You are currently browsing the tag archive for the ‘radikalisering’ tag.
RAN-mötets första dag. Foto: EU-kommissionen
I september 2011 lanserade jag nätverket RAN (Radicalisation Awareness Network) som ett svar på den växande förekomsten av våldsam extremism som vi ser i Europa. Enskilda individer, som Anders Behring Breivik i Norge, Mohamed Merah i Frankrike eller självmordsbombaren i Stockholm är alla exempel på våldsamma extremister som begår terrorhandlingar. Denna typ av isolerade individer agerar utifrån höger- eller vänsterextrem övertygelse, eller utifrån religiöst motiverad extremism, och finns i våra samhällen idag. Men – runt omkring i Europa finns samtidigt en massa kunskap om hur man kan upptäcka dessa individer och förhoppningsvis stoppa dem innan de begår våldsamheter.
Nätverket, som möts idag och imorgon under ett högnivåmöte i Bryssel, består av lokalt engagerade personer – lärare, socialarbetare, poliser, religiösa ledare, forskare, representanter från det civila samhället och andra. Imorgon, tisdag, ansluter inrikes- och justitieministrar från flera EU-länder. Tanken med nätverket är att få till ett bättre utbyte av erfarenheter över gränserna. Åtta arbetsgrupper jobbar sedan ett år tillbaka med konkreta rekommendationer, för att ge EU-länderna bättre verktyg för att förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism.
Bland de åtgärder som vi har stött och blött idag, under konferensens första dag, är att upprätta verksamheter i samtliga EU-länder som hjälper personer att lämna extremiströrelser. Inspirationen kommer bland annat från Sverige och initiativet Exit hos Fryshuset i Stockholm. Lokalpoliser över hela Europa bör också utbildas i hur man bättre får upp ögonen för radikalisering bland unga, och vi ska försöka göra det lättare för personal inom mentalvården att slå larm om man får trovärdiga uppgifter om en terrorattack. Vi pratade också om hur såväl avhoppare som terrorismens offer kan bidra genom att avromantisera den väpnade kampen.
Våra diskussioner idag har också cirklat kring hur den våldsamma extremismen underblåses av en växande våg av främlingsfientlighet i många EU-länder. Vi ser just nu hur extremismen kryper in i finrummen. De högerextrema och främlingsfientliga rörelser som växer fram i Europa är i grunden en språngbräda för våld, men runtom i EU finns länder som inte tar den här utvecklingen på tillräckligt stort allvar. Nu för vi samman dem som jobbar på fältet med beslutsfattare från politiskt håll, för att vi vill se en förändring.
På söndag är det ett år sedan Breiviks oerhört grymma terrorattentat på Utøya och regeringskvarteren i Oslo. Det fruktansvärda dådet analyseras nu för att vi ska kunna dra lärdom – dels om radikalisering, dels om samhällets krisberedskap – för att vara rustade för eventuella framtida terrorattacker.
Idag har jag haft möte med RAN-nätverket. RAN (Radicalisation Awareness Network) är ett nätverk som jag lanserade i september förra året. Det tillkom eftersom att kampen mot terrorismen allt för mycket fokuserat på repressiva åtgärder och alldeles för lite på preventivt arbete. Samstämmiga analyser visar att ett av de stora hoten inom terrorismen idag är så kallade ensamvargar, personer som radikaliseras på egen hand – även om det i vissa fall finns kopplingar till terrornätverk – och som begår terrordåd. Vi såg det i Toulouse i maj, Breivik är ett annat exempel, liksom Stockholmsbombaren.
Det finns idag på lokal nivå viss erfarenhet av att upptäcka individer på väg in i ett våldsamt beteende och kunskap om hur man hjälper dem tillbaka in i samhället igen. Det kan handla om höger- eller vänsterextremism, men också olika typer av religiös extremism. Behovet av att mötas och diskutera dessa frågor med andra var något jag fick klart för mig efter ett antal resor i medlemsländerna. Därför lanserade vi RAN som nu består av ett alleuropeiskt nätverk av forskare, psykologer, frivilligorganisationer, offer för terrorismen, religiösa ledare, representanter för det civila samhället, poliser, fängelsepersonal etc. Tanken är att de ska dela med sig av sina respektive erfarenheter och hjälpa oss på kommissionen med att vara bollplank om vilka åtgärder som kan behövas. Från svensk sida är t.ex. Rober Örell från Exit med, ett projekt som leds av Fryshuset och som jobbar med att få högerextremister att lämna rörelsen. Även professor Magnus Ranstorp, välkänd terroristforskare, deltar.
Totalt finns det nu åtta arbetsgrupper och de har just varit i Bryssel i två dagar för att diskutera och utbyta idéer. Kommissionen bistår med pengar, sekretariat samt möjligheten att mötas. Det är varken lagstiftning eller klassiskt polissamarbete som diskuteras utan nya metoder att möta våldsamma ideologier på den lokala nivån som står på agendan. Jag deltog i en arbetslunch med företrädare för grupperna och hade möjlighet att ställa frågor och bli uppdaterad på arbetet. Alla deltagare var väldigt positiva och förhoppningen är att de ur grupperna ska komma metoder och rekommendationer som medlemsländerna kan använda nationellt och lokalt för att motarbeta våldsam extremism. En stor ministerkonferens i frågan planeras i januari. Det gläder mig att se att nätverket fungerar väldigt bra och deras slutsatser kommer att vara en viktig nyckel i förebyggande arbetet.
Idag har jag deltagit i det danska ordförandeskapets konferens om radikalisering och av-radikalisering av personer som lockas in i våldsam extremism. Det handlade väldigt mycket om konkreta metoder att identifiera unga människor på väg in i våldsamma miljöer och exitstrategier. Danskarna har en ganska lång erfarenhet av dessa frågor och vi fick bland annat lyssna till några unga människors berättelser in hur de själva varit i högerextrema eller islamistiska våldsamma rörelser men lyckats ta sug ur. Det var oerhört gripande.
Många från RAN nätverket var på plats. Vi har nu åtta arbetsgrupper som är i full gång och hoppas kunna presentera slutsatser i höst i samband med en ministerkonferens.
Du kan läsa mitt tal från dagens konferens här.
Nu bär det av vidare till Göteborg där jag imorgon ska fira Europadagen genom att medverka i olika arrangemang. Det blir frukost med tjänstemän från Göteborgs stad, besök på Angeredsgymnasiet och en offentlig utfrågning i Nordstan i samband med Europaveckan.
Presskonferensen efter mötet
Regnet öste ner när vi något försenade äntligen kom fram till Luxemburg i morse. Vägarbeten gjorde att trafiken i princip stod stilla. Det var första gången rådsmötet hölls i den nya byggnaden i Luxemburg och den är betydligt trevligare än den gamla lådan. Ljust och trevligt även om kaffet som serveras i mötesrummet är lika uselt som i den förra byggnaden.
Den danske ordföranden ledde mötet med fast hand och det blev ett bra möte med många riktiga politiska diskussioner. Vi avhandlade viktiga frågor som migrationsströmmar, asylpaketet och samarbete med Turkiet. Vi hade också en mycket bra diskussion om terrorism med utgångspunkt från aktuella hotbildsanalyser samt diskussion om förslaget om bättre registrering av sprängämnen, PNR och inte minst det förebyggande arbetet för att hjälpa personer som riskerar att radikaliseras och bli våldsamma. Just dessa ensamma personer med extrema ideologier, som t ex Anders Breivik, eller Mohamed Merah i Toulouse, upplever många medlemsländer vara det största hotet idag. Förra året lanserade jag därför ett nätverk för att knyta samman den expertis som finns inom EU på detta område. Du kan läsa mer om antiradikaliseringsnätverket här.
Naturligtvis blev det en hel del diskussion om det fransk-tyska brevet om Schengen som alla medlemsländer hade fått inför mötet. Detta ska ses i det sammanhang att det är valkampanj i Frankrike just nu men Schengen är allt för viktigt för att tas gisslan av en sådan debatt. Redan i september lade kommissionen ett förslag för att stärka Schengen, förbättra utvärderingen och kontrollen och se till att minska möjligheten för missbruk, dvs att medlemsstater ensidigt inför gränskontroller av inrikespolitiska skäl.
Om gränser ska införas temporärt måste detta vara en allra sista åtgärd och ett sådant beslut måste då tas på europeisk nivå, gemensamt. Schengen är en av de mest konkreta förmånerna för 400 miljoner invånare och vi måste vara mycket varsamma med att inte rasera den fria rörligheten.
Jag stannar i Luxemburg över natten då jag i morgon förmiddag ska diskutera frysning och konfiskering av kriminellas tillgångar med justitieministrarna.
Idag har jag precis som de två senaste åren talat inför minnesdagen av terrorismens offer. Själva minnesdagen är den 11 mars, alltså nu på söndag, men manifestationen hölls idag.
I mitt tal berörde jag det senaste årets oerhört tragiska händelser i Norge som ledde till döden för så många unga människor vilket gjorde det särskilt smärtsamt. Attentatet påminner oss om att terrorhotet är verkligt och att vi måste arbeta aktivt för att förhindra liknande eller ännu värre händelser. Vi måste dels arbeta mot terroristernas ansträngningar att rekryterar våra ungdomar och nya medlemmar. Vi måste också motverka deras budskap av förstörelse och hjälpa de som likt Breivik riskerar att välja hatets väg. Detta är en av mina huvudprioriteringar under mandatperioden och det är också anledningen till att jag förra året lanserade antiradikaliseringsnätverket förra året. Nätverket är nu i full gång med olika arbetsgrupper och jag hoppas se några rekommendationer och slutsatser redan till sommaren inför den stora ministerkonferens som jag ordnar i oktober.
De som deltog idag under högtidlighållandet av offren för terrorbrott var överlevande och anhöriga. De gav oerhört starka vittnesmål som berörda oss alla djupt. En ung flicka på väg till skolan som hade fått benen bortsprängda av en ETA-bomb berättade om sitt liv idag, bl a som skidåkare i Paralympics. Även en ung överlevande från bussbomberna i London, offer för Röda Brigaderna och en fransk journalist som suttit gisslan i Libanon berättade om sina erfarenheter. De överlevande kommer att fortsätta spela en viktig roll i kampen mot terrorism och sprida ett budskap om icke-våld och försoning för att hindra andra från lidande och det var därför mycket viktigt att få träffa dem idag.
På min engelska blogg skriver jag idag om att det är två år sedan jag började som EU-kommissionär, och vad som har varit viktigast så här långt:
February 10th, 2010, was my first day as EU Commissioner. Two full years into my mandate, I can easily say that this has been two tough years. The economic crisis, with high levels of unemployment, has overshadowed all other policy areas. The Arab Spring has brought new hopes of democratic neighbours but also raised new challenges for them and for us. They have clearly indicated the desire to cooperate with us on issues like migration, asylum, police, security and visa facilitation. This is also in our interest and therefore we are now preparing mobility partnerships with countries in the North African region, starting with Tunisia.
The events in southern Mediterranean have put pressure on the Schengen system, and in September last year I presented a proposal on how Schengen can be strengthened, safeguarding this fantastic achievement, but making sure that we improve our evaluation systems and minimize the risk of abuses. Negotiations are ongoing.
Since February 2010 we have advanced quite a lot in the work on the asylum package, although many difficulties remain. The deadline set by the European council, is 2012. We urgently need a system that is common in Europe, allowing asylum seekers to get the same treatment wherever they launch their application. Today, ten countries receive 90% of the asylum applications in the EU. With all countries having an administration and infrastructure in place, it will allow for a more even responsibility and solidarity between EU members.
We have adopted the long term residence directive, as well as the qualification direction and are very close to an agreement on the European Resettlement Program. The Asylum Support Office (EASO) in Malta is up and running, mainly assisting Greece where all member states, the commission and many others are involved to help the country to set up a reception system as well as build up a functioning border control. All member states participated in the Frontex/led RABIT-operation at the Greek/Turkish border.
In the field of legal migration we have agreement on the single permit and are well advanced in the directives on seasonal workers and Intra Corporate Transferees. This will protect legal migrants but also reduce bureaucracy in the member states. With my college Lazlo Andor we are planning further initiatives on labour skills needed for the future, including the need for further labour migration. In times where growth is desperately needed, we must make sure that we can get the best skills.
We have lifted the visa obligation for Albania and Bosnia and also started the dialogue with Kosovo, enabling easier people to people contact. Visa facilitation negotiations are ongoing with Russia, Moldova, Ukraine and soon hopefully with Turkey and Georgia.
In the security area I am most proud of the anti-trafficking directive that gives us better tools to fight this horrible modern slavery. With the employment of our anti-trafficking coordinator at the Commission’s Directorate-General for Home Affairs, I think we are better equipped than ever. Also, the directive on combating sexual violence and abuse of children is very dear to my heart and will help us to better protect the most vulnerable; our children.
In September last year I inaugurated RAN, the network that will help us prevent and identify violent radicalisation and extremism. The network is connecting local actors from all over Europe – academics, social workers, teachers, victims, and others to exchange information and best practices to prevent young people from falling into violent extremism. We have concluded negotiations on Passenger Name Records (PNR) with Australia and the U.S. and also put forward a proposal on a European PNR.
Corruption is a disease that eats confidence and trust and also erodes the legal economy. Last year I launched an anticorruption package, aiming for a report next year with tailor-made recommendations to all member states. To protect the licit economy is important, as well as restoring trust.
So a lot has been done since February 2010, but many things still remain. I am looking forward to all the possibilities and challenges of the rest of my mandate.
Gårdagen var lång och intressant i ett regnigt Stockholm. Började tidigt i TV4:s morgonsoffa med att bl.a. tala om EU:s flyktingpolitik. Därefter blev det frukost med Svenskt näringsliv för att prata Grekland, euro, arbetskraftsinvandring, handel och inre marknaden. Strax efter nio var det dags att kliva in i kända kvarter på Rosenbad för att träffa regeringen och tala om aktuella frågor i den europeiska politiken. Det var roligt att igen träffa gamla vänner och kollegor.
Under dagen hann jag också med lite längre enskilda samtal med Tobias Billström, Carl Bildt och folkpartivännerna.
Dagen stora höjdpunkt, regeringen för ursäkta, var nog annars konferensen på Fryshuset som jag sedan medverkade i. Det har en tredagarskonferens för eldsjälar i hela landet. Det var oerhört inspirerande att lyssna till dessa duktiga och engagerade ungdomar och höra hur de jobbar med att bekämpa utanförskap och fånga upp personer på väg in i destruktivt beteende.
Samtal med deltagare på konferensen Forum för eldsjälar.
Jag talade om arbetet i antiradikaliseringsnätverket och vikten av att fånga upp personer på väg in i våldsamma rörelser och ideologier. På Fryshuset bedriver projektet Exit sedan flera år tillbaka verksamhet för att stötta avhoppare från nazistiska och högerextremistiska rörelser. Exit är också med i det nystartade EU-nätverket.
På kvällen hann jag också med att äta middag och gå på konsert med några vänner. Det kändes lyxigt. Vi gladdes åt att Tomas Tranströmer – äntligen – fått Nobelpriset i litteratur.
Idag har jag träffat Ukrainas vice premiärminister Andriy Kluyev som var på besök i Bryssel. Vi diskuterade deras arbete med de reformer som krävs för att gå vidare med visumliberalisering. Kommissionens första rapport är precis klar och den visar på flera framsteg men också att en hel del återstår, t.ex när det gäller behandlingen av asylsökande och kampen mot korruptionen. Under dagen har jag också träffat en grupp unga personer från hela Europa som är i Bryssel på ett stort ledarskapsutbildningsprojekt. Jag har också haft överläggningar med Jerzy Miller inför rådsmötet imorgon. Det kommer att bli ett långt och innehållsrikt möte. På dagordningen står bl.a. frågan om Bulgariens och Rumäniens inträde i Schengen, något som fortfarande blockeras av två medlemsländer. Vi ska också diskutera mina reformförslag av hela Schengensystemet och det lär bli en livlig debatt. Vidare handlar det om arbetet mot radikalisering och kampen mot extremismen (läs min artikel i Europaposten), på denna punkt är även våra norska vänner inbjudna, samt om integration och asylsystemet mm.
Jag hade också ett långt möte med Human Rights Watch som har publicerat en mycket kritisk rapport om asylsystemet i Grekland. De menar att EU-organet Frontex genom sin närvaro legitimerar de usla förhållandena vid gränsen i Grekland. Vi är väl medvetna om den helt oacceptabla situationen vid mottagningscentren i Grekland och jag är väldigt frustrerad över att det går så långsamt att förbättra situationen särskilt i Evros. Men troligen hade situationen varit ännu värre om inte Frontex hade varit på plats. Vi fortsätter att sätta press på Grekland och i det nya regelverk för Frontex som jag har föreslagit och som Europaparlamentet antog förra veckan stärks arbetet med mänskliga rättigheter väsentligt. Rapporten skall också diskuteras på Frontex styrelsemöte nästa vecka
I helgen är det 10 år sedan attackerna i New York och detta uppmärksammas förstås över hela världen. Den 11 september 2001 är en sådan dag när jag tror de flesta minns vad de gjorde. Denna osannolika dag då planen flög in i World Trade Centre tornen och nästan 3000 människor dog. Terrorismen är fortfarande ett hot, det har vi tyvärr sett många exempel på. Men i allt större utsträckning är terroristen idag en ensam person. Vi har för dålig kunskap för att förstå de processer som gör att människor radikaliseras och begår våldsamheter, vare sig de gör de motiverat av religiös, höger- eller vänsterextremism.
Därför var det viktigt att idag kunna lansera ett nätverk, Radicalisation Awareness Network som ska samla människor som konkret på lokal nivå arbetar med att förhindra radikalisering. Runt om i Europa finns fältarbetare, forskare, lärare, lokala ledare, religiösa eller ungdomsledare som jobbar med att försöka identifiera och hjälpa individer som riskerar att radikaliseras och begå våldsamma handlingar. Idag knyter vi ihop detta i ett europeiskt nätverk. Idén till nätverket fanns med i den säkerhetsstrategi som jag lanserade redan i november förra året och som sedan antogs av medlemsstaterna. Idag invigdes det hela. Nätverket ska dela med sig av metoder och erfarenheter men också vara bollplank till kommissionen och medlemsländerna i det förebyggande arbetet mot terrorism. Vi finansierar ett litet sekretariat och ett antal projekt från kommissionens sida. Naturligtvis kan man aldrig hitta helt vattentäta metoder att förhindra terrorism men jag tror att detta nätverk kan vara ett oerhört viktigt verktyg i det förebyggande arbetet. Förutom representanter från medlemsländerna var också Norge inbjudet för att dela med sig av sommarens fasansfulla erfarenheter. Du kan läsa mitt inledningstal här.
Alla är nu tillbaka i Bryssel igen och det är lämpligt nog ruggigt och kallt. Stranden och de lata dagarna känns långt borta. Det blir en tuff höst med många komplicerade frågor för min del. Schengen, asylpaketet, mobilitets-förhandlingar med länderna i Nordafrika, visumfrågor, radikalisering och frysning av kriminellas tillgångar är några områden vi ska lägga förslag på innan jul.
I eftermiddag inleder kommissionskollegiet ett tvådagars seminarium för att diskutera arbetet den kommande hösten. Naturligtvis blir det också diskussioner om Libyen, den ekonomiska krisen och händelserna i Norge.
Det är svårt att tänka på något annat än våra vänner i Norge dessa dagar. I morse ringde jag till Polens inrikesminister Jerzy Miller. Polen leder arbetet i EU:s ministerråd sedan några veckor tillbaka och är värdar för nästa möte med EU:s justitie- och inrikesministrar den 22-23 september. Jag berättade för honom vad EU-kommissionen och Europol har vidtagit för åtgärder efter de fruktansvärda terrorattackerna i Norge – vi kontaktade tidigt de norska myndigheterna och erbjöd dem hjälp och stöd.
Den 9 september planerar vi att inviga anti-radikaliseringsnätverket jag skrev om igår. Det kommer att arbeta mot all typ av radikalisering – religiös såväl som politisk och ideologisk. Jag föreslog för min polske kollega att föra upp radikalisering på agendan för nästa ministerrådsmöte och att bjuda in Norge att delta i diskussionerna för att dela med sig av sina erfarenheter och få stöd från sina kollegor runt om i Europa. Vi kommer också att bjuda in någon från nätverket att tala med ministrarna för att ge en bättre inblick i nätverkets arbete och de faktiska förutsättningarna på marken. Att motverka våldsam extremism och radikalisering är en utmaning vi behöver ta oss an tillsammans i Europa.
Sorgen och chocken efter terrordåden i Norge är ännu stor. Förtvivlat försöker vi förstå varför. Historierna från de överlevande på Utöya är mardrömslika. Som så många andra imponeras jag av den norske statsministerns ledarskap i denna svåra stund. Det är oerhört viktigt att stå upp för det öppna samhället och inte låta sig skrämmas till tystnad.
I samband med det fasansfulla terrordådet framkommer det att gärningsmannen under lång tid arbetat på ett slags manifest där Norge och Europa skall ”rensas” från multikulturalism och islam. Detta manifest är en produkt av en mycket störd mans hjärna, men tyvärr är ju tongångarna bekanta i Europa idag. Jag har många gånger uttryckt min oro över främlingsfientliga partier som bygger sin tyvärr allt mer framgångsrika retorik på att hetsa mot islam och andra så kallade samhällshot. Det skapar ett samhällsklimat som är djupt obehagligt och det finns allt för få ledare idag som står upp för det mångkulturella och hur viktigt det är att vi har ett öppet, demokratiskt och tillåtande samhälle där alla människor är välkomna.
Tack och lov är det ovanligt att gå från retorik till sådana besinningslösa illdåd som Anders Behring Breivik misstänks för, men det visar hur viktigt det är att arbeta mot radikalisering i alla dess former. Vi har från EU-kommissionens sida sedan i höstas inlett arbetet med att mer systematiskt arbeta mot radikalisering. I november presenterade jag en inre säkerhetsstrategi som har detta som en av sina prioriteringar. Tanken är att samla personer runt om i EU som jobbar med dessa frågor på fältet – forskare, socialarbetare, religiösa ledare, ungdomsledare, poliser och andra – för att utbyta idéer och erfarenheter. De första mötena har redan ägt rum och vi planerar att formellt lansera nätverket i september. Projektet ska få 40 miljoner kronor för att utveckla sitt arbete de kommande åren. Jag har nu sett till att våra norska kollegor bjuds in att delta i nätverkets arbete. Även Europol arbetar mot radikalisering och detta är också ett arbete som pågår i flera medlemsländer. Det är oerhört viktigt att vi arbetar preventivt mot att förhindra att människor med extremistisk ideologi inte går från ord till handling.
Det verkar även som om mannen som misstänks ligga bakom dessa fruktansvärda dåd på egen hand tillverkade bomben som gick av i regeringskvarteren i Oslo. Det är alltför lätt idag att komma åt ämnen som kan användas till hemmagjorda bomber. Oslobombaren verkar ha använt konstgödsel, vilket är ett av de vanligast förekommande ämnena för sådana här ändamål (ett annat är väteperoxid, som finns i hårblekningsmedel och som användes vid bombningarna i Londons lokaltrafik sommaren 2005). Jag lade ett förslag om detta i september förra året, som innebär bland annat att väldigt stora inköp av farliga produkter ska kräva särskilda tillstånd och behöva rapporteras. Det innebär också förbud mot vissa farliga kemiska substanser och krav på lägre koncentration av andra farliga ämnen – regler som tillverkarna om förslaget går igenom kommer att behöva anpassa sina produkter efter. Det går förstås inte att lagstifta bort alla risker för vålds- och terrorhandlingar, men med samma regler i hela EU kan vi göra det svårare för illvilliga personer att tillverka farliga sprängämnen.
Jag nåddes mycket tidigt i morse av nyheten att Usama Bin Laden dödats i en amerikansk militär operation. Det hade förstås varit att föredra om han hade ställts inför rätta och fått svara för sina handlingar inför domstol, men nu fick operationen en annan utgång. Bin Ladens död väcker naturligtvis mycket starka känslor världen över och vi påminns igen om attentaten 11 september för tio år sedan, då närmare 3000 människor dödades. Sedan dess har åtskilliga människor dödats i Al Qaidas namn. Bin Laden har varit en viktig symbol för terroristnätverket Al Qaida och har på många sätt varit terrorismens ansikte för många människor. Men vad hans död kommer att innebära för Al Qaida, som redan tidigare är försvagat, och vad det i förlängningen eventuellt kan få för konsekvenser för arbetet mot terrorism är svårt att sia om. En sak är dock klar och det är att terrorhotet kvarstår.
Från kommissionens sida arbetar vi kontinuerligt med att förebygga och bekämpa terrorism. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: vi måste bibehålla vår kontinuitet och inte bli för händelsestyrda. Därför är det viktigt att öka samarbetsmöjligheterna mellan medlemsländerna i arbetet för att komma åt terrorister, och vi bistår också medlemsländerna med att förebygga radikalisering i alla dess former – vänster- eller högerextrem såväl som religiös fundamentalism. Förra året föreslog jag även bättre regler för tillgången till vissa kemikalier som kan missbrukas för att tillverka hemmagjorda sprängämnen och vi förbereder också ett förslag om hur vi kan spåra terroristers tillgångar i ett gemensamt europeiskt system, istället för att som idag skicka bankdata till USA.
Idag har jag varit i London för att tala på en konferens om arbetet för att bekämpa terrorism. När det gäller medborgares säkerhet är detta främst en fråga för medlemsländerna, men EU har en viktig samordnande roll. Särskilt när det gäller transportsäkerhet och samarbete kring att motverka radikalisering. Terrornätverk opererar oftast gränsöverskridande och så bör även det polisiära samarbetet för att komma åt dem fungera. Här kan du läsa hela talet.
Jag träffade även vice premiärminister Nick Clegg. Nick och jag känner varandra sedan många år tillbaka och var kollegor i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Vi pratade bl.a. om den brittiska inrikespolitiken – det är ju både lokalval och folkomröstning på gång – men också om integration, men naturligtvis även om den rådande flyktingsituationen i Nordafrika.
Jag gjorde också ett besök i östra London för att träffa en grupp som jobbar med att möta ungdomar som ligger i farozonen för att rekryteras till radikala och extrema nätverk. Det var ett mycket intressant och givande möte. Vi behöver fler liknande initiativ.
Idag för sju år sedan exploderade bomber på ett tåg i morgonrusningen på Atochastationen i i Madrid. 191 människor dog och minst 1800 skadades. Den 11 mars är sedan dess den europeiska dagen för åminnelse av terrorismens offer. Det finns i Europa en rad organisationer och nätverk som samlar anhöriga till de som dött i terrorattacker i Storbritannien och Nordirland, Spanien, Italien mm. Kommissionen stöttar dessa nätverk ekonomiskt och de ordnar en mängd aktiviteter som syftar till att ge terrorismen ett ansikte och att arbeta för fred och försoning. Idag ordnade de en konferens i Bryssel där jag talade. Här kan du läsa talet.
Det är oerhört gripande att samtala med dessa männsikor som mist en älskad dotter, bror eller far i meningslösa terrordåd. Det är för deras skull vi måste gå vidare, framför allt i det preventiva arbetet för att förhindra fler dåd. Närmast arbetar jag med att lansera ett nätverk där personer och organisationber som arbnetar mot våldsam radikalisering kan träffas och utbyta åsikter. Vi hoppas att nätverket kan mötas första gången till hösten.
Mina tankar går idag också till alla människor i Japan där tsunamin idag ödelägger stora delar.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer