You are currently browsing the tag archive for the ‘Italien’ tag.
Vid kistorna på Lampedusa. Foto: EU-kommissionen
För ett år sedan besökte jag Lampedusa tillsammans med Italiens premiärminister Letta, inrikesminister Alfano och kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Vi stod framför rader av kistor med offren för skeppsbrottet den 3 oktober 2013 utanför den italienska ön Lamepdusa. Dessa bilder förblir tydliga i mitt minne, och är en påminnelse om att vi måste sträva efter att hålla Europa öppet för alla som söka skydd. För dem som flyr diktatur och förtryck, flyr konflikter och krig är Europa en plats där de kan hitta trygghet, och ett nytt liv långt från tyranni och elände.
Det finns i stort sett ingen solidaritet mellan EU-länder när det gäller att ta emot flyktingar. Detta är kanske vår största utmaning inför framtiden. Förra året var det sex hela EU länder som tillsammans inte tog emot fler än 250 personer. Detta under tiden som världen omkring oss står i lågor. Dessa länder skulle lätt kunna bättra sig genom att acceptera kvotflyktingar via FN, men trots våra påtryckningar så vägrar de, i stort sett. Detta är skamligt.
Om alla löften efter Lampedusakatastrofen ska betyda något så måste vi få verklig solidaritet mellan EU:s länder. För att det ska bli verklighet krävs att vi utvecklar ett system, en mekanism, för att dela på ansvaret alla länder emellan. Det är ingenting som vi kan tvinga på länderna, men jag är övertygad om att det är ett måste om EU ska kunna leva upp till sina ideal.
Presskonferens med minister Alfano i Milano
Jag tillbringar två dagar i Milano den här veckan. Italien har nyss tagit över EUs roterande ordförandeskap och nu arrangeras ett informellt ministermöte här. Ett av ordförandeskapets prioriterade områden är frågan om migrationen över Medelhavet till EU. Ordförandelandet har alltid möjlighet att rama in diskussionerna genom att skicka ut underlag och leda möten och förhandlingar. De här dagarna diskuterar vi hur EU går vidare med TFM (Task Force Mediterranean) som tillsattes efter Lampedusakatastrofen i höstas – EU i betydelsen kommissionen och medlemsstaterna. Strategier är viktiga men också finansiering och operativt stöd. Det handlar dels om att lösa de akuta problemen med risken för drunkningar och människosmugglingens utnyttjande av andras nöd, men också hur vi ska stärka EU: s förmåga att förebygga och reagera på lång sikt.
Migrationsfrågorna kommer att stå högt på EUs agenda, och den globala, under många år. Så länge det finns krig, förtryck och fattigdom i Europas närhet kommer människor att försöka komma till oss i jakt på ett bättre liv. I grund och botten är migration och rörlighet något bra. Migranter bidrar kulturellt och socialt och har ofta kunskap och erfarenheter som är viktiga. Dessutom behöver arbetskraftsinvandring till ett åldrande Europa med demografiskt negativa kurvor i många länder . Och självklart låste vi ta ansvar för de som flyr våldet och övergreppen i Syrien.
Under sammanträdet idag diskuterades hur vi kan förbättra samarbetet mellan gränsmyndigheter, afrikanska länder och med UNHCR. Vi diskuterar också hur vi ska utveckla Frontex för att få till en gemensam europeisk insats som kan ersätta den italienska operationen Mare Nostrum som räddat tiotusentals liv under våren och sommaren . Här kommer det att behövas extra insatser och resurser från medlemsländerna.
Som så ofta tidigare upprepade jag att naturligtvis måste minska människosmugglingen och de kriminella nätverk som tjänar storkovan på att lura pengar av människor i nöd. Men vi måste också öppna för fler legala vägar in i EU. på sikt kan det ske genom humanitära visum tex men kortsiktigt är kvotflyktingar det bästa. – jag uppmanar alla medlemsstater att mobilisera och ta emot kvotflyktingar direkt från flyktingländerna. Glädjande nog är det allt fler EU länder som öppnar för detta men fortfarande kan vi göra mer, alla 28 borde ta sitt ansvar.
Andra frågor dom diskuterades på rådsmötet var strategiska framtidsfrågor och prioriteringar inom hela området säkerhet, migration och rättssakarbete samt hur vi kan förbättra samarbetet rörande våld mot kvinnor.
Vid kistorna på Lampedusa. Foto: EU-kommissionen
Idag har jag besökt Lampedusa tillsammans med Italiens premiärminister Letta, inrikesminister Alfano och kommissionens ordförande Barroso. Jag talade med Angelino Alfano redan i torsdags morse efter den fasansfulla tragedin och han bad mig då att komma dit. Lampedusa är en mycket liten ö som ligger närmare Tunisien än Sicilien. Där bor 6000 människor på 20 kvadratkilometer. Alltför ofta tvingas invånarna att se döda flyktingar bäras i land.
Detta är en obeskrivlig tragedi, med hundratals människor som drunknade precis utanför Europas kust. Människor som flytt diktatur och förtryck i Eritrea och Somalia. Att stå framför 280 kistor, varav några små barnkistor, var fasansfullt. På barnkistorna låg det nallebjörnar. Det är en obeskrivlig påminnelse om hur svårt det är att ta sig till Europa under reglerade, lagliga och trygga former.
Vi hade en lång diskussion om Lampedusa på rådsmötet igår. Alla medlemsländer uttryckte bestörtning och solidaritet. Kanske är detta vändpunkten för en annan migrationspolitik som är mer inriktad på samarbete och öppnare vägar in i EU? Det är svårt att säga, men från kommissionens sida har jag föreslagit flera åtgärder. Först behöver vi omorganisera Frontex olika insatser i Medelhavet till en enda stor operation från kust till kust – från Spanien till Cypern – inriktad på search and rescue, det vill säga att upptäcka båtar i tid så att fler liv kan räddas. Vidare behöver vi fortsätta samarbetet med länderna på andra sidan Medelhavet för att få dem att göra mer för att förhindra de skoningslösa nätverk som tjänar pengar på att smuggla människor i nöd. Länder som Marocko och Tunisien kan göra mer för att bygga upp ett eget asylmottagande i enlighet med internationella standarder.
Vi måste också öka de lagliga sätten att komma till Europa, genom bland annat mer vidarebosättning i samarbete med FN, från exempelvis Syrien. Alldeles för få EU länder tar idag emot kvotflyktingar. Alla 28 EU-länder borde göra en insats! Men anledningen till förra veckans katatrof är att det är så svårt att ta sig lagligt till EU, vi måste därför också allvarligt fundera över hur vi kan öka möjlightetns att ta sig tryggt till Europa för de som flyr. Humanitära visum skulle kunna vara en väg att gå här.
Vad gäller Italiens akuta behov så handlar det bland annat om att se till att mottagningscentret på Lampedusa och på andra ställen i Italien rustas upp rejält, så att människor kan få ett värdigt mottagande. Kommissionsordförande Barroso meddelade idag att EU-kommissionen kan bistå med upp till 30 miljoner euro för olika insatser i flyktingförläggningar, humanitär hjälp, integrationsinsatser med mera.
Under vårt korta men intensiva besök hann vi också med att träffa borgmästaren och personer på ön som jobbat med räddningsinsatser, samt frivilligaorganisationer och inte minst flyktingar från olika länder. Vi talade med en ung pojke från Eritrea som fanns ombord på båten som sjönk. Hans föräldrar satsade allt de hade på att han skulle få en framtid utanför Eritrea, i frihet.
Solen strålar över Rom som visar sig från sin allra bästa sida. Jag är här för att träffa olika företrädare från den nya regeringen, parlamentet och olika föreningar.
Den italienska regeringen med Mario Monti i spetsen har ett helt annat Europaengagemang än den förra och den har därför blivit en viktig allierad, inte minst inom mina områden. Under dagen har jag främst diskuterat asylfrågor, migration, situationen på Lampedusa, integration och Schengen. Jag har träffat inrikesministern Annamaria Cancellieri, integrationsminister Andrea Riccardi, ledamöter från såväl deputeradekammaren som senaten samt flera journalister.
Sedan min tid som Europaparlamentariker känner jag också Giorgio Napolitano, vi satt fem år i samma utskott. Han är Italiens president och en imponerande man på 85 år. Vi hade möjlighet att träffas en stund och han har en förbluffande koll på alla frågor inom EU. Många menar att han under de senaste åren varit Italiens enda stabila kraft och han är mycket populär.
Med Luigi Ciotti, grundare av Libera
En annan viktig fråga för Italien är naturligtvis den organiserade brottsligheten och kampen mot maffian. För en månad sedan presenterade jag förslag om konfiskering av kriminellas tillgångar och det är ett område italienarna har stor erfarenhet av. Här går maffians tillgångar till sociala ändamål, till omfattande projekt till förmån för unga, brottsoffer mm. En ledande person på detta område är prästen Don Luigi Ciotti, grundare av Libera, ett nätverk med över 1200 olika föreningar, grupper och skolor som arbetar mot organiserad brottslighet, med brottsofferstöd och för ett samhälle byggt på rättstatens principer. De driver projekt runt om i Italien, bl.a. med hjälp av konfiskerade maffiatillgångar. Imorgon ska jag besöka några av de projekten.
Idag slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast att det var ett brott mot de mänskliga rättigheterna när Italen 2009 sände tillbaka båtflyktingar till Libyen. Den enhälliga domen är viktig och välkommen, om än knappast förvånande. Den gör det tydligt att länder som avvisar flyktingar dit de riskerar förföljelse, utan att bedöma deras situation, gör sig skyldiga till brott mot internationell lag. Så ser också EU-kommissionen på saken.
Min företrädare, EU-kommissionär Jacques Barrot, uppmanade strax efter händelserna 2009 den dåvarande italienska regeringen att förklara hur avvisningarna gått till, och hur de italienska myndigheterna skulle se till att undvika liknande situationer i framtiden. Såvitt vi vet har det sedan dess inte skett några liknande avvisningar.
Förra året gav sig över femtio tusen migranter ut i rangliga båtar över Medelhavet mot EU. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR dog 1500 personer på vägen hit. Det visar hur viktigt det är att vi undsätter flyktingbåtar i nöd, och att vi erbjuder stöd till dem som behöver det.
Från EU-kommissionens sida kommer vi nu studera domen noga och se om ytterligare åtgärder behövs.
Det blev en ny regering i Spanien i helgen och de nya teknokratregeringarna i Grekland och Italien jobbar för fullt. Kreditvärderingsinstituten och den så kallade marknaden svävar som väsande dementorer över Europas huvudstäder.
Regeringskrisen i Belgien är nu akut. Efter intensiva förhandlingar de senaste veckorna var allt fler nu hoppfulla om att kunna få en regering i julklapp. De sex potentiella koalitionspartierna har suttit i samtal dag och natt och mycket talade för att det äntligen skulle bli en lösning, 526 dagar efter valet. Men så igår kastade Elio de Rupo, trolig ny statsminister in handduken och bad kungen om att få bli entledigad från uppdraget som regeringsbildare. Kungen har hittills vägrat. Ett lustigt drag för att tvinga fram en slutlig uppgörelse eller uttryck för att, som en av morgontidningarna här skriver, ”Belgien är inte regeringsbart”? Ingen vet, de luttrade belgarna avvaktar.
Trycket på Syrien ökar nu rejält. EU:s utrikesministrar kom i veckan överens om att utöka sanktionerna och nu höjer också arabförbundet rösten rejält, äntligen. Det modiga syriska folket fortsätter sina demonstrationer trots allt våld från armén. Regimen går förhoppningsvis snart mot sitt slut men det sker inte fredligt. Risken för eskalerat våld är överhängande. President Bashar al-Assad måste avgå. NU.
I ett Europa tyngt av skuldkrisen har Italien nu fått en ny regering bestående av enbart teknokrater. De verkar vara kompetenta människor med stor integritet allihop och kan förhoppningsvis skapa lite ordning på den italienska ekonomin. Men faktum kvarstår att ingen av dem är folkvalda. Samtliga krafter borde nu inriktas i EU på att komma ur krisen och rusta oss för framtiden men istället tycks en institutionell debatt om olika inre och yttre kärnor allt mer ta över, nu senast i ett resonemang av Alexander Stubb, Finlands EU-minister i dagens Financial Times. Nu är det de euroländer som har trippel A-rankning som ska tillhöra den inre delen av den inre kärnan. Hela detta resonemang är olyckligt, hela EU behöver hålla ihop om det europeiska samarbetet fullt ut ska kunna fungera.
I helgen kom så beskedet som många väntat på. Berlusconi avgår som premiärminister och igår utsåg president Giorgio Napolitano Mario Monti till tillfällig premiärminister. Monti är f d kommissionär och en mycket respekterad ekonom med stor integritet. Det är ingen lätt uppgift han har, det har inte skett så mycket reformer under Berlusconis tid. Både Monti och Papademos har tydliga mandat och höga förväntningar att på kort tid sätta sina länder på rätt kurs igen. Det är naturligtvis djupt olustigt att demokratiska länder styrs av teknokrater och inte folkvalda, samtidigt är läget mycket bekymmersamt. Val planeras ju också så småningom.
Idag i Bryssel är det många interna möten. Dessutom träffar jag Moldaviens utrikesminister Iurie Leanca och senare Karel Schwarzenberg, Tjeckiens utrikesminister. Med båda herrarna ska jag diskutera visumfrågor – läget i förhandlingarna om Moldaviens handlingsplan för visumliberalisering samt det visumkrav som Kanada har infört mot Tjeckien sedan snart två år tillbaka. Asylsökande från Tjeckien, Ungern och Slovakien är den största gruppen av asylsökande i Kanada och de är alla romer. Detta är inte värdigt i Europa och vi måste finna en lösning på frågan. Samtidigt slår visumtvånget hårt mot studenter, affärsmän, turister och andra.
Jag har tillbringats dagen i olika möten, först med kommissionärskollegorna där vi bla pratade om tillväxtåtgärder och naturligtvis situationen i Grekland och Italien. Det verkar dröja ytterligare innan regeringssituationen klarnar i dessa länder. Vi hade sedan en arbetslunch med Europaparlamentets talman Jerzy Buzek.
Nu är jag på väg för att tala på en konferens om säkerhet på nätet. Som Vint Cerf en av Internets grundare sa: ”När vi tog fram ramverket för webben tänkte vi inte på säkerhet.” Nu 20 år senare märker vi hur sårbara vi är inte bara som privatpersoner där vi kan utsättas för att få bankkontot eller facebook-konto kapat utan även våra samhällsfunktioner som är oerhört utsatta för denna typ av brott. Det är främst medlemsländernas och företagens uppgift att se till att nätet är fritt och säkert men eftersom brotten till sin natur oftast är gränsöverskridande behöver vi också bygga upp kapacitet inom EU. Vi behöver som jag skrivit om tidigare ha ett europeiskt cyberbrottscenter, men också en global strategi. EU samarbetar dessutom med USA på detta område och förra veckan genomfördes här i Bryssel ett stresstest för att testa beredskapen vid en eventuell cyberattack. Lärdomarna av denna övning kommer att presenteras senare i år.
Vilken grekisk vecka det har varit! Hela cirkusen kring folkomröstning, inte folkomröstning, uppläxningen på G20-mötet och nu Papandreous avgång och bildandet av en samlingsregering överträffar vida alla de klassiska grekiska dramerna. En sådan samlingsregering hade behövts redan för ett år sedan. Det kommer att krävas mod och ledarskap, förutom blod svett och tårar, för att genomföra de grekiska reformerna. Där behöver politikerna stå enade.
Bakom det grekiska dramat lurar ett potentiellt än värre i Italien. Situationen i Italien är mycket bekymmersam och premiärministern tycks inte riktigt inse allvaret. Den italienska ekonomin är betydligt viktigare och större än den grekiska. Tidningen Financial Times hade sin huvudledare i helgen riktad till Silvio Berlusconi med rubriken – För Guds skull – avgå! Det är nog många som håller med.
Efter en vecka med fantastiskt höstväder och lite ledighet är det åter måndag, full rulle – och regn. Jag har idag bl a träffat den georgiske inrikesministern för att diskutera visumfrågor samt ett antal journalister.
Båtarna fortsätter att komma till Lampedusa, både med tunisiska migranter, men nu också flyktingar från Libyen, i huvudsak somalier och eritreaner som bott i Libyen länge och som nu är helt strandade. Igår kom också 500 flyktingar från Libyen till Malta. Jag har i princip daglig kontakt med italienarna för att se hur vi kan hjälpa till. Redan förra året fick Italien en ganska stor summa pengar från bl.a. Europeiska flyktingfonden och återvändandefonden. En stor del av de pengarna har ännu inte använts. Dessa kan nu användas för att hantera situationen på Lampedusa och vi har också ytterligare stöd om så skulle behövas. Den humanitära situationen på Lampedusa är förstås förfärlig och Italien behöver snabbare förflytta folk till andra center på fastlandet. Kommissionen vädjar också till andra medlemsländer att avlasta Malta och Italien och ta emot en del av de flyktingar som nu kommer. Gensvaret är ljummet, minst sagt.
En viktig fråga är de tunisier som inte är i behov av internationellt skydd. Italienarna kommer troligtvis att skicka tillbaka de flesta av dem till Tunisien så nu diskuterar vi med den tunisiska övergångsregeringen hur det ska gå till. Det är en av frågorna jag ska ta upp imorgon när jag åker till Tunisien. Först ska vi till flyktinglägret nära Djerba och sedan till Tunis och träffa ministrar, UNHCR, IOM, olika frivilligorganisationer och företrädare för politiska partier. Det ska bli intressant.
Flyktingfrågorna tar nu större delen av min tid men i eftermiddag ska jag också delta i en hearing om organiserad brottslighet som Europaparlamentet ordnar.
Idag började jag dagen med ett långt möte i LIBE-utskottet i Europaparlamentet. Syftet var att dels briefa ledamöterna om läget i PNR-förhandlingarna med USA, Australien och Kanada, dels att presentera den utvärderingsrapport som gjorts av TFTP-avtalet med USA. Det handlar alltså om det avtal om överföring av bankdata för att spåra finansiering av terrorism som vi kom överens om i somras. I granskningsteamet har det funnits representanter från två dataskyddsmyndigheter, en jurist från Eurojust och en representant från kommissionen. Från min sida har det varit viktigt att rapporten blir offentlig, så den släpptes efter att ledamöterna hade sett den. Du kan läsa den här.
Utvärderingen visar att avtalet på det stora hela fungerar och att de dataskyddsmekanismer som avtalet föreskriver finns på plats. Dock finns en del svagheter och därför finns det ett antal rekommendationer i rappporten om vad som behöver förbättras. En av de viktigaste åtgärderna som behöver göras att att Europol ges mer information för att kunna bedöma om begäran av överföringarna är rimliga och att denna information i så stor utsträckning som möjligt är skriftlig så att den kan verifieras i efterhand. Idag ges både muntlig och skriftlig information. Så sent som igår talade jag med amerikanerna om slutsatserna och underströk hur viktigt det är att detta förbättras. Nästa år blir det en ny utvärdering och då är jag övertygad om att detta har åtgärdats. Läs mitt pressmeddelande här.
Jag har också haft ett långt samtal med den italienske inriksministern om situationen på Lampedusa. Tills idag har 11 200 personer kommit från Tunisien till den lilla ön. I takt med att vädret på Medelhavet förbättras lär antalet båtar öka. De som kommer är fortfarande unga arbetslösa män från Tunisien. Vi undersöker hur vi kan stötta Italien i mottagandet av dessa personer och jag ska också diskutera med de tunisiska myndigheterna om hur vi kan samarbeta för att de personer som inte anses behöva internationellt skydd kan återvända under säkra och värdiga former. Inga flyktingar från Libyen har kommit till Europa ännu men vi förbereder naturligtvis för alla scenarios. Det ser illa ut för rebellerna i Libyen, Kaddaffis styrkor rycker fram allt mer. Om Bengazi faller kan det bli en stor mängd människor som måste fly.
I helgen sjösattes operation Hermes, en EU-insats för att hjälpa de italienska myndigheterna med mottaggandet av tunisierna som kommit den senaste tiden till Lampedusa. Hjälpinsatsen kunde inledas bara fyra dagar efter att vi fick den formella frågan om hjälp från Italien. Hermes är en del av den hjälpinsats som EU nu bistår både Italien och Tunisien med och innebär att experter från gränskontrollmyndigheten Frontex ska hjälpa till med gränsbevakning samt med att intervjua de tunisiska flyktingarna. De har ett särskilt uppdrag att identifiera vilka som är i behov av internationellt skydd. Kort och gott, de är där för att rädda liv.
Idag på EU:s utrikesministermöte i Bryssel diskuteras såväl hjälpinsatser till Tunisien som den senaste utvecklingen i Libyen. Ashton fördömde igår å EU:s vägnar våldet i Libyen och krävde att det måste få ett omedelbart stopp och att dialog om reformer inledas. Det är bra med EU:s tydlighet även om Khadaffi inte är känd för att lyssna på det örat. De senaste veckornas händelser i Nordafrika och Mellanöstern visar också på att vi från EU:s håll behöver ha en mer långsiktig strategi för regionen.
De senaste siffrorna från Frontex visar att närmare 5 500 tunisier kommit till Italien och den lilla Medelhavsön Lampedusa de senaste dagarna. De flesta av dem är män, men det finns även ett hundratal barn bland migranterna. Italien har en lång tradition av att kunna hantera stora migrationsflöden, men samtidigt blir det ett extra stort tryck när en så stor grupp människor kommer på så kort tid och till en så liten ö som Lampedusa.
Nu har jag också mottagit en förfrågan om hjälp från Italiens inrikesminister och tillsammans med Frontex arbetar mina medarbetare och jag på att försöka tillgodose de önskemål som framförts. Det här är en viktig fråga för hela EU och det är viktigt att visa solidaritet med både Italien och Tunisien. Min kollega Cathy Ashton var i Tunis igår och diskuterade hur EU kan hjälpa Tunisien i de demokratiska och ekonomiska reformer landet står inför. På kommissionsmötet idag pratade vi mycket om situationen i Tunisien och Italien, och i eftermiddags höll jag ett anförande om detta vid en plenardiskussion i Europaparlamentet. Du kan läsa mitt tal här.
Det var också glädjande att se att den långdragna frågan om ett EU-patent nu röstats igenom i parlamentet. I en union baserad på fri rörlighet, och där vi behöver stärka vår konkurrenskraft och främja innovation och forskning är det positivt att ytterligare ett hinder för inre rörlighet mellan medlemsländerna ser ut att vara på väg att undanröjas.
Besöken i Rom och Malta var intressanta och gick som planerat. Jag träffade såväl ministrar som parlamentariker, media och företrädare för det civila samhället (främst flykting-NGOs) på båda ställena och fick därmed en ganska bra bild av läget. I Rom besökte jag ett rehabiliteringscenter för tortyrskadade och det var en stark upplevelse. Svårt skadade flyktingar, främst från Afrikas horn, bearbetar sina erfarenheter genom sång, dans och teater och förbereder en stor föreställning i slutet på juni. Det var oerhört gripande att tala med de som deltog i projektet.
På Malta besökte jag några av de beryktade förvaringslägren som finns där. Det var deprimerade på många sätt. Villkoren är mycket enkla och de som vistas där är unga människor som ser sina liv glida förbi. Malta är ett litet land som får ta ett stort ansvar för människor på jakt efter en bättre framtid i Europa. Just därför måste vi också säkerställa att alla som kommer till Europa behandlas anständigt, värdigt och med full respekt för mänskliga rättigheter.
De som fått sina asylansökningar beviljade bor på förläggningar och är i huvudsak sysslolösa i väntan på att få komma till övriga Europa eller över huvud taget få en möjlighet att börja ett nytt liv med jobb, familj och framtid. Malta gör inte tillräckligt för att integrera dessa personer och jag förde långa samtal med dem om hur kommissionen kan stötta de maltesiska myndigheterna i detta arbete.
Idag åker hela kommissionen till Luxemburg för att sväras in formellt i en stor högtidlig ceremoni.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer