En dramatisk sommar

Det har varit en dramatisk sommar. De besinningslösa dåden i Norge, börsoron, turbulensen kring USA:s lånetak och eurokrisen, våldet mot civila i Syrien, upploppen i London och andra brittiska städer samt förstås den fasansfulla svältkatastrofen på Afrikas Horn. Kommissionen jobbar nära FN och flera frivilligorganisationer för att mildra konsekvenserna av lidandet. Kommissionen har bidragit med 158 miljoner euro till området och totalt har EU:s medlemsländer lämnat 425 miljoner euro i bistånd. En av de viktigaste åtgärderna, förutom att snabbt få fram förnödenheter till alla dessa miljoner människor, är att få en reell fredsprocess i Somalia och förbättra säkerhetsläget.

Igår möttes Angela Merkel och Nicolas Sarkozy i Paris. De uttalade sitt starka stöd till euron och föreslog också en starkare politisk styrning av eurozonen, en slags ekonomisk regering med regelbundna möten ledda av en vald ordförande, inledningsvis Herman van Rompuy. Bättre ordning och reda, bindande krav på övre skuldgräns och en harmonisering EMU-ländernas bolagsskatter samt skatt på finansiella transaktioner. Jag är tveksam till en skatt på finansiella transaktioner, den fungerar inte om den inte antas på en global nivå. Men att eurozonen behöver en bättre politisk styrning är dock uppenbart och om de övriga medlemsländerna går på den fransk-tyska linjen så kommer samarbetet inom eurozonen ytterligare fördjupas. Det är bra och på sikt kommer det naturligtvis leda till att länder som står utanför, t.ex. Sverige har ännu mindre att säga till om. Det är ingen bra utveckling.

Kommissionen har sommarstängt under augusti men naturligtvis är det alltid någon på plats i Berlaymont och de flesta av oss är nästan ständigt uppkopplade. Denna vecka har jag jour och är därför på plats i Bryssel. Det är papper som skall skrivas på, briefings och lite interna möten men det ger också en chans att beta sig igenom alla de där bra-att-läsa högarna som blivit allt större under våren. Samtidigt kommer hösten vara så otroligt späckad för min del så det är bra att hinna förbereda en del frågor under lite mer lugna former.

I belgisk politik inget nytt. Samtal mellan partiledarna har återupptagits igen denna vecka.

Radikalisering på agendan

Det är svårt att tänka på något annat än våra vänner i Norge dessa dagar. I morse ringde jag till Polens inrikesminister Jerzy Miller. Polen leder arbetet i EU:s ministerråd sedan några veckor tillbaka och är värdar för nästa möte med EU:s justitie- och inrikesministrar den 22-23 september. Jag berättade för honom vad EU-kommissionen och Europol har vidtagit för åtgärder efter de fruktansvärda terrorattackerna i Norge – vi kontaktade tidigt de norska myndigheterna och erbjöd dem hjälp och stöd.

Den 9 september planerar vi att inviga anti-radikaliseringsnätverket jag skrev om igår. Det kommer att arbeta mot all typ av radikalisering – religiös såväl som politisk och ideologisk. Jag föreslog för min polske kollega att föra upp radikalisering på agendan för nästa ministerrådsmöte och att bjuda in Norge att delta i diskussionerna för att dela med sig av sina erfarenheter och få stöd från sina kollegor runt om i Europa. Vi kommer också att bjuda in någon från nätverket att tala med ministrarna för att ge en bättre inblick i nätverkets arbete och de faktiska förutsättningarna på marken. Att motverka våldsam extremism och radikalisering är en utmaning vi behöver ta oss an tillsammans i Europa.

Viktigt att stå upp för det öppna samhället

Sorgen och chocken efter terrordåden i Norge är ännu stor. Förtvivlat försöker vi förstå varför. Historierna från de överlevande på Utöya är mardrömslika. Som så många andra imponeras jag av den norske statsministerns ledarskap i denna svåra stund. Det är oerhört viktigt att stå upp för det öppna samhället och inte låta sig skrämmas till tystnad.

I samband med det fasansfulla terrordådet framkommer det att gärningsmannen under lång tid arbetat på ett slags manifest där Norge och Europa skall ”rensas” från multikulturalism och islam. Detta manifest är en produkt av en mycket störd mans hjärna, men tyvärr är ju tongångarna bekanta i Europa idag. Jag har många gånger uttryckt min oro över främlingsfientliga partier som bygger sin tyvärr allt mer framgångsrika retorik på att hetsa mot islam och andra så kallade samhällshot. Det skapar ett samhällsklimat som är djupt obehagligt och det finns allt för få ledare idag som står upp för det mångkulturella och hur viktigt det är att vi har ett öppet, demokratiskt och tillåtande samhälle där alla människor är välkomna.

Tack och lov är det ovanligt att gå från retorik till sådana besinningslösa illdåd som Anders Behring Breivik misstänks för, men det visar hur viktigt det är att arbeta mot radikalisering i alla dess former. Vi har från EU-kommissionens sida sedan i höstas inlett arbetet med att mer systematiskt arbeta mot radikalisering. I november presenterade jag en inre säkerhetsstrategi som har detta som en av sina prioriteringar. Tanken är att samla personer runt om i EU som jobbar med dessa frågor på fältet – forskare, socialarbetare, religiösa ledare, ungdomsledare, poliser och andra – för att utbyta idéer och erfarenheter. De första mötena har redan ägt rum och vi planerar att formellt lansera nätverket i september. Projektet ska få 40 miljoner kronor för att utveckla sitt arbete de kommande åren. Jag har nu sett till att våra norska kollegor bjuds in att delta i nätverkets arbete. Även Europol arbetar mot radikalisering och detta är också ett arbete som pågår i flera medlemsländer. Det är oerhört viktigt att vi arbetar preventivt mot att förhindra att människor med extremistisk ideologi inte går från ord till handling.

Det verkar även som om mannen som misstänks ligga bakom dessa fruktansvärda dåd på egen hand tillverkade bomben som gick av i regeringskvarteren i Oslo. Det är alltför lätt idag att komma åt ämnen som kan användas till hemmagjorda bomber. Oslobombaren verkar ha använt konstgödsel, vilket är ett av de vanligast förekommande ämnena för sådana här ändamål (ett annat är väteperoxid, som finns i hårblekningsmedel och som användes vid bombningarna i Londons lokaltrafik sommaren 2005). Jag lade ett förslag om detta i september förra året, som innebär bland annat att väldigt stora inköp av farliga produkter ska kräva särskilda tillstånd och behöva rapporteras. Det innebär också förbud mot vissa farliga kemiska substanser och krav på lägre koncentration av andra farliga ämnen – regler som tillverkarna om förslaget går igenom kommer att behöva anpassa sina produkter efter. Det går förstås inte att lagstifta bort alla risker för vålds- och terrorhandlingar, men med samma regler i hela EU kan vi göra det svårare för illvilliga personer att tillverka farliga sprängämnen.

Mardrömmen i Norge

Nyheterna från Norge är så ofattbara att det är svårt att ta till sig. Det är så ohyggligt och obegripligt. Bomben mot regeringskvarteren är helt klart riktat mot hela det norska samhället, en attack mot demokratin och det öppna samhället. Massakern på sommarlägret med ungdomar från Arbeiderpartiet är bland de värsta i modern tid. Mina tankar är idag hos hela det norska folket.

Från kommissionens sida var vi redan igår i kontakt med de norska myndigheterna. Europol har erbjudit sina tjänster, vi har förhört oss om den norska regeringen behöver någon hjälp och jag har talat med min kollega justitieministern Knut Storberget för att uttrycka mitt deltagande och erbjuda stöd. Just nu är norrmännen naturligtvis fullt upptagna med att reda ut situationen, förhöra misstänkta, fortsätta utredningen och sörja det ofattbara antalet döda. Förhoppningsvis kan vi så snart som möjligt få klarhet i vem eller vilka som är skyldiga till dessa vansinnesdåd.

I Göteborg, där jag befinner mig nu, hänger svenska och norska flaggor på halvstång. Vi sörjer med broderfolket.

Fri rörlighet och öppenhet

En Eurobarometer som släpptes idag visar att fri rörlighet uppfattas som den viktigaste medborgerliga rättigheten för EU-medborgare, 48 % uppger att det är den viktigaste rättigheten. Jag kan inte annat än hålla med. Det är fantastiskt att man kan studera, arbeta och resa fritt i Europa utan att behöva stå i passkontroller eller ansöka om särskilda uppehållstillstånd.

Tongångarna om att stärka gränser rimmar illa med denna frihet. Jag läser nu i media att även Norge vill förstärka sin gränskontroll, i syfte att begränsa invandringen till landet. Norge är inte med i EU men de är med i Schengen-samarbetet. Vi har ännu inte fått några uppgifter bekräftade om detta stämmer men jag är bekymrad över dessa signaler. Vi ska nu följa upp detta och prata med norrmännen för att få mer information.

Hela 42 % svarar i samma Eurobarometer att de inte är nöjda med öppenheten i EU:s institutioner. Detta håller jag fullt med om även om det har blivit mycket bättre sedan jag var Europaparlamentariker. På den tiden började jag med att lägga upp dokument på en hemsida så att fler kunde ta del av den. Jag försöker nu också öppna upp kommissionen mer mot allmänheten. På min hemsida kan man t.ex. se korrespondens med organisationer och parlamentariker osv. Min brevkorrespondens med privatpersoner läggs dock inte ut. Jag försöker få med mig fler kommissionärer på detta och på en ökad öppenhet inom kommissionen överlag. Här har EU:s institutioner mycket att lära av Sverige.

En lång dag som avslutas med semlor?

Dagen har redan varit oerhört intensiv, trots att det bara är halvtid. Bland annat har jag träffat den norske justitieministern Knut Storberget. Även om Norge inte är med i EU deltar de ju i EES och därför har vi oerhört mycket samarbete. Vi talade bland annat om asyl och migrationsfrågor och hur vi kan samarbeta på dessa områden.

En gymnasieklass från Nyköping var på besök och jag hann träffa dem en kort stund. Det är bland det roligaste som finns att träffa studenter tycker jag. De hade ett oerhört ambitiöst program runt bland EU-institutionerna, men vi hann med att tala lite om Greklands ekonomi och framväxten av främlingsfientlighet i Europa. Högerextrema krafter går ju fram i bl.a Ungern, Frankrike och Nederländerna och det är en oerhört oroväckande utveckling.

Innan lunch träffade jag även kort Carl Bildt och vi hann med att skvallra en stund. Det har varit utrikesråd i Bryssel och utrikesministrarna har bl.a diskuterat den europeiska utrikestjänsten, EEAS. Catherine Aston skall snart lägga fram förslag hur den skall se ut och detta diskuteras livligt i såväl rådet som kommissionen och parlamentet. Den stora oenighet som media skriver om är dock en smula överdriven. På det stora hela är det bara detaljer som det återstår att komma överens om. Jag tror att det kan bli väldigt bra när EEAS väl är på plats och vi får bättre verktyg för att föra en mer samlad europeisk utrikespolitik.

Har precis återvänt från radiostudion i kommissionens källare där jag på länk medverkade i P4 Extra med Erik Blix. Det blev lite seriöst och lite lättsamt om mitt nya jobb. Nu återstår bland annat veckoberedning med tjänstemännen på DGt (motsvarar departementet i Regeringskansliet), träff med den belgiska justitieministern som säkert vill tala om det kommande belgiska ordförandeskapet som inleds den 1 juli samt ett antal telefonsamtal. Ikväll är jag inbjuden som årsmötestalare på Svenska Klubben i Bryssel. Det ryktas att det skall serveras semlor…..

EU-frågan död i fyra år till

Det står idag klart att den rödgröna regeringen i Norge backade i gårdagens val, men behåller regeringsmakten. Från vårt grannland rapporteras att Arbeiderpartiet tillsammans med koalitionskamraterna Socialistisk Venstre och Senterpartiet har tagit 86 av de 169 mandaten, och Jens Stoltenberg sitter därmed kvar som statsminister.

Stoltenberg och den rödgröna koalitionen är naturligtvis att gratulera. Tråkigt nog innebär valet också att liberala Venstre hamnar under fyraprocentspärren. Norge hade behövt fler liberaler än de två venstreledamöter som nu tar plats i Stortinget. Största oppostitionsparti förblir Fremskrittspartiet, som krävt en strängare flyktingpolitik och att Norge spenderar fler oljemiljarder.

Tyvärr innebär nog den rödgröna segern även att frågan om ett norskt medlemskap i EU begravs i ytterligare fyra år. Europa har knappt diskuterats i valrörelsen, och med profilerade EU-motståndare på ministerposter lär frågan inte lyfta under denna mandatperiod. Det är synd – både Norge och EU hade haft god nytta av ett norskt medlemskap. I EU kan vi göra mycket tillsammans i kampen mot klimathotet, den ekonomiska krisen och den organiserade brottsligheten, men Norge sitter kvar på åskådarläktaren.

Fler om valet: Exp1, Exp2, Exp3, AB, SvD1, SvD2, SvD3, Helle Klein, Fredrik Malm, Mats Engström

Norges EU-röst allt svagare

Minns ni EES-avtalet? I år fyller det femton år. Det var 1994 som tolv EG-länder och sex Efta-länder kom att bilda EES, det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Under något år strax före vårt EU-inträde var även Sverige ett av länderna som omfattades av EES-avtalet.

Idag är vi 27 länder i EU, men bara tre länder har EES-avtal. Liechtenstein, som aldrig siktat på EU-medlemskap, Island, som nu är på väg mot fullvärdigt EU-medlemskap, och så Norge, som röstade nej till EU. Avtalet ger rätt till fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital och ställer därmed krav på att stora delar av EU:s lagstiftning införs. Däremot saknar de tre EES-länderna representation i såväl kommissionen som rådet och Europaparlamentet.

Nu växer oron i Norge för EES-avtalets framtid. Norska UD har i dagarna offentliggjort en rapport från EU-ambassadören Oda Helen Sletnes, som målar upp bilden av ett EU som blir alltmer komplext och krävande – och där det norska inflytandet blir alltmer begränsat. Det handlar om att fler och fler frågor hanteras av EU-myndigheter, där Norge saknar insyn, men också att landet får svårt att behålla sin särställning när stora länder som Ukraina eller Turkiet kräver att få vara med på den inre marknaden. Och när EU-länderna mitt i finanskrisen fattar blixtsnabba, gemensamma beslut hinner Norge inte med i svängarna.

Allt det här stämmer säkert, och det är inte så konstigt om det norska inflytandet minskar ännu mer i takt med att EU-länderna samarbetar allt tätare på olika områden. Det är ju först när man är med fullt ut som man kan verkligen kan vara med och påverka de beslut som fattas. Vi ser ju själva problemen med att stå utanför eurosamarbetet!

Om någon vecka går norrmännen till stortingsval, men tyvärr finns inte EU-frågan alls med i valrörelsen. Det är synd. Men jag ger inte upp hoppet om att få med Norge i EU. Jag hoppas att det blir en debatt om detta även i Norge.

Samarbete med ASEAN

Idag har jag träffat ambassadörer från några asiatiska länder för att tala om samarbetet mellan EU och ASEAN. ASEAN finns sedan 1967 och har 10 medlemsländer med ett sekretariat i Jakarta, Indonesien. Under senare år har integrationen satt fart, framför allt när det gäller handel och ekonomi. De säger att EU är en viktig inspiration, om än inte en exakt modell, för framtida utveckling. EU stöder naturligtvis detta regionala samarbete och hoppas att det kan gå vidare och ta sig an politiska frågor, t.ex miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Under ordförandeskapet kommer vi att försöka utveckla samarbetet mellan organisationerna men också mellan EU och enskilda länder bilateralt där frihandel- och samarbetsavtal förhandlas. ASEAN-länderna kan vara viktiga partners i klimatarbetet och inför förhandlingarna i Köpenhamn. I många delar av Asien känner man väl till konsekvenserna av höjda vattennivåer och de katastrofer som kan följa, så det finns ett stort intresse att bidra till ett klimatavtal. samtidigt finns en oro för att EU ska pressa fram överenskommelser som de fattiga länderna inte kan betala.

Träffade även den norske statsministern Jonas Geir Störe för att prata om hur Norge och Sverige kan samarbeta under ordförandeskapet. Även om Norge inte är medlem, och tyvärr inte ser ut att bli det i närtid, är landet EES-medlem och samarbetar med EU inom flera områden. Norge är också en viktig allierad i klimatambitionerna. Äter middag med Störe ikväll tillsammans med Carl Bildt och några andra utrikesministrar som är i stan.

Imorgon åker nästan hela den svenska regeringen till Finland för att ha möte med den finska regeringen i Tavastehus, några mil utanför Helsingfors. Det är ett unikt möte och hålls med anledning av märkesåret som vi högtidlighåller 2009 med anledning av att det var 200 år sedan våra länder gick skilda vägar.

Svenskt och norskt utanförskap

Jag konstaterar att Svenska dagbladet summerat det till att två tredjedelar av försvarsmaktens 61 övningar under 2009 sker ihop med Natoländer. Det är en naturlig utveckling. Som vår NATO-ambassadör konstaterar i artikeln går vi emellertid miste om politisk inflytande efter som vi inte sitter i Natorådet. Sveriges situation i NATO påminner om Norges i EU. Som EES-land måste Norge införa EU:s lagstiftning men kan inte påverka dess utformning. Den enda rimliga lösningen, som vi från Folkpartiet drivit länge, är att Norge blir fullvärdiga medlemmar i EU och Sverige i NATO.