You are currently browsing the monthly archive for februari 2012.

På agendan för dagens kommissionsmöte stod strategin inför FN-konferensen om hållbar utveckling som kommer att hållas i Brasilien i sommar, det så kallade Rio + 20-mötet. Det var ett bra tag sedan vi hade en ordentlig diskussion om hållbar utveckling i den här konstellationen. Vecka efter vecka har fokus snarare varit på den ekonomiska krisen, och även om vi är några kommissionärer som hela tiden försöker påpeka att grön tillväxt och hållbarhet är viktigt för att faktiskt komma ur krisen starkare, så tenderar dessa frågor att hamna i skymundan. Därför var det nyttigt att få till en ordentlig diskussion idag.

Förra året blev vi 7 miljarder människor på denna jord och siffran kommer bara att öka. Vi måste därför utnyttja våra naturresurser på ett mer hållbart sätt och det är av denna anledning också viktigt att länderna under mötet i Rio kan komma framåt i den här frågan. Vi diskuterade vilka mål som EU ska prioritera, våra viktigaste allierade och behovet av en nära dialog med näringslivet i dessa frågor.

Tidigt imorse träffade jag också Jordaniens utrikesminister. Jordanien är ett land som på senare tid allt mer sökt att närma sig EU. Landet har inte genomgått någon revolution men regeringen siktar på att genomföra viktiga reformer och förändringar. Förra veckan hölls ett högnivåmöte mellan EU och Jordanien, lett av Cathie Ashton. En av frågorna som diskuterades var visum och vi undersöker möjligheterna att inleda förhandlingar med Jordanien, precis som vi gör med Tunisien, om ett sk mobility partnership, där vi utökar vårt samarbete kring asyl, säkerhetsfrågor, människohandel, visum, arbetskraftsinvandring etc. Vi beslöt att skicka en delegation av tjänstemän från mitt DG till Amman inom ett par veckor för att fortsätta diskussionerna på en mer teknisk nivå.

Thomas Hammarberg är Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Han har idag presenterat en ny rapport om situationen för romer. Det är den första rapporten som ser över situationen i Europarådets alla 47 medlemsländer och det är tyvärr inte någon munter läsning. Främlingsfientligheten mot romer är vida spridd rund om i Europa, romer diskrimineras och utsätts även för rena hatkampanjer på vissa håll.

Ett stort problem är att många romer saknar statstillhörighet de saknar ex. födelseattester och pass vilket också innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. UNHCR och EU har därför startat flera projekt för att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är projekten svårgenomförliga. Kommissionen försöker därför att sätta politiskt tryck på EU:s medlemsländer dels genom olika kampanjer och projekt men även genom förslaget som vi presenterade förra året där länderna ska sätta upp nationella mål för att förbättra integrationen av romer. Alla EU-länder skulle till årsskiftet presentera en handlingsplan för att bättre integrera romerna, än så länge har 19 länder inkommit med en sådan strategi. Dessa handlingsplaner ska diskuteras senare i vår under ett rådsmöte.

Främlingsfientlighet och integration är också ämnet i en diskussion som jag ska delta i senare idag, med bland andra Charles Clarke tidigare inrikesminister i Storbritannien. Vi ska delta i en paneldebatt ordnad av Migration Policy Institute, en respekterad amerikansk tankesmedja som nu öppnar kontor i Bryssel. Men innan dess bär det av till Europaparlamentet och LIBE-utskottet för att diskutera det nya avtalet med USA om passageraruppgifter som parlamentet ska rösta om i april. Avtalet reglerar vad som ska gälla för den typ av passageraruppgifter som USA kräver in för att låta internationella flyg landa i USA, dvs för vilka syften de får samlas in och hur länge de får sparas etc. Trots det mycket höga tonläget i debatten så är det avtal som vi nu har förhandlat fram och som ska ersätta det som snart löper ut, väsentligt mycket bättre vad gäller tydlighet, integritet, ansvar och möjlighet till upprättelse. Det blir säkert en intressant debatt.

Idag slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast att det var ett brott mot de mänskliga rättigheterna när Italen 2009 sände tillbaka båtflyktingar till Libyen. Den enhälliga domen är viktig och välkommen, om än knappast förvånande. Den gör det tydligt att länder som avvisar flyktingar dit de riskerar förföljelse, utan att bedöma deras situation, gör sig skyldiga till brott mot internationell lag. Så ser också EU-kommissionen på saken.

Min företrädare, EU-kommissionär Jacques Barrot, uppmanade strax efter händelserna 2009 den dåvarande italienska regeringen att förklara hur avvisningarna gått till, och hur de italienska myndigheterna skulle se till att undvika liknande situationer i framtiden. Såvitt vi vet har det sedan dess inte skett några liknande avvisningar.

Förra året gav sig över femtio tusen migranter ut i rangliga båtar över Medelhavet mot EU. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR dog 1500 personer på vägen hit. Det visar hur viktigt det är att vi undsätter flyktingbåtar i nöd, och att vi erbjuder stöd till dem som behöver det.

Från EU-kommissionens sida kommer vi nu studera domen noga och se om ytterligare åtgärder behövs.

I Sverige har det de senaste veckorna debatterats flitigt om höjd pensionsålder efter statsminister Reinfeldts uttalande. När det gäller pensionsfrågor har EU inte någon beslutandemakt utan endast en stödjande funktion för att se till att medlemsländerna har välfungerande pensionssystem. Min kollega Lazlo Andor presenterade i veckan en bedömning av pensionsläget i Europa, vilken är baserad på en konsultationsprocess med medlemsländerna. Där säger vi att i takt med att genomsnittsåldern i medlemsländerna ökar är det också rimligt pensionsåldern höjs. Att enbart höja pensionsåldern är inte heller nog för att möta den stora demografiska utmaning vi står inför, vi måste också attrahera arbetskraftsinvandring till Europa. Andor och jag håller just nu på att se över på vilka sätt vi kan underlätta för människor att lagligt komma till Europa för att arbeta.

Igår röstades det Europaparlamentet i Strasbourg för en mer ansvarsfull budget. Där ingick också ett tillägg om att parlamentet, som idag pendlar mellan Bryssel och Strasbourg, endast bör ha en sammanträdesplats s.k. One seat. Frågan om var Europaparlamentet ska sammanträda står inskrivet i EU:s fördrag, så för att ändra på detta måste alla medlemsländer rösta för en ändring. Men att parlamentet nu tydligt markerar att pendlingen innebär en stor kostnad för EU:s medborgare (för att inte tala om miljökonsekvenserna), och därmed borde upphöra, är mycket bra.

Kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorism skruvas upp ytterligare. Idag har nämligen FATF, som är en internationell aktionsgrupp mot penningtvätt och finansiering av terroraktiviteter, antagit nya globala standarder för att komma åt pennigtvätt och finansiering av terroraktiviteter. De nya standarderna innebär rekommendationer som alla som är med i FATF ska arbeta efter, som till exempel åtgärder för bättre samarbete mellan länderna och skärpt reglering av elektroniska överföringar. FATF föreslår också skärpta regler kring korruption och skattebrott.

Bättre samarbete, också på global nivå, är mycket viktigt och högst välkommet i kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorism. Kommissionen håller nu på att ta fram förslag på hur de nya standarderna ska införlivas i EU:s befintliga lagstiftning, som t ex det tredje penningtvättsdirektivet och ett rambeslut från 2001 om straff för penningtvätt.

Korruption förstör ett land inifrån, undergräver förtroendet för demokratiska institutioner, försvagar politiskt ledarskap och spelar rakt i händerna på organiserade kriminella grupper. Enligt en Eurobarometerundersökning som vi har presenterat idag uppger nästan tre fjärdedelar av de tillfrågade att de ser korruption som ett stort problem, som finns på alla nivåer. Åtta procent av de tillfrågade uppger att de har frågats om eller förväntats, betala en muta under det gångna året. Här hittar du hela undersökningen.

Även om graden av korruption varierar mellan EU-länder så finns det inget land som är förskonat och det innebär oerhörda kostnader för samhället förutom att det undergräver tilltron till politiken och demokratin. Antikorruptionsarbetet måste intensifieras främst från medlemsländernas sida men också från EU-håll. I juni förra året antog kommissionen ett korruptionspaket, med krav på tydligare fokus på korruption i all relevant EU-politik. Vi kommer också med start 2013 att publicera en rapport där vi redogör för anti-korruptionsåtgärderna i alla 27 medlemsstater i EU, vad som fungerar och vad som inte gör det, där vi även kommer att ge förslag på förbättringar.

Ny lagstiftning för att tackla korruption i form av reformer av reglerna om offentlig upphandling, mer avancerade statistik om brottslighet och utökad strategi mot bedrägerier är också att vänta från kommissionen framöver. Förslaget om ökad harmonisering kring konfiskering av kriminellas tillgångar, som jag ska presentera om några veckor, är även detta en del i det övergripande antikorruptionsarbetet från EU-håll.

