You are currently browsing the tag archive for the ‘Kosovo’ tag.
EU-karta
När grunden till EU lades 1957 vara bara sex länder med i samarbetet – Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Tyskland och Luxemburg. Idag utgör 28 medlemsländer EU. EU har genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – EU motiverar till utveckling mot demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.
På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten. Flera länder står på tur, men har kommit olika långt i processen.
För Montenegro tuffar förhandlingarna på. Serbien erhöll status som kandidatland i mars 2012 och det första avtalet för normalisering av relationerna nåddes med Kosovo i april 2013, vilket gett hastigheten i reformerna ny fart. Den första regeringskonferensen om Serbiens anslutningsförhandlingar kommer att hållas i januari 2014. För före detta jugolaviska republiken Makedonien har kommissionen rekommenderat fem år i rad att anslutningsförhandlingar inleds. Rådet har ännu inte fattat något beslut om detta. Det är namnfrågan som spökar.
Albanien gör framsteg och fortsätter sitt arbete mot korruption och organiserad brottslighet. Vi föreslår att Albanien ges status som kandidatland.
Det går sämre än man hoppats för Bosnien och Hercegovina och dialogen med EU står still. Det är viktigt att EU ökar sitt engagemang i Turkiet, annars riskerar vi att landet tappar intresse för EU. Tyvärr har Island backat ur och själva lagt förhandlingarna på is. Men eftersom Island är medlem av EES och Schengen är stor del av lagstiftningen redan i linje med den i EU. Det är synd att Island väljer att stå utan inflytande.
Med ett litet stycke nutidshistoria inser vi snabbt hur imponerande EU:s utveckling är.
– 1950-talet dominerades av kalla kriget mellan öst och väst. Protester i Ungern mot Sovjet mejades ner av den sovjetiska armén med 2500 dödade och tiotusentals sårade. Eurovision Song Contest grundades 1956 av sju länder (EU-ursprungsländerna samt Schweiz). Schweiz vann.
– 1973 skedde den första utvidgningen. Danmark, Irland och Storbrittanien gick med. Samma år som Abba vann Eurovision Song Contest – 1974 – störtas Salazarregimen i Portugal. Året därpå dör Spaniens general Franco. I och med det faller de sista högerdiktaturerna i Europa.
– 1980-talet. Lech Walesa i Polen, Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget. De nya demokratierna Grekland, Portugal och Spanien kommer med i EU. 1989 vinner Jugoslavien Eurovision med Rock me.
– 1990-talet. Krig – i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo. Och Nato-bombningar av Serbien. Sverige går med i EU, samtidigt som Finland och Österrike. Italien inleder 90-talet med ”Insieme 1992” om ett enat Europa. Irland vinner Eurovision fyra gånger. Sverige två.
– 00-talet. Terrorattack i USA, eurons införande och förenandet av väst och östeuropa med 10 nya länder 2004, och ytterligare två 2007. Ekonomiska krisens utbrott 2008. Estland, Turkiet, Ukraina, Finland, Serbien och Ryssland erövrar sina första förstaplatser i Eurovision.
Utvidgningen har varit, och är en stor fördel för hela Europa. Instabila och odemokratiska länder har genomfört viktiga reformer och gjort stora framsteg mycket snabbare än man kan tänka sig att det gjort utan medlemskapet som morot. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer och möjliggör investeringar vilket leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU.
Sedan starten av Eurovision Song Contest 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Kommer EU kanske en dag bli lika stort som Eurovision.
Här hittar du detaljerad information om rapporten: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-930_en.htm
Stefan Füle, utvidgningskommissionär
På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten som innehåller en analys av utmaningarna i utvidgningsprocessen och hur långt varje land har kommit sin process med tillhörande rekommendationer till lösningar. Utvidgningen har varit och är en stor fördel för hela Europa. Länder genomför viktiga reformer och några f.d kandidatländer har gått från att ha varit diktaturer till fungerande demokratier och rättsstater. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer, möjliggör investeringar och det leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU. EU:s mjuka makt att driva på reformer i länder ska inte underskattas och därför är det så viktigt att vi, trots ekonomisk kris, inte tappar intresset och fokus på utvidgningsprocessen.
Kroatien står allra närmast och kommer bli EU:s 28:e medlemsland den förste juli nästa år, men innan dess har Kroatien fortfarande konkreta saker som måste lösas, främst vad gäller konkurrenslagstiftning, fundamentala fri- och rättigheter, och även reformer inom mitt ansvarsområde. Island ligger också bra till. Där är det snarare den isländska interna debatten som avgör om landet går med i EU.
Ser vi till övriga Balkan, så behöver Serbien förbättra relationen med Kosovo innan förhandlingarna om medlemskap öppnar. Förhandlingen med Montenegro inleddes i juni. Landet behöver särskilt göra framsteg i jobbet mot den organiserade brottsligheten och korruptionen, innan medlemskap blir aktuellt. För fjärde gången föreslår vi i kommissionen att förhandlingar med före detta jugolaviska republiken Makedonien. Där är det oförmågan att lösa konflikten om landets namn som spökar. Det är inte bra att det dröjer, eftersom man riskerar att landets reformvilja trappas av och att utvecklingen går tillbaka. Det gäller även Turkiet, där förhandlingarna frystes för att det inte finns enighet i rådet. Tyvärr ser vi att Bosnien och Hercegovina inte går framåt i förväntad hastighet, utan det behövs en starkare politisk vilja att närma sig EU. För Albanien rekommenderar vi kandidatstatus och fortsatt reformarbete, och avser komma med en rapport så fort de rekommenderade reformerna är gjorda. Slutligen Kosovo – Kosovo har genomgått en särskild studie, vilken visade att de framsteg som krävs för ett avtal, har genomförts.
Carl Bildt och Stefan Füle, utvidngningskommissionären, skrev om detta i dagens Svd . Du kan också läsa mer här .
I vanlig ordning bjöd onsdagen på kommissionsmöte. Det stora ämnet för dagen var kommissionens rekommendationer till medlemsländerna om hur tillväxten i EU ska stärkas. 27 rapporter med rekommendationer till lika många medlemsländer, om reformer som bör drivas igenom för att öka stabilitet och tillväxt och skapa arbetstillfällen. Ljuspunkter finns i den europeiska ekonomin idag – till exempel har de offentliga finanserna börjat förbättras en aning – men nu krävs krafttag i varje medlemsland för att få tillbaka ekonomin på rätt köl.
Gemensamt för många medlemsländer är att de nu måste gå till botten med de finansiella obalanser som ligger bakom krisen. Här finns samtliga rekommendationer för läsning.
Tidigare i år inleddes också särskilda granskningar av tolv EU-länder, däribland Sverige, som ansågs befinna sig i farozonen för s k makroekonomiska obalanser. För Sveriges del har kommissionen nu synpunkter på bland annat bostadsmarknaden.
På mitt område presenterade vi idag också ett förslag om reformer av Eurodac, systemet för att snabbare identifiera vilket EU-land som ska behandla asylansökningar. Därmed ligger alla delar i det så kallade asylpaktetet på bordet och förhandlingarna med Europaparlamentet och ministerrådet kan intensifieras.
Särskilt glad idag är jag också att Coreper beslöt att godkänna den ”roadmap” som sätter upp villkoren för att Kosovo ska kunna åtnjuta det som alla andra länder i regionen har, nämligen visumfrihet med EU. Att vägen framåt nu har godkänts innebär att förhandlingarna kan sätta igång på allvar. Det är en hel del arbete som Kosovo måste göra när det gäller kampen mot organiserad brottslighet, korruption, gränsfrågor, dokumentsäkerhet och annat.
På väg hem från Kosovo efter två intressanta dagar. Media uppmärksammar stort att vi nu lanserar visumdialogen. Under våren kommer vi att inleda de formella förhandlingarna men redan nu jobbar ju regeringen med många av de reformer som krävs. Kosovo är ju en ung stat och en hel del av den nödvändiga demokratiska infrastrukturen och rättsreformer återstår ännu att få på plats.
Igår hade jag en väldigt intressant arbetsmiddag med representanter från olika delar av det civila samhället i Kosovo. Det var en livlig diskussion och de var långt ifrån eniga. Deras bild av utvecklingen och utmaningarna i landet är förstås annorlunda än den bild som regeringen ger, men själva syftet med besöket är ju just att lyssna in olika åsikter för att få en bild av den komplexa situation som finns på Balkan.
Idag på förmiddagen besökte jag en skola som jobbar med att integrera de etniska minoriteterna (utöver serber och bosnier finns det romer, ashkali och balkanska egyptier) och se till att barnen går i skolan. Jag hade möjlighet att prata med barnen i fjärde klass en längre tid. Det var en blandad klass med albansktalande barn såväl som från minoritetsgrupper, flera av dem återsända från olika europeiska länder. Väldigt intressant.
Besökte också en NGO som jobbar med microprojekt för romska kvinnor så att de kan få en liten inkomst istället för att vara hänvisade till att tigga. De kvinnor jag träffade tillverkade tvål som de sålde i liten skala. De var mycket stolta över att de hade lyckats få några större beställningar från ett par hotell i Pristina. Nu slapp de tigga, de lärde sig läsa på kvällarna och deras barn gick i skolan. Stoltheten de utstrålade gick inte att ta miste på och jag fick med mig en liten påse med väldoftande tvål som minne.
Denna typ av projekt är förstås imponerande och gör verkligen nytta men behoven är enorma. Arbetslösheten i Kosovo är över 40 % och bland minoriteterna nästan 90 %.
Är i Pristina, Kosovo i två dagar. Syftet är att lansera en visumdialog med landet. Samtliga länder på västra Balkan har ju numera visumfrihet med EU utom Kosovo. Att kunna hälsa på familj och vänner, turista eller göra affärer utan krångliga visumprocedurer, är ett utmärkt sätt att öka kontakter människor emellan. Mitt mål är att ta bort så mycket visumkrav som möjligt mellan EU och omvärlden.
För att det skall fungera måste det dock finnas vissa villkor. Vi ställer krav (som alla länder gör) på fungerande gränskontroller, kamp mot korruption, organiserad brottslighet, asylprocedurer mm. Kosovo har precis uppfyllt de första förutsättningarna för att inleda en dialog. Den lanserade jag idag tillsammans med landets premiärminister Thaci.
Nästa steg är att utarbeta en så kallad Roadmap där fortsatta reformer kommer att listas. Utifrån den listan, som måste godkännas av ministerrådet, kan vi sedan börja de verkliga förhandlingarna. Det kommer att ta sin tid men från kommissionens sida ska vi göra allt för att stötta i detta viktiga arbete som också handlar om att konsolidera den demokratiska utvecklingen av landet.
I övrigt har jag träffat ett antal ministrar, besökt EULEX (EU:s rättsdelegation i Kosovo) samt besökt ett center för rehabilitering av traffickingoffer. Det var oerhört gripande att tala med de flickor som bodde på centret och fick hjälp med komma tillbaka till ett normalt liv efter fasansfulla erfarenheter.
Ikväll väntar middag med ett antal representanter för det civila samhället, journalister, NGOs etc.
Sent igår kom jag hem från en resa till Belgrad. Den formella anledningen att åka dit var att delta på en regional konferens om korruption och organiserad brottslighet som inrikes- och justitieministrarna i Serbien organiserar varje år. Det är ett forum där ministrar från hela Balkan, men också regionen i stort, diskuterar och utbyter erfarenheter. Väl på plats hade jag flera intressanta möten, bl a med inrikesministern, Ivica Dacic. Vi talade om brottslighet, om asyl- och migration, om samarbete med Europol och om visumfrågor. Med justitieministern Snezana Malovic talade jag mest om korruption och vikten av att hela samhället engagerar sig i kampen mot korruption, inte bara justitieministern. Serbien håller just nu på att arbeta fram en mycket ambitiös plan för arbetet mot korruption så vi utbytte tankar om vad som bör ingå.
Stämningen i Serbien är mycket nervös just nu, dels på grund av oroligheterna mellan serberna och KFOR vid gränsen till Kosovo, men framför allt på grund av att Europeiska rådet på sitt toppmöte den 9 december ska uttala sig om Serbien. Det är min fulla övertygelse att Serbien hör hemma i den europeiska unionen, men naturligtvis återstår det många reformer att göra. Kommissionen har rekommenderat att Serbien får kandidatstatus men detta är något som medlemsländerna enhälligt ska besluta om och den enigheten finns ännu inte. Det är viktigt att Serbien fortsätter att engagera sig i dialogen med Kosovo och försöker hitta konstruktiva lösningar för att förenkla vardagen. Ny förhandlingsrunda är idag.
Jag gjorde också två mycket intressanta studiebesök, en på röda korset som sedan flera år tillbaka driver ett projekt med unga volontärer som är ute och informerar om trafficking. Det är ett mycket ambitiöst projekt och sedan 2005 har de unga volontärerna träffat nästan 100 000 barn och ungdomar. De visade också en film, Sisters, som berättar om två unga systrar som luras till Västeuropa och tvingas jobba som sexslavar. Filmens producent, Bojana Maljevic, har fått många priser och han var där och talade om filmen. Vi såg ett avsnitt som var oerhört starkt och visar den brutala verklighet som allt för många unga kvinnor tyvärr lever i idag.
Vi besökte även ett flyktingläger för romer där 250 romer från Kosovo bor sedan 15 år tillbaka under extremt enkla villkor. Ingen el, inget vatten och mycket enkla hus. Nu ska lägret stängas för det ska byggas hus där och romerna har ingenstans att ta vägen. Det är tyvärr många romer som lever så, inte bara i Serbien utan i många länder i regionen. Bara i Belgrad finns över 130 läger med romer. Tillfälliga läger på parkeringsplatser eller soptippar som sedan blir permanenta. År efter år. Unga, gamla och små barn. EU stöder Serbien för att genomföra olika projekt och bygga bostäder men det går mycket långsamt. Bilderna av de små lättklädda barnen som lekte bland soporna och oron för vad som ska hända dem är inte lätta att släppa.
Vistelsen i Belgrad avslutades med ett samtal med president Tadic. Vi talade naturligtvis om Kosovo.
Serbiens president Boris Tadic
Det är session för Europaparlamentet i Strasbourg och då måste hela kommissionen vara på plats. Vi har våra veckomöten här på tisdagar istället för i Bryssel på onsdagar som annars. Idag har mötet i huvudsak handlat om Irland av lätt insadda skäl. Kommissionen har ju varit i Dublin tillsammans med ECB och IMF och sytt ihop ett räddningspaket till landet. Såväl euroländerna som Storbritannien, Sverige och Danmark kommer att bidra med lån. Det är viktigt inte bara för Irland, utan för hela EU att problemen på Irland kan lösas, både vad gäller de finanspolitiska åtgärderna, budgetunderskottet och banksektorn.
De debatter jag skulle ha i kammaren har skjutits upp till december men jag passar på att idag och imorgon att träffa diverse rapportörer för olika aktuella förslag som ligger på bordet, t ex säsongsarbetardirektivet, säkerhetsforskning, Kosovo och visumsituationen, mm. Imorgon träffar jag alla rapportörerna för asylpaktetets olika förslag för att diskutera hur vi skall kunna komma framåt i dessa frågor.
Det är ett elände att behöva åka hit varje månad men när man väl är på plats är det lika bra att utnyttja tiden maximalt till att träffa olika personer för viktiga formella och informella diskussioner.
Högsommarvärmen har verkligen intagit Bryssel. Tyvärr ges det inte så mycket tid att njuta av den – det återstår några tuffa veckor till innan kommissionen kan logga ur och förhoppningsvis få några välförtjänta semsterveckor. Jag längtar intensivt till havet och västkusten. En av de stora nackdelarna med Bryssel är att det är så långt till havet och det är extra påtagligt när sommarvärmen slår till.
Idag har jag haft möte med Kosovos inrikesminister för att bla diskutera visumfrågor. Kosovo känner sig naturligtvis lite bortglömda på Balkan, där de andra länderna rör sig mot visumliberalisering och tätare samarbete med EU. Samtidigt går utvecklingen i Kosovo vad gäller kampen mot organiserad brottslighet, korruption, grundläggande rättigheter inte alls framåt som vi hade hoppats. Det återstår mycket att göra innan vi kan starta en formell visumdialog.
En annan fråga som nu ligger högst på min dagordning, nu när det verkar som om en majoritet i Europaparlamentet kan ställa sig bakom SWIFT-avtalet, är asylsituationen, inte minst i södra Europa. Att blåsa liv i förhandlingarna om det så kallade asylpaketet är nog höstens mest prioriterade utmaning. Samtidigt är jag mycket bekymrad över bristerna i södra Europa vad gäller mottagning och behandling av asylsökande. Värst är situtionen i Grekland och jag har nu dragit igång en process där vi tittar på en akut handlingsplan. Vi måste hitta en lösning för de tusentals människor som väntar på att få sin asylansökan behandlad och situationen i Grekland uppvisar stora brister i både asylprocessen och mottagandet. Grekerna bygga upp ett ordentligt system för mottagning, procedurer för ansökningar, ensamkommande flyktingbarns behandling mm. Kommissionen kan göra en del för att hjälpa till, och vi gör redan mycket, men Grekland måste självt formulera en konkret plan för hur de avser att komma ur en situation som ter sig allt mer ohållbar och omänsklig.
Grekland är förstås ett extra utsatt land genom sin placering mitt i havet och många öar men om vi ska mobilisera en slags räddningsplan så måste alla hjälpa till – kommisisonen, övriga medlemsländer, men inte minst grekerna själva som har försummat sitt asylsystem under flera år.
Efter lunch idag kommer Serbiens president Boris Tadic till Stockholm för att lämna in en ansökan om medlemskap i Europeiska Unionen. Det här är en viktig dag, och faktiskt en milstolpe i såväl EU:s som Serbiens historia.
För bara femton år sedan rasade ett fruktansvärt krig på Balkan, där Serbien i högsta grad var inblandat. Efter att Slobodan Milosevic greps 2000 har Serbien förflyttat sig närmare och närmare Europa, vilket är oerhört välkommet. Kommissionen pekade i oktober på hur Serbiens reformarbete utvecklats i positiv riktning det senaste året, och samma sak gäller landets samarbete med krigsförbrytartribunalen i Haag.
Målet är klart: alla länder som tidigare ingick i Jugoslavien är välkomna som EU-medlemmar den dag de uppfyller kraven. Om det råder det fullständig enighet bland EU-länderna.
Vi har nedan nått långt: Slovenien är medlem sedan fem år, för Kroatien kan förhandlingarna vara klara under 2010 och Makedonien kan snart få börja förhandla. Montenegro har sökt medlemskap, och kvar är Bosnien och Kosovo som båda arbetar hårt för att närma sig unionen.
Redan i lördags slopades visumtvånget för medborgare i Serbien, Montegegro och Makedonien. Det har en enorm betydelse för länder där de allra flesta unga människor aldrig någonsin varit utomlands.
Med slopat visumtvång och dagens serbiska ansökan har vi tagit ett stort och viktigt steg för att integrera hela Balkan i EU. Och därmed ytterligare ett steg mot ett Europa där vi löser gemensamma problem vid sammanträdesbordet istället för med vapen. Och det är precis det som är själva idén med Europasamarbetet.
Även: Carl Bildt, ordförandewebben, DN, Claes Arvidsson
Idag har kommissionen antagit sin årliga rapport om utvidgningen i EU. Samtidigt passade man på att presentera de individuella rapporterna om de framsteg som gjorts i de olika kandidat- och potentiella kandidatländerna: Kroatien, den f.d jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet, samt Albanien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Serbien och Kosovo.
Rapporterna visar att det finns en positiv utveckling, speciellt i länder som Kroatien, Montenegro och Serbien. Det är förstås välkommet. Men rapporterna visar också att det finns en hel del kvar att göra på Västra Balkan och i Turkiet när det gäller rättsstaten och kampen mot korruption.
Jag välkomnar förstås att Makedonien nu fått ett startdatum för att påbörja förhandlingar om medlemskap. Det är positivt att landet kan fortsätta sin resa mot ett medlemskap i EU.
Utvidgningen är ett historiskt utmärkt exempel på hur Europasamarbetet kan användas för att främja frihet, fred, stabilitet och välfärd. Processen mot medlemskap tjänar också som ett sätt att få till stånd ekonomiska och politiska reformer. Därför är den fortsatta utvidgningen så viktig. Det är också vikigt att EU står fast vid sina åtaganden som man gjort till enskilda länder. Regeringen vill bidra till en union som håller dörren öppen för alla de europeiska demokratier som önskar bli medlemmar och som uppfyller de krav på medlemskap som ställs.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer