You are currently browsing the tag archive for the ‘östersjöstrategin’ tag.
Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.
Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.
Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.
• Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.
Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.
• Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.
EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.
• Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.
Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.
• Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.
• Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.
• Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.
Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.
Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.
Vid dagens session har förhandlingarna fortsatt om finansiering av det globala klimatavtalet. Kostnaderna för klimatåtgärder i utvecklingsländer ska fördelas mellan egna investeringar från utvecklingsländerna, intäkter från den internationella utsläppshandeln och bidrag från det internationella samfundet.
Hur mycket finansieringsansvar ska EU ta? Hur ska finansieringsbördan fördelas mellan unionens 27 länder? Dessa två delikata frågor dominerar dagens förhandlingar. Vår ambition är att nå konsensus inför Köpenhamnsförhandlingarna.
Lissabonfördraget tog igår kväll ytterligare ett steg mot att träda i kraft, när de europeiska ledarna kunde enas om att ge Tjeckien ett klargörande som kommer att tillfredställa den tjeckiska regeringen och de invändningar som landets president haft.
Det är inte en ”opt-out” från stadgan om de grundläggande rättigheterna som det ibland beskrivits, utan EU:s ledare enades om att ansluta Tjeckien till protokollet för Storbritannien och Polen som klargör stadgans relation till nationell lagstiftning.
Det är också mycket positivt att Europeiska rådet har ställt sig bakom Östersjöstrategin som formellt antogs på Allmänna rådet i måndags denna vecka.
I morgon leder Sverige sitt första ordinarie toppmöte. Sitter i Göteborg med en halv meter papper för att förbereda mig inför det. Tidigt imorgon bitti bär det av till Bryssel. Jag inleder dagen med ett seminarium som Ekonomiska och Sociala kommittén ordnar om Lissabonstrategins framtid. Det gäller att hålla tungan rätt i mun med alla Lissabon… denna gång handlar det om tillväxtstrategin. Jag hoppas verkligen att den får ett nytt namn i samband med översynen i mars.
Som alltid vid toppmöten träffas de liberala ministrar som skall delta i toppmötet och äter lunch och stämmer av. Denna gång deltar Lars Lökke Rasmussen från Danmark, Brian Cowen från Irland, Estlands Andrus Ansip, Matti Vanhanen från Finland, några liberala kommissionärer, liberalernas gruppledare i Europaparlamentet Guy Verhofstadt och, för första gången, den nye tyske liberale utrikesministern som tillträdde sitt jobb igår. Jag känner Guido Westerwelle och ser fram emot att arbeta med honom. Guido har utsett Werner Hoyer till statssekreterare för EU-frågor. Werner har varit ordförande för ELDR-partiet (Europas liberaler) och vi har samarbetat i många år. Han är oerhört kunnig och engagerad så det bådar gott – för Tyskland och EU. Det känns mycket bra att det finns liberaler i regeringen för EU:s största land.
På eftermiddagen sedan tar Fredrik Reinfeldt emot sina kollegor och inleder mötet. Mötet inleds med ett tal av Europaparlamentets talman och sedan tror jag att eftermiddagen och en bit av kvällen helt domineras av klimatfrågan. Vi ska försöka enas om ett europeiskt mandat inför Köpenhamn och fokus ligger på finansieringsfrågorna, både hur mycket EU skall bidra med och hur den interna fördelningen inom EU ska se ut. Det blir knepigt. På kvällen blir det fördragsfrågor och en diskussion om läget i Tjeckien.
På fredag blir det Östersjöstrategin, finansiella frågor och antagande av slutsatser.
Spännande. Och ansvarsfullt.
Dagen har varit späckad med möten här i Strasbourg. Jag inledde med ett möte med Europaparlamentets interna arbetsgrupp om Östersjön. Där redogjorde jag för arbetet med Östersjöstrategin som jag redan har skrivit om flera gånger här på bloggen. Vi hoppas strategin ska antas i nästa vecka under toppmötet. Sedan ett lunchmöte med cheferna för Europaparlamentets nationella informationskontor. Det är alltid intressant att höra om hur diskussionerna går om aktuella EU-frågor i de olika medlemsstaterna. Jag fick många frågor om den fortsatta utvidgningen och våra förhoppningar om klimatavtalet och inför Köpenhamnsmötet.
Nu på kvällen har jag representerat ordförandeskapet i en debatt om EU:s politik för demokratiuppbyggnad i olika delar av världen. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är förutsättningar för fredlig utveckling, och därför faktorer som måste ligga till grund för EU:s biståndspolitik. De tjeckiska och svenska ordförandeskapen tog i somras ett särskilt initiativ för att stärka det här perspektivet. Vi siktar på att Europeiska rådet ska tycka till om detta senare i höst.
På lördagens DN-debatt kritiserar Niklas Zennström (Skypes grundare) och Björn Carlsson (grundare stiftelsen Baltic 2020) regeringens Östersjöstrategi för att vara ”urvattnad” och ambitionslös. De kritiserar speciellt, i deras tycke, den låga ambitionsnivån när det gäller miljön och fisket i strategin. Zennström och Carlsson uttrycker också en oro för hur strategin ska kunna omsättas i praktiken.
Jag kan lugna artikelförfattarna. Miljödelen har och fortsätter vara särskilt viktig för regeringen i arbetet med strategin. Att miljön är extra betydelsefull slås också fast i kommissionens förslag från i somras. I miljöavsnittet ingår också åtgärder för ett hållbart fiske som en viktig del. Det återspeglas också i handlingsplanen, som listar de projekt som länderna ska åta sig att genomdriva för att förbättra miljön i Östersjön. Det finns över 20 s.k. flagship projects, särskilt prioriterade projekt, som ska genomföras med en tight tidsram. Många projekt är redan på rull. Extra positivt med åtgärdsplanen är att den kan utvecklas. Finns det behov av åtgärder inom ett visst område kan projekt läggas till.
Zennström och Carlsson menar att den allra viktigaste frågan för det svenska ordförandeskapet är att se till att Östersjöstrategin omsätts i praktiken och att länderna verkligen genomför det de åtar sig. Det tycker förstås regeringen också. Därför är ambitionen att strategin ska antas på EU-toppmötet redan i oktober, så att projekten kan komma igång redan under vårt ordförandeskap. Kommissionen har en speciell roll för att följa upp det länderna åtar sig, men ytterst beror förstås strategins framgång på ländernas politiska vilja. En vilja som länderrna redan visat prov på, senast under den ministerkonferens som hölls i stockholms stadshus förra veckan, då de åtta östersjöländerna skrev under en gemensam deklaration där man åtar sig att omsätta strategin i konkret handling.
Efter månader av förberedelser var det idag äntligen dags att hålla ministerkonferens om Östersjöstrategin i Stadshuset. Syftet med konferensen var att utifrån Östersjöstrategin som modell visa hur grannländer i olika regioner kan arbeta tillsammans för att tackla gemensamma utmaningar.
Att jobba på det här sättet med s.k. makroregionala strategier är ett nytt och spännande sätt att arbeta. Tanken är att grannländer kan samarbeta runt gemensamma frågor och på ett effektivare sätt utnyttja de EU-program och strukturer som redan finns. Till exempel kommer länderna i Donau-regionen att sjösätta en egen strategi. Det kommer att bli en av de prioriterade frågorna för Ungern under deras ordförandeskap 2011.
För att strategin ska fungera är vi beroende av medlemsstaternas vilja. Konferensen innebar en chans för de åtta Östersjöstaterna att visa sitt engagemang och hur viktigt det är att vi snabbt kan komma igång med själva projekten. Under konferensen antogs en gemensam deklaration för att manifestera detta.
Östersjöstrategin är en av ordförandeskapets prioriterade frågor. Vår ambition är att strategin ska antas på toppmötet i slutet av oktober. Då kan vi också börja det viktiga arbetet med att sjösätta projekten, redan under vårt ordförandeskap.
Den här veckan kommer Östersjön att vara i centrum för en hel del av ordförandeskapets aktiviteter. På måndagen invigdes Östersjöveckan med olika aktiviteter runt om i landet och den 17-18 september är jag värd för en ministerkonferens i Stockholms stadshus om hur Östersjöstrategin kan fungera som modell för andra regionala samarbeten. Målen med strategin är att:
- Förbättra miljön
- Öka välståndet
- Göra regionen mer tillgänglig och attraktiv
- Öka tryggheten och säkerheten
Konferensen inleddes idag med att EU-ministrarna samlades på Briggen Tre kronor för att se en utställning. Syftet var att visa exempel på hur man kan samarbeta närmare i Östersjöregionen. Till exempel visades hur man kan ta bort onödiga handelshinder.
I kväll kommer kung Carl XVI Gustaf att dela ut regeringens vattenpris, the Baltic Sea Water Award. I år har priset tillfallit HELCOM, en organisation som under 30 år outtröttligt har arbetat för att skydda Östersjön från föroreningar. Östersjön behöver verkligen den här typen av engagemang. HELCOM förtjänar verkligen det här priset.
