En debatt mellan Christian Engström (PP), Karl Sigfrid (M), Staffan Danielsson (C) och Mikael Ståldal (FP) har startat kring hur EU bör se ut. Det är spännande med konstruktiv debatt – jag har länge kämpat för att vi ska diskutera just vad vi ska ha EU för, snarare än att tjata på om ja-eller-nej-till-EU.
Engström har i grunden två viktiga poänger, som jag förstår det: att Europaparlamentets roll bör stärkas och att EU måste bli öppnare. Jag håller helt med. Just därför är Engströms slutpoäng i sitt andra inlägg lite märklig:
Om Irland röstar nej till Lissabonfördraget i oktober finns det ingen som har något färdigt förslag till vad vi ska göra istället. Det är hög tid att vi börjar diskutera hur ett sådant borde se ut.
För det första innebär nämligen Lissabonfördraget just ett starkare parlament och ett öppnare Europa. Europaparlamentet blir delaktigt på fler av EU:s områden än vad idag är fallet, samtidigt som offentlighetsprincipen inom EU utvidgas och ministerrådets lagstiftningsarbete öppnas upp för insyn.
För det andra är Lissabonfördraget en produkt av just det Engström beskriver: att Europa samlades i ett konvent för att förutsättningslöst diskutera hur EU bör se ut.
Karl Sigfrids invändning mot Engströms inlägg handlar om det nationella inflytandet. Här vill jag bara inflika att Lissabonfördraget ger de nationella parlamenten möjlighet att pröva om ett förslag till EU-lagstiftning strider mot subsidiaritetsprincipen. Därigenom skapas en mekanism för att undvika att EU-kommissionen blir allt för klåfingrigt.
Lissabonfördraget har sina brister, men det ger ett öppnare och mer demokratiskt Europa. Att fälla det vore därför inte alls konstruktivt. För vem har sagt att vi inte kan diskutera hur EU bör se ut även med ett eventuellt Lissabonfördrag på plats? Tvärtom, EU och omvärlden förändras ständigt och det är bara genom en ständig debatt om hur problemen skall lösas, och hur institutionerna bör fungera, som EU kan bli en fråga som engagerar människor.
Jag deltar mer än gärna i ett sådant samtal.
8 kommentarer
Comments feed for this article
25 augusti 2009 den 13:44
scaber nestor
Varför kan man inte demokratisera EU utan flytta beslutande makt från de nationella parlamenten?
Där har vi problemet med Lissabonfördraget, det flyttar över beslutande makt och det de nationella parlamenten får i utbyte är osäkert.
Subsidaritetsprincip i all ära, men personligen föredrar jag att ställa lokalpolitiker till svars än att krångla mig igenom EU’s enorma byråkrati.
25 augusti 2009 den 14:11
Leif Landén
Först, du har nått problem med designen. Kommentarsformuläret kommer nedanför allt i vänsterkolumnen så man får scrolla massor för att komma dit. (Linux, Firefox)
Jag tycker att förslaget om att Ministerrådet beslutar vad parlamentet får beslutsrätt i för frågor och att parlamentet sedan har beslutsrätt på dom områdena funkar. Dock ser jag en risk att dom besluten, om dom går emot ett land, då kan leda till att parlamentet avtas beslutsrätt i den frågan. Vad tycker du om det förslaget i stort och ser ministern den risken?
25 augusti 2009 den 14:11
Roland Eiksson
Varför är det märkligt? Menar du att det finns ett färdigt förslag om vad som ska göras om Irland säger nej? Eller menar du att du vet hur Irlands befolkning kommer att rösta? Eller menar du att någon åtgärd inte behövs om Lissabonfördraget faller?
Många frågetecken där 🙂 Hoppas att du kan räta ut dom.
Med vänlig hälsning
Roland Eriksson (Piratpartist)
25 augusti 2009 den 18:09
Josef Boberg
”…Lissabonfördraget har sina brister, men det ger ett öppnare och mer demokratiskt Europa. …
Tja… – Cecilia Malmström – med handen på hjärtat – så finns det nog övervägande delade meningar om det – ibland oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna, är jag tämligen säker på.
Men i o f s så kan jag ha fel i det – men det tror jag ej alls själv på.
26 augusti 2009 den 19:01
Lissabonfördraget flyttar makten fel « Christian Engström, Pirate MEP
[…] Cecilia Malmström (FP) har skrivit ett inlägg i debatten om Lissabonfördraget och hur EU borde fungera. Det tycker jag är väldigt positivt. Det här är […]
27 augusti 2009 den 8:36
Christian Engström
Jag kommenterar på min blogg
23 september 2009 den 14:32
Per Altenberg – Ett Liberalare Sverige » Blog Archive » En nere
[…] Läs mina viktigaste argument för Lissabonfördraget här. Läs några av EU-minister Cecilia Malmströms argument för fördraget här. […]
03 oktober 2009 den 9:08
Andreas Mählck
Hur EU bör fungera?
1. Man måste ha en Senat som enbart representerar suveräniteten hos medlemsstaterna. Att respektera suveräniteten innebär lika röster vardera för varje suverän stat. Majoritetsröstning, inget veto. Varje stats senatorer utses av nationsparlamenten eller i nationella val, aldrig av regeringen. Varje stat skickar två senatorer, vilket blir två lika röster för varje stat.
2. All befolkningsstorlek ska representeras i EU-parlamentet och enbart där. Majoritetsröstning.
3. Båda dessa kammare ska få ta ställning, med vetorätt, till samtliga lagförslag. Dessa kommer enbart från Kommisionen, utom i specialfall som riksrätt och liknande.
4. Kommisionen leds av en av folken direktvald president.
5. Maktdelningsprincipen införs på alla nivåer. En regeringstjänsteman får aldrig lagstifta eller döma, en domare får aldrig regera eller lagstifta och en lagstiftare får aldrig regera eller döma.
6. EUs högsta domstol kan alltid överpröva de nationella högsta domstolarna samt pröva om någon institution någonstans bryter mot grundfördragen.
7. Ett system med Checks and Balances införs enligt traditionell maktdelningslära.
8. En Cecilia Malmström som propagerar för detta, skapar allianser med de mindre eller nya staterna, ex Polen, Tjeckien, Irland men även Frankrike som visat intresse för denna typ av system. Undervisar okunniga svenska journalister i skillnaden mellan tyska (imperiala) och amerikanska (federala) systemen. En Cecilia Malmström som hjälper till att skapa en riktig Senat värd namnet. En Senat som kan verka informellt och utanför EU -likt ett annat Schengenavtal- fram till dess att denna Senat aktiveras genom ett riktigt EU fördrag. En Cecilia Malmström som transparent redovisar sitt arbete för detta, för de små staterna som hon kommer ifrån, representerar och måste jobba för.