You are currently browsing the tag archive for the ‘Vaclav Klaus’ tag.
Tjeckiens president Vaclav Klaus meddelade på en presskonferens för några minuter sedan att han skrev under Lissabonfördraget klockan 15 idag. Det är mycket goda nyheter! Det här innebär att samtliga 27 länder har ratificerat fördraget.
Det har varit en lång resa, men nu är Lissabonfördraget i hamn och kommer med all säkerhet att träda ikraft den 1 december. Nu börjar vi den nya resan med att med hjälp av fördraget fördjupa demokratin i EU, samtidigt som vi ökar öppenheten och gör det lättare att fatta beslut på en rad viktiga områden.
Precis hemkommen från två dagars rådsmöte i Luxemburg. Idag var det utrikesfrågorna som stod i centrum: Afghanistan, Mellanöstern och Sri Lanka. Bra och konkreta diskussioner med ett stort mått av samsyn.
Den tjeckiska författningsdomstolen har idag haft sin offentliga hearing och meddelat att domstolen möts igen den 3 november. Med allra största sannolikhet kommer den då att lämna sitt beslut. Det innebär att vi inte kan fatta beslut om namnfrågor och annat på det toppmöte som börjar på torsdag. Kontakterna med Vaclav Klaus och den tjeckiska regeringen fortsätter förstås och vi hoppas att toppmötet på torsdag kan enas om en lösning som ska få den tjeckiske presidenten att skriva på – under förutsättning att författningsdomstolen ger sitt godkännande. Jag erkänner gärna att denna försening är grymt frustrerande, vi behöver få fördraget på plats nu och komma till skott med att utse en hög representant, en permanent rådsordförande och nominera kommissionen. De föreslagna kommissionskandidaterna skall ju sedan granskas av Europaparlamentet, en process som tar minst fem veckor.
Igår skrev Polens president Lech Kaczynski på Lissabonfördraget som landets parlament godkänt för en bra tid sedan. Äntligen! Nu är fördraget helt ratificerat i samtliga EU-länder utom i Tjeckien. Där fortsätter president Klaus att komma med nya förslag, förslag som varken Tjeckiens regering eller parlament kräver. Det senaste handlar om undantag från EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Det känns som klar utpressning. Hur som helst förhandlar vi inte med Klaus utan med den tjeckiska regeringen som jag är i daglig kontakt med.
De institutionella frågorna upptar en hel del av min tankeaktivitet, men det finns andra problem också. Imorgon bär det iväg till Cypern. Där är förhandlingarna om öns enande inne i ett mycket känsligt skede och det är viktigt att samtalen fortsätter och accelererar innan den turkiska sidan av ön har presidentval i vår. Det är FN som leder förhandlingarna men naturligtvis har EU starka intressen av att konflikten löses och att ön enas. Jag kommer att träffa såväl den Cypriotiske presidenten Christofias, utrikesminister Kyprianou, flera övriga ministrar, den turkcypriotiske ledaren Talat samt parlamentariker och FN-representanter. Inte för att jag tror att jag kan lösa den mångåriga konflikten, men det är oerhört viktigt att ordförandeskapet markerar sitt stöd till att förhandlingarna fortsätter.
…vet man att man gör något rätt.
Jag har sysslat med Lissabonfördraget ganska länge nu, och har lyssnat på många motståndares utfall mot fördraget. Visst kan man vara missnöjd med vissa delar av fördraget – även jag har en lista på förbättringar. Men jag har ännu inte fått höra någon förklara vad de tycker är så bra med det nu gällande Nicefördraget, som gör att de föredrar det framför Lissabonfördraget.
Nu senast efter att irländarna röstade ja har vi fått höra EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson påstå att vi nu får “mindre demokrati”. Lars Ohly menade i gårdagens Agenda att fördraget är odemokratiskt. Jonas Sjöstedt bloggar att fredagen, då irländarna röstade, är ”en svart dag för alla som vill se ett mer demokratiskt och progressivt EU”. Och Mattias Svensson på Neo skriver i Expressen att “Klaus kan rädda EU-demokratin”.
Jag vill därför ställa den raka frågan: på vilket sätt är Nicefördraget mer demokratiskt? Det ger mindre makt till det direktvalda Europaparlamentet än Lissabonfördraget. Det ger sämre insyn och öppenhet när EU tar beslut. Det ger de nationella parlamenten mindre möjligheter att säga stopp när beslut tas i EU som hör hemma på nationell eller lokal nivå. Och det innhåller inte den stadga för grundläggande rättigheter som ger alla EU-medboragre en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut.
Jag har försökt diskutera Lissabonfördraget och EU:s institutionella frågor i många års tid. Den nuvarande regeringen har gjort Lissabonfördraget tillgängligt gratis, som både pocket och PDF-fil. Jag har varit på debatter, seminarier, diskussionskvällar och öppet hus för att just diskutera Lissabonfördraget. Ändå är det mig Jonas Sjöstedt anklagar för att bjuda på propaganda istället för seriös debatt.
Lissabonfördraget har nu godkänts av folkvalda parlament eller i folkomröstning i alla 27 medlemsländer i EU. Motståndarna tycks nu sätta sitt hopp till att den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus ska köra över det tjeckiska parlamentet (och den majoritet av det tjeckiska folket som enligt alla opinionsundersökningar stöder fördraget) och stoppa fördraget. En ensam man i en union med 500 miljoner medborgare kan nu rädda den europeiska demokratin, råder storyn.
Jag kan inte tolka det som annat än att man hoppas störa det europeiska samarbetet så mycket som möjligt. Som Eva-Britt Svensson skriver: “Ska detta Babylons torn falla bör det vara genom att dess fundament krakelerar och vad passar väl bättre än en genomgripande institutionell kris som start på en spricka i murbruket?”
Någon starkare omsorg om den europeiska demokratin har i alla fall jag svårt att få syn på. Som sagt: när kommunister och nyliberaler är överens, då är man nåt viktigt på spåren…
I morse kommenterade jag för övrigt Lissabonfördraget i Nyhetsmorgon och P1 Morgon. Länkar för den intresserade: Nyhetsmorgon P1 Morgon
Nu tycks det som om båda de parlamentariska kamrarna i Tyskland är färdiga med de ändringar som krävs för att Lissabonfördraget skall träda i kraft. Då väntar vi bara på presidentens underskrift, något som väntas ske inom mycket kort. Återstår Irland, där folkomröstningen hålls om två veckor, och underskrifterna i Polen och Tjeckien. Det ser försiktigt positivt ut från Irland och den polske presidenten har lovat att skriva på om irländarna röstar ja. Nya orosmoln reses dock från Tjeckien där ett antal senatorer nu avviserat att de ska skicka hela fördraget igen till författningsdomstolen den 29 september. Dessutom har president Vaclav Klaus fortfarande inte skrivit på.
Det kan bli en riktigt rysare under oktober för att avgöra vilket fördrag som skall ligga till grund för den nya kommission vi måste utse mycket snart.
Noterar att de flesta verkar mycket nöjda med resultaten från det extra toppmötet i Bryssel i torsdags då EU enades om en tydlig och gemensam linje inför G20-mötet. President Sarkozy fortsätter dock att tala om en slags grön Tobinskatt. Det låter väldigt fint, men vi vet att det bara kan funka om hela världen verkligen ställer sig bakom det och det finns idag inga som helst förutsättningar till det. Om bara vissa länder inför en sådan skatt blir det bara protektionism och riskerar att vara kontraproduktivt eftersom produktion och tjänster då flyttar till ställen som inte har denna typ av skatt.
Nu drar arbetet i gång på riktigt och de europeiska institutionerna återvänder från sommarledigheten. Europaparlamentet har utskottsvecka och i princip samtliga svenska ministrar kommer att vara i Bryssel under någon av dagarna för att träffa de repsektive utskotten. Det är kutym, så gör varje ordförandeskap i början och slutet på sexmånadersperioden, och i vissa fall mitt i också.
Jag ska träffa AFCO, det konstitutionella utskottet där jag själv satt i fem år. Det blir säkert diskussioner om Lissabonfördraget, hur vi förbereder inför det, folkomröstningen på Irland, utnämningen av den nya kommissionen mm. Det är ju ett svårt institutionellt pussel som ska läggas. Först och främst måste vi invänta folkomröstningen på Irland. Därutöver råder det fortfarande osäkerhet om huruvida den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus tänker skriva på det beslut som båda de tjeckiska kamrarna har fattat. Om/när fördraget är ratificerat i alla länder måste vi snarast börja förbereda för en ny kommission, men också bestämma vem som skall bli hög respresentant och därmed chef för den nya utrikestjänsten samt utse en permanent ordförande för europeiska rådet. I den bästa av världar kan alla dessa poster utses på toppmötet i slutet på oktober.
Blir det nej på Irland måste vi omedelbart förbereda för en Nicekommission, dvs en kommisison med färre platser än antalet medlemsländer. Oavsett fördrag finns det en mängd frågor som Europaparlamentet är involverade i, inte minst ska varje kommissionärskandidat höras av parlamentet. Det blir säkert många frågor och synpunkter kring detta i morgon.
Först skall parlamentet naturligtvis godkänna José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen. Det står preliminärt på agendan den 17 september men det är långt ifrån säkert…
Utöver utskottsledamöterna träffar jag också gruppledarna för kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna för att höra hur de ser på det institutionella läget.
DN efterlyser idag på ledarplats ett europeiskt ledarskap. Det är klart att den tjeckiska inrikespolitiska turbulensen har varit olycklig för EU. Å ena sidan fortsätter allt som vanligt – i Bryssel hålls möten, det förhandlas och kompromissas. Själv är jag idag i Prag för ett möte om Lissabonstrategins (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) framtid, ett möte som ordnas varje termin under Barrosos och ordförandeskapets ledning.
Å andra sidan så är det påtagligt att ingen vet riktigt hur de två sista månaderna av det tjeckiska EU-ordförandeskapet ska se ut. Vilka kommer att ingå i den tjeckiska regeringen? Hur blir det med toppmötet i juni då vi ska enas om kommissionens nya ordförande och förhoppningsvis enas om ett tydligare mandat inför Köpenhamnsmötet. Även Irlands väg mot en ny folkomröstning ska klargöras. Kommer president Václav Klaus att leda detta möte?
Tack vare trioarbetet har vi haft ett nära samarbete mellan Tjeckien, Frankrike och Sverige. Jag är i nästan daglig kontakt med mina tjeckiska kollegor. Vi är naturligtvis redo att hjälpa till under denna kritiska period, och kan säkert göra det, men det är tjeckerna som har ordförandeskapet fram till den 30 juni.
Med det nya fördraget införs en permanent ordförande i Europeiska rådet under två och ett halvt år. Denna person kommer, tillsammans med det roterande ordförandeskapet, att leda toppmötena och skapa en kontinuitet i EU-arbetet. Med de stora utmaningarna som EU står inför kanske det kan vara en lösning som kan stärka det europeiska ledarskapet.
I torsdags utsågs Jan Fischer till regeringsbildare i Tjeckien. Han ska sätta samman en interrimsregering till den 9 maj och sedan blir det nyval i oktober. Vem som skall ingå i regeringen i övrigt är högst oklart. Själv är Fischer en opolitisk tjänsteman, fd chef för tjeckiska SCB, dvs ett statistikorgan. Förhoppningsvis kommer någon av de nuvarande ministrarna att finnas kvar i den tillfälliga regeringen så att det blir någon slags kontinuitet i EU-ordförandeskapet, men detta är mycket osäkert. Ett helt nytt gäng som skall förbereda toppmötet i juni är ju inte helt lyckat.
Vad som händer med senatens ratificering av Lissabonfördraget är också oklart. Det verkar som om premiärminister Topolanek gör sitt yttersta för att omröstningen skall kunna ske i början på maj, medan president Vaclav Klaus, som är högljudd motståndare till Lissabonfördraget, gör å andra sidan vad han kan för att förhindra en ratificering.
Samtidigt pågår ordförandeskapet och den som läser den tjeckiska hemsidan (se adress i spalten här bredvid) märker inget av turbulensen i Prag. Där är det business as usual.
Ja det svenska ordförandeskapet ter sig inte direkt enklare. Lite påskledighet i vårsolen kan vi nog unna oss i alla fall.
Senaste kommentarer