You are currently browsing the tag archive for the ‘Vitryssland’ tag.

Vid den så kallade folkomröstningen till presidentvalet i mitten av december misshandlades oppositionsledare av vitryska poliser, flera hundratals fredliga demonstranter slogs blodiga och greps, och den statliga tv-stationen utropade Lukasjenko till vinnare med en förkrossande majoritet.

EU har hårt fördömt det som händer i vårt östliga grannland. Vi har krävt att de politiska fångarna omedelbart ska släppas. I det samarbete som EU redan har med Vitryssland på flera områden betonas mänskliga rättigheter särskilt. Förhoppningen var att Lukasjenko skulle ta några steg mot rättsstat och demokrati och börja respektera mänskliga rättigheter.

Den senaste händelseutvecklingen visar dessvärre på det motsatta. Det är skrämmande att se hur denne despotiska diktator klamrar sig fast vid makten och hur han kämpar för att undanröja allt motstånd med brutala metoder. Det är tydligt att det inte räcker med att fördöma eller tala om mänskliga rättigheter för att få förändring i Vitryssland.

EU:s utrikesministrar beslutade igår äntligen om att införa visumförbud och att frysa tillgångarna för Lukasjenko och hans vänner. Eftersom jag är ansvarig för visumfrågor har jag deltagit aktivt i förhandlingarna inom kommissionen. Motreaktionen från Vitryssland lät inte vänta på sig, och de hotar nu i sin tur med visa-restriktioner för EU-politiker. Detta snabba motdrag kan kanske tolkas som att det faktiskt var åtgärder som kändes. Frågan är dock om det räcker. Men att EU gör en sådan tydlig markering är mycket viktigt, och förhoppningsvis ökar nu trycket på Lukasjenko ytterligare.

Dagen i övrigt har ägnats åt en mängd interna möten samt besök av två svenska ministrar – Anna Karin Hatt och Carl Bildt. Båda var i stan för olika möten och konferenser. Med Anna Karin talade vi om bl.a cybersäkerhet och datalagring. Över lunchen med Carl och min kollega Stefan Füle, blev det mycket prat om det östra partnerskapet och utvecklingen i Egypten. Ikväll blir det arbetsmiddag med Catherine Ashton. Det är inte lätt att fånga Cathie mellan alla resor hon gör, men ikväll har vi äntligen lyckats få till stånd en tid.

Helgens så kallade val i Vitryssland lämnar en mycket bitter eftersmak. Från Stockholm är det närmare till Minsk än till Bryssel, men till Vitryssland har demokratin ännu inte spridit sig. Även om gårdagens presidentval anses ha varit en förbättring gentemot hur det brukar vara, är det långt ifrån tillfredsställande. Oppositionens kandidater har blivit trakasserade och utsatta för våld. Demonstranter har blivit misshandlade och arresterade. Det är bedrövligt att se hur Lukasjenko så desperat klamrar sig fast vid makten. EU har ändå tagit flera viktiga steg mot att öka samarbetet med Vitryssland inom ramen för östra partnerskapet. Förhoppningen var att Lukasjenko i gengäld skulle ta några steg mot stärkt rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter. Men…

Det börjar närma sig slutet på det svenska ordförandeskapet, alla informella ministermöten i Sverige är avklarade, alla toppmöten över och vi har rott i hamn många frågor. Men än är det för tidigt att utvärdera, summera och koppla av. En session i Europaparlamentet återstår t.ex och jag beger mig till Strasbourg på tisdag. Under två dagar representerar jag ordförandeskapet i debatter om öppenhet, Mellanöstern, Georgien, Afghanistan, Vitryssland mm. Det blir oerhört många timmar i talarstolen och det känns ganska skönt att det är sista gången. Dessutom deltar jag i ett gemensamt möte mellan representanter från kommissionen, Europaparlamentet och ordförandeskapet om öppenhetsfrågor. På onsdag kommer statsministern till Europaparlamentet och summerar de sex månader som gått.

Samtidigt som vi har nedräkning ägnar jag all ledig tid åt att förbereda mig för utfrågningen i Europaparlamentet i början på januari nästa år. Det är oerhört mycket nytt att sätta sig in i och så mycket julledighet lär det inte bli….

Häromveckan fick jag en USB-sticka av Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter på posten, med tolv röster från Vitryssland. Utvecklingen i Vitryssland är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. EU har en tydlig linje för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter för det vitryska folket. Tyvärr har vi inte sett de framsteg vi skulle önskat och inom EU diskuteras kontinuerligt hur vi, utan att tumma på kraven för mänskliga rättigheter, effektivt kan påverka utvecklingen i Vitryssland.

Beundransvärda är i alla fall de som kämpar för människors frihet i Europas sista diktatur, och inom svenska regeringen och EU följer vi utvecklingen noga.

Idag firas den internationella dagen för att hedra offren för kommunismen och nationalsocialisnmen och för att fira Europa återförening. Det är Europaparlamnetet och Europarådets parlamentariska församling som tagit initiativ till denna minnesdag. Det är ett utmärkt initiativ och passar bra att högtidlighålla just idag, precis 70 år efter Molotov-Ribbentorppakten som ledde till andra världskriget och förintelsens fasor.

Vi högtidlighåller också att det är 20 år sedan Berlinmuren revs av frihetsrusiga människor och att det europeiska enandet inleddes. Det är fantastiskt att forma kommunistiska diktaurer nu är EU-medlemmar. Att Tjeckien ledde EU i våras och att Europaparlamentet har en polsk talman är i sanning ett bevis på att Schumans idéer och segrat över Stalins. Nu ska vi göra vårt yttersta för att Vitryssland, Europas sista diktatur, ska välja  den demokratiska vägen och bli medlem i EU en dag.

Jag har fått den stora äran att invigningstala vid ceremonin vid Norrmalmstorg, det torg där många av oss stod i början på 90-talet till stöd för de baltiska ländernas frihet och självständighet. Det är svårt att inte tänka på Sten Anderssons ord till Bengt Westerberg när han talade om Baltikums frihet – ”Westerberg har en felprogrammerad hjärna” sa den dåvarande socialdemokratiske utrikesministern. Sällan har en socialdemokrat haft mera fel, tack och lov.

Även idag dignar människor under förtryck runt om i världen och det är för deras skull, deras kamp för frihet och mänsklig värdighet som vi också träffas idag.

Igår hölls två intressanta möten i Prag – det sociala toppmötet och toppmötet om det östliga partnerskapet. På det första deltog statsministrar och arbetsmarknadsministrar från Tjeckien, Sverige och Spanien (Zapatero valde dock att stanna hemma) tillsammans med representanter för de europeiska fackliga och arbetsgivarorganisationerna. Mötet löste naturligtvis inte arbetslösheten men EU-länderna enades om ett antal viktiga rekommendationer som sedan skall följas upp på toppmötet i juni.

Det östliga partnerskapet är ett viktigt initiativ från Sverige och Polen med syfte att knyta några av våra östra grannländer närmare Europa fär att på så sätt stötta de demokratiska och ekonomiska reformkrafterna i Georgien, Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Armenien och Azerbajdzjan.

Mycket olika länder sinsemellan, men förhoppningen är att vi skall kunna hitta konkreta sätt att utveckla samarbetet. Det kan handla om handel, energi, visumlättnader och en dialog kring demokrati. I slutdeklarationen nämns särskilt den gemensamma värdegrunden – demokrati och mänskliga rättigheter. Visumlättnader är ju det mest påtagliga sättet för vanliga människor att närma sig varandra. Detta är dock kontroversiellt i EU-kretsen där vissa länder vill skynda långsamt. Det skapas dessutom en parlamentarisk församling där ledamöter från såväl EU som partnerländerna kan mötas. Vi hoppas kunna föra det östliga partnerskapet framåt under hösten.

President Lukasjenka närvarade inte vid mötet, något ingen var ledsen för tror jag. Dessutom gavs tillfälle för olika NGOs från de sex länderna att träffas. Viktigt är förstås kontrakterna med den vitryska oppositionen och det civila samhället där. De är nyckelspelare om det ska ske en demokratisk utveckling i Vitryssland.

På det stora hela får man säga att den tjeckiska regeringen som nu avgår och ersätts av en ny imorgon, har haft en bra avslutande vecka. Omröstningen i senaten, det sociala toppmötet och det östra partnerskapet gör att Topolanek och hans ministrar kan gå med viss stolthet.

The Belarusian Party of Freedom and Progress held its founding conference in Mahilyow a few days ago. Its application to register as political party has been turned down three times by the Justice Ministry, and they are now intending to do their fourth attempt.

I am impressed by those brave liberals, fighting for democracy and freedom in a state where political opposition is systematically oppressed. I hear from fellow Swedish liberals who joined the conference that only holding the conference was hard enough. All applications for venues in Minsk were rejected, and the delegates were stopped twice by the police on their way to Mahilyow. They are now hoping to overcome the regulations for forming a political party, doing their fourth attempt since 2004.

I wish to congratulate Mr Uladzimir Navasyad, who was elected to chair the party, and all the other brave members of the Party of Freedom and Progress. Below, you will find a greeting I sent to the conference.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: