You are currently browsing the tag archive for the ‘Lissabonstrategin’ tag.

Idag har kommissionen på sitt kollegiemöte antagit EU2020-strategin. Det är en uppföljning av EU:s jobb och tillväxtstrategi, den sk Lissabonstrategin, men också ett sätt att skapa europeisk tillväxt och konkurrenskraft. Förslaget präglas förstås av den ekonomiska krisen som slagit mycket hårt mot Europa, med kraftigt sjunkande tillväxt och ökad arbetslöshet, inte minst för ungdomar. För att ta oss ur krisen måste EU-länderna använda sina styrkor, genomföra reformer och utveckla den inre marknaden.

Kommissionen föreslår att under rubrikerna smart tillväxt, hållbar tillväxt och inkluderande tillväxt satsa på sju så kallade ”flagship projects” eller priorieringar med konkreta mål. Dessa prioriteringar kretsar kring innovation, digitalisering, ungt entreprenörskap, resurseffektivitet, en ny näringspolitik, kampen mot fattigdomen och det livslånga lärandet. Tanken är att hela strategin skall förses med konkreta mätbara mål som regelbundet skall utvärderas. Kommissionen övervakar genomförandet men ansvaret ligger hos medlemsstaterna och de bör också, såsom Sverige varit duktig på att göra, involvera regioner och kommuner samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

Själva stategin är ett dokument som inte kommer spela någon som helst roll om inte medlemsländerna politiskt bestämmer sig för att genomföra den. Det var det stora problemet med Lissabonstrategin – den innehöll massor med ambitiösa och kloka mål men många medlemsländer genomförde dem aldrig. Men efter den ekonomiska krisen finns ett krismedvetande och en insikt om EU-länderna måste genomföra en hel del gemensamma reformer om vi ska få Europa på fötter igen.

EU2020 kommer att diskuteras på Europeiska Rådets toppmöte senare i mars och också debatteras i Europaparlamentet. I juni är det tänkt att alla ska enas om såväl strategin som de konkreta nationella målen.

Jag ska diskutera strategin hos SKL ikväll med en stor delegation på besök i Bryssel.

Annonser

Jag har precis deltagit i ett möte med liberala partiledare, ministrar och kommissionärer här i Bryssel. Vi samlas inför varje EU-toppmöte för att stämma av de frågor som ska avgöras av stats- och regeringscheferna. Vi blir fler och fler på de här mötena. Om allt går väl kommer ju inte mindre än åtta av de nya kommissionärerna att tillhöra den liberala familjen.

Ofta bekräftar ELDR-träffarna att vi liberaler har en stor samsyn i många av de viktiga framtidsfrågorna. Dagens samtal har handlat om framstegen i utvidgningsdiskussionerna, hur EU kan staka ut vägen för att ta Europa ur krisen, om brottsbekämpning, migration och förstås även om diskussionerna vid COP15 i Köpenhamn.

I kväll och i morgon träffas Europeiska rådet med alla 27 stats- och regeringschefer runt bordet, och på dagordningen står diskussioner kring hur vi kan skapa förutsättningar för nya jobb i Europa. En ny ”EU2020-strategi” ska bli uppföljaren på den gamla Lissabonstrategin för jobb och tillväxt. Med hjälp av strategin ska medlemsländerna satsa på en grön ekonomi som präglas av sunda statsfinanser, bättre företagsklimat och en starkare kunskapsekonomi. Kommissionen uppmanas att lägga förslag till den nya strategin i början av 2010.

På toppmötet ska även Stockholmsprogrammet antas formellt, och dessutom blir det tillfälle att stämma av läget i klimatförhandlingarna.

Det är det första toppmötet under Lissabonfördraget, och det innebär faktiskt lite förändringar. Numera är Europeiska rådet en egen institution, och utrikesministrarna är inte längre med vid toppmötena. Det här är också det sista EU-toppmötet som leds av det roterande ordförandeskapet – från nyår blir det nämligen den nye permanente ordföranden Herman van Rompuy som ska föra klubban.

I morgon bär det av till Bryssel igen för möte med allmänna rådet. Förutom att översiktligt diskutera agendan till toppmötet i december, kommer jag att leda två sakdebatter. Den ena handlar om EU:s hållbarhetsstrategi och den andra om Lissabonstrategins framtid.

Hållbarhetsstrategin tillkom under det förra svenska ordförandeskapet och under hösten 2009 är det dags att göra en ordentlig översyn. Vi har haft en arbetsgrupp som jobbat med detta, men det är viktigt att också ha en rejäl politisk debatt om framtida prioriteringar och hur vi kan bli bättre på att mäta och följa upp olika hållbarhetsmått.

Lissabonstrategin närmar ju sig sitt slut och framtiden har diskuterats i flera olika rådskonstellationer och konferenser under det svenska ordförandeskapet. Kommissionen har tagit fram ett diskussionspapper, Europa 2020, som uppriktigt sagt är ganska tunnt. Jag hoppas att vi kan få en substantiell diskussion i morgon bland EU-ministrarna så att vi kan få lite input till de slutsatser vi skall ta på decembertoppmötet och som är tänkt som vägledning till det spanska ordförandeskapet som skall knyta ihop säcken och anta en ny strategi i vår.

På torsdag hålls också ett särskilt toppmöte då Fredrik Reinfeldt har bjudit in sina statsministerkollegor till en middag i Bryssel. Då ska de fatta beslut om en pemanent ordförande i rådet, en utrikespolitisk hög representant och en ny generalsekreterare i rådet. Det surrar förstås av rykten om namn, men vad jag fösrtår är man långt ifrån eniga än. Telefonerna går varma i Europa och Fredrik behöver nog veckan på sig för att kunna lägga fram ett förslag.

För att öka tillväxten och skapa fler jobb i EU bör man fundera på hur hela samhället är organiserat. Under ett knappt decennium har EU haft en strategi för detta, kallad Lissabonstrategin. Den har som mål att EU-länderna skall genomföra ett antal struktuerella reformer för att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, med stark social sammanhållning och en hållbar utveckling. Det är ambitiösa mål och nu skall strategin ses över, utvärderas och en uppföljare skall antas i mars 2010.

Foto: Adam Ihse/ExponeraFör att förbereda en kommande strategi har det svenska ordförandeskapet bl.a arrangerat två konferenser. För en knapp månad sedan talade vi om jämställdhetens betydelse för tillväxten. Under två dagar i Göteborg talar vi nu om betydelsen av att den lokala och regionala nivån känner ett starkt ägarskap för EU:s tillväxtstrategi. Det är kommunalpolitiker som känner de lokala entreprenörerna och företagarna, som ansvarar för skolor och barnomsorg och som är stora arbetsgivare. Regionala företrädare vet vilka styrkor och svagheter som finns inom regionen. Vi kan besluta om mycket i Bryssel,men om den lokala nivån inte känner ett ägande och delaktighet i de olika mål och processer som ryms inom Lissabonstrategin, kommer besluten inte att genomföras. Därför är det väldigt roligt att samla representanter från lokal, regional och nationell nivå från 26 länder i Göteborg och diskutera detta.

På måndag på allmänna rådet har vi en genomgripande diskussion om Lissabonstrategins framtid tillsammans med kommissionen.

Idag och imorgon leder jag och Nyamko Sabuni en högnivåkonferens på temat tillväxt och jämställdhet. Tanken är att diskutera jämställdhet som ett instrument, inte bara för att säkerhetställa både mäns och kvinnors möjlighet att frigöra sin potential och göra fria val, utan också som ett värde som faktiskt leder till ekonomisk tillväxt och högre BNP. Att kvinnor för möjlighet att fullt ut vara aktiva på arbetsmarknaden på samma villkor som män är bra för produktiviteten, ökad efterfrågan, köpkraften, fertiliteten och kvaliten på många arbetsplatser. I detta avseende varierar situationen oerhört mycket mellan EU:s medlemsländer vad gäller tillgång på barnomsorg, hushållsnära tjänster, skattesystem, attityder mm men i samtliga länder finns ett stort lönegap mellan män och kvinnor.

Med FR minister Nadine MoranoDet är viktigt, inte minst i kris, att inte se jämställdhet som något kostsamt och besvärligt, utan tvärtom något som faktiskt också är lönsamt. Det är anledningen till att Nyamko och jag under ordförandeskapet ville göra något gemensamt – hon som jämställdhetsminister, och jag som ansvarig för EU:s tillväxtstrategi, den sk Lissabonstrategin.

Konferensen samlar 250 personer från olika departement i EU-länderna men också representanter från OECD, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén, det civila samhället, forskare mfl. Diskussionerna hålls i form av panelsamtal och imorgon har vi också ett parallellt mindre möte med jämställdhetsministrar och Lissabonansvariga från de två ordförandesakpstrojkorna: Frankrike, Tjeckien, Sverige, Spanien, Belgien och Ungern. Tanken är att idéer från konferensen skall omvandlas till slutsatser att anta på Europeiska rådet inför översynen av Lissabonstrategin som skall slutföras nästa vår.

Idag talar jag vid Regionkommitténs seminarium i Bryssel om framtidens EU-strategi för jobb och tillväxt, dvs fortsättningen på den så kallade Lissabonstrategin. För snart tio år sedan beslutades det att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. I vissa avseenden har strategin varit framgångsrik, i andra inte. Ett grundproblem har varit svårigheten att följa upp och utvärdera med så många mål och medel. Under det svenska ordförandeskapet startar nu diskussionen om framtiden och vi ska anta slutsatser om den nya inriktningen vid det Europeiska Rådet i december. Den nya strategin ska sedan beslutas under det spanska ordförandeskapet i mars nästa år.

Det är därför viktigt att vi inte levererar ”en överdekorerad julgran” mot slutet av året. Vi vill fokusera på strukturellt riktiga och långsiktiga åtgärder som bidrar till att lösa vårt ordförandeskaps båda huvudprioriteringar, den ekonomiska krisen och klimatförändringarna. Den åldrande befolkningen och det därpå följande behovet av att öka arbetskraftsutbudet är en annan viktig utmaning som måste vara styrande för strategin. Vi måste också värna frihandeln inom EU och gentemot omvärlden. I svåra tider är det lätt att falla för frestelsen att gynna det egna näringslivet, även om vi alla vet att det är handel över gränserna gör oss rikare.

Tre stora informella ministermöten hålls i dagarna i Göteborg. Utbildningsministrarna diskuterade i onsdags och torsdags frågan om läraryrkets status under ledning av Jan Björklund. I morgon träffas försvarsministrarna och Sten Tolgfors leder då en diskussion om bl.a EU:s beredskap för krishantering. Det är nu tio år sedan EU:s säkerhets och försvarspolitik föddes, ESDP, och sedan dess har 22 insatser på fyra kontinenter utförts av EU-styrkor, såväl militära som civila. Javier Solana, EU:s höge representant för utrikespolitik, kommer att resonera kring dessa tio års erfarenheter.

Den 1-2 oktober så är det slutligen Anders Borgs tur att leda finansministrarna. Jag kan tänka mig att det kommer att handla om en uppföljning av G20-mötet i Pittsburgh i helgen. Dessutom hoppas jag på en konstruktiv och konkret diskussion om finansiering av klimatpolitiken.

Informella ministermöten är ett sätt att få tillfälle att diskutera ett fåtal politiska ämnen utan att fatta beslut och som göteborgare, och Hisingsbo, är jag naturligtvis mycket glad över att vi kan visa upp Göteborg och Eriksberg för våra kollegor och ett stort antal journalister. Göteborg och Co har räknat ut att besöken av mötesdeltagare, medier, hotell mm genererar intänkter på totalt 50 miljoner kronor.

Då ingår även en del arbetsmöten i Göteborg och ett stort högnivåmöte som jag själv leder som handlar om hur vi kan involvera kommuner och regioner på ett bättre sätt i EU:s sk Lissabonstrategi för jobb och tillväxt. Det är i november och ordförandeskapet ordnar det tillsammans med SKL.

Tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt träffade jag igar Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som besökte Stockholm. Jag hade också ett intressant möte med utrikesminister Bernard Kouchner och EU-minister Pierre Lellouche, som också ingick i delegationen.

Jag uppskattar att president Sarkozy besökte oss redan på den tredje dagen av det svenska ordförandeskapet. Bilaterala möten med medlemstater är del av det dagliga arbetet med ordförandeskapet, och av stor betydelse för att vi ska hitta en gemensam grund i ett antal nyckelfrågor som vi ska ta oss an de närmsta sex månaderna.

Under lunchdiskussionen bekräftade Sarkozy att Frankrike kommer att stödja det svenska ordförandeskapet på en rad områden. Till exempel med arbetet att få med övriga världen på en global klimatöverenskommelse, att förbättra strukturerna för tillsyn av finansmarknaderna och en ambitiös uppföljare till Lissabonstrategin. Vi kom också överens om att dela det europeiska ordförandeskapet för Unionen för Medelhavet.

DN efterlyser idag på ledarplats ett europeiskt ledarskap. Det är klart att den tjeckiska inrikespolitiska turbulensen har varit olycklig för EU. Å ena sidan fortsätter allt som vanligt – i Bryssel hålls möten, det förhandlas och kompromissas. Själv är jag idag i Prag för ett möte om Lissabonstrategins (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) framtid, ett möte som ordnas varje termin under Barrosos och ordförandeskapets ledning.

Tjeckiska senatenÅ andra sidan så är det påtagligt att ingen vet riktigt hur de två sista månaderna av det tjeckiska EU-ordförandeskapet ska se ut. Vilka kommer att ingå i den tjeckiska regeringen? Hur blir det med toppmötet i juni då vi ska enas om kommissionens nya ordförande och förhoppningsvis enas om ett tydligare mandat inför Köpenhamnsmötet. Även Irlands väg mot en ny folkomröstning ska klargöras. Kommer president Václav Klaus att leda detta möte?

Tack vare trioarbetet har vi haft ett nära samarbete mellan Tjeckien, Frankrike och Sverige. Jag är i nästan daglig kontakt med mina tjeckiska kollegor. Vi är naturligtvis redo att hjälpa till under denna kritiska period, och kan säkert göra det, men det är tjeckerna som har ordförandeskapet fram till den 30 juni.

Med det nya fördraget införs en permanent ordförande i Europeiska rådet under två och ett halvt år. Denna person kommer, tillsammans med det roterande ordförandeskapet, att leda toppmötena och skapa en kontinuitet i EU-arbetet. Med de stora utmaningarna som EU står inför kanske det kan vara en lösning som kan stärka det europeiska ledarskapet.

cmolemaire3Idag har jag träffat Bruno Le Maire, Frankrikes EU-minister över en lunch här i Stockholm. Le Bruno är ny på sin post sedan i julas då Jean-Pierre Jouyet lämnade regeringen för at bli chef för franska finansinspektionen. Jean-Pierre och jag kom att bli mycket goda vänner och jag hoppas att Bruno och jag kan ha lika gott samarbete.

Det mesta tyder på det. Vi hade ett bra samtal kring de institutionella frågorna, bland annat om hur vi ska gå tillväga med att tillsätta en ny kommission i höst. En annan fråga gällde EU-strategin för jobb och tillväxt, som måste bli betydligt mer spetsig och konkret om EU-länderna ska resa sig ur den ekonomiska krisen.

Dessutom talade vi om klimatförhandlingarna och EU:s utvidgning. Det är väl känt att Sverige och Frankrike inte har samma syn på ett framtida turkiskt medlemskap i EU, men däremot är vi helt eniga om att driva på processen att få med både Kroatien och länderna på Balkan i unionen. Vi var också rörande överens om att den centrala uppgiften för EU i höst är att bidra till att ro i hamn ett nytt, globalt klimatavtal. Ett misslyckande i Köpenhamn i december vore förödande!

Frankrike, Tjeckien och Sverige utgör ju ordförandetrion och vi har haft en nära samarbete länderna emellan för att förbereda de 18 månader då vi leder EU. I det arbetet är just det nära kontakter på politisk nivå särskilt viktiga. Många av EU:s stora frågor är ju processer som behöver hanteras av flera ordförandeskap.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: