer formella mötet med justitieminister Eric Holder och inrikesminister Janet Napolitano från amerikansk sida, mig och Viviane Reding från EU-kommissionen samt de belgiska och ungerska justitie- och inrikesministrarna (de förra som nuvarande ordförandeland i EU, de senare som observatörer inför sitt kommande ordförandeskap i vår). Det blir en del diskussion om flygfraktssäkerhet, terrorhot och en längre debatt om dataskydd inför ett övergripande avtal som vi ska förhandla fram med USA. Det sista ansvarar Viviane Reding för.

Dessutom ska vi tala om cybersäkerhet och besluta om en arbetsgrupp som bildas idag. Vi kommer också att på min önskan tala om websidor med barnpornografiskt innehåll. Amerikanerna har nu lovat att intensifiera sitt arbete på hemmaplan och samarbeta med oss för att identifiera och ta bort dessa.

Om en liten stund bär det iväg till flygplatsen för att åka till Washington. Nån julshopping hinns nog tyvärr inte med, men många intressanta möten ska jag klara av. På torsdag har vi det formella ministermötet då vi ska diskutera bl.a dataskydd, terrorismbekämpning, cybercrime, migration och PNR (Passenger Name Records, flygpassagerardata). Dessutom ska jag bl.a tala om europeisk och transatlantisk säkerhet på John Hopkins University, det ska bli spännnade. En del bilatera möten med personer som sysslar med cybersäkerhet och framför allt en lång frukostdiskussion med Migration Policy Institute ser jag särskilt fram emot.

Genom Lissabonfördraget får ju de nationella parlamentet större inflytande; inte minst på mina områden. Det är en reform som jag välkomnar. Igår var jag med om något intressant. Jag var kallad för att ”give evidence” till det brittiska House of Lords. Överhuset har ett mycket ambitiöst EU-utskott som var på besök i Bryssel för att samtala med och fråga ut ett antal personer. För min del handlade det om en dryg timmes ”förhör” om den interna säkerhetsstrategin som kommissionen antog för ett par veckor sedan. Ledamöterna var otroligt pålästa. Det hela var ganska svettigt, de ställde många svåra frågor om kompetens, risk för överlappning, ansvarsnivåer och på sakinnehållet förstås. Det hela ska bli en rappport i början på våren. En mycket intressant övning. Jag önskar att alla nationella parlament var lika intresserade.

Vi har haft rådsmöte i Luxemburg, inrikes och migrationsministrarna på torsdagen och justitieministrarna på fredagen. Vanligtvis är det min kollega Viviane Reding som går till justieministrarna, men idag var jag där på första punkten som handlade om lagstiftning mot sexuella övergrepp mot barn.

Igår hade vi diskussioner de två förslag om laglig migration som jag la fram i somras: säsongsarbetardirektivet och företagsintern överflyttning av arbetskraft. Båda dessa förslag syftar till att skapa gemensamma regler för arbetskraftsinvandring i Europa.

Motståndet var större än väntat bland ministrarna (tiderna är inte gynnsamma för att på något sätt tala positivt om migration…) men jag tror att vi ska kunna komma framåt mot slutet på året.

Vi hade också en diskussion om läget i asylpaketsförhandlingarna. Dessa är mycket svåra som jag skrivit om tidigare. I det sammanhanget berättade också jag och min grekiska kollega om den grekiska handlingsplanen för att få deras asylsystem på fötter.

Under lunchen hade vi en mycket intressant diskussion med Jane Lute som är deputy till Janet Napolitano, USA:s ”inrikesminister” och chef för department of homeland security i Washington. Jag talade med Janet Napolitano i helgen i samband med den försiktighetsuppmaning som USA utfärdade till amerikaner som skulle resa till Europa. Det precisa hotet är svårdefinierat men det finns en ökad riskbild för attentat i Europa. Vi talade om hur vi ska bättre samordna hur vi går ut och varnar medborgarna utan att skapa panik. Det finns inget enhetligt system för detta I Europa och därför uppfattas olika uttalanden väldigt olika av press och allmänhet.

I morse åt jag frukost med Jane och vi pratade mer om detta och jag hade också möjlighet att framför kritik mot den avgift – ESTA– som USA nu tvingar alla som reser till USA att betala. Den är synnerligen enerverande och motverlar våra gemensamma ambitioner att underlätta kontakterna över Atlanten. Det känns djupt orättvist att Europas studenter, affärsmän och vanliga turister ska subventionera amerikansk tursitindustri på detta sätt.

Jag har idag rapporterat till Europaparlamentet om förhandlingarna om ett nytt, förbättrat förslag för att spåra terroristfinansiering, det så kallade TFTP-avtalet.

Redan min första dag på jobbet som kommissionär fick jag försvara det tillfälliga avtal som min företrädare hade förhandlat fram. Detta röstade Europaparlamentet ner. De var oroade över bland annat dataskydd, integritetsskydd och möjligheterna till att få upprättelse för dem vars uppgifter har använts på felaktiga grunder, men de var också upprörda över att avtalet förhandlades fram innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Detta var inte en helt obefogad kritik – jag uttryckte själv i mitt tal den 9 februari att jag inte var nöjd med skyddet för intregriteten.

Dessa synpunkter tog jag i noga beaktande när jag föreslog ett nytt förhandlingsmandat, som jag fick stöd för. Utifrån detta mandat har vi nu nästan rott förhandlingarna om en ny uppgörelse i hamn. Jag har informerat medlemsländerna om läget i förhandlingarna och idag presenterade jag detsamma för LIBE-utskottet i Europaparlamentet. Jag är stolt över vad vi har lyckats uppnå. Jag kan ännu inte gå in på detaljer, men det nya avtalsförslaget skiljer sig från det tidigare på flera sätt:

  • Betydligt starkare garantier för dataskydd. Avtalet fastställer att felaktig data ska rättas, tas bort eller blockeras.
  • EU ska granska dataöverföringarna. För att säkerställa att överföringarna uppfyller villkoren för avtalet ska Europol granska att USA:s förfrågningar är nödvändiga i kampen mot terrorism. De ska också se till att förfrågningarna är så specificerade som möjligt för att minimera mängden av data som förs över. Enskild data kommer inte att granskas av Europol, utan förfrågningarna som sådana. Förfrågningar som inte uppfyller villkoren kommer att avslås.
  • USA får inte föra över ledtrådar till tredjeland utan EU:s godkännande. Ansvariga myndigheter i det aktuella EU-medlemslandet måste ge sitt godkännande på förhand om USA vill föra över ledtrådar (och inte data som sådan) om dess invånare.
  • Om EU bestämmer sig för att skapa ett eget TFTP ska USA samarbeta och vara behjälpligt. Att EU ska sätta upp ett eget TFTP för att begränsa överföringarna till USA är en idé som diskuterats i bland annat Europaparlamentet
  • EU ska övervaka USA:s arbete. Detta är ett mycket betydelsefullt resultat då de amerikanska myndigheterna har gått med på att ha en europeisk person som permanent övervakar vad de gör.
  • Uppföljning för att säkerställa att reglerna för dataskydd efterlevs. EU ska regelbundet göra en detaljerad översyn för att säkerställa att reglerna för dataskydd efterlevs. Detta innebär full tillgång till alla filer för detta EU-team.
  • Rätt till upprättelse vid missbruk. Det föreslagna avtalet stadgar att ”USA:s finansdepartement ska behandla alla personer lika i appliceringen av dess administrativa processer, oavsett nationalitet eller hemland”. Detta innebär att EU-medborgare har rätt till upprättelse på samma villkor som amerikanska medborgare.

Allt detta har vi uppnått i förhandlingarna, och det ser jag som en stor framgång. Jag vill också särskilt betona att alla uppgifter som förs över till USA är anonymiserade. Endast när det finns misstanke om brott och uppgifter kan knytas till en pågående polisutredning kan anonymiseringen hävas.

Däremot har vi inte lyckats få ner datalagringstiden jämfört med det tillfälliga avtalet. Det förhandlingsmandat vi hade tillåter att uppgifterna sparas i upp till fem år. Vi har ifrågasatt proportionaliteten i detta, men har också fått övertygande uppgifter från USA:s finansdepartement som visar att mer än en fjärdedel av den information som visat sig värdefull i analys av TFTP-data är mellan tre och fem år gammal. Vi har därför inom ramen för förhandlingarna gått med på att behålla lagringstiden på fem år. Däremot innehåller avtalet att vi efter tre år kommer att ta fram en rapport om värdet av att lagra data under fler år, med en möjlighet att reducera datalagringstiden.

Jag vill också påpeka att själva idén med TFTP är att data förs över i ”bulk”. TFTP-avtalet skulle inte fylla någon funktion om man begränsade överföringarna till enskilda individer. På denna grund kan man naturligtvis motsätta sig TFTP-avtalet som sådant. Vi har dock sett till att begränsa mängden av överföringar så mycket som möjligt och jag vill understryka att all information som förs över är anonymiserad. Tillsammans med de skydd, den övervakning av att allt går rätt till och rätten till upprättelse vid missbruk har vi ett starka garantier för den personliga integriteten. Eftersom TFTP-avtalet är ett mycket viktigt instrument i kampen mot terrorism är min åsikt att ett TFTP-avtal med dessa garantier är motiverat och välbehövligt.

Allt som allt ser jag detta som en framgångsrik förhandling där vi förhandlat fram de starkast möjliga skydden för TFTP-avtalet. Ministerrådet har givit kommissionen uppdraget att förhandla fram denna uppgörelse, och det är nu upp till dem och Europaparlamentet att godkänna avtalet.

Som läsare av denna blogg vet var TFTP-avtalet med USA (bättre känt som SWIFT) en fråga jag kastades in i redan första dagen på jobbet. Europaparlamentet röstade nej till att ge sitt medgivande till det tillfälliga avtal som reglerade överföring av vissa bankdata med syftet att spåra terroristfinansiering. Det gjorde parlamentarikerna av flera skäl – de var oroade över bland annat dataskydd, integritetsskydd och möjligheterna till att få upprättelse – men också upprörda över att avtalet förhandlades fram innan Lissabonfördraget trädde i kraft och Europaparlamentet fick medbeslutande i frågan.

Samtidigt finns det både i medlemsstaterna och i Europaparlamentet en oro över den säkerhetslucka som nu uppstått, när vi nu inte har ett avtal. Vi vet att TFTP (Terrorist Finance Tracking Programmme) tidigare har hjälpt Europas medlemsstater att förhindra terrorplaner och ställa misstänkta terrorister inför rätta. Jag har därför arbetat intensivt för att ta fram ett nytt förslag till förhandlingsmandat, som i så stor utsträckning som möjligt tar hänsyn till Europaparlamentets synpunkter. Som jag sade redan i mitt tal den 9 fabruari var jag själv inte nöjd med skyddet för integriteten i det tillfälliga avtalet.

Det är viktigt för Europas säkerhet att vi får ett nytt TFTP-avtal på plats. Men det är också viktigt att detta avtal minimerar risken för missbruk, att det finns möjlighet till upprättelse för de medborgare som felaktigt drabbats och att vi har starkast möjliga skydd för den personliga integriteten.

Därför innehåller det förslag jag nu lägger fram att Europas medborgare har rätt till upprättelse vid missbruk utan att diskrimineras i förhållande till amerikanska medborgare. Vi har infört att dataöverföringarna måste godkännas av en särskilt juridisk instans, och att överföringarna inte får ske för några andra ändamål än terroristbekämpning. Vi har stärkt reglerna för övervakning och översyn av överföringarna, och sett till att EU har rätt att upphäva avtalet om det överenskomna dataskyddet inte upprätthålls.

Däremot finns det ingen möjlighet att begränsa överföringarna till att bara gälla exempelvis misstänkta personer under utredning. Vi har tittat noga på möjligheterna, men själva poängen med TFT förloras då. Däremot är det viktigt att mängden data som förs över är begränsad, och jag vill betona att alla uppgifter som förs över är helt anonyma. Bara om det finns anledning att misstänka att en person är delaktig i planeringen av terrordåd kan anonymiseringen hävas och uppgifter om personen göras tillgängliga. Det är alltså inta tal om att på måfå leta i datamängden.

Kommissionen står enhälligt bakom mandatet och jag har idag redovisat det för Europaparlamentets ansvariga parlamentariker. De var positiva och tyckte att det var en klar förbättring. Om vi får ett godkännande av mandatet träder vi in i en förhandling, och en del detaljer måste då lösas ut. Jag är dock efter samtal med amerikanerna förhoppningsfull att vi kan få en överenskommelse som både stärker säkerheten i EU och USA men som vilar på solid rättsäker grund och skydd för de grundläggande rättigheterna.

Med en mycket knapp majoritet röstade Europaparlamentet mot att skjuta på omröstningen om SWIFT-avtalet. Det var synd, för några veckor till hade gett den nya kommissionen möjlighet att ta nya intitiativ och snabbt presentera ett förhandlingsmandat för det permanenta avtalet. Jag har övertalat Barrosso att redan den 24 februari få presentera ett förhandlingsmandat för beslut i kommissionen. Det måste sedan slutgiltigt beslutas av rådet och sedan kan kommisisonen börja förhandla. Ett sådant måste innehålla starkare skydd för dataanvändning och integritet är uppenbart.

Men med nej-rösten får vi omedelbart inleda samtal med USA om hur vi ska gå vidare. Det finns en risk att de nu inte vill ha ett EU-avtal utan sluter enskilda överenskommelser med några medlemsländer, Belgien och Nederländerna där servrarna finns. Det vore olyckligt för då får vi inte det starka dataskydd som vi eftersträvar.

Vi behöver en överenskommelse som både tar hänsyn till behovet att spåra terrorfinansiering och innehåller ett starkt dataskydd och garantier mot missbruk för den enskilde. Terrorism kan bara bekämpas med stark respekt för grundläggande rättigheter.

Se även DN, SvD, Mark Klamberg och mitt förra inlägg om SWIFT.

Det är en månad till klimatkonferensen i Köpenhamn, och det märks verkligen i det svenska ordförandeskapet.

Förra veckan företrädde Fredrik Reinfeldt ordförandeskapet på toppmöten med USA och Indien. Att USA måste ta sin del av ansvaret är odiskutabelt, annars har vi ingen uppgörelse. Men det är också viktigt att kampen mot klimatförändringarna inkluderar utvecklingsländerna. Därför är det ett viktigt steg att Indien under toppmötet accepterade att bekräfta 2-gradersmålet, trots att frågan är inrikespolitiskt känslig i landet.

Klimatförhandlingarna gick också vidare i Barcelona, där det sista förhandlingsmötet med parterna till FN:s klimatkonvention inför Köpenhamn ägde rum. Framsteg gjordes i tekniska frågor och diskussionerna ska ha varit goda, men de politiskt känsliga frågorna löstes inte. Ska vi nå en uppgörelse i Köpenhamn måste vi se en starkare förhandlingsvilja. De två kärnfrågor som måste lösas är storleken på utsläppsminskningarna och finansieringsbiten. EU har förbundit sig att minska utsläppen med 30 % om andra länder gör jämförbara åtaganden. Nu måste USA och andra i-länder öka sin ambitionsnivå för utsläppsminskningar, samtidigt som de mer utvecklade utvecklingsländerna måste göra adekvata åtaganden för att vända utvecklingen av utsläpp.

Vad gäller finansieringsfrågan så har EU givit sitt stöd till kommissionens uppskattning att kostnaderna i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till 100 miljarder årligen för utsläppsbegränsningar och anpassningar till klimatförändringarna. Frågan var också uppe när G20:s finansministrar träffades för några dagar sedan, men inte heller de gjorde tyvärr de nödvändiga framstegen. USA och andra i-länder måste nu också presentera en trovärdig finansiering.

Ordförandeskapet fortsätter i alla fall sitt arbete, och jag är glad att EU tagit på sig den ledartröja som är så välbehövd. Vår ambition att nå en uppgörelse i Köpenhamn. Det grundläggande men framgångsrika recept EU har att visa på är att samarbete fungerar. Detta måste övriga världen nu också inse.

Det kommer försiktigt positiva signaler om töväder mellan Kuba och USA. Raul Castro har sagt sig vara villig att diskutera allt, t.o.m demokrati och mänskliga rättigheter (Sic!) och Obama verkar inte ha stängt några dörrar. Det vore bra om den amerikanska blockaden mot Kuba upphörde, den har allt för länge tjänat som alibi för bröderna Castro att hävda att de är i krig med USA, en viktig del i deras maktuppehållande. Demokratin är tyvärr ännu långt borta på Kuba.

Jag har länge varit engagerad i demokratiarbetet på Kuba. Som Europaparlamentariker nominerade jag dissidenten Oswaldo Paya till parlamentets Sasharovpris, något han också fick. Jag nominerade även Damas de Blanco, mödrarna, hustruna och döttrarna till de politiska fångar som fängslades 2003. Fortfarande sitter det 54 dissidenter i fängelse under fruktansvärda villkor.

adolfo_jpg1En av de politiska fångarna är min vän Adolfo Sainz. Han är svårt sjuk och hans enda brott är att fredligt ha arbetat för ett annat Kuba där mänsklig värdighet och grundläggande demokratiska rättigheter respekteras. För detta fick han 15 år och han sitter 70 mil från Havanna i en mörk och fuktig cell. Hans hustru Julia får bara hälsa på honom någon gång om året, och det är inte alltid de får träffas när hon väl har gjort de 70 milen med buss. En av mina högsta drömmar är att en gång få åka tillbaka till Kuba och hälsa på Adolfo.

Ett viktigt arbete görs av fonden Kubas politiska fångar. Läs gärna mer om Adolfo och andra fängslade där.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: