You are currently browsing the tag archive for the ‘Frontex’ tag.
Drygt ett år efter katastrofen utanför Lampedusa ville vi uppmärksamma asylsökandes resa till EU och arrangerade idag ett halvdagsseminarium i Bryssel. Tanken vara att gå bakom siffror, statistik och tabeller och visa ansikten, historier, människor som kliver på båtarna som går över medelhavet. Bland talarna var författaren Fabrizio Gatti, journalisten Meron Estafanos och flyktingen från Somalia Farah Abdullahi Abdi, som alla tre hade starka berättelser. Jag önskar jag kunde delat med mig av hela deras starka historier. Jag kan rekommendera Gattis bok ”Bilal”. Och Farah hittar man på bland annat på youtube och i ett reportage här.
Ett år har passerat men flyktingbåtarna fortsätter komma över havet. Från EU:s sida har vi sedan dess försökt att öka insatserna till följd av katastrofen. I samarbete med medlemsstater, UNHCR, IOM och andra intressenter identifierade vi förra året 38 konkreta åtgärder bland annat förstärkta regionala utvecklingsprogram med afrikanska länder, arbete mot människosmugglingen och bistånd till de medlemsländer som tar emot ett stort antal migranter. En hel del har åtstadkommits men otroligt mycket arbete återstår.
Italien ökade sina insatser på Medelhavet i ett project som de kallade ”Mare Nostrum”, som har letat och räddat flyktingbåtar. EU har bidragit med 1,8 miljoner euro. Frontex kommer fortsättningsvis att tillsammans med Italien stärka insatserna på Medelhavet i vad som kallas ”Operation Triton”, men fler medlemsstater måste bidra för att det ska lyckas. På förekommen anledning vill jag igen påminna om att Frontex inte har egna gränsvakter, och det finns ingen EU-militär. Det är medlemsstaterna gemensamma insatser som utgör gräns- och räddningsstyrkorna.
Mitt ansvar som inrikeskommissionär närmar sig sitt slut. Om jag ser tillbaka är jag stolt över att vi nu har gemensamma asyllagar som skall garantera en hög och likvärdig flyktingmottagning i alla länder. och Blickar jag framåt så tror jag att det är just solidariteten mellan EU:s medlemsstater som kommer fortsätta vara den stora frågan på migrationsområdet på vår kontinent. Det är fortfarande fem länder som tar emot 75 % av det totala antalet asylsökande – Tyskland, Sverige, Storbritannien, Frankrike och Italien. I förhållande till folkmängd är det Sverige. Fler länder kunde göra mer och EU kunde ta emot fler som flyr för sina liv från Syrien och Eritrea för att nämna två länder. EU och medlemsstaterna kommer behöva fortsätta hjälpa Turkiet, Libanon och Jordanien dit den största andelen flyktingar från Syrien finns. Det är skamligt att bara hälften av EU:s 28 medlemsländer tar emot kvotflyktingar. Alla borde hjälpa till. Färre behöver riskera sina liv i skakiga båtar om det erbjöds fler lagliga säkra vägar in i Europa för flyktingar.
Framöver måste vi lyfta diskussionen om hur vi ökar de säkra vägarna/ legala vägarna in i EU – humanitära visum till exempel. Någon form av fördelningsmekanism måste etableras på EUnivå. En första diskussion ska hållas om en månad.
Presskonferens med minister Alfano i Milano
Jag tillbringar två dagar i Milano den här veckan. Italien har nyss tagit över EUs roterande ordförandeskap och nu arrangeras ett informellt ministermöte här. Ett av ordförandeskapets prioriterade områden är frågan om migrationen över Medelhavet till EU. Ordförandelandet har alltid möjlighet att rama in diskussionerna genom att skicka ut underlag och leda möten och förhandlingar. De här dagarna diskuterar vi hur EU går vidare med TFM (Task Force Mediterranean) som tillsattes efter Lampedusakatastrofen i höstas – EU i betydelsen kommissionen och medlemsstaterna. Strategier är viktiga men också finansiering och operativt stöd. Det handlar dels om att lösa de akuta problemen med risken för drunkningar och människosmugglingens utnyttjande av andras nöd, men också hur vi ska stärka EU: s förmåga att förebygga och reagera på lång sikt.
Migrationsfrågorna kommer att stå högt på EUs agenda, och den globala, under många år. Så länge det finns krig, förtryck och fattigdom i Europas närhet kommer människor att försöka komma till oss i jakt på ett bättre liv. I grund och botten är migration och rörlighet något bra. Migranter bidrar kulturellt och socialt och har ofta kunskap och erfarenheter som är viktiga. Dessutom behöver arbetskraftsinvandring till ett åldrande Europa med demografiskt negativa kurvor i många länder . Och självklart låste vi ta ansvar för de som flyr våldet och övergreppen i Syrien.
Under sammanträdet idag diskuterades hur vi kan förbättra samarbetet mellan gränsmyndigheter, afrikanska länder och med UNHCR. Vi diskuterar också hur vi ska utveckla Frontex för att få till en gemensam europeisk insats som kan ersätta den italienska operationen Mare Nostrum som räddat tiotusentals liv under våren och sommaren . Här kommer det att behövas extra insatser och resurser från medlemsländerna.
Som så ofta tidigare upprepade jag att naturligtvis måste minska människosmugglingen och de kriminella nätverk som tjänar storkovan på att lura pengar av människor i nöd. Men vi måste också öppna för fler legala vägar in i EU. på sikt kan det ske genom humanitära visum tex men kortsiktigt är kvotflyktingar det bästa. – jag uppmanar alla medlemsstater att mobilisera och ta emot kvotflyktingar direkt från flyktingländerna. Glädjande nog är det allt fler EU länder som öppnar för detta men fortfarande kan vi göra mer, alla 28 borde ta sitt ansvar.
Andra frågor dom diskuterades på rådsmötet var strategiska framtidsfrågor och prioriteringar inom hela området säkerhet, migration och rättssakarbete samt hur vi kan förbättra samarbetet rörande våld mot kvinnor.
Idag har jag träffat Ukrainas vice premiärminister Andriy Kluyev som var på besök i Bryssel. Vi diskuterade deras arbete med de reformer som krävs för att gå vidare med visumliberalisering. Kommissionens första rapport är precis klar och den visar på flera framsteg men också att en hel del återstår, t.ex när det gäller behandlingen av asylsökande och kampen mot korruptionen. Under dagen har jag också träffat en grupp unga personer från hela Europa som är i Bryssel på ett stort ledarskapsutbildningsprojekt. Jag har också haft överläggningar med Jerzy Miller inför rådsmötet imorgon. Det kommer att bli ett långt och innehållsrikt möte. På dagordningen står bl.a. frågan om Bulgariens och Rumäniens inträde i Schengen, något som fortfarande blockeras av två medlemsländer. Vi ska också diskutera mina reformförslag av hela Schengensystemet och det lär bli en livlig debatt. Vidare handlar det om arbetet mot radikalisering och kampen mot extremismen (läs min artikel i Europaposten), på denna punkt är även våra norska vänner inbjudna, samt om integration och asylsystemet mm.
Jag hade också ett långt möte med Human Rights Watch som har publicerat en mycket kritisk rapport om asylsystemet i Grekland. De menar att EU-organet Frontex genom sin närvaro legitimerar de usla förhållandena vid gränsen i Grekland. Vi är väl medvetna om den helt oacceptabla situationen vid mottagningscentren i Grekland och jag är väldigt frustrerad över att det går så långsamt att förbättra situationen särskilt i Evros. Men troligen hade situationen varit ännu värre om inte Frontex hade varit på plats. Vi fortsätter att sätta press på Grekland och i det nya regelverk för Frontex som jag har föreslagit och som Europaparlamentet antog förra veckan stärks arbetet med mänskliga rättigheter väsentligt. Rapporten skall också diskuteras på Frontex styrelsemöte nästa vecka
Jag är i Strasbourg för en ovanligt späckad sessionsvecka. Dels har jag egna debatter i kammaren, om Frontex och korruption, dels har jag ”jouren” på torsdag då jag har ansvar för samtliga ärenden för kommissionens räkning. Dessutom har jag mängder med individuella möten om exempelvis asylpaketet, Schengen och PNR. På kollegiemötet idag har vi haft en lång debatt om utvidgningen inför den årliga rapporten i oktober.
Parlamentet röstade idag med förkrossande majoritet för reviderade riktlinjer för Frontex. Omröstningen är resultatet av 19 månaders förhandlingar men nu har vi nått ett bra resultat som gör Frontex mer effektivt och operationellt. Samtidigt stärker vi MR-aspekten, något som varit viktigt för mig. Vilket innebär att alla som deltar i Frontexoperationer ska ha grundläggande kunskap om mänskliga rättigheter och internationella konventioner och oberoende observatörer ska medverka vid återvändanden. Granskning och utvärdering av Frontex arbete ska samtidigt öka.
Imorgon är det en viktig ceremoni i parlamentet med anledning av att det i dagarna är tio år sedan Dawit Isaak arresterades i Eritrea. Jag var med i Studio Ett igår och pratade om detta och det blir mer om det här på bloggen imorgon.
Nu har ännu en fruktansvärd tragedi inträffat i Medelhavet. En libysk båt sjönk i morse med 265 människor ombord. Än så länge har endast 48 kunnat räddas och de befinner sig nu på Lampedusa. Senaste informationen vi har fått är att 20 kroppar hittats och att sökandet efter överlevande och kroppar pågår för fullt.
Det är tyvärr en mycket lönsam affär att smuggla människor till Europa och att cyniskt utnyttja deras utsatthet. När jag var i Tunisien fick jag höra att det kostar ca 1500 euro att köpa en biljett till ett skrangligt skepp där det oftast är många hundra människor ombord utan flytvästar. Att åka med flytväst kostar mer.
Det är inte lätt att komma åt det här problemet. Det krävs ett mer långsiktigt samarbete med länderna i regionen och det kommer att ta tid. I det korta perspektivet är Frontex arbete med att upptäcka båtar och rädda människor på väg till Europa från att drunkna oerhört viktigt. Europol har också tillsatt en särskild styrka i Italien för att bistå de lokala myndigheterna att identifiera kriminella nätverk som tjänar pengar på människors utsatthet och lidande.
Samtidigt måste ju människor ha möjlighet att fly och att söka asyl. Om vi hade haft det europeiska kvotflyktingprogrammet på plats hade vi kanske kunnat bereda några av dessa människor skydd. Vad gäller denna fråga är alla EU-institutionerna överens men beslutet har hakat upp sig på en idiotisk maktkamp mellan rådet och parlamentet om huruvida delegerade eller implementerade akter ska användas när kategorier av flyktingar ska beslutas.
Europaparlamentet röstade idag med knapp majoritet för direktivet om asylprocedurer. Det är utmärkt eftersom det förslaget är en grundbult i asylpaketet. Parlamentets förslag ligger nära kommissionens och nu skall det förhandlas med rådet.
I helgen sjösattes operation Hermes, en EU-insats för att hjälpa de italienska myndigheterna med mottaggandet av tunisierna som kommit den senaste tiden till Lampedusa. Hjälpinsatsen kunde inledas bara fyra dagar efter att vi fick den formella frågan om hjälp från Italien. Hermes är en del av den hjälpinsats som EU nu bistår både Italien och Tunisien med och innebär att experter från gränskontrollmyndigheten Frontex ska hjälpa till med gränsbevakning samt med att intervjua de tunisiska flyktingarna. De har ett särskilt uppdrag att identifiera vilka som är i behov av internationellt skydd. Kort och gott, de är där för att rädda liv.
Idag på EU:s utrikesministermöte i Bryssel diskuteras såväl hjälpinsatser till Tunisien som den senaste utvecklingen i Libyen. Ashton fördömde igår å EU:s vägnar våldet i Libyen och krävde att det måste få ett omedelbart stopp och att dialog om reformer inledas. Det är bra med EU:s tydlighet även om Khadaffi inte är känd för att lyssna på det örat. De senaste veckornas händelser i Nordafrika och Mellanöstern visar också på att vi från EU:s håll behöver ha en mer långsiktig strategi för regionen.
De senaste siffrorna från Frontex visar att närmare 5 500 tunisier kommit till Italien och den lilla Medelhavsön Lampedusa de senaste dagarna. De flesta av dem är män, men det finns även ett hundratal barn bland migranterna. Italien har en lång tradition av att kunna hantera stora migrationsflöden, men samtidigt blir det ett extra stort tryck när en så stor grupp människor kommer på så kort tid och till en så liten ö som Lampedusa.
Nu har jag också mottagit en förfrågan om hjälp från Italiens inrikesminister och tillsammans med Frontex arbetar mina medarbetare och jag på att försöka tillgodose de önskemål som framförts. Det här är en viktig fråga för hela EU och det är viktigt att visa solidaritet med både Italien och Tunisien. Min kollega Cathy Ashton var i Tunis igår och diskuterade hur EU kan hjälpa Tunisien i de demokratiska och ekonomiska reformer landet står inför. På kommissionsmötet idag pratade vi mycket om situationen i Tunisien och Italien, och i eftermiddags höll jag ett anförande om detta vid en plenardiskussion i Europaparlamentet. Du kan läsa mitt tal här.
Det var också glädjande att se att den långdragna frågan om ett EU-patent nu röstats igenom i parlamentet. I en union baserad på fri rörlighet, och där vi behöver stärka vår konkurrenskraft och främja innovation och forskning är det positivt att ytterligare ett hinder för inre rörlighet mellan medlemsländerna ser ut att vara på väg att undanröjas.
Det är härliga nyheter från Egypten. Äntligen har Mubarak avgått! Ivrig ryktsspridning om att han har lämnat landet och tömt bankkonton. Svårt att veta exakt men han är i alla fall borta ur egyptisk politik och förhoppningsvis kan det egyptiska folket nu förbereda val och bygga ett demokratiskt land tillsammans. EU har sagt att vi kan hjälpa till inför valet och utrikestjänsten håller också på med en långsiktig demokratistödsplan till landet.
Mer oroväckande är situationen i Tunisien och jag har under helgen haft intensiva kontakter med den italienska regeringen. Under de senaste dagarna har 4000 unga män från Tunisien kommit i små båtar till Lampedusa utanför det italienska fastlandet. Jag har frågat om de behöver hjälp men inrikesministern sade igår kväll till mig att han inte behöver det än så länge, men att det kan behövas senare i veckan. Även mina medarbetare har frågat tjänstemännen i Rom och fått samma svar. Nu ser jag på nyheterna att inrikesministern är irriterad på EU för att han inte får stöd. Under dagen har det varit stora demonstrationer mot Berlusconi i Italien, så kanske var det skönt att få skylla något på Bryssel…
Imorgon bitti har jag möte med mina medarbetare och har bett dem titta på vilka verktyg vi har för att kunna hjälpa både Tunisien och Italien, både på kort och lång sikt med bl.a humanitär hjälp. Jag ska få rapport från såväl Frontex som den nya flyktingbyrån EASO.
Idag har jag varit i Orestiada i Grekland vid den turkiska gränsen. Sedan i onsdags är Frontex Rabit-operation verksam här med gränsvakter och personal från samtliga EU-länder. Det är ett unikt uttryck för europeisk solidaritet. Grekland är utsatt för ett stort tryck och dessa gränsstödsteam kan bidra med att få situationen under kontroll och hjälpa Grekland att bygga upp sin egen kapacitet.
Frontex opererar under strikta regler och ska se till att de migranter som begär asyl överlämnas till nationella myndigheter. Här finns tyvärr stora brister från grekisk sida – de måste etablera screeningsystem för att identifiera människor som kan vara i behov av internationellt skydd och skapa temporära mottagningscenter.
Jag besökte idag det enda förvaringscentret för flyktingar här i området. Det är fruktansvärt mycket folk på mycket liten yta. Den humanitära situationen är mycket bekymmersam och centret måste rustas upp. I en sal bodde säkert 60-70 ungdomar och ensamkommande barn. Jag talade med några 14-åriga pojkar från Afghanistan och fick höra deras historier.
Jag hade också tillfälle att prata med några av de personer som ingår i Rabit-operationen. De patrullerar med de grekiska gränsvakterna och hjälper till med identifieringen av de migranter som kommer. Mitt första intryck är att de var oerhört professionella.
Så vad kan vi göra? Det behövs både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Jag för samtal med min grekiske motpart Christos Papoutsis och har erbjudit både ekonomiskt stöd och konkret hjälp. Men Grekland måste definiera sina behov mer konkret om vi ska kunna stödja effektivt.
För tillfället står vi alltså beredda att hjälpa Grekland på en rad sätt, men det är tydligt att grekerna har mycket att göra på flera områden. De behöver bygga upp en fungerande gränskontroll. De behöver stärka samarbetet med UNHCR. De måste komma igång med den handlingsplan som regeringen har antagit och som med europeisk hjälp långsiktigt kan bygga upp ett asylsystem enligt europeisk standard. Dessutom måste samarbetet med Turkiet stärkas så att det återtagandeavtal som vi förhandlat med landet kan antas.
Tillsammans behöver vi också stärka bistånd och demokratistöd i de länder dessa människor är på flykt från.
Ett kamerateam följde besöket och bilder finns här.