Talade idag på den årliga Östersjöfestivalen på ett seminarium som ordnades av WWF. Jag berättade om regeringens ambitioner för Östersjöstrategin som vi hoppas kunna anta på toppmötet i oktober. Frågan har stort stöd i EU-kretsen och vi kommer också att ha en konferens den 17-18 september i Stockholm för att prata om strategin och hur den kan användas för att inspirera andra makroregionala strategier inom EU.
Det smarta med Östersjöstrategin är att den inte bara innehåller vackra visioner om att förbättra miljön i regionen, öka konkurrenskraften, säkerheten och attraktiviteten, utan att hela tanken är att enskilda länder/kommuner eller organisationer tar konkret ansvar för klart definierade projekt som innehåller en tydlig tidsplan. Därigenom sätter vi press på oss själva att verkligen leverera resultat.
I samband med konferensen delade H.M Konungen (iförd ordförandeskapsslips!!) ut the Baltic Sea Award. Det gick till Alexander Stubb, Finland utrikesminister. Han får priset för de insatser han gjorde i Europaparlamentet då han som ledamot var drivande i den arbetsgrupp, där jag också satt, som arbetade med att ta fram en östersjöstrategi och som sedan ledde till att vi nu har den som en prioritering under vårt ordförandeskap. Alex är väl värd priset.
Ikväll deltar jag i ett spännande arrangemang på Kulturhuset i Stockholm – Livemat. Det är ett koncept framtaget av den danske kocken Rune Kalf-Hansen där han tillsammans med en gäst varvar matlagning med intressanta diskussioner.
Den är den svenska maten som står i fokus, med anledning av Sveriges ordförandeskap. Temat för kvällen är Östersjöstrategin och samarbetet i Östersjöregionen. Jag inviger det första tillfället då jag lagar mat tillsammans med Rune och Renata Chlumska, en av världens mest meriterade äventyrare som 1999 blev första svenska kvinna på toppen av Mount Everest.
Ordförandeskapet är en unik chans att visa upp den svenska matkulturen. På mötena runtom om i Sverige kommer det att serveras ekologisk och klimatsmart mat, ofta med regional prägel. Vid möten som hållits i Stockholm till exempel har gästerna kunnat smaka närproducerad mat, bland annat strömming från Östersjön.
Började dagen med att delta i en hearing om Östersjöstrategin ordnad av Länsstyrelsen i Stockholm. Det är ju oerhört många kommuner, regioner, universitet, organisationer etc i Sverige som är intresserade av samarbetet kring Östersjön. Deras kunskaper och engagemang är ovärderligt och därför vill vi ha deras synpunkter på det förslag som kommissionen lade fram den 10 juni. Vi har för avsikt att rivstarta med Östersjöstrategin under vårt ordförandeskap och därför är det viktigt att få synpunkter innan folk går på semester.
Åt lunch med min grekiske kollega EU-minister Ionannis Valinakis som är i Stockholm. Vi talade mycket om utvidgningen, särskilt Turkiet och Makedonien/FYROM samt migrationsfrågan. I dessa frågor har vi lite olika ingångar så det är viktigt att vi få klart för oss hur de tänker samtidigt som vi måste ge realistiska förväntningar på vårt ordförandeskap.
Statsministern presenterade vårt ordförandeskapsprogram i riksdagen i dag (läs hela programmet på http://www.se2009.eu) och jag satt med och lyssnade. Det blev en ganska avslagen debatt, men vi har ju också varit mycket öppna med vilka frågor som kommer att dominera det närmaste halvåret, så det var inga stora överraskningar. Icke desto mindre kunde inte s låta bli att undra varför en omförhandling av utstationeringsdirektivet inte var vår första prioritet…
Jag är mycket oroad över utvecklingen i Iran. Väktarrådet i Teheran har nu erkänt att det förekommit oegentligheter vid rösträkningen, men vill inte ha nyval och skyller ”provokationerna” på väst. Det är förstås helt oacceptabelt att demonstranter dödas och fängslas. Förbudet för journalister att rapportera gör att det är svårt att veta exakt vad som händer, men i vår globaliserade värld går det inte att isolera sig, tusentals iranier twittrar och bloggar, filmar, smsar mm och ger en skrämmande bild. Det är uppenbart att längtan efter demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter är mycket stor i denna teokrati. Europeiska rådet har varit mycket tydlig i sitt fördömande av våldet och dödandet.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer