Med hopp om lite ledighet

Idag har jag gjort min sista insats på en tag. Efter en del mediakontakter, inte minst fick jag förmånen att vara med i Alice Petréns radioprogram, känns det nu otroligt skönt att få logga ur och ta några veckors semester. Alice Petrén som är Paris-korre på Sveriges Radio, delar mitt intresse för Frankrike, så det blev en del prat om detta land och annat mer och mindre seriöst Europasnack.

Augusti brukar vara en lurig månad då mycket kan hända i världspolitiken, men jag vågar ändå hoppas på ett par veckors relativt lugn så att jag kan njuta av ledighet med nära och kära. Inget bloggande på ett tag således.

Positivt beslut om Island

Det första allmänna rådsmötet under svenskt ordförandeskap. Spännande! Placeringen i rådsrummet ändras var 6:e månad eftersom länderna sitter i den ordning de är ordförande. Vi har sedan oktober 2006 flyttat närmare och närmare ordförandestolen och nu är det vår tur!

Jag försökte sprida lite svensk möteskultur inledningsvis genom att börja i tid – nästan – och ha större delen av mötet inför kameror. Vi inledde med att jag presenterade våra prioriteringar och sedan blev det en ganska lång diskussion om Östersjöstrategin. Det är roligt att se att det finns ett sådant brett stöd för denna från hela medlemskretsen. Många ser möjligheten, att genom konkreta samarbetsprojekt fördjupa det ekonomiska samarbetet och komma till rätta med den allvarliga miljösituationen, som ett riktigt steg framåt i det regionala samarbetet, helt inom EU:s ram. Vi hoppas att Östersjöstrategin kan antas på vårt toppmöte i oktober.

En längre diskussion om Islands medlemsansökan avslutades med en total enighet om att skicka den till kommissionen för att de utarbetar en så kallad avis. Samtidigt lovar vi att återkomma snarast till den albanska ansökan senare i höst. Slutsatserna uttalar också stöd för Västra balkans ”European perspective”.

Inför allmänna rådet

Åkte till Bryssel på tidig söndageftermiddag för att möta upp med Carl Bildt och hela teamet från UD, Statsrådsberedningen och den svenska representationen i Bryssel. Vi gick igenom dagordningen inför dagens möte. Vem förväntas säga vad? Vilka svårigheter finns? Vad kan vi enas om? Jag kommer att leda allmänna delen vilket innefattar diskussion om ordförandeprioriteringar, Östersjöstrategin, och den isländska medlemskapsansökan. Carl leder utrikesdelen som domineras av Somalia, Georgien och Iran.

Efter mötet åt vi en snabb middag med Diego Lopes Garrido, min EU-ministerkollega från Spanien. Vi stämmer regelbundet av för att försäkra oss om en smidig övergång mellan våra ordförandeskap. Spanien kommer ju att få ta över våra ”left overs” i januari när de blir ordförande.

Hann med en öl med Stefan Füle, min tjeckiska kollega också. Vi skvallrade om ordförandeskapets vedermödor och annat intressant. Kröp till sängs med en halv meter papper…

Lång väg till Köpenhamn

Våra miljö- och energiministrar fortsätter idag arbetet i Åre med att samla alla EU:s medlemstater kring uppgiften att minska koldioxidutsläppen. De kommer framför allöt att diskutera vägen fram till Köpenhamn, vad som behöver göras och när.

För ett par veckor sedan kunde G8-länderna enas om att åtgärder måste göras för att temperaturen inte ska öka mer än 2 grader. USA:s aktiva roll var här viktig. Det är glädjande att se den kraftigt ändrade synen på klimatfrågan i Vita huset efter Obamas tillträde. Dock är det tveksamt om de amerikanska avviserade åtgärderna kommer att vara tillräckliga.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte också nyligen Indien för att få med dem på en klimatuppgörelse. Indien har emellertid varit mycket avvisande till att åta sig minskningar av utsläpp. Igår ifrågasatte även den indiske miljöminister de vetenskapliga bevisen för klimatförändringar.

Detta är olyckligt av flera skäl. Självklart finns det mer akuta problem i den indiska vardagen, var tionde barn får exempelvis inte uppleva sin femårsdag, men Indien är verkligen ett av de länder som kommer att drabbas mest av hetta, ökenutbredning och vattenbrist vid en temperaturhöjning. De ekonomiska marginalerna i utvecklingsländerna är små men möjligheterna till förbättringsåtgärder är enorma. Exempelvis skulle en mer tillförlitligt elförsörjning kraftigt minska utsläppen från ineffektiva dieselaggregat. Det är relativt billiga åtgärder med etablerad teknik. Därför är det så viktigt att utvecklingsländerna åtar sig utsläppsminskningar samtidigt som de industrialiserade länderna åtar sig att bidra till tekniköverföring och finansiering.

Det blir en lång väg till Köpenhamn.

Besök hos EU-nämnden

Nu när vi är ordförande har den svenska regeringen inte egna sakpositioner på samma sätt som när vi är ett ”vanligt medlemsland”. Trots det har vi tillsammans med riksdagen beslutat att inför alla formella ministermöten komma till EU-nämnden som vi brukar. Det är viktigt att riksdagen är så informerad och uppdaterad som möjligt om vad vi gör i EU. Även riksdagen deltar ju aktivt i ordförandeskapet, inte minst genom sina kontakter med andra nationella parlament. Den kommer också att arrangera ett antal konferenser under hösten.

Idag var det alltså dags att gå dit för min del och redogöra för det första allmänna rådsmöte som jag ska leda på måndag. Eftersom Carl Bildt är i Afghanistan fick jag även ta hans frågor. Utrikesfrågorna följer ju direkt på de allmänna frågorna.

Mötet på måndag kommer att inledas med att jag jag redogör för de svenska ordförandeprogrammet med särskild fokus på de frågor som allmänna rådet skall behandla. Därefter kommer kommissionen att presentera sitt förslag till Östersjöstrategi som vi hoppas kunna anta på toppmötet i oktober senare i höst. Den isländska ansökan kommer givetvis också att diskuteras.

Den utrikespolitiska delen kommer att domineras av diskussioner om Somalia, Iran och Georgien. Detta är oerhört viktiga konflikthärdar som vi har satt på dagordningen just för att få möjligfhet att fördjupa och tydliggöra den gemensamma EU-politiken i dessa frågor. Av diskussionerna i EU-nämnden att döma står det dock helt klart att någon borgfred från socialdemokraternas sida är det inte tal om.

Historisk dag för Island

Idag var det högtidligt värre i Stockholm. Utanför UD vajade den svenska, eu- och isländska flaggan. Inne i Blå Salongen överlämnade den isländske utrikesministern den formella ansökan om medlemskap i den europeiska unionen till EU.s rådsordförande Carl Bildt. Det kändes historiskt och som svensk klappade det lite extra i det nordiska hjärtat.

Ansökan kommer nu att tas upp på allmänna rådet på måndag där vi av allt att döma fattar beslut om att skicka ansökan till kommissionen så att den kan utarbeta en sk. avi. I den bästa av världar kan förhandlingarna starta till årsskiftet. Det är självklart så att Island redan uppfyller många av de krav EU ställer på kandidatländer. Landet är en gammal demokrati, Alltinget har mer än tusen år på nacken. Island är också EES-medlem och uppfyller därför många av de inre marknadskraven. Icke desto mindre är det viktigt att processen går rätt till och att Island inte uppfattas få någon gräddfil. Detta för att upprätthålla trovärdigheten i hela utvidgningsprocessen. Förhandlingarna om fiske och jordbrukspolitiken lär inte bli helt enkla för Islands räkning. Men som sagt, en historisk dag är det.

Senare idag träffade jag också min nya kollega från Litauen, EU-ministern Asta Skaisgiryte Liauskiene. Hon är minister sedan bara ett par veckor ioch verkade mycket trevlig, påläst och engagerad. Vi talade om det svenska ordförandeskapet och hade en längre diskussion om Vitryssland. Jag hade också möjlighet att framföra min och regeringens kritik mot den nya lagen om ”skydd av minderåriga för skadlig information”. Den innehåller ju ett direkt diskriminerande och kränkande avsnitt om homosexuella. Det är glädjande att Litauens nya president själv uttalat skarp kritik mot lagen och har tillsatt en utredning som skall se över den och föreslå ändringar. President Dalia Grybauskaite var fram till för en månad sedan Litauens EU-kommisisonär så hon är väl medveten om EU:s värderingar.

Förändring i EU:s fonder?

En dag fylld av intervjuer med svenska och utländska tidningar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun – bulgarisk press vill veta allt om samarbets- och verifikationsmekanismen, en grekisk tidning vill tala om flyktingar, västsvenska affärsmagasin vill veta hur ordförandeskapet påverkar det västsvenska näringslivet, spansk radio vill veta hur det svenska och kommande spanska ordförandeskapet samarbetar etc etc. Eftersom samtliga svenska ministrar nu representerar ordförandeskapet gäller det att väga varje ord på guldvåg, inte en av mina främsta talanger annars.

Kommissionen har idag föreslagit en reformering av strukturfonderna, särskilt socialfonden, för att komma till rätta med arbetslösheten. Normalt sett innehåller ju alla fonder från EU ett element av delfinansiering, dvs att medlemsstaten själv betalar en del av projektet. Detta har ansetts vara helt nödvändigt för att garantera att det är kvalitet i projekten och att de verkligen är genomtänkta. Risken är att detta element försvinner om EU betalar hela rubbet. Jag kan förstå att vi befinner oss i en extraordinär situation, och vissa medlemsländer är verkligen mycket hårt drabbade av krisen. Samtidigt är det viktigt att hitta en balans mellan två behov. Det finns ju som bekant inga gratis luncher, det är alltid någon som betalar. Denna fråga är mycket kontroversiell och delar EU-länderna i två läger. Det blir en delikat uppgift för oss att manövrera fram en kompromiss under början på hösten.

Ett positivt element i förslaget är att kommissionen avsätter särskilda medel i regionala utvecklingsfonden för renovering av särskilt utsatta områden, inte minst många romska bostadsområden. Det behövs verkligen.

Budgetöversynen försenas

En viktig fråga för mig, för regeringen och för många i Sverige, är frågan om EU:s budget. Den är verkligen otidsenlig och inte anpassad till de behov EU har idag. Vid den senaste stora budgetdebatten 2005 beslutade EU-länderna att i halvtid av långtidsbudgeten (2007-2013), under 2008 och 2009, göra en förutsättningslös översyn av budgetens inkomster och utgifter. Denna process påbörjade kommissionen för två år sedan då varje land skickade in sina synpunkter. Alla medlemsländer, många kommuner, riksdagar och organisationer skickade in tankar och sammantaget andades bidragen en vilja att reformera budgeten och satsa mer på forskning, infrastruktur, energi, mm. Från svensk sida, med enhälligt stöd i riksdagen, vill vi att de pengar vi har gemensamt skall fokusera på europeiskt mervärde. Vi vill minska på jordbrukspolitiken. Jag tror även man måste göra en översyn av strukturfonderna. Tillsammans utgör dessa poster 75% av budgeten och det känns inte rimligt.

Kommissionen åttog sig att sammanställa synpunkterna och komma med förslag men detta papper har dragit ut på tiden. I morse fick vi besked om att pappret inte kommer förrän den 9 december. Det är väldigt sent och kommer att göra det omöjligt för att oss att hantera frågan under vårt ordförandeskap. Vi hade hoppats att i allmänna rådet inleda diskussioner om den framtida långtidsbudgeten men det låter sig nu inte göras. De tre följande ordförandeskapen (Spanien, Belgien och Ungern) har inte samma reformiver som Sverige i budgetfrågan, men å andra sidan kan vi om vi inte är ordförande agera mer självständigt och driva på förändringar.

Den nya influensan kräver uppmärksamhet

Det blir alltmer uppenbart att den nya influensan kommer att kräva en stor del av EU:s och vårt ordförandeskaps uppmärksamhet under hösten. Vi är vana vid återkommande influensor men den här kommer troligen att påverka en större del av befolkning. Den ökade sjukfrånvaro från arbetsplatser kan komma att påverka återhämtningen från den ekonomiska krisen. Professor Lars Jonung, som bland annat är rådgivare åt EU-kommissionen, har i ett värsta scenario beräknat att tillväxten i EU kan komma att minska med mellan 1,5 och 2,5 procent till följd av den nya influensan.

Våra hälsoministrar samlades dock redan under ordförandeskapets första vecka för att utbyta erfarenheter och koordinera sitt agerande för att möta influensan. Ordförandeskapet står nu i tät kontakt med såväl EU-kommissionen som WHO. Ett extra hälsoministermöte planeras också in under hösten med anledning av influensan.

Utskottsplatser klara i EP

Idag har Europaparlamentet blivit klara med samtliga val till utskotten. Det är en blandning av gamla kända ansikten och nya. Jag har redan nämnt att såväl Marit Paulsen som den franske globaliseringsmotståndaren José Bové är vice ordföranden i jordbruksutskottet. Det lär bli spännande bataljer, inte mycket de lär vara överens om när det gäller att reformera den framtida jordbrukspolitiken.

Vänsterpartisten Eva Britt Svensson har blivit ordförande i kvinnoutskottet. Det är ett lite märkligt utskott och egentligen är det helt otidsenligt att ha ett särskilt utskott som ägnar sig åt ”kvinnofrågor”. Jämställdhetsfrågor borde istället självklart genomsyra alla andras utskotts arbete. Som det är nu finns det en tendens att jämställdhetsfrågor prioriteras ned och ”skickas till kvinnoutskottet” så slipper de andra bry sig. Så ska det naturligtvis inte vara i ett parlament. Carl Schlyter (mp) har blivit vice ordförande i miljöutskottet så sammantaget får man väl säga att svenskarna gjort ganska bra ifrån sig.

Vad gäller de övriga utskotten glädjer jag mig att min liberala kollega Sharon Bowles från Storbritannien har blivit ordförande i finansutskottet. Det är ett viktigt utskott, inte minst nu under hösten då vi behöver samarbeta med parlamentet förlagstiftning rörande finansiell övervakning och reglering. Liberalerna har även fått ordförandeposten i budgetkontrollutskottet.

Kristdemokraterna/de konservativa (EPP-gruppen) har i egenskap av att vara den största gruppen tagit flest utskottsordförandeplatser. Jag kommer att ha mest kontakt med utrikesutskottet och det konstitutionella utskottet under ordförandeskapet. De har nya ordföranden, båda italienare som jag inte känner. Miljöutskottet blir också ett viktigt utskott för oss och leds av min vän socialdemokraten Jo Leinen från Tyskland. Han är en mycket duktig politiker. Fransmannen Alain Lamassoure blir ordförande i budgetutskottet, centralt utskott för den framtida budgetöversynen.

Isländskt ja i Alltinget

Igår röstade det isländska parlamentet, Alltinget, ja till att Island ska ansöka om EU-medlemskap. Efter en maratondebatt hamnade röstsiffrorna på 33 för och 28 röster mot. Två ledamöter avstod. Närmast ska frågan behandlas den 27 juli på ministerrådet för allmänna frågor och yttre förbindelser. Då väntas rådet uppdra åt kommissionen att utarbeta ett yttrande om huruvida Island är berett att inleda EU-förhandlingar om medlemskap. När förhandlingarna är slutförda på EU-nivå kommer Island att rösta om EU-medlemskap.

Jag gläder mig förstås åt resultatet i Alltinget. Island uppfyller redan många av de krav EU ställer på länder som söker medlemskap. Dock kommer det bli en tuff folkomröstningskampanj och en tuff debatt. Den kommer jag att följa med intresse.

Franskt stöd mot pendlingen

Igår var jag inbjuden att tala på ett evenemang i Paris organiserat av företagen Moêt-Hennessy och den franska finanstidningen Les Echos. Det var representanter från franska regeringen, näringslivet, kulturlivet mm där och jag var inbjuden att tala om det svenska ordförandeskapet. Närvarande var även Simone Weill, en av de mest framstående personligheterna i fransk politik och en stor liberal kämpe. Hon har varit minister vid ett flertal tillfällen, kämpat för ett enat Europa, för kvinnors rättigheter, tolerans, mänskliga rättigheter mm . Bland annat var det hon som såg till att Frankrike fick en modern abortlagstiftning. Hon har också varit talman för Europaparlamentet och ledamot i den liberala gruppen. Simone Weill, som är överlevare från förintelsen, är trots sina dryga 80 år en mycket aktiv röst i fransk politik.

Under frågestunden fick jag frågan om min kampanj mot att Europaparlamenet pendlar mellan Bryssel och Strasbourg, (www.oneseat.eu) och då reste sig Simone Weill upp och höll ett passionerat anförande om att det var vansinnigt att Europaparlamentets rykte skadades på detta sätt genom den dyra och löjeväckande pendlingen. Bättre stöd kunde man knappast få…

Positivt om viseringsfrihet för Västra Balkan

Igår presenterade kommissionen ett förslag om att i slutet på 2009 lyfta viseringskravet för före detta jugoslaviska Republiken Makedonien, Montenegro och Serbien. Förslaget gör det möjligt för personer från dessa tre länder att resa till Schengenländerna och är ett viktigt steg på vägen mot ländernas närmande till EU. Förhoppningen och ambitionen är att rådet ska kunna fatta ett beslut om detta under hösten.

Att garantera viseringsfria resor är hörnstenen i EU:s integrationspolitik för västra Balkan. Genom att underlätta personkontakter och rörlighet ökar man förstås möjligheter att göra affärer med andra och ger medborgarna i regionen möjlighet att bättre lära känna EU. Detta gäller inte minst studenter som på Balkan ofta känner sig väldigt isolerade från övriga Europa. Målet är förstås att alla länder på västra Balkan så småningom ska omfattas av viseringsfriheten.

Spännande dag i Europaparlamentet

Det är ett spännande parlament som samlats till sin första session. Genomsnittsåldern verkar ha sjunkit rejält, andelen kvinnliga ledamöter har ökat och nästan 60% av ledamöterna är nya. Bland de nya finns såväl före detta ministrar som kommissionärer, liksom andra som verkar vilja inleda sin politiska karriär i parlamentet.

Ledamöterna har valt talman och vicetalmän och jag är mycket glad över valet av polacken Jerzy Buzek. Han var en av ledarna i Solidaritet och har också varit premiärminister i et demokratiska Polen. Det känns fantastiskt att en polack blir vald till att leda Europaparlamentets arbete så här fem år efter utvidgningen. Det är i sanning ett bevis på att Monnets idéer har segrat över Stalins.

Under dagarna i Strasbourg kommer det också att beslutas om utskottsplatser och interna uppdrag i partigrupperna. Min vän och f.d kollega Marit Paulsen kommer att bli vice ordförande i jordbruksutskottet. Där passar hon utmärkt men hon kommer få tuffa debatter med en andre vice ordförande i samma utskott, fransmannen José Bové som är nyvald. Bové är känd antiglobaliseringskämpe och fälldes för något år sedan för att ha bränt ned en Mc Donalds restaurant.

Fredrik Reinfeldt inledde sin presentation igår med en beskrivning av Sveriges resa från ett skeptiskt land som på avstånd betraktade det europeiska samarbetet till det vi är idag, ett land som fullt ut bejakar det europeiska samarbetet och med en befolkning som är mer positiv än någonsin. Därefter följde de numera ganska välkända svenska prioriteringarna. Debatten som följde handlade mest om klimat och ekonomi. Den var ganska välartad även om tagen förstås är tuffare i Europaparlamentet än i riksdagen. Några av de svenska socialdemokraterna kunde förstås inte avhålla sig från inrikespolitiska tjuvnyp.

Diskriminerande lag i Litauen

Läser precis att Litauens parlament har röstat igenom en lag som gör det olagligt att tala positivt om homosexuella, inte minst i ”miljöer där barn vistas”. Utan att veta mer detaljer om lagen låter det helt fruktansvärt! Diskriminering av personer med hänvisning till deras sexuella läggning hör inte hemma i Europa idag. I det nya Lissabonfördraget står detta uttryckligen i stadgan för grundläggande rättigheter. Men oavsett fördrag strider det mot EU:s grundläggande värderingar om demokrati och allas lika värde. Vi ser en oroväckande utveckling mot diskriminering av HBT-personer i flera europeiska länder, både inom och utanför EU.