Alla hjärtans dag är en dag då vi kan hylla kärleken i alla dess former. Det var mycket glädjande att läsa nyheten att Washington blir den sjunde delstaten i USA som erkänner samkönade äktenskap. Nu väntar vi också på vad som händer i Kalifornien efter förra veckans domstolsbeslut som sade att förbudet där mot samkönade äktenskap går emot konstitutionen.

I EU är det fortfarande flera länder som inte erkänner samkönade äktenskap, tex Polen, Italien, Malta, Lettland och Litauen. Här hittar du mer information om vilka länder som inte erkänner samkönade äktenskap. På ILGA:s hemsida finns även mer information om hur långt vi har kommit i de olika EU-länderna vad gäller lika rättigheter.

I alltför många länder i världen är homosexuell kärlek förbjuden och är till och med belagt med dödsstraff på vissa ställen, till exempel i Sudan och Saudiarabien.

Läsningen om situationen i olika länder är nedslående, men det går faktiskt framåt. Så här den 14 februari, som alla andra dagar, är det viktigt att fortsätta kampen för alla människors lika rättigheter och rätt till kärlek. Det finns knappast för mycket kärlek i världen.

Det var en lång och spännande dag i Stockholm igår. Lite försenad, på grund av flyget, anlände jag till ett seminarium om organiserad brottslighet och EU-kommissionens kommande förslag om förbättrade möjligheter till konfiskering av brottslingars tillgångar och gränsöverskridande samarbete. Den globala brottsligheten är en gigantisk illegal företagsamhet som omsätter otroliga belopp. Bara den globala knarkhandeln beräknas enligt en FN-rapport omsätta 2160 miljarder kronor om året. Förutom att bekämpa brottsligheten polisärt och arbeta förebyggande, måste vi också bli bättre på att slå till mot pengarna, det vill säga ta tillbaka de kriminellas illegalt tjänade tillgångar till skattebetalarna och brottsoffren. Om detta samtalade jag med författaren Lasse Wierup och kammaråklagare Hans Ihrman. Vi hade kunnat tala i timmar och bland publiken fanns både poliser, åklagare och många andra kunniga personer som jag hade kunnat tala längre med.

Under dagen hann jag även med att vara gäst hos Lotta Bromé i P4, Göran Rosenberg i TV4 News samt samtala med justitieminister Beatrice Ask om bl.a. Schengen och cyberbrott samt skvallra lite med forskningsminister Jan Björklund.

Idag har jag medverkat i ett stort seminarium i Bryssel anordnat av den svenska EU-representationen tillsammans med USA:s ambassad inom ramen för det samarbete om migration och asyl som EU har med USA. Det var USA:s EU-ambassadör Bill Kennard, integrationsminister Erik Ullenhag och jag i ett samtal som leddes av Europaparlamentets tidigare ordförande Pat Cox. Väldigt intressant. USA:s ambassad har lagt ut ett kort referat och bilder på Facebook.

Under eftermiddagen har jag också hunnit fira vår tvåårsdag som kabinett genom att äta semlor som jag köpte med mig från Stockholm i morse. Det är viktigt att sprida semlans ljus i Bryssel.

Stor entusiasm över privatimporterade semlor.

Förutom semlan finns det annat att glädja sig åt när det gäller Sverige, nämligen att Sverige hamnar i topp på EU-kommissionens rankning över hur bra EU-länderna är på innovation. Danmark, Tyskland och Finland gör också bra ifrån sig, men EU som helhet släpar efter USA, Japan och Sydkorea.

Lång diskussion på kollegiemötet i morse om Grekland. Helt nödvändigt att den grekiska regeringen och alla politiska partier tar sig samman och accepterar kraven från IMF och EU, men naturligtvis känner vi alla en stor oro för den sociala situationen och de hårda prövningar som det grekiska folket går igenom.

Jag deltog under eftermiddagen i en hearing i Europaparlamentet om Schengen. Där var både den danske ansvarige ministern, Morten Bödskov, de två rapportörerna från Europaparlamentet och många andra. Det var mycket intressant. Frågan om hur vi ska kunna stärka Schengensamarbetet är oerhört viktigt. Det handlar både om att förbättra utvärderingen så att vi i tid kan upptäcka och åtgärda eventuella problem, men också hur vi kan sätta upp mekanismer så att inte medlemsländer ensidigt och godtyckligt kan införa gränskontroller. Här finns det tydliga åsiktsskillnader, inte minst i rådet, och nu gäller det att hitta konstruktiva kompromisser. Läs mitt tal på seminariet här.

Reser imorgon till Stockholm för att bl a delta i ett seminarium om organiserad brottslighet och pengarna involverade i detta. Deltar gör bl a författaren Lasse Wierup och åklagare Hans Ihrman. Ska också ha ett antal andra möten, bl a med Beatrice Ask.

På min engelska blogg skriver jag idag om att det är två år sedan jag började som EU-kommissionär, och vad som har varit viktigast så här långt:

February 10th, 2010, was my first day as EU Commissioner. Two full years into my mandate, I can easily say that this has been two tough years. The economic crisis, with high levels of unemployment, has overshadowed all other policy areas. The Arab Spring has brought new hopes of democratic neighbours but also raised new challenges for them and for us.  They have clearly indicated the desire to cooperate with us on issues like migration, asylum, police, security and visa facilitation. This is also in our interest and therefore we are now preparing mobility partnerships with countries in the North African region, starting with Tunisia.

The events in southern Mediterranean have put pressure on the Schengen system, and in September last year I presented a proposal on how Schengen can be strengthened, safeguarding this fantastic achievement, but making sure that we improve our evaluation systems and minimize the risk of abuses. Negotiations are ongoing.

Since February 2010 we have advanced quite a lot in the work on the asylum package, although many difficulties remain. The deadline set by the European council, is 2012. We urgently need a system that is common in Europe, allowing asylum seekers to get the same treatment wherever they launch their application. Today, ten countries receive 90% of the asylum applications in the EU. With all countries having an administration and infrastructure in place, it will allow for a more even responsibility and solidarity between EU members.

We have adopted the long term residence directive, as well as the qualification direction and are very close to an agreement on the European Resettlement Program. The Asylum Support Office (EASO) in Malta is up and running, mainly assisting Greece where all member states, the commission and many others are involved to help the country to set up a reception system as well as build up a functioning border control. All member states participated in the Frontex/led RABIT-operation at the Greek/Turkish border.

In the field of legal migration we have agreement on the single permit and are well advanced in the directives on seasonal workers and Intra Corporate Transferees. This will protect legal migrants but also reduce bureaucracy in the member states. With my college Lazlo Andor we are planning further initiatives on labour skills needed for the future, including the need for further labour migration. In times where growth is desperately needed, we must make sure that we can get the best skills.

We have lifted the visa obligation for Albania and Bosnia and also started the dialogue with Kosovo, enabling easier people to people contact. Visa facilitation negotiations are ongoing with Russia, Moldova, Ukraine and soon hopefully with Turkey and Georgia.

In the security area I am most proud of the anti-trafficking directive that gives us better tools to fight this horrible modern slavery. With the employment of our anti-trafficking coordinator at the Commission’s Directorate-General for Home Affairs, I think we are better equipped than ever. Also, the directive on combating sexual violence and abuse of children is very dear to my heart and will help us to better protect the most vulnerable; our children.

In September last year I inaugurated RAN, the network that will help us prevent and identify violent radicalisation and extremism. The network is connecting local actors from all over Europe – academics, social workers, teachers, victims, and others to exchange information and best practices to prevent young people from falling into violent extremism. We have concluded negotiations on Passenger Name Records (PNR) with Australia and the U.S. and also put forward a proposal on a European PNR.

Corruption is a disease that eats confidence and trust and also erodes the legal economy. Last year I launched an anticorruption package, aiming for a report next year with tailor-made recommendations to all member states. To protect the licit economy is important, as well as restoring trust.

So a lot has been done since February 2010, but many things still remain. I am looking forward to all the possibilities and challenges of the rest of my mandate.

Igår var det  semikolonets dag, vilket jag förmodar uppmärksammades med behärskat firande bland grammatikälskare och andra. En desto viktigare temadag infaller idag, nämligen Safer Internet Day – en möjlighet att uppmärksamma vårt öppna internet med alla dess möjligheter, och diskutera hur t ex barn ska kunna använda nätet på ett så säkert sätt som möjligt. Du kan själv delta i diskussionen på Twitter under hashtaggen #SID2012.

Inom mitt ansvarsområde händer det en hel del när det gäller internetsäkerhet. Just nu är jag och mina medarbetare i sluttampen av vårt arbete för att inrätta ett europeiskt center mot cyberbrottslighet. Tanken är att se till att Europa kan samarbeta bättre för att stävja exempelvis identitetsstöld och bedrägerier på nätet. I år ska jag också, tillsammans med mina kommissionskollegor Neelie Kroes och Catherine Ashton, presentera en EU-strategi för cybersäkerhet.

Tidigare under min mandatperiod har jag föreslagit och drivit igenom europeisk lagstiftning om att skärpa straffen för personer som förgriper sig på barn. Där ingår att göra det olagligt över hela EU att locka till sig barn via t ex chattprogram för att begå övergrepp – så kallad grooming.

Säkerheten på nätet är enormt viktig och samtidigt måste vi  se till  att bevara ett öppet och fritt internet; reglering får aldrig gå för långt. Just den avvägningen är ständigt aktuell, till exempel när EU:s medlemsländer nu ska diskutera ny lagstiftning om skydd av personuppgifter på nätet. Och se där, så fick vi med det lilla semikolonet också.

Solen strålar över ett smällkallt Bryssel dit vintern kom i fredags. Efter en mild höst och vinter började det snöa kraftigt i fredags eftermiddag och temperaturen har, liksom i övriga Europa, sjunkit. Men hellre sol och snö än grått regn.

Jag har precis kommit tillbaka från en lunch med 15 ambassadörer från Asien. Vi hade intressanta diskussioner om visum, migration, arbetskraftsinvandring, narkotikasmuggling och bättre samarbete mellan EU och ASEAN. De asiatiska länderna har sannerligen inget att avundas EU när det gäller den ekonomiska situationen, men vad det gäller regionalt samarbete ser de EU som en stor förebild. Jag var för några år sedan i Sydkorea och träffade liberala politiker från regionen, och det var påtagligt hur inspirerade de är av EU och våra institutioner.

Jag har också träffat Enikö Györi, Ungerns EU-minister. Hon besöker olika kommissionärer inför att Ungern gör sig redo att svara på de juridiska förfaranden rörande centralbankens, dataombudsmannen och domstolens självständighet som kommissionen har krävt svar på innan den 17/2. Hon berättade lite hur de avser att hantera de olika frågorna. Jag passade även på att fråga om medialagen. Flera delar av den har ju underkänts av den ungerska författningsdomstolen. Enligt ministern håller de på att skriva om delar i samarbete med Europarådet. Vi får se när de formella svaren kommer in till kommissionen, vi har ju uttryckt allvarlig oro över flera av de ungerska lagarna.

Samtidigt i Aten är förhandlingarna mellan regeringen och långivarna inne i ett kritiskt skede och utanför förhandlingarna laddas det nu upp för storstrejk i landet. Fortsättning följer…

Jag får ofta frågan från elever och studenter om hur man ska göra om man vill jobba för EU i Bryssel. Det finns inget kort och enkelt svar på den frågan för det finns många olika sätt att ta sig hit. Men det finns två saker som jag tycker att man ska ta chansen och göra under sin studietid oavsett vilken typ av utbildning man går eller vilken tjänst man är intresserad av – en utbytestermin och en praktikperiod.

För 25 år sedan startade Erasmusprogrammet det var då drygt 3000 studenter som var modiga att åka iväg på en utbytestermin till ett nytt land. Dessa 3000 har nu kommit att bana väg för de ca 250 000 som tar chansen i år, och nu deltar även länder utanför EU som Norge, Kroatien och Turkiet. En termin utomlands är otroligt värdefull för språkkunskaperna men framförallt är det en chans att lära känna andra kulturer och nya vänner. Erfarenheter av att ha bott i ett annat EU-land är också oerhört viktigt om man vill jobba för EU. Genom Erasmusprogrammet kan man också få chansen att göra praktik. Här hittar du mer information om Erasmus.

En praktiktermin i Bryssel är ytterligare ett sätt att få mer erfarenheter och ta reda på vad det är man skulle vilja jobba med. Man kan dels söka praktik genom EU-institutionernas officiella förmedling s.k. ”blåbokspraktik”. För de som är intresserade av praktik våren 2013 ska man hålla utkik på den här sidan. Blåbokspraktiken är långt ifrån enda sättet att få en praktikplats i Bryssel, nästan alla Europaparlamentariker, flera av kommissionens generaldirektorat, många företag och organisationer tar också emot praktikanter och då ska man vända sig direkt till dem. Sedan jag tillträdde har vi varje termin haft en praktikant från blåboken i mitt kabinett. Dessa praktikanter är jätteduktiga och det brukar gå bra för dem efteråt.

Är i Köpenhamn igen, tredje gången bara i år, för att tala på en konferens om gränssamarbete och gränskontroll. Varje år korsar 700 miljoner människor någon av EU:s 1800 gränsstationer till land, hav eller luft.

Antalet kommer att öka dramatiskt de närmaste åren. Så frågan är hur vi hanterar detta på ett smart sätt. Vi vill underlätta för människor att snabbt och enkelt komma in i EU, både EU-medborgare och andra och dessutom behöver vi använda gränskontrollanterna effektivt. Samtidigt måste vi förstås säkra så att inte t ex brottslingar släpps in. Gränskontrollen får dock aldrig sätta ur spel rätten att söka asyl.

Kommissionen har tagit fram förslag på nya system (ett in- och utresesystem och ett program för registrerade resenärer) för att uppnå alla dessa syften men det är viktigt att ha en ordentlig diskussion om hur och varför. Många EU-länder håller på att bygg upp egna system och då det är viktigt att bygga på det som redan finns.

På konferensen finns experter från alla medlemsländer. Deras synpunkter är oerhört värdefulla att få innan vi går vidare och lägger nya förslag.

Det allra viktigaste först är att komma överens om Schengen och de förslag som jag lade i höstas. Schengen som möjliggör fri rörlighet för 400 miljoner medborgare, kan bara fungera om det finns tillit i systemet. Denna tillit är i dag skadad genom bråket mellan Frankrike och Italien förra året, genom den tidigare danska regeringens förslag att införa gränskontroller och genom Greklands misslyckande att ha en fungerande yttre gräns. Därför måste vi stärka utvärderingen av Schengen samt se till att det finns mekanismer som minimerar att en inrikespolitisk agenda sätter hela Schengensystemet ur spel. Förhandlingarna pågår nu i rådet och Europaparlamentet om Schengenförslaget och jag hade under lunchen möjlighet att prata med den danske justitieministern om läget i förhandlingarna.

Idag släpper Unicef en mycket intressant rapport om barn som faller offer för människohandel i de nordiska länderna. Rapporten pekar bland annat på att det finns ett behov av bättre statistik kring människohandelns offer och att kunskapen bland t ex polis och andra myndigheter brister när det gäller att hjälpa barn som far illa.

Rapporten bekräftar många av de problem som vi ser även på europeisk nivå, och som vi försöker angripa från EU-kommissionens sida. Bara häromveckan presenterade vi en handlingsplan om hur vi ska få fram bättre information om brottsstatistik i Europa, där en av de brottstyper som vi prioriterar är just människohandel. Jag uppmanar alla medlemsländer att använda sig av de verktyg som vi har tagit fram och att också rapportera in uppgifterna.

Vi kan naturligtvis inte hjälpa offren genom att enbart samla in statistik och vi ser därför nu över hur vi kan förbättra det praktiska samarbetet mellan t ex polis och andra myndigheter, stärka offrens ställning och uppmuntra utbildningsinsatser. Trafficking är en av mina främsta prioriteringar under denna mandatperiod. Det är ohyggligt att denna slavhandel är så utbredd 2012.

Tillsammans med Myra Vassiliadou som är anti-trafficking koordinator och som jobbar under mig hoppas jag att vi i sommar kommer att kunna presentera en handlingsplan med förslag på åtgärder som medlemsländerna bör sjösätta för att förbättra situationen. Där tittar vi särskilt på situationen för barn.

Bara för ett par år sedan hade vi inte ens en gemensam definition av människohandel i EU, och straffen för dessa fruktansvärda brott skilde sig åt betydligt inom unionen. Samma brott kunde i ett EU-land straffas med 30 år medan det kunde ge 4 år i ett annat. Min första åtgärd som kommissionär var därför att se till att vi har en gemensam definition av begreppet människohandel och att detta brott också ska dömas lika allvarligt oavsett i vilket EU-land brotten begås.

All form av handel med människor är fruktansvärd. Än mer fruktansvärt är det när det handlar om ungdomar och barn som har mindre möjligheter att försvara sig och söka hjälp hos myndigheter.  En av anledningarna till att människohandeln fortgår är naturligtvis att det är alldeles för lönsamt och att det är få som döms för den här typen av brott. I början av mars kommer jag att presentera ett förslag på hur vi bättre ska kunna komma åt kriminellas tillgångar och den långa och sega kampen mot slavhandlarna fortsätter.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics