You are currently browsing the monthly archive for april 2009.
I går lämnade Albanien in sin EU-ansökan. Nu ligger ansökningar från dem, Montenegro och Makedonien och väntar. Efter valet på Island i helgen sade den nya statsministern att hon planerar en folkomröstning om ifall islänningarna ska lämna in en ansökan också. Om den blir postiv kan det ramla in en kandidatansökan från Reykjavik i början på vårt ordförandeskap. EU är poppis, trots att det råder en stor ”enlargement fatigue”, utvidgningströtthet, inom unionen. Många menar att den ekonomiska krisen och det institutionella osäkerheten gör att EU främst bör koncentrera sig på sina inre problem först.
Jag delar inte den åsikten och menar att, när vi imorgon firar femårsdagen av den senaste stora utvidgningen, bör komma ihåg att enandet av Europa är EU:s största framgång. Det har betytt otroligt mycket för demokratin, stabilteten, försvaret för rättssamhället och marknadsekonomin att länderna som förut var bakom järnridån nu är fullvärdiga EU-medlemmar.
Det är viktigt att utvidgningsprocessen fortsätter, att förhandlingarna med Kroatien och Turkiet går vidare och att vi så småningom inleder förhandlingar med de ansökande länderna på Balkan när de väl har fått kandidatstatus. Bara genom att stötta reformkrafterna där kan de utvecklas till fullvärdiga demokratier. Naturligtvis måste Köpenhamnskriterierna respekteras, men de signaler som vissa huvudsstäder inom EU sänder om att nu är det nog eller att det är dags för en paus, är inte hjälpsamma för kandidatländerna.
Idag har jag träffat vinnarna i EU-upplyst, en tävling i EU-kunskap som 6000 elever från 67 gymnasier har deltagit i.
Tävlingen arrangeras av riksdagens EU-upplysning och de fem vinnande eleverna får i eftermiddag pris från riksdagens talman. Det är viktigt att uppmuntra alla skolinitiativ för att öka EU-kunskapen i landet, inte minst inför EU-valet i juni.
Lite tidigare idag medverkade jag också i Aftonbladets EU-chatt. Väldigt mycket intressanta och aktuella frågor som återigen visar att de som påstår att ungdomar inte är intresserade av EU-frågor har fel. Aftonbladets egen läsarundersökning visar att 60% tänker rösta i parlamentsvalet. Det vore fantastiskt om vi kom upp i denna siffra.
Se vinnarna från EU-upplyst nedan:
Lite försenat kommer här ett Youtube-klipp från Berlin i förra veckan.
I morse fick jag besök av den tjeckiska senaten. Talmannen där är en av dem som gör sitt yttersta för att förmå sina kollegor att rösta ja i den omröstning om Lissabonfördraget som senaten skall hålla på eftermiddagen den 6 maj. Vi pratade lite om ordförandeskapet, men också om hur EU-nämnden fungerar hos oss, en modell som tjeckerna är intresserade av för att få ett större parlamentariskt engagemang – och kontroll – över EU-frågorna.
Resten av dagen ägnade jag åt min besökande kollega Caroline Flint, EU-minister i Storbritannien. Vi hade en lång arbetslunch och sedan deltog vi i ett seminarium om den ekonomiska krisen och EU på Stockholms Universitet. Britterna och Sverige är traditionella allierade i EU och har en bred samsyn på frihandel, utvidgning, behovet av budgetreformer, klimatambitionerna, öppenhet mm. Men det är också påtagligt att det finns skillnader. Den mycket EU-skeptiska oppositionen (Tories, inte liberalerna) jagar regeringen och gör att den är lite mer återhållsam i sitt EU-engagemang. Tories hotar att riva upp den brittiska ratificeringen av Lissabonfördraget och är överlag mycket skeptiska till allt samarbete i EU utom det rent ekonomiska. I opinionsundersökningarna leder de stort och val hålls troligen inom ett år.
Oavsett vad som händer i det valet kommer vi att kunna lita på starkt stöd och god hjälp av våra brittiska kollegor under vårt ordförandeskap.
Mitt anförande från seminariet kan du läsa här.
Lite trist var det att lämna sommarvärmen i Sverige för att åka redan på eftermiddagen till Luxemburg inför måndagens GAERC. Men det är många möten som skall hinnas med, såväl kvällen innan som tidigt innan själva rådsmötet. Detta är det sista rådsmöte som den nuvarande tjeckiska regeringen leder så det blev vad min kollega EU-minister Sasha Vondra kallade , ett ”gulaschmöte”, dvs ganska spretigt.
Lång diskussion om konflikten Slovenien-Kroatien. Vi stödjer kommissionens intensiva ansträngningar att medla och få till stånd samtal så att blockaden mot de kroatiska förhandlingskapitlena kan hävas. Det är komplicerat och båda länderna har låst in sig i sina hörn. Det är mycket olyckligt att en bilateral konflikt har tillåtits få så stora europeiska dimensioner.
Kort diksussion också om förberedelsena för jobbtoppmötet den 7 maj och Östra partnerskapet som lanseras samma dag. Dessutom pratade vi naturligtvis om svin-influensan. Det tycks som om krishanteringssystemen har fungerat väl hittills, så väl nationellt som på europeisk nivå har det varit flera telefonmöten för att stämma av och samordna. EU håller nära kontalt med WHO. Det är naturligtvis väldigt oroväckande och det gäller att hitta en balans mellan att å ena sidan lämna information, stilla folks oro, ha beredskap och å andra sidan inte bidra till att sprida panik. Extra hälsoministermöte är kallat till nästa vecka. Kommissionär Vassilliou, ansvarig för hälsofrågor, har sagt att hon personligen avråder från att resa till drabbade områden. Det känns lite överdrivet i dagsläget.
The Belarusian Party of Freedom and Progress held its founding conference in Mahilyow a few days ago. Its application to register as political party has been turned down three times by the Justice Ministry, and they are now intending to do their fourth attempt.
I am impressed by those brave liberals, fighting for democracy and freedom in a state where political opposition is systematically oppressed. I hear from fellow Swedish liberals who joined the conference that only holding the conference was hard enough. All applications for venues in Minsk were rejected, and the delegates were stopped twice by the police on their way to Mahilyow. They are now hoping to overcome the regulations for forming a political party, doing their fourth attempt since 2004.
I wish to congratulate Mr Uladzimir Navasyad, who was elected to chair the party, and all the other brave members of the Party of Freedom and Progress. Below, you will find a greeting I sent to the conference.
Började dagen med frukost med Marek Mora, statssekreterare för EU-frågor i Tjeckien och en alldeles utmärkt person som vi hoppas blir kvar i den nya regeringen. Vi talade lite om resten av våren och hur vi kunde samarbeta på bästa sätt. På besök i Stockholm var även Catherine Day med medarbetare. Catherine är generalsekreterare i kommissionen, dess högsta tjänsteman och naturligtvis en nyckelperson för oss att samarbeta med. Varje ordförandeskap är beroende av kommissionen och för oss är det viktigt att deras underlag kommer i tid inför de olika möten som vi planerar i höst. Det är ju turbulent och osäkert även i kommissionen, men vad gäller Lissabonstategin, hållbarhetsstategin och Östersjöstrategin ser planerade tidtabeller ut att hålla.
På förmiddagens EU-nämnd redogjorde jag för dagordningen inför GAERC i Luxemburg på måndag. En fråga som kommer upp är förberedelserna för det möte om EU om sysselsättningen som skall hållas den 7 maj i Prag. Socialdemokraterna har tagit för vana att såväl i kammaren som vid varje möte i EU-nämnden fråga mig hur jag ska agera för att ”slå vakt om den svenska modellen med kollektivavtal i Bryssel”. Mer konkret vad de vill att vi ska göra är de inte. Det är naturligtvis ren valretorik eftersom vare sig den svenska modellen eller våra kollektivavtal är hotade. Men oppositionen försöker skapa denna hotbild för att kunna utmåla alliansregeringen som likgiltig inför arbetslösheten och svenska arbetstagares villkor. Det är förstås inte sant men det har blivit ett mantra som ideligen upprepas och säkert kommer att bli socialdemokraternas paradfråga i EP-valrörelsen. Men det är ju knappast i den slutna EU-nämnden som valet vinns, utan snarare ute på gator och torg. Sanningen är ju att den svenska modellen ofta ses som förebild i Europa.
Har precis ätit lunch med Turkiets EU-minister och chefsförhandlare Egemen Bagis. Vi känner varandra sedan tidigare, men han är ganska ny på den här posten och han har att göra, för att uttrycka sig försiktigt.
Sverige är en av de varmaste tillskyndarna för ett turkiskt EU-medlemskap. Det vore till stor gagn för Turkiet, dess folk och alla minoriteter och för EU om ett reformerat Turkiet kunde vara med i det europeiska samarbetet.
Vi är inte där än, det återstår väldigt mycket för Turkiet att göra, men förhandlingarna står och stampar lite. Dels beror det på att Turkiet under allt för lång tid har varit fokuserat på interna problem och reformtakten har bromsats upp, dels därför att olika EU-länder av olika skäl blockerar flera förhandlingskapitel. Flera medlemsstater är alltmer skeptiska till ett turkiskt EU-medlemskap.
Tjeckerna hoppades kunna klara av två förhandlingskaptel under våren, det ser tyvärr inte ut att lyckas. Också vi hoppas kunna öppna ett par kapitel men vi kan naturliggtvis inte ensamma uträtta underverk under våra månader. En nyckelfråga är Cypern, dessa förhandlingar är inne i ett kritiskt skede. Carl Bildt är på väg dit nu för samtal.
Strax till riksdagen för frågestund.
DN efterlyser idag på ledarplats ett europeiskt ledarskap. Det är klart att den tjeckiska inrikespolitiska turbulensen har varit olycklig för EU. Å ena sidan fortsätter allt som vanligt – i Bryssel hålls möten, det förhandlas och kompromissas. Själv är jag idag i Prag för ett möte om Lissabonstrategins (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) framtid, ett möte som ordnas varje termin under Barrosos och ordförandeskapets ledning.
Å andra sidan så är det påtagligt att ingen vet riktigt hur de två sista månaderna av det tjeckiska EU-ordförandeskapet ska se ut. Vilka kommer att ingå i den tjeckiska regeringen? Hur blir det med toppmötet i juni då vi ska enas om kommissionens nya ordförande och förhoppningsvis enas om ett tydligare mandat inför Köpenhamnsmötet. Även Irlands väg mot en ny folkomröstning ska klargöras. Kommer president Václav Klaus att leda detta möte?
Tack vare trioarbetet har vi haft ett nära samarbete mellan Tjeckien, Frankrike och Sverige. Jag är i nästan daglig kontakt med mina tjeckiska kollegor. Vi är naturligtvis redo att hjälpa till under denna kritiska period, och kan säkert göra det, men det är tjeckerna som har ordförandeskapet fram till den 30 juni.
Med det nya fördraget införs en permanent ordförande i Europeiska rådet under två och ett halvt år. Denna person kommer, tillsammans med det roterande ordförandeskapet, att leda toppmötena och skapa en kontinuitet i EU-arbetet. Med de stora utmaningarna som EU står inför kanske det kan vara en lösning som kan stärka det europeiska ledarskapet.
Lång men intressant dag i Berlin där solen strålade och träden var skirt vårgröna. Hade ett långt samtal med Uwe Corsepius, Angela Merkels rådgivare. Vi talade länge om situationen i Prag, om Lissabonfördraget och olika tänkbara scenarios som kan utveckla sig. Vi vet ännu inte exakt hur den kommande regeringen i Tjeckien kommer att se ut men andra veckan i maj kommer att vara mycket avgörande. Den 6 maj planerar senaten att rösta om Lissabonfördraget, den 7:e är det toppmöte om Östra partnerskapet, därefter ett stort möte med Turkiet och den 9 maj är det inte bara Europadag, då är det också tänkt att den nya tillfälliga regeringen skall tillträda.
Under dagen blev det också en lång diskussion med statssekreteraren för EU-frågor Günther Gloser, en diskussion som främst handlade om Östersjöstrategin och Östra partnerskapet, samt en för tyskarna viktigt fråga, North Stream. Tyskarna är nu helt inställda på valkampanj, den europeiska som en förvalsövning, men framför allt valen till förbundsdagen den 27 september. Som det ser ut nu är det mest sannolika alternativet en koalition mellan CDU/CSU och liberalerna som går kraftigt framåt. Valet är viktigt för Tyskland men också för hela EU och många frågor kan vara svåra att komma fram i när EU:s största land är helt upptagen med egen valrörelse.
EU-utskottet i Bundestag hann jag också med att träffa, samma frågeiver där som i vår EU-nämnd som jag träffar på fredag.
Dagen avslutades med en föreläsning och en intressant diskussion med studenterna på det legendariska Humboldtuniversitetet innan jag faktiskt hann njuta av en glass tillsammans med några medarbetare från svenska ambassaden. Nu på väg till Prag där vi imorgon skall diskutera framtiden för Lissabonstrategin tillsammans med Barroso och de övriga 26 Lissabonansvariga från de andra medlemsländerna.
Europeiska Ungdomsparlamentet, EUP, är en organisation som samlar ca 20 000 gymnasieungdomar runt om i Europa för olika aktiviteter. De träffas under några dagar för att, liksom Europaparlamentet, förhandla resolutioner och debattera dagsaktuella ämnen. Ofta spelar studenterna en representant från ett annat land, tex jordbruksminister från Italien, och får på så sätt lära känna olika länders positioner, hjärtefrågor, argumentsationslinjer. Jag har vid flera tillfällen besökt EUP runt om i Sverige. Idag inleds den 60:e internationella sessionen i Stockholm med ca 200 deltagare från ett 20-tal länder. Temat är miljö, energi och hållbar utvidgning. Det var stor och pampig invigning i Blå Hallen där även Margot Wallström och kronprinsessan Viktoria medverkade.
I morgon bär det av till Berlin. Där ska jag träffa Angela Mrkels närmaste rådgivare Uwe Corsepius, min EU-ministerkollega Günther Gloser, det tyska EU-utskottet i Bundestag samt Guido Westerwelle, FDP:s ordförande. Liberalerna ligger mycket bra till i opinionsundersökningarna inför det tyska valet i september och kanske hamnar FDP i en kommande tysk regering.
På eftermiddagen har jag även blivit inbjuden att föreläsa på det legendariska Humboldt-universitetet. Det ska bli spännande.
Mitt tal från invigningen finns att läsa här
Jan Björklunds förslag om att hålla en ny folkomröstning om euron inom ett år har väckt reaktioner lite här och var i bloggosfären. Vissa välkomnar vårt förslag, någon tror att det handlar om taktik, en bloggare kallar Björklund ”hyperreaktionär”, medan ett par kritiserar oss för att brist på respekt för resultatet av folkomröstningen för fem år sedan. Här är några som har skrivit:
www.peterswedenmark.se
promemorian.blogspot.com
kentpersson.wordpress.com
iklartext.blogspot.com
mitt-i-steget.blogspot.com
www.alliansfrittsverige.nu
jimmyhenriksson.blogspot.com
folkpartietnorrkoping.blogspot.com
Men för oss handlar det inte om taktik. Fortfarande finns ju ett starkt motstånd mot euron – det är ju bara en enda undersökning som har visat på majoritet för! Nej, det handlar om att situationen idag är annorlunda än för sex år sedan. Det var euroländernas gemensamma ansträngningar som förhindrade att krisen blev akut i hela Europa, och under finanskrisen har euron dessutom visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Hur skulle krisen ha utvecklat sig om sexton EU-länder till varje pris försökt skydda sin egen valuta och fört sin egen ekonomiska politik?
Men det handlar också om inflytande. Fyra av de nya EU-länderna har redan infört euron, och fler står på tur. När den slovakiske finansministern sätter sig runt sammanträdesbordet tillsammans med Europas tungviktare och fattar beslut som påverkar vår välfärd och arbetsmarknad, så får Anders Borg sitta kvar i väntrummet. Är det rimligt att vi går miste om viktiga möjligheter att påverka vår egen utveckling. Jag tycker inte det. Ju snarare vi kan delta fullt ut, desto bättre.
För den som hellre vill titta än läsa
Det kommer försiktigt positiva signaler om töväder mellan Kuba och USA. Raul Castro har sagt sig vara villig att diskutera allt, t.o.m demokrati och mänskliga rättigheter (Sic!) och Obama verkar inte ha stängt några dörrar. Det vore bra om den amerikanska blockaden mot Kuba upphörde, den har allt för länge tjänat som alibi för bröderna Castro att hävda att de är i krig med USA, en viktig del i deras maktuppehållande. Demokratin är tyvärr ännu långt borta på Kuba.
Jag har länge varit engagerad i demokratiarbetet på Kuba. Som Europaparlamentariker nominerade jag dissidenten Oswaldo Paya till parlamentets Sasharovpris, något han också fick. Jag nominerade även Damas de Blanco, mödrarna, hustruna och döttrarna till de politiska fångar som fängslades 2003. Fortfarande sitter det 54 dissidenter i fängelse under fruktansvärda villkor.
En av de politiska fångarna är min vän Adolfo Sainz. Han är svårt sjuk och hans enda brott är att fredligt ha arbetat för ett annat Kuba där mänsklig värdighet och grundläggande demokratiska rättigheter respekteras. För detta fick han 15 år och han sitter 70 mil från Havanna i en mörk och fuktig cell. Hans hustru Julia får bara hälsa på honom någon gång om året, och det är inte alltid de får träffas när hon väl har gjort de 70 milen med buss. En av mina högsta drömmar är att en gång få åka tillbaka till Kuba och hälsa på Adolfo.
Ett viktigt arbete görs av fonden Kubas politiska fångar. Läs gärna mer om Adolfo och andra fängslade där.
Ny undersökning visar att stödet för euron i Sverige ökar. 47 procent uppger sig vara för att Sverige byter kronan mot euron, 45 procent är emot. Det är ett viktigt trendbrott. Den senaste tiden har Sverige blivit mycket fattigare när kronan har rasat mot euron. Det märker man som turist eller besökare utomlands, och det märker många företagare. Att euron också visat sig stå pall mot den finansiella oron är säkert ytterligare ett skäl som gör att allt fler svenskar är positiva.
Jag och folkpartiet har länge hävdat att det är dags med en rejäl debatt om euron igen. Läget är dramatiskt annorlunda gentemot 2003 när vi röstade. Nya länder har gått med och fler står på tur. När euroländerna möts får Sverige inte vara med, trots att vi påverkas av besluten. Jag ser fram emot en euro-diskussion i EP-valrörelsen redan nu i vår och sedan i valkampanjen sommaren 2010. Det är dags för en ny folkomröstning snarast.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer