You are currently browsing the tag archive for the ‘mänskliga rättigheter’ tag.
Signing ceremony for the conclusion of the negotiations of a EU/Vietnam Free Trade Agreement (FTA), by Vũ Huy Hoàng, seated, on the left, and Cecilia Malmström, seated, on the right, in the presence of Nguyễn Tấn Dũng, standing, on the left, and Jean-Claude Juncker, © European Union
Idag har vi publicerat texten till frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, som skrevs under i december 2015. Avtalet är goda nyheter för både Vietnam och EU. Vietnam har en ekonomi på mer än 90 miljoner konsumenter med en växande medelklass, vilket är en stor potentiell marknad för EU:s jordbruks-, industri- och tjänsteexport. Avtalet är också viktigt eftersom vi lyfter hållbar utveckling särskilt (arbetsrätts- och miljöfrågor). Avtalet blir en modell för EU: s handelspolitik gentemot utvecklingsländerna.
Idag publicerar vi också den särskilda analysen av hållbarhetsaspekterna, som ger en övergripande inblick i viktiga politikområden och bestämmelser om relationen mellan EU och Vietnam i syfte att ytterligare främja mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Hur dessa aspekter ska följas upp är ett svar på de viktigaste rekommendationerna som vi fick från MR-organisationer vi träffade i maj förra året. Vi lovar att stärka MR-arbetet i dialog med Vietnam.
Ett färdigförhandlat avtal betyder inte att det träder i kraft utan det blir upp till beslutsfattarna i parlamentet och ministerrådet att fatta det beslutet. Därför är det viktigt med öppenhet så att debatten och det demokratiska samtalet kan ta fart och medborgarna vet vad politikerna har att fatta beslut om. Nu kommer avtalet först granskas så det stämmer helt överens med vårt juridiska språk, och översätts sedan till alla EU-språk, sedan skickas det till europaparlamentet och ministerrådet.
Vietnamavtalet innehåller det nya investeringsdomstolssystemet som ersätter det gamla daterade ISDS, vilket gör Vietnam extra spännande för dem som engagerat sig i den debatten. Vad gäller investeringar i sig, så kommer avtalet bidra till att underlätta investeringar i båda riktningarna.
Photo: EsB European Commission
Nu har våren definitivt kommit till Bryssel. Körsbärsträden har blommat ett tag och allt mer börjar slå ut i grönt och blomning. Solen skiner och uteserveringarna fylls. Europaparlamentsvalet närmar sig och fokus flyttas. I och med valkampanjen och slutet på mandatperioden ändrar arbetet i kommissionen karaktär något. Vi hinner med att lägga några få ytterligare förslag till parlamentet innan de försvinner på valkampanj och några viktiga lagförslag ska ännu röstas. Det är också en tid för att blicka tillbaka över vad vi åstadkommit under mandatperioden och fundera över vilka utmaningar som återstår att ta tag i.
En erfarenhet vi har är att EU idag inte har tillräckliga verktyg för att internt ta tag i bristande respekt för rättsstaten och hot mot skyddet av de grundläggande värderingar EU bygger på, efter att ett land väl har blivit medlem. Det kan innebära trovärdighetsproblem eftersom EU alltid betonar mänskliga rättigheter, respekt för rättsstaten etc i t.ex medlemskapsförhandlingar. Då måste vi också ha en trovärdig politik gentemot oss själva. I till exempel Ungern har bland annat både medias frihet och rättsväsendets oberoende varit hotat. EU och Europarådet har reagerat kraftigt, och har med hjälp av både politisk övertalning och juridiska verktyg lyckats ändra något på den inslagna vägen, men samtidigt står det klart att vi inte har tillräckliga instrument till vårt förfogande. Det saknas ett effektivt instrument som vi kan använda innan det går så långt som att EU måste utesluta ett land (artikel 7 i fördraget.).
Jag har under många år argumenterat för att EU behöver en mekanism efter att ett land blivit medlem, och en medelväg mellan överträdelseförfaranden och ”kärnvapensalternativet” i artikel 7. Det känns än mer angeläget när vi ser framfarten av extrema partier. EU grundades efter att Europa upplevt fasansfullheterna under andra världskriget. Det är vår uppgift att se till att ingen diskrimineras, eller de grundläggande principerna om demokrati och rättsstat hotas. Det är därför glädjande att vi på dagens kommissionsmöte beslutade om ett förslag att genomföra inom de gällande fördragen, mot allvarliga och systematiska fall av brott mot rättsstaten. Det är bättre att förebygga än att bota. Genom dialog, vill vi ta itu med problemen innan de får ut av kontroll och innan de förebyggande eller sanktionsmekanismerav artikel 7 måste användas. Detta nya instrument bekräftar att rättsstaten är själva kärnan i vår europeiska gemenskap och att kommissionen kommer att spela sin roll för att försvara den. (länk)
End FGM
I samband med den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor presenterade Europeiska kommissionen i går ett strategidokument med nya kraftfulla åtgärder för att bekämpa kvinnlig könsstympning inom och utanför Europeiska unionen. Det är en sedvänja som internationellt betraktas som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och som en form av barnmisshandel. Bara inom EU tros den ha skördat 500 000 offer och fler än 125 miljoner i hela världen. För att bekämpa kvinnlig könsstympning kommer kommissionen framöver att utnyttja alla tillgängliga EU-medel för att förhindra stympning, förbättra stödet till offren, stödja både vårdpersonal och nationella insatser mot kvinnlig könsstympning samt stärka det skydd som EU:s asylregler erbjuder utsatta kvinnor. Kommissionen och europeiska utrikestjänsten har också förbundit sig att genom bilateral och multilateral dialog verka för att avskaffa kvinnlig könsstympning i hela världen. Dessutom kommer kommissionen att främja mer forskning om antalet kvinnor och flickor i riskzonen. Handlingsplanen är en uppföljning av det offentliga samråd om kvinnlig könsstympning som inleddes av kommissionen i mars (IP/13/189).
Låt oss tala klarspråk – kvinnlig könsstympning är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns inga kulturella eller medicinska ursäkter som kan rättfärdiga dessa övergrepp. Med det gemensamma europeiska asylsystemet på plats, och genom bättre samarbete över gränserna, kommer vi kunna ge skydd åt fler kvinnor som har utsatts för detta fasansfulla brott.
Meddelandet från kommissionen innehåller bland annat följande åtgärder mot kvinnlig könsstympning:
Bättre förståelse av fenomenet: utveckla indikatorer (i samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet och på nationell nivå) för bättre kartläggning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av könsstympning eller befinner sig i riskzonen.
Förebyggande av kvinnlig könsstympning och stöd till offren: utnyttja EU-medel (t.ex. EU:s Daphneprogram, programmen Livslångt lärande och Aktiv ungdom samt den kommande Asyl- och migrationsfonden) för att främja insatser mot kvinnlig könsstympning, öka medvetenheten om problemet, ge kvinnor och flickor med invandrarbakgrund egenmakt samt fortbilda vårdpersonal och dem som arbetar med offren. Under 2013 förmedlade kommissionen2,3 miljoner euro till projekt med särskild inriktning på kampen mot kvinnlig könsstympning (se exemplen i bilaga 1).
Effektivare lagföring i medlemsstaterna: stödja tillämpningen av befintliga nationella lagar mot kvinnlig könsstympning genom analys av lagstiftningen och de mål som hittills behandlats i domstol, sprida fortbildningsmaterial till personal inom rättsväsendet samt genomdriva den rätt till stöd av specialister som EU-lagstiftningen tillmäter offren.
Skydd av utsatta kvinnor inom EU: säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s asylregler (särskilt det reviderade direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om asylförfaranden) för att garantera utsatta kvinnor skydd, öka medvetenheten bland personal som arbetar med asylfrågor samt uppmuntra medlemsstaterna att ge utsatta kvinnor och barn bostad på annan ort genom erbjudande av stöd från Europeiska flyktingfonden och den kommande asyl- och migrationsfonden.
Insatser mot kvinnlig könsstympning globalt: ta upp kvinnlig könsstympning i bilaterala samtal med berörda partnerländer, arbeta med Afrikanska unionen och inom FN för att främja globala initiativ mot kvinnlig könsstympning, förespråka förbättrad nationell lagstiftning och stödja initiativ från det civila samhället i berörda länder samt organisera fortbildning och vägledning i frågor rörande kvinnlig könsstympning för personal vid EU-delegationerna.
För att se till att de olika åtgärderna både följs upp och blir kvar på den politiska dagordningen, har kommissionen också åtagit sig att övervaka och kontrollera utvecklingen en gång om året omkring den 6 februari, som är den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning.
Hatbrottskonferens i Vilnius
Våld motiverat av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller trans- och homofobi, det vi kallar hatbrott, är inte bara ett brott riktat mot individen, utan även mot vår demokrati. Våld och andra hatbrott är ett brott mot samhällets grund – allas lika värde. Idag är jag i Vilnius och deltar på EU:s byrås för grundläggande rättigheter (FRA) konferens om hatbrott. Konferensen samlar över 300 deltagare med olika bakgrund – politiker på nationell och europeisk nivå, och representanter för internationella organisationer, myndigheter och frivilligorganisationer. Litauiska ordförandeskapet har lyft hatbrott till agendan för nästa JAI-ministerrådsmöte i december och konferensen är en upptakt till den diskussionen.
FRA visar att ett stort antal av offren för hatbrott, antingen inte anmäler brotten eller, om man anmäler brottet, får relevant stöd från myndigheter. Inte bara FRA:s rapporter visar på en hög förekomst av hatbrott. Till exempel under 2011 utsattes nästan en av fem från södra Afrika för fysiskt våld, trakasserier eller hot på grund av sitt etniska ursprung. Den romska befolkningen i flera EU-länder ligger på liknande nivåer av intolerans. Under de senaste fem åren, uppger ungefär en av fyra hbtq-personer att de attackerats eller hotats med våld. Anti-semitiskt våld har drabbat var fjärde jude, och ungefär hälften bär på en rädsla att drabbas.
EU grundades efter att Europa upplevt fasansfullheterna under andra världskriget. Det är allas vår uppgift att se till att ingen diskrimineras, eller utsätts för brott på grund av sin etniska, religiösa eller könstillhörighet eller sexuella läggning. Det är för få som står upp mot intolerans idag. Vi behöver tydligare politiska ledare som inte flörtar med populism och främlingsfientlighet. Inom mitt ansvarsområde har vi bildat RAN – ett nätverk med experter mot radikalisering, som bland annat tittat på hatet på internet. Vi kommer snart att presentera ett EU-förslag mot våldsam extremism – en slags verktygslåda/ handbok hur man kan jobba mot extremism i medlemsstaterna.
Här kan du läsa mitt tal: Länk.
Free Dawit
På måndag den 23 september, har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 12 långa år utan rättegång. Jag har varit engagerad i hans frisläppande sedan strax efter arresterandet, och haft mycket kontakt med hans familj och vänföreningen. Engagemanget bottnar i min övertygelse om att gripandet och fängslandet är ett uppenbart brott mot Dawit Isaaks mänskliga rättigheter, ett brott mot internationell rätt och ett hot mot yttrande- och pressfriheten. Att Dawit inte fått någon rättegång är dessutom ett brott också mot Eritreas egna lagar.
Han är den ende europeiska samvetsfången i världen, enligt Amnesty. Det är så fruktansvärt sorgligt att Dawit levt inspärrad under 12 långa år. Jag tänker ofta på honom och hans familj. EU har vid upprepade tillfällen uppmanat den eritreanska regeringen att släppa alla politiska fångar, och specifikt tryckt på vad gäller Dawit Isaak. Vi har krävt information om var han befinner sig och att han måste tillåtas kontakta familj och advokat. EU kommer fortsätta sina påtryckningar mot Eritrea. Alla ansträngningar att få honom fri måste fortsätta och det är oerhört viktigt att hans öde inte glöms bort.
Tydligen kommer kampanjen Sitt med Dawit som fick stort genomslag i Almedalen även finnas på plats på Bokmässan i Göteborg nästa vecka. Det är en bra kampanj för att påminna om Dawit Isaaks öde och brotten mot mänskliga rättigheter som den eritreanska regeringen har begått och fortsätter att begå. Du kan sitta 15 minuter i ”cellen” på bokmässan, men också stödja organisationen för Dawits frigivande här.
foto: Tatiana Sapateiro cc
Belgrade Pride arrangeras med start nu på fredag den 20 september och med en planerad parad på lördagen den 28e. Tyvärr har jag inte möjlighet att delta i paraden i Belgrad för att visa mitt stöd till den serbiska hbt-rörelsen. Jag har därför valt att uttrycka mitt stöd till organisatörerna i form av ett brev (se nedan). Arrangörerna är rädda att paraden återigen förbjuds. I ett brev till Serbiens premiärminister Dačić har jag därför uttryckt min oro dels för säkerheten, men också påmint om vikten i försvaret av mänskliga rättigheter så som demonstrationsfriheten och yttrandefriheten.
Redan 2001 organiserades den första Pride paraden i Belgrad. Den tilläts men deltagarna attackerades av motdemonstranter och skadades. Man försökte på nytt 2009, men då blev paraden inställd. Sedan dess har det tagits små steg framåt – paraden genomfördes 2010 med tillstånd och med polisskydd mot de våldsamma motdemonstranterna. Sedan har utvecklingen tagit två steg tillbaka. År 2011 förbjöds paraden pga ”hot mot den nationella säkerheten” och likaså förbjöds förra årets prideparad. Att myndigheter ger vika för hot om våld, och förbjuder paraden på grund av säkerhetsproblem är bekymmersamt. Mötesfriheten är en oerhört viktig beståndsdel av en demokrati och staten har som uppgift att garantera medborgarnas rättigheter.
Jag uttrycker mitt stöd och beundran till arrangörerna för att det handlar om rätten för var och en att älska den man vill, utan att förlora sina rättigheter, bli diskriminerad eller riskera hot och våld. Jag vill skicka mitt stöd så att de inte tappar tron på att samhället går att förändra. Det har gått i andra europeiska länder.
Det behövs ett systematiskt arbete runt om i Europa, för att stärka medvetenheten om hbt-personers rättigheter på samhällets alla nivåer. Det handlar inte om särskilda rättigheter, utan lika rättigheter som alla andra. Det finns överlag ett stort behov av att motverka alla tendenser till diskriminering mot hbt-personer genom lagstiftning och kampanjer. Så tar vi steg framåt i rätt riktning tillsammans.
Dear friends,
You are giving many people hope for the future by organising and participating at the Belgrade Pride. You show a great courage, and admirable personal conviction, standing up for human rights and defending the right to love.
Thank you for your invitation to take part in the Belgrade Pride events! Unfortunately, due to my previous commitments, I will not be able to join you. Nevertheless, I would like to extend my warm support to your undertakings and express my admiration for you and your battle -a battle that in other countries has led to progress we see today in Europe with equal rights for LGBT people.
As you are well aware, the European Commission is strongly attached to the values enshrined in the EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights, including freedom of assembly and freedom of expression and non-discrimination. It is totally unacceptable and incompatible with the fundamental values that the European Union are built upon, that citizens are subject to discrimination, violence and harassment and excluded from legislation that would protect them and their families.
It is of vital importance that Serbia, a country aspiring to become a member of the European Union fully embraces these values which are amongst the core foundations on which the Union project is built upon. I have sent a letter to Prime Minister Dačić in which I point out the necessity of his government to fulfil its obligations to respect, protect and fulfil the right to freedom of expression and freedom of assembly for all of its citizens, including LGBT persons – the rights enshrined in Serbia’s constitution. In my letter I stressed that the 2013 Belgrade Pride will be an important step for Serbia’s advancement in the EU path, through ensuring the core principles of equality and non-discrimination. I expressed my expectation that the Serbian authorities will take all necessary measures to facilitate a peaceful Pride march.
The European Commission will continue to monitor carefully developments in this area. It will also continue providing its strong support to the LGBT community in Serbia to enjoy their constitutional rights.
I wish you a successful and peaceful Belgrade Pride 2013!
Amnestyaffisch
I Europa lever mellan 10 och 12 miljoner romer. De är ofta offer för diskriminering och social utslagning, lever i djup fattigdom och saknar tillgång till hälsovård och anständig bostad. Rapporter om våld och övergrepp är tyvärr allt för vanliga.
Undersökningar visar att en av tre romer är arbetslösa, 20 % omfattas inte av sjukförsäkring, och hela 90 % lever under fattigdomsgränsen. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar avslutar grundskolan.
De har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. I allt för många länder lever romer i läger på soptippar i väldigt enkla hus, eller man kanske ska säga skjul. Jag har själv besökt flera sådana boenden och det är fullkomligt ovärdigt att ha det så i Europa. Situationen är dålig generellt, och väldigt illa på sina ställen.
2011 antog EU:s ministerråd kommissionens förslag på en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integration. Vi följer upp detta en gång om året. Det gjorde vi idag.
Varje land har en nationell strategi, som fokuserar på fyra prioriterade områden: hälsovård, bostäder, utbildning och sysselsättning, men nu ställer vi också strukturella krav: samarbete med det civila samhället, med regionala och lokala myndigheter, uppföljning och mätning av mål och åtgärder. Länderna måste aktivt se till att anti-diskrimineringslagar efterlevs och de måste inrätta en nationell kontaktpunkt och allt måste ha rimlig finansiering.
Integrationen av romer är framförallt ett nationellt ansvar, med EU-kommissionen kan inte se på när medborgare behandlas illa. Det behövs mer konkreta åtgärder, en strategi ska inte vara ett dokument med fina ord, utan faktiskt leda framåt i praktiken. Medlemsstaterna behöver göra mycket mer för integrationen, t.ex. se till att barnen går i förskola och skola. Och se till att strategierna tillämpas på lokal och regionalnivå. Ju fler romer ett land har, desto större ansträngningar behöver göras.
EU kan också se till att bra exempel sprids. I april var jag på besök på den romska förskolan som Räddningsmissionen driver i Göteborg. Ett fantastiskt projekt. De arbetar dels med att ge barnen en möjlighet att ha någonstans att vara på dagarna, och dels att fungera som ett slags sambandscentral för att hjälpa de vuxna. Det är ett väldigt fint initiativ, som också inspirerat vanliga göteborgare att hjälpa till. Länk till deras hemsida.
I tider av ekonomisk kris är det viktigt att inte bara tala tillväxt och konkurrens kraft i Europa. Vi har också ett ansvar för att upprätthålla de värden som EU grundar sig på. I det sammanhanget är det fullkomligt oacceptabelt att kontinentens största minoritet fortfarande diskrimineras och marginaliseras.
Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR
EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.
Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.
Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.
Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.
Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.
Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.
Vi har både berättelser och statistik på hbtq-personers grundläggande rättigheter inte respekteras, att diskriminering och våld förekommer runt om i EU idag. Egentligen har vi redan tillräckligt med bevis och kunskap för att inte behöva vänta och utreda ytterligare innan åtgärder föreslås. Idag, på internationella dagen mot homo- och transfobi, IDAHO, kom EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, med ytterligare siffror, en rapport som också innehåller förslag på åtgärder på EU och nationell nivå. Exempelvis så svarade 47% av de drygt 39000 svarande hbtq-personerna i byråns undersökning, att man har upplevt sig diskriminerad eller trakasserad pga sin sexuella läggning. Förhoppningsvis övertygar den fler om att vi behöver använda oss av den informationen vi har.
ILGA Europe publicerade igår sin årliga rapport och karta över Europa. Den visar på framsteg i Europa, men just också på de stora skillnaderna. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är fortfarande stora i EU. I flera länder har bögar och lesbiska rätt att gifta sig. Nu senast har Frankrike beslutat om en sådan lag. Graden av våld och trakasserier varierar mellan olika medlemsländer. Men förekommer överallt. Men mycket återstår att göra. Inget av EU:s länder är ”färdiga”, utan alla kan göra mer, inklusive EU:s institutioner.
Det är helt oacceptabelt och oförenligt med de grundläggande värden som EU bygger på att medborgare utsätts för diskriminering, våld och trakasserier och undantas från lagstiftning som skyddar dem och deras familjer. Jag tror inte vi behöver grotta ner oss i siffror utan snarare grundligt gå igenom vad vi ska göra för att förbättra situationen.
Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr
Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) röstade idag om de två sista delarna i asylpaketet. Det blev en övervägande majoritet. Eftersom medlemsländerna informellt redan har sagt ja till hela paketet (sex olika direktiv), betyder det att vi snart, så fort omröstningen genomförts i kammaren i Europaparlamentet, har ett beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det är en milstolpe i det europeiska samarbete, något vi har förhandlat i många, många år. Detta är en framgång som kommer att leda till att det blir ordning på EU-ländernas asylsystem, den enskilde asylsökande kommer garanteras rättigheter som t.ex. tolk, juridiskt ombud och rätt att få besked inom en viss tid, och att det blir ett särskilt stöd till de mest utsatta flyktingarna, som ensamkommande barn, kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och tortyrskadade. På samtliga punkter är det en standardökning gentemot dagens regelverk.
Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta sedan 1999, och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett oerhört stort ansvar medan andra borde kunna göra betydligt mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om. Det europeiska asylsystemet kommer förstärka rättigheterna för människor på flykt och EU visar därmed att alla medlemsländer är villiga att hjälpa människor som behöver skydd och att vi ska göra det under värdiga förhållanden. Det är inte riktigt dags att fira än, kommissionens, rådets och europaparlamentets överenskommelse måste bekräftas slutligt i Europaparlamentets plenum. Detta kommer troligen att ske i juni. Men genom omröstningen idag är vi nästan där. Gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor är enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.
Flickskola i Pakistan, 2007. Foto: Caroline Suzman/Världsbanken
Denna dag går mina tankar till världens alla flickor men framför allt till den modiga 14-åriga flickan Malala Yousafzai i Pakistan, som kämpar för sin och andra flickors rätt att få gå i skolan. På grund av sin kamp, sköts hon av talibaner. Tack och lov verkar hon överleva, och jag hoppas innerligt att hon kommer att tillfriskna fullt ut, och att den som utförde mordförsöket ställs inför rätta. Malalas mod och styrka är beundransvärd, men barn ska inte behöva driva politisk förändring på egen hand. Vi vuxna bär ansvaret för att barn kan växa upp i trygghet, ha rätt till skolgång med mera.
Idag uppmärksammas den första internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar och instiftades förra året för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Att vi uppmärksammar den här dagen betyder inte att vi ignorerar att pojkar också är utsatta, utan för att fokusera på flickors särskilda situation och det faktum att flickors utsatthet i mindre utsträckning uppmärksammas och flickors situation negligeras.
Flickor utsätts i högre grad för marginalisering, försummelse, har sämre hälsa och tillgång till vård, och är utsatta för våld – inklusive våldtäkt – i högre utsträckning än pojkar. De diskrimineras dubbelt, utifrån både sitt kön och ålder. Flickor runt om i världen lider i större utsträckning av undernäring, har sämre tillgång till utbildning och riskerar att tvångsgiftas. De riskerar också i påtagligt högre utsträckning att bli offer för trafficking – att bli såld/ tvingad till prostitution.
Det räcker inte kämpa för flickors rättigheter en dag om året, men den internationella flickdagen kan ge en välkommen skjuts åt politiska initiativ som förbättrar vardagen för flickor jorden runt.
Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone
Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.
Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.
Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.
Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.
Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.
Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.
Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.
Varje år träffar jag och ordförandeskapet Rysslands inrikes- och justitieministrar för att diskutera aktuella ämnen inom området frihet, rättvisa och säkerhet. Det handlar om visumfrågor, arbetet mot trafficking och narkotikasmuggling, rättsfrågor och migration. I den permanenta dialogen ingår också frågor om mänskliga rättigheter, korruption och rättssäkerhet.
Denna gång hölls mötet i Nicosia på Cypern, tillsammans med Cyperns justitieminister och inrikesminister.
Ryssland är en viktig partner och jag har träffat justitieminister Alexander Konovalov flera gånger. Under mötet gjorde vi en allmän genomgång av läget, inte minst i förhandlingarna om det som så småningom ska leda till visumfrihet. Arbetet sker enligt en handlingsplan, så kallad ”common steps” och där går det framåt, om än långsamt. Under tiden försöker vi på olika sätt underlätta visumprocedurer mellan oss så att det blir lättare för våra medborgare, turister och affärsmän att åka mellan EU och Ryssland.
Från EU:s sida uttryckte jag att vi är bekymrade över utvecklingen inom mänskliga rättigheter och rättssituationen i Ryssland. Vi har sett fler oroväckande exempel den senaste tiden – den hårda och oproportionerliga domen mot punk gruppen Pussy Riot, de nya lagarna mot frivilligorganisationer, de så kallade propagandalagarna riktade mot hbt-personer, samt fallet med Sergei Magnitsky där vi förväntar oss en oberoende utredning om hela fallet. Här måste de ansvariga för hans död ställas inför rätta.
Miljontals flickor könsstympas varje år runt om i världen. Motiven varierar, det motiveras av religiösa skäl, eller moraliska skäl, men ofta är det en ren tradition. Det finns dock ingen religion som påbjuder ingreppet. Ingreppet är smärtsamt och det finns en risk för infektioner och andra komplikationer, också livshotande. Omskurna kvinnor riskerar dessutom att drabbas av medicinska komplikationer senare i livet och tappa förmågan till sexuell njutning. Förlossningar är ofta extremt komplicerade. Det gör ont bara att läsa om könsstympning, eller hur!
Könsstympning är inte bara en hälsorisk och vållar svår smärta, utan en kränkning av integriteten, jämförbart med tortyr. Jag har idag skrivit under ett internationellt upprop* för att FN:s generalförsamling ska anta en resolution som förbjuder kvinnlig könsstympning. Det vore en tydlig politisk signal i kampen mot detta brott mot de mänskliga rättigheterna. Det görs för lite för att stoppa kvinnlig könsstympning och jag hoppas att ett tydligt ställningstagande från FN kan leda till att stater inte bara förbjuder könsstympning utan också ser till att lagar efterlevs, brotten beivras och att drabbade kvinnor får hjälp.
*Bakom uppropet står en koalition av frivilligorganisationer
Romska barn. Foto: European Union
Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner på vår kontinent. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Europarådet kom tidigare i år med en rapport som ger en ganska dyster bild.
Idag publicerar EU:s byrå för grundläggande rättigheter, Fundamental Rights Agency, ytterligare en rapport om romer. Den bygger på intervjuer i 11 EU-länder och läsningen är även den dyster. Den visar på rasism, våld och diskriminering. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar går vidare till någon form av utbildning högre än grundskola. Hela 90 procent av de undersökta romerna i dessa länder lever under fattigdomsgränsen.
Från kommissionens sida har vi länge varit bekymrade över situationen och för ett år sedan antog EU:s ministerråd på kommissionens förslag en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integrering. Nu finns dessa strategier och mina kollegor Vivianne Reding och Lazlo Andor höll i dag en presskonferens där de gav en första utvärdering.
De menar att det i och för sig är mycket positivt och ett stort steg framåt att alla länder nu verkligen har strategier. Det kommer också finnas nationella kontaktpunkter som skall övervaka att planerna genomförs i varje land. Det är dock bara ett fåtal länder som har en budget kopplad till ambitionerna. EU-kommissionen kommer varje år bevaka hur arbetet går och framför allt titta på fyra områden: tillgången till utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostadssituationen.
På mitt område ser vi också ett växande problem med trafficking av romska kvinnor och barn, både för sexuella syften och för tiggeri på gatan. Europol har ökat sina ansträngningar för att komma åt de organiserade ligorna bakom denna vidriga verksamhet och inom kort presenterar jag också en långsiktig handlingsplan för hur vi ska kunna arbeta mot trafficking generellt inom EU.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer