You are currently browsing the monthly archive for juni 2013.

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Det är riktigt bra med debatt om EU-frågor. Särskilt de debatter som sker innan ett beslut är fattat, för det demokratiska samtalet är viktigt. Som bäst är det givetvis om det är sakligt.

Just nu pågår en debatt om statligt stöd till regionala flygplatser och flygbolag, och även om det inte ligger inom mitt ansvarsområde som kommissionär så vill jag bara klarlägga några saker. Det låter ibland som om EU har fattat beslut om att förbjuda regionala flygplatser, eller att kommissionen skulle ha lagt fram ett förslag som förbjuder stöd till regionala flygplatser. Det stämmer inte.

Det som väntar är en slags remissrunda, där ett förslag skickas ut och alla som känner sig berörda kan tycka till – medborgare, lobbyister, myndigheter – vem som helst kan skicka in sina åsikter till kommissionen, när ”konsultationsprocessen” är inledd. Kommissionen läser och tar intryck av inskickade åsikter när man utformar sitt lagförslag. Lagförslaget går sen vidare till politisk behandling i parlamentet och EU:s regeringar får tycka till i ministerrådet.

Som för all ekonomisk verksamhet tillämpas EU: s regler om statligt stöd på flygplatser och flygbolag. Syftet med de nya reglerna, som alltså ännu inte är beslutade, är i huvudsak att se till att resenärernas behov tillgodoses, samtidigt som lika villkor garanteras på den inre marknaden och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Det är utgångspunkten.

Givetvis finns en förståelse för att tillgängligheten till många regioner inom EU kräver regionala flygplatser. Detta är särskilt fallet för ett medlemsland som Sverige där långa sträckor ofta måste täckas med flyg.

Riktlinjerna kommer att ange på vilka villkor investeringsstöd till flygplatserna kommer att tillåtas, och att en flygplats kan av den berörda medlemsstaten definieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI), och i så fall möjliggöra statligt stöd.

Fler länkar: http://cfgraf.wordpress.com/2013/06/14/eu-och-regionala-flygplatser/

http://www.northsweden.eu/transportpolitik/nyheter/om-aviation-guidelines.aspx

http://gd.se/ledare/1.6013658-sma-men-viktiga-flygplatser

http://ekuriren.se/jobbpengar/1.1810634-nya-eu-regler-hotar-sma-flygplatser

http://www.svd.se/naringsliv/eu-forslag-hotar-svenska-flygplatser_8266476.svd

http://dalademokraten.se/2013/05/01/eu-avfardar-oro-for-regionala-flygplatser/

http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/regionala-flygplatser-viktiga%283771222%29.gm

Amnestyaffisch

Amnestyaffisch

I Europa lever mellan 10 och 12 miljoner romer. De är ofta offer för diskriminering och social utslagning, lever i djup fattigdom och saknar tillgång till hälsovård och anständig bostad. Rapporter om våld och övergrepp är tyvärr allt för vanliga.

Undersökningar visar att en av tre romer är arbetslösa, 20 % omfattas inte av sjukförsäkring, och hela 90 % lever under fattigdomsgränsen. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar avslutar grundskolan.

De har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. I allt för många länder lever romer i läger på soptippar i väldigt enkla hus, eller man kanske ska säga skjul. Jag har själv besökt flera sådana boenden och det är fullkomligt ovärdigt att ha det så i Europa. Situationen är dålig generellt, och väldigt illa på sina ställen.

2011 antog EU:s ministerråd kommissionens förslag på en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integration. Vi följer upp detta en gång om året. Det gjorde vi idag.

Varje land har en nationell strategi, som fokuserar på fyra prioriterade områden: hälsovård, bostäder, utbildning och sysselsättning, men nu ställer vi också strukturella krav: samarbete med det civila samhället, med regionala och lokala myndigheter, uppföljning och mätning av mål och åtgärder. Länderna måste aktivt se till att anti-diskrimineringslagar efterlevs och de måste inrätta en nationell kontaktpunkt och allt måste ha rimlig finansiering.

Integrationen av romer är framförallt ett nationellt ansvar, med EU-kommissionen kan inte se på när medborgare behandlas illa. Det behövs mer konkreta åtgärder, en strategi ska inte vara ett dokument med fina ord, utan faktiskt leda framåt i praktiken. Medlemsstaterna behöver göra mycket mer för integrationen, t.ex. se till att barnen går i förskola och skola. Och se till att strategierna tillämpas på lokal och regionalnivå. Ju fler romer ett land har, desto större ansträngningar behöver göras.

EU kan också se till att bra exempel sprids. I april var jag  på besök på den romska förskolan som Räddningsmissionen driver i Göteborg. Ett fantastiskt projekt. De arbetar dels med att ge barnen en möjlighet att ha någonstans att vara på dagarna, och dels att fungera som ett slags sambandscentral för att hjälpa de vuxna. Det är ett väldigt fint initiativ, som också inspirerat vanliga göteborgare att hjälpa till. Länk till deras hemsida.

I tider av ekonomisk kris är det viktigt att inte bara tala tillväxt och konkurrens kraft i Europa. Vi har också ett ansvar för att upprätthålla de värden som EU grundar sig på. I det sammanhanget är det fullkomligt oacceptabelt att kontinentens största minoritet fortfarande diskrimineras och marginaliseras.

Omslag Birger Möllers bok

Omslag Birger Möllers bok. Bild: Santérus förlag

Många har väl kanske redan gått på semester medan andra, som jag, jobbar ett bra tag till innan det är dags att förflytta sig till hängmattan. Det har varit en turbulent vår i Europa. Misstron mot de europeiska institutionerna ökar, den ekonomiska krisen medför lidande och osäkerhet för många miljoner européer, men skapar också oro för framtiden och det europeiska samarbetet. Populism och främlingsfientlighet breder ut sig. Många domedagsprofeter har glada dagar i olika medier och det känns som en allmän trötthet och misstro breder ut sig.

Krisen är naturligtvis allvarlig och det kommer att krävas mod, uppoffringar, reformer och starkt ledarskap för att ta oss ur den. Men allvarliga kriser har historiskt sett också fört det europeiska projektet framåt. Alternativen är ju inte särskilt lockande – desintegration, nationalism och slutenhet kan inte vara lösningen på problemen. Europas öde är sammansvetsat och endast tillsammans kan vi gå framåt. Därför är jag övertygad om att vi kommer att resa oss igen, men det kommer att ta tid och kraft.

 

Nästa vår är det val till Europaparlamentet och förhoppningsvis kan de senaste årens fokus på Europa bidra till en frisk debatt med olika visioner om hur det europeiska samarbetet kan utveckla sig. En bra förberedelse för den debatten är Birger Möllers bok Vad är EU och vad kan det bli. Den tredje upplagan kom ut nu i vår och boken håller redan på att bli ett standardverk för den som vill veta om EU:s historia, hur samarbetet fungerar, med framför allt om den senaste tidens utmaningar och vart de kan leda. Möller går igenom institutionerna, maktkamperna och historien från kol och stålunionen till Camerons vankelmod och den brittiska debatten.

 

Pedagogisk och lättläst, utan att ducka för komplexiteten i samarbetet ger Möllers bok en utmärkt översikt och fungerar dessutom bra som debattunderlag inför den kommande valrörelsen eller för diskussioner om EU i allmänhet.

 

Det kan vara nyttigt att påminna sig om varför vi har det europeiska samarbetet och fundera över hur Europa såg ut innan. En utmärkt hjälp på vägen här är Stefan Zweigs magnifika bok Världen av igår.

Stefan Zweig föddes i Wien i en förmögen judisk familj 1881. Han kom att bli en av dåtidens mest lästa och uppskattade författare och umgicks i vida europeiska kretsar med personer som Sigmund Freud, Rilke och Gorkij, och var lika hemmastad i Wien som i Paris, Zurich, Sorrento, och Oostende.

 

Världen av igår blev Zweigs sista bok och den gavs ut postumt 1942 i Stockholm, mitt under brinnande krig. Under 30-talet fick Zweig se sina böcker brännas av nazisternas bokbål och 1938 tvingades han i exil – först till England, sedan USA och så Brasilien, där boken är skriven. Efter att ha givit oss sina minnen, från uppväxten i det konservativa, puritanska men mycket kulturella Wien, över Europa med sina krig, återuppbyggnad, stunder av lycka i 20-talet slutar boken mitt i Hitlers terror. Zweig tar sitt liv i Rio de Janeiro 1942.

 

Boken är en fantastisk odyssé över Europa och visar vår kontinents brister och rikedom. Zweig förfäras av vad kriget gör med vanliga människor, kölden, matbristen, hatet, den enkla men effektiva propaganda som gör forna vänner till bittra fiender. Men han förundras också över framstegen, förmågan till återhämtning, det gemensamma ”europeiska” och över hur lika vi människor trots allt är. Det finns inget moraliserande, ingen politik, inget agiterande i Zweigs bok, bara en vidunderligt skicklig penna som passionerat beskriver mänskligheten och gränslöshetens möjligheter.

 

Det är ett mörkt slut men kanske hade Zweig, som var en tidig kämpe för europeiskt samarbete, varit stolt över vad den europeiska integrationen hade åstadkommit och hur vi idag löser konflikter runt skrivbordet istället för i skyttegravarna. Men han hade nog också varit bekymrad och höjt ett varningens finger över dagens politiska klimat med växande populism och nationalism och påmint oss hur skört det europeiska samarbetet är om vi inte ser upp.

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi  år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.

Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.

Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.

Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.

Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.

Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Schengen är otroligt viktig del av EU:s grundläggande tanke – den fria rörligheten och vår ekonomi. Det ger cirka 420 miljoner människor som bor i området möjlighet att röra sig fritt över de inre gränserna och är en av de saker som medborgarna mest uppskattar i EU. För ett år sedan skapade Schengen dålig stämning i Bryssel. Jag hade lagt ett förslag om förbättringar av Schengensystemet och stora spänningar uppstod mellan rådet och parlamentet. Vi var verkligen oense men efter sommaren satte sig de tre institutionerna och sydde systematiskt ihop en kompromiss som alla är mer eller mindre nöjda med. Det är säkert inte lätt att förstå allt som händer i Bryssel utifrån, men nu är förhandlingarna är i land. Vi har nu verktyg som gör det möjligt för oss att stärka Schengen.

Det finns redan idag en mekanism för att utvärdera medlemsstaternas tillämpning av Schengenregelverket. Men det har framgått att vi behöver nya metoder. EU behöver en mekanism som garanterar att systemet utan inre gränskontroller är skyddad. Vi behöver ett system som är bättre rustat för att identifiera brister i ett tidigt skede och med tillhörande åtgärder och uppföljning. Det nya Schengen kommer bidra med detta och samtidigt öppna upp och ge mer insyn och öppenhet.

I det nya systemet får kommissionen en central och samordnande roll. Utvärderingarna av hur Schengen fungerar kommer att genomföras av kommissionen tillsammans med experter från medlemsstaterna. Vi kommer att ge rekommendationer till förbättringar om vi upptäcker svagheter. Och, även om det inte är särskilt sannolikt att det skulle inträffa, ger det nya systemet även möjlighet till nödbroms och tillfälligt återförande av kontroller vid gränserna under extrema omständigheter i allra sista hand. Men, och detta är viktigt, inget medlemsland kan på egen hand stänga gränsen såsom diskuterades för något år sedan när motsättningarna mellan Frankrike och Italien rasade som värst.
Kommissionen kan också hålla ett vakande öga över de interna gränserna i EU och se till att medlemsländerna inte missbrukar kontroller såsom att kolla pass när det inte är befogat. Vi vet att detta sker alltför ofta idag.

Det nya systemet innebär att parlamentet kommer att ha ökade möjligheter att påverka Schengen. Parlamentet kommer att få all relevant information och både kommissionen och rådet har uttryckt en vilja att samråda med parlamentet om Schengens utvärdering. Imorgon röstar parlamentet om förbättringarna av Schengen och jag är glad att vi lyckats fördjupa något som är så viktigt i EU-samarbetet.

Idag fattade EU-domstolen ett beslut som förtydligar vilken tolkning som gäller för Dublinförordningen – i frågan om vilken medlemsstat som ska behandla en asylansökan från ett ensamkommande flyktingbarn. Dagens dom är en viktig vägledning för hur domstolar och myndigheter tolkar den europeiska asyllagstiftningen och hur vi bemöter och behandlar de mest utsatta – barnen utan föräldrar och vuxna släktingar. Domstolen slår fast i sitt förtydligande att ensamkommande barn bara ska kunna överföras via ett Dublinförfarande (alltså skickas tillbaka till det land där asylansökan först lämnades in) i syfte att återförenas med en familjemedlem eller släkting.

Huvudregeln blir nu att asylansökan från ett ensamkommande bör hanteras i den medlemsstat där barnet befinner sig. Det är ett viktigt och glädjande besked där principen om barnets bästa verkligen stärks. Domstolens avgörande bör dock inte hindra det nära förestående antagandet av det stora asylpaketet eftersom domen ändå blir bindande för medlemsländerna. Däremot kan jag inte utesluta att reglerna i framtiden behöver revideras så att de ligger i linje med det domstolen konstaterat i sitt klargörande idag. Vi kommer nu att gå igenom domen och lagstiftningen och överväga om vi behöver en översyn av bestämmelsen om ensamkommande barn i Dublinförordningen.

EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

 

Många invandrare ställs inför stora utmaningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i skolor i våra medlemsstater. Delvis beror det på ren diskriminering, vilket är förbjudet enligt lag. I krisens kölvatten drabbas många med utländsk bakgrund extra hårt. Dock finns det stora skillnader mellan länderna. Vi kan också se att invandrare från samma ursprungsland och med en liknande social bakgrund lyckas olika bra i olika länder. Vissa välfärdssystemen och utbildningssystem verkar skydda invandrare bättre från fattigdom och utslagning i skolsystemet.

 

De lokala och regionala myndigheterna står i frontlinjen i integrationsprocessen. Integration sker i lokalsamhället där människor bor, och de olika förutsättningarna och hindren för integration går inte att lagstifta bort. Kommissionen har därför tagit fram en interaktiv karta som visar god praxis för lokala och regionala myndigheter, för att ytterligare stärka den lokala dimensionen i integrationspolitiken. Vi lanserade den idag vid European Integration Forum, en konferens som hålls två gånger om året och har olika teman. Vi samlar lokala aktörer som jobbar med integration runt om i EU för att diskutera och utbyta erfarenheter. I år är temat ungdomar.

 

EU har inte lagstifningskompetens på integrationsområdet (och ska inte ha det), men eftersom migration och integration hänger samman och många städer i Europa står inför samma utmaningar, finns det även en dimension av integrationspolitik på EU-nivå. EU:s integrationspolitik handlar om att integrera tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i EU och består framförallt att bistå nationella, regionala och lokala organisationer och myndigheter att dela goda exempel på lyckade integrationstrategier med varandra. EU kan spela en viktig roll i att skapa mötesplatser och möjliggöra erfarenhetsutbyte.

 

Syftet med kartan är att förbättra utbytet av god praxis på lokal och regional nivå samt att ytterligare synliggöra den lokala dimensionen i integrationspolitiken genom att visa det arbete som utförs av de lokala och regionala myndigheterna. Allt på ett användarvänligt sätt. Kartan är tillgänglig online på den europeiska webbplatsen om integration. Genom en klick på kartan hamnar på hemsidan för en myndighet som delar med sig av dess god praxis på området för integration. Kartan har tagits fram i samarbete med Regionkommittén, som identifierade några av de goda metoderna för integration. Den kommer att succesivt byggas på.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: