You are currently browsing the monthly archive for oktober 2010.
Hela helgen har jag ägnat åt Grekland. Landsgränsen mellan Grekland och Turkiet är utsatt för ett enormt tryck och i fredags fick jag rapporter att den grekiska gränskontrollen i princip har givit upp. 12 kilometer gräns är så gott som obevakad, vilket gör att fler och fler människor söker sig dit. Sedan årsskiftet beräknas 40 000 personer ha tagit sig in i Grekland. Den humanitära situationen är mycket bekymmersam och grekerna har inte kapacitet att upprätthålla de procedurer som krävs för att identifiera de personer som kan tänkas vara i behov av internationellt skydd. Efter många samtal har nu den grekiska regeringen bett om att få hjälp av RABIT, ett slags gränsstödsteam som skapades 2007 för att kunna aktiveras om något medlemsland hamnar i kris. Detta är första gången RABIT (Rapid Border Intervention Teams) används och det är polis och gränspersonal från medlemsländerna som kan kallas in med kort varsel. Jag hoppas att Grekland också ber om hjälp från MIC, EU:s krishanteringscentrum, för att få hjälp med den humanitära situationen, t.ex tält, mat och mediciner. Men bara om Grekland ber om det kan vi aktivera denna mekanism.
Greklands asylmottagning har, som jag tidigare skrivit om, kollapsat och jag jobbar med regeringen för att vi skall kunna börja implementera den handlingsplan som Grekland har antagit och som EU till stora delar finansierar för att bygga upp ett anständigt system. Det kommer att ta lång tid.
Samtidigt försöker jag hinna sköta den dagliga verksamheten. Det har varit mycket ministerbesök idag – den montenegrinske justieministern var här i morse och Ukrainas utrikesminister kommer i eftermiddag för att diskutera visum. Dessutom har jag haft en lång sittning med den belgiske migrationsministern för att diskutera asylpaket och visumfrågor inför de kommande förhandlingarna i rådet och Europaparlamentet. Däremellan hann jag med en träff med ledamöter från det tyska justitieutskottet från Bundestag. En full dag.
Jag hade en lång och spännande dag igår med massor med möten. Jag träffade en klass ekonomistudenter från Paris och talade migrationspolitik med dem. Hade också ett möte med Walter Götz som är chef för EU:s byrå för information om narkotika, EMCDDA. Byrån i Lissabon ansvarar för att samla in statistik pch information om narkotikasituationen i olika medlemsländer och kartlägga de viktigaste smugglingsvägarna. EMCDDA skall presentera sin
åtsrapport om två veckor så Götz kom för att avrapportera om innehållet I förväg.
Indien är ett allt viktigare samarbetsland för EU, men på migrations- och rörlighetsområdet har vi hittills gjort väldigt lite. Det hoppas vi kunna ändra på och jag hade igår ett möte med en delegation från Ministry of Overseas Indian Affairs, med minister Vayalar Ravi i spetsen. Vi behöver underlätta för människor att flytta och röra sig mellan EU och Indien, det är idag oerhört byråkratiskt. Förhoppningsvis kan vi enas om några konkreta initiativ att arbeta med den närmaste tiden.
Under dagen hann jag även med att intervjuas av Ekots Tomas Ramberg i en lördagsintervju som sänds nu i helgen samt en fika och skvaller med Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson som var i stan.
Det är mycket glädjande att Europaparlamentet har valt att tilldela Guillermo Farinas 2010 års Sacharovpris. Farinas har med risk för egen hälsa och liv utmanat den kubanska regimen och dess brist på demokrati och yttrandefrihet. Det är ett högst välförtjänt pris.
Personligen gläder jag mig extra mycket att Europaparlamentet återigen uppmärksammar situationen på Kuba. Jag nominerade själv Oswaldo Payas och Damas de Blanco under min tid i Europaparlamentet, som båda fick priset.
Att Castro-regimen i somras släppte 52 samvetsfångar visar att man inte längre vågar ignorera demokratirörelsen på Kuba. Det är nu viktigt att vi fortsätter hålla trycket uppe och ger stöd till alla dem som kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba – till exempel de fria biblioteken, journalisterna, författarna och de förbjudna politiska partierna.
Idag är det den europeiska dagen mot människohandel. Den uppmärksammas för fjärde året idag runt omkring i Europa. Det ordnas seminarier, hearings och debatter för att diskutera olika strategier för hur vi skall kunna bekämpa detta fruktansvärda brott. Själv har jag deltagit i en en stor, två dagar lång konferens som det belgiska ordförandeskapet arrangerar tillsammans med EU-kommissionen. Du kan läsa mitt tal här.
Trafficking är ingenting annat än modernt slaveri och drabbar upp till hundratusen människor i Europa. Det handlar i stor utsträckning om unga kvinnor som säljs som sexslavar, men också om ofta lågutbildade personer som luras till Europa för att utföra arbeten illegalt under hårda fysiska villkor och med nästan ingen betalning.
Jag lade i mars fram ett förslag som syftar till att hitta en gemensam definition av brottet, att höja straffet och stärka skyddet för offren. Direktivförslaget förhandlas nu som bäst i rådet och Europaparlamentet. Det finns en del svårigheter, men på det stora hela gör vi framsteg och kanske kan det antas redan innan årsskiftet. Inför nästa år förbereder jag också en bredare staretegi för kampen mot trafficking, utöver lagar. Innan årsskiftet ska vi också anställa en särskild europeisk samordnare, som skall hjälpa till att samordna och utvärdera det som görs i EU:s medlemsländer
Det är ett strålande höstväder i Göteborg och jag har precis avslutat en föreläsning på CERGU ( Centrum för Europaforskning) på Göteborgs universitet. Cergu är tvärvetenskapligt och jag var med och drog igång det när jag jobbade på statsvetenskapliga institutionen. Det var roligt att vara tillbaka i katedern igen, försöker hålla kontakten med universitetet genom att föreläsa lite då och då . Det finns nästan inget roligare än att diskutera Europafrågor med studenter.
Temat idag var EU efter Lissabonfördraget och särskilt migrationspolitiken. Efter min föreläsning blev det en lång diskussion och frågestund med de mycket pålästa nästan 250 studenterna.
Igår var jag i Wien och i Bratislava för att besöka inrikes- och justitieministrarna i dessa båda länder. Vi talade om aktuella frågor som traffickingdirektivet, direktivet för övergrepp mot barn, asylpaketet och kampen mot korruptionen. I Österrike var chocken stor efter helgens lokalval i Wien där det populistiska och främlingsfientliga FPÖ fått hela 27% av rösterna. Det är tyvärr en otäck tendens i hela Europa att dessa partier ökar.
Österrike har en hel del problem med delar av asylpaketet och vi fick möjlighet att ha en konstruktiv diskussion och identifiera de viktigaste svårigheterna. Om hela paketet skall vara beslutat till 2012, den deadline europeiska rådet har satt upp för att ha en gemensam europeisk asylpolitik, så måste vi verkligen snabba upp förhandlingarna. Det belgiska ordförandeskapet gör så gott det kan. Fyra månader efter valet i landet finns fortfarande ingen ny regering och förhandlingarna går mycket trögt. Det mesta tyder på att den nuvarande regeringen sitter kvar i alla fall ordförandeskapet ut. På många sätt underlättar det förstås samarbetet oss emellan.
I Slovakien var ministrarna mest intresserade av kommissionens arbete mot korruption eftersom den slovakiska regeringen har kampen mot korruptionen som en av sina viktigaste prioriteringar.
I Wien besökte jag också EU:s byrå för grundläggande rättigheter, där vi bland annat talade om deras rapporter om romernas situation.
Jag har blivit nominerad till årets kommissionär och årets europé i tidningen European Voice ansedda och årliga utmärkelse. Det är naturligtvis hedrande som nykomling i EU-kommissionen.
Den slutliga vinnaren utses i en öppen omröstning, som man gärna får avlägga sin röst i…
Just hemkommen från Libyen. Tillsammans med min kollega Stefan Füle, som har ansvar för EU:s grannskapspolitik, har jag varit där för att försöka inleda en dialog mellan EU och Libyen kring frågor som rör asyl, migration och internationellt skydd. Libyen är naturligtvis inte vilket land som helst, men vi kommer inte ifrån att Libyen är ett viktigt transitland för migration till Europa och jag tror att det är nödvändigt att vi har en dialog med Libyen.
Libyen har inte skrivit under Genéve-konventionen och begreppet asyl finns inte i libyisk lagstiftning. Uppskattningar från International Organisation for Migration tyder på att det finns runt 1,5 miljoner migranter i landet. Sedan Italien och Libyen skrev under ett avtal, som vi tyvärr inte vet allt om, har det i princip inte kommit några båtar denna väg över Medelhavet.
Mot denna bakgrund ser jag det som ett framsteg att vi för första gången har enats om en text med Libyen, en sorts plan för samarbete, som tar upp frågor om asyl och internationellt skydd. Ambitionen är att kunna identifiera människor i behov av internationellt skydd, samtidigt som vi hjälper Libyen att höja standarden i förvaringscentrumen för att ge människorna där anständiga villkor. Vi tar också upp frågor om gränskontroll, arbetskraftsinvandring och människosmuggling i denna plan för samarbete. Från EU:s sida är vi beredda att ställa upp med 50 miljoner euro under en treårsperiod för att understödja reformer. Dessa kommer naturligtvis inte att skrivas ut som en blank check till Libyen, utan kanaliseras enligt de riktlinjer EU-kommissionen har. Till exempel kan vi stödja konkreta projekt som olika organisationer, som UNHCR, bedriver.
Förutom att föra samtal med libyiska ministrar besökte jag under resan också Libyens södra gräns mitt ute i öknen, International Organisation for Migrations verksamhet i Libyen samt ett av de förvaringscentrum många migranter hamnar i. Jag fick möjlighet att prata med några av de människor allt detta ytterst handlar om. Ett par av dessa historier har hållit både mig och mina medarbetare vakna i natt.
I morgon vidare till ministerrådsmöte i Luxemburg. Det är tvära kast i jobbet som EU-kommissionär…
Senaste kommentarer