Jag har precis varit i Warszawa där det pågår en konferens, European Border Guards Conference. Det finns 400 000 gränsvakter i EU och konferensen ger möjlighet för några av dem att mötas och diskutera gränskontrollsamarbete inom Europa och med grannländer. Konferensen sammanföll med att EUs gränskontrollmyndighet Frontex fyllde fem år och med anledning av det ordnades en paneldebatt där bland annat jag och den spanske inrikesministern Alfredo Rubalcaba medverkade. Diskussionen efteråt handlade väldigt mycket om grundläggande rättigheter och deras betydelse i gränskontrollarbetet.
Nu skall Alfredo och jag åka vidare till Kazan i Ryssland för ett topppmöte med de ryska inrikes och justitieministrarna. Vi har dessa möten varje år för att diskutera frågor av gemensamt intresse.
Denna gången blir det bland annat trafficking, gränskontroll, terrorism och kampen mot korruptionen. Från EUs sida vill vi också prata rättssamhälle och mänskliga rättigheter medan ryssarna helst vill tala visumlättnader. Bäddat för två intressanta dagar således.
Det är vår i Bryssel idag! Solen skiner, träden börjar slå ut, det
är 18 grader och folk går utan ytterkläder. I övrigt är EU-
kvarteren avspärrade och fulla med poliser och Tv-bilar inför det
toppmöte som strax inleds i huset mittemot.
På dagordningen till europeiska rådets möte står bland annat EU:s tillväxtstrategi och en diskussion om hur EU ska gå vidare i klimatfrågan efter Köpenhamn. Den stora frågan som alla talar om är dock Grekland. Hur
ska EU stötta landet på bästa sätt i den svåra ekonomiska krisen ? Genom lån eller ska man be landet vända sig till IMF? Sannolikt blir det en kombination av detta men frågan om EU-stöd är känslig i många länder, inte
minst i EU:s största ekonomi Tyskland.
Idag är jag mycket glad över att Europaparlmentet I förmiddags stödde mitt förslag om regler för Frontex operationer och klargörande av det som kallas Law of the Sea. Förslaget är oerhört viktigt och angeläget, inte minst eftersom antalet båtar med flyktingar över Medelhavet riskerar att öka nu inför sommaren.
Förslaget är resultatet av svåra förhandlingar under det svenska ordförandeskapet och klargör en uppsättning regler som alla måste respektera när man opererar kring kusterna, nämligen respekten för
principen om non-refoulement och kravet att behandla barn och utsatta personer med särskild hänsyn. Vidare klargör reglerna vilket stöd som skall lämnas till personer som räddas till havs och var de ska
ilandsättas. Avsaknaden av dessa regler har gjort att människor tidigare faktiskt har
drunknat då medlemsländerna inte kunnat enas om hur ansvaret för båtflyktingarna skall fördelas.
Regelverket är framtaget efter konsultationer med FNs flyktingkommissionär och IOM (International organsation for migration).Det är en stor lättnad att detta nu finns på plats!
Idag har jag lagt fram mitt första förslag i kommissionen. Det handlar om EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Frontex har funnits sedan 2004 och fungerar som samordningsorgan för medlemsstaternas aktiviteter rörande externa gränskontroller – om de så önskar. Frontex fungerar inte helt tillfredsställande eftersom medlemsländerna ofta lovar att ställa upp med utrustning och personal men sedan inte gör det, något som försvårar planering.
I mitt förslag föreslår jag att medlemsländerna skall vara tvungna att tillhandahålla utrustning och personal till Frontex genom att ett år i förväg lämna obligatoriska garantier, samt att byrån ska kunna leasa utrustning för att bli mer självständig. Frontex samordningsroll stärks och de får ökad kompetens för riskanalys. Byrån kan tillhandahålla personal, så kallade liaison officers i tredje land för att bistå där.
Dessutom förstärker vi kraftigt MR-dimensionen i Frontex arbete. All personal ska vara utbildad i grundläggande mänskliga rättigheter och känna till vilka internationella konventioner som är tillämpliga för flyktingar, dvs Genèvekonventionen och principen om non-refoulement. En obligatoisk uppförandekod skall införas och vid återsändandeoperationer skall alltid en oberoende observatör finnas med, tex någon från Röda Korset, för att bevaka att allt sker korrekt.
Om brott mot grundläggande rättigheter sker av något medlemsland kan finansiellt stöd dras in.
Det är ytterst medlemsstaterna som är ansvariga för alla gränskontrollaktiviteter på sina respektive territorium. Men vi har ett stort problem med människosmuggling i Europa. Hoppfulla människor som betalar oerhörda summor till smugglare för att under fasansfulla villkor ta sig till Europa, om de ens kommer fram. Minst 2000 människor drunknar varje år i Medelhavet. Det är viktigt att alla medlemsländer solidariskt stöttar varandra – och detta gäller inte bara i Medelhavet, även vid de östra gränserna smugglas stora mängder människor varje dag.
Tyvärr kan ju inte alla dessa människor få stanna i EU. Därför är det viktigt att samarbeta med de länder flyktingarna kommer ifrån för att långsiktigt förbättra villkoren genom politiskt samarbete, bistånd, handel, demokratistöd. Vi måste också gära det lättare att komma lagligt till Europa genom en organiserad arbetskraftsinvandring.
Jag vill att EU ska ta ett helhetsgrepp på migrationsfrågan. Vi måste kunna erbjuda skydd till dem som mest behöver det, vi måste utöka möjligheterna för legal invandring och vi måste arbeta mot irreguljär invandring. Jag kommer under våren att lägga fram förslag på alla dessa områden.
Det blev till Polen som mitt första besök gick som ny kommissionär. Polen är ett viktigt samarbetsland och det är också ett viktigt migrationsland. Det har ett ambitiöst arbetskraftinvandringsprogram med sina östra grannländer, främst med Ukraina. Däremot verkar de ganska handfallna inför tanken på att ta emot asylsökande från andra kontinenter i framtiden. Jag träffade inrikesminister Miller och vi diskuterade framtida samarbetsområden och den polska synen på migration och polissamarbete. Polen har stort problem med narkotikaligor och vill se ett förstärkt europeiskt samarbete på detta område. Det är min avsikt att lägga fram förslag i denna riktning snart.
Träffade även representanter från parlamentet och senaten, de hade just denna dag en stor debatt i Sejmen om hur Lissabonfördraget skulle implementeras så det blev en intressant diskussion.
I Warzawa ligger också Frontex, EU:s gränskontrollmyndighet. Jag var där på ett studiebesök och fick en intressant bild över hur de arbetar och vilka svårigheter som finns. Ilka Laitinen, Frontex chef, berättade bl.a att migrationsströmmarna via Medelhavet minskar kraftigt och att ökningen istället sker via landvägen, vid Ungern/Balkan.
På onsdag ska jag lägga fram mitt första förslag för kommisisonssbeslut, nämligen hur vi skall kunna stärka Frontex arbete.
Idag inleddes dagen med möte med den ryske inrikesministern Alexander Konovalov. Vi talade om hur vi kan samarbeta inom våra ansvarområden, främst visumfrågor och kampen mot den organiserade brottsligheten, inte minst männsikohandel där Ryssland är ett viktigt sändar- och transitland. I maj hålls ett toppmöte om dessa frågor i Ryssland och då reser jag till Kazan för fortsatta diskussioner.
Sakta med säkert försöker jag komma in i rutinerna här i kommissionen. Det liknar mycket arbetet i regeringskansliet. Veckoberedningar med tjänstemännen, förberedelser med de egna medarbetarna, besök i parlamentet för debatter och frågestunder, en oändlig lista med folk att träffa, telefonsamtal att ringa, konflikter att lösa, journalister att tala med. Idag hade vi första kollegiemötet som hålls varje onsdag kl. 9.00.
Idag dominerades diskussionen av Grekland och den mycket allvarliga ekonomiska kris som landet genomgår. Det kommer att krävas resolut ledarskap och stora tuffa freformer av den grekiska regeringen för att komma till rätta med budgetunderskottet. Barroso och Olli Rehn redogjorde för diskussionerna på Europeiska rådet förra veckan och Ecofin igår.
Det vore tråkigt om Greklands problem påverkar eurodebatten i Sverige. Det är ju inte eurons fel att det går dåligt för Grekland utan felet är att Grekland (och andra länder) inte följer spelreglerna. Men Greklands problem är hela Europas problem och därför är det viktigt att hela EU står bakom det arbete som måste göras. Nästa vecka åker en delegation med experter från EU, ECB och IMF till Athen för att bistå med råd och tala med den grekiska regeringen. Den kommer att få räkna med tuff övervakning.
En positiv nyhet är att Island strax är redo att börja förhandla om medlemskap. Kommissionen kommer att lämna sin s.k avis nästa vecka och förhandlingar kan därefer inledas.
Ett av mina första beslut blir att lägga fram ett förslag om att reformera EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Inför det förslaget åker jag till Frontex huvudkontor i Warzawa imorgon.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer