You are currently browsing the tag archive for the ‘Dawit Isaak’ tag.

Free Dawit

Free Dawit

På måndag den 23 september, har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 12 långa år utan rättegång. Jag har varit engagerad i hans frisläppande sedan strax efter arresterandet, och haft mycket kontakt med hans familj och vänföreningen.  Engagemanget bottnar i min övertygelse om att gripandet och fängslandet är ett uppenbart brott mot Dawit Isaaks mänskliga rättigheter, ett brott mot internationell rätt och ett hot mot  yttrande- och pressfriheten. Att Dawit inte fått någon rättegång är dessutom ett brott också mot Eritreas egna lagar.

Han är den ende europeiska samvetsfången i världen, enligt Amnesty. Det är så fruktansvärt sorgligt att Dawit levt inspärrad under 12 långa år. Jag tänker ofta på honom och hans familj. EU har vid upprepade tillfällen uppmanat den eritreanska regeringen att släppa alla politiska fångar, och specifikt tryckt på vad gäller Dawit Isaak. Vi har krävt information om var han befinner sig och att han måste tillåtas kontakta familj och advokat. EU kommer fortsätta sina påtryckningar mot Eritrea. Alla ansträngningar att få honom fri måste fortsätta och det är oerhört viktigt att hans öde inte glöms bort.

Tydligen kommer kampanjen Sitt med Dawit som fick stort genomslag i Almedalen även finnas på plats på Bokmässan i Göteborg nästa vecka. Det är en bra kampanj för att påminna om Dawit Isaaks öde och brotten mot mänskliga rättigheter som den eritreanska regeringen har begått och fortsätter att begå. Du kan sitta 15 minuter i ”cellen” på bokmässan, men också stödja organisationen för Dawits frigivande här.

Cellen i Almedalen.

Cellen i Almedalen.

Att likt Dawit Isaak vara instängd ensam i en kall och liten cell, hur känns det? I Almedalen har Journalistförbundet och Författarförbundet med flera sett till att beslutsfattare och besökare kan sitta inlåst i en kvart i en mörklagd cell om 2 ggr 3 meter, för att manifestera mot fängslandet av Dawit och för yttrandefrihet. Jag testade i måndags. 15 minuter i isolering är långa. Det är omöjligt att greppa hur man kan klara nästan 12 år, som Dawit.

EU:s hållning är tuff mot Eritrea och vi är många som på alla möjliga sätt jobbar för Dawits befrielse. EU, Sverige, familjen, politiker, opinionsbildare och journalister. Vi ger inte upp. För Dawits skull. För hans familj. Och för andra fängslade journalister. Vi måste fortsätta kämpa för det fria ordet.

 Journalisten Dawit Isaak har varit fängslad i Eritrea utan rättegång i 4 000 dagar. Det är obegripligt länge. Brottet: han drev och jobbade på landets första oberoende tidning. Det är ett sorgligt öde för honom och hans familj, en skam för Eritrea och bedrövligt för tryck- och yttrandefriheten. Internationella påtryckningar görs, men så långt utan synligt resultat. Eritrea är inget lätt land att ha att göra med.

Fyra tusen långa dagar och nätter är förstås outhärdligt och för oss som engagerat oss i Dawits öde i många år, är bristen på nyheter och resultat oerhört frustrerande. Jag vet att ett intensivt arbete görs och vi kan bara hoppas att det ska ge resultat och att Dawit snarast kan bli fri och återförenas med sin familj.

EU – liksom FN, den Afrikanska Unionen och den svenska regeringen – måste fortsätta kämpa tills han är fri och aldrig ge upp hoppet.

Idag är det den internationella pressfrihetsdagen. Det är en viktig dag för att uppmärksamma situationen för journalister runtom i världen. Under förra året mördades 70 journalister, 1200 sattes i fängelse och 2000 misshandlades och hotades.

Idag, som så många andra dagar, går mina tankar till Dawit Isaak. Han har snart varit fängslad i Eritrea i elva år utan rättegång. Internationella påtryckningar görs men ännu utan synbara resultat. Det är en stor skam för Eritrea och ett underkännande av EU:s och Sveriges ansträngningar att han fortfarande sitter fängslad.

I dagens Expressen skriver jag tillsammans med bl a svenska PEN, Författarförbundet och flera Europaparlamentariker att vi måste försvara tryck- och yttrandefriheten oavsett var den hotas. Vi uppmanar där bland annat Afrikanska Unionen att påverka sina egna medlemmar så att fängslade journalister som Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson får återförenas med sina familjer. Läs hela artikeln här.

Efter alla helger och lite välförtjänt vila är det nya åter full fart i EU-institutionerna. Igår tog jag morgontåget till London för att delta i en träff med liberaler som Storbritanniens vice premiärminister Nick Clegg hade bjudit in till. Där var Nederländernas och Estlands premiärministrar, Tysklands vicekansler, vice statsministrarna i Danmark, Cypern, Belgien och Sverige Jan Björklund, regeringschefen i Katalonien, liberala ministrar från den brittiska koalitionsregeringen, liberalernas gruppledare i Europaparlamentet Guy Verhofstadt, ordföranden i det liberala europeiska partiet ELDR Graham Watson samt några av mina liberala kollegor i kommissionen. Vi samlades hela dagen och kvällen för att diskutera den ekonomiska krisen, europakten och Storbritanniens roll, tillväxtfrågor, långtidsbudgeten och den oroväckande situationen i Ungern. Vi hoppas att utformningen av överenskommelsen på Europeiska rådet i december, the ”fiscal compact” ska bli sådan att alla länder kan gå med, även Storbritannien. Det är även den linje Nick Clegg driver.  Arbetet med hur texten ska se ut pågår för fullt och de utkast jag har sett bör inte föranleda några problem för Sverige att acceptera.

Idag kom beskedet att de två fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson väljer att inte överklaga domen om terrorbrott i Etiopien. De båda journalisterna har erkänt att de rest in i landet illegalt men förnekar anklagelserna om terrorbrott. Även om ett överklagande skulle vara naturligt för en oskyldigt dömd kan valet att inte överklaga snarare vara strategiskt, då ett överklagande skulle ta ännu längre tid än att arbeta för att bli benådad. Den svenska regeringen för dialog med Etiopien och också EU håller ögonen på Etiopien och kommer att fortsätta att arbeta för att Martin och Johan ska friges och för att pressfriheten – ett av grundfundamenten för en demokratisk stat, ska respekteras.  Före jul kom en rapport från Kommittén för skydd av journalister om hur många journalister som sitter fängslade. Det är oroväckande siffror. Jag hoppas också att 2012 blir det år då Dawit Isaak friges och får återförenas med sin familj.

Idag är det exakt tio år sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea, i skuggan av all uppståendelse kring attentantet mot tvillingtornen i New York. Fortfarande är han inte fri. Uppmärksamheten har dock ökat och det är oerhört viktigt att vi ser till att ständigt påminna regimen i Asmara om att vi inte har glömt. Att Eritreas president vägrade att träffa Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt i New York är det senaste exemplet på hur diktaturens fula tryne ser ut. Mycket görs för att få Dawit fri, mer kan göras. Vi får inte ge upp hoppet om att han snart kan vara hemma hos sin fru och sina barn i Göteborg.

Jag är kvar i Strasbourg och eftersom jag har kommissionens ”torsdagsjour” får jag ta alla andras debatter också. Idag har det bland annat handlat om svältkatastrofen på Afrikas horn, FN-konferensen om kroniska sjukdomar och EU:s position inför den internationella världskonferensen för radio-kommunikation. Sensommarsolen strålar utanför fönstret i Strasbourg, men det finns tyvärr ingen tid att njuta av den. Under veckan har jag också haft en mängd olika möten med enskilda ledamöter och igår kväll hade vi en stor debatt om korruption i kammaren. Korruption är ju ett stort problem som inte skonar något EU-land och jag presenterade innan sommaren tankar på hur vi ska samverka för att bli bättre på att identifiera och bekämpa problemen. Vartannat år kommer kommissionen att publicera en rapport där situationen i de olika medlemsländerna gås igenom. Vi har en mängd lagstiftning på detta område i Europa men implementeringen av lagarna är dålig och den politiska viljan att verkligen ha en noll-toleranspolitik gentemot korruption saknas allt för ofta tyvärr. Parlamentet är väldigt stöttande i detta arbete men har kanske lite väl höga förväntningar. Kommissionen är ju ingen polis som kan ingripa i enskilda korruptionshärvor, men genom att belysa problemen men också visa på positiva erfarenheter och andra vägar att jobba kanske vi kanske nå en bit på vägen i alla fall.

I eftermiddag har vi debatt om bl.a. MR-situationen i Vitryssland och om Dawit Isaak. Europaparlamentet kommer att anta en resolution om situationen i Eritrea och kräva Dawit Isaaks omedelbara frigivande. Det är oerhört viktigt, så här tio år efter hans fängslande att vi visar att vi inte glömmer bort honom och visar den eritreanska regimen att vi inte tänker ge upp.

Jag hoppas att jag hinner hem ikväll för att följa sammanräkningen efter valet i Danmark som hålls idag. Det blir spännande. Hur det än går är vi många runt om i Europa som hoppas att Dansk Folkepartis inflytande över den kommande regeringen upphör. Jag åker till Köpenhamn senare i höst för överläggningar med de nya ministrarna. Danmark tar ju över EU-ordförandeskapet i januari.

När världens blickar riktades mot USA i skuggan av den elfte september 2001 fängslades den svenska journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Inget åtal har väckts mot honom och han har inte fått en rättegång. Han är enligt Amnesty International i dag den enda europeiska samvetsfången i världen.

Dawit är precis som jag från Göteborg och jag blev därför tidigt kontaktad av hans släkt och vänner och jag har sedan dess varit mycket engagerad i hans sak. Flera ansträngningar har gjorts från både EU och den svenska regeringens håll men nu har alltså tio år gått och Dawit är fortfarande fängslad. Detta är en ofattbart lång tid. Den knapphändig information vi har lyckats få vittnar om att Dawits hälsotillstånd är mycket dåligt och vi vet faktiskt inte ens om han fortfarande är vid liv idag.

Om några timmar hålls en manifestation i Europaparlamentet i Strasbourg där jag ska delta för att på nytt sätta ljuset på och uppmärksamma Dawit Isaaks fall. Det är ett initiativ från Olle Schmidt, som outtröttligt jobbar för Dawits sak i Europaparlamentet. Parlamentets talman Jerzy Busek och ledamöter från olika länder och partigrupper deltar också.

Jag har idag också bett EU:s höga representant Catherine Ashton att utse en person inom EU som på ett mer kraftfullt sätt ska samordna våra insatser och se över vilka medel som vi har till buds för att utöva påtryckningar på den Eritreanska regimen att frige Dawit Isaak.

Frige Dawit Isaak!

Jag är i Strasbourg för en ovanligt späckad sessionsvecka. Dels har jag egna debatter i kammaren, om Frontex och korruption, dels har jag ”jouren” på torsdag då jag har ansvar för samtliga ärenden för kommissionens räkning. Dessutom har jag mängder med individuella möten om exempelvis asylpaketet, Schengen och PNR. På kollegiemötet idag har vi haft en lång debatt om utvidgningen inför den årliga rapporten i oktober.

Parlamentet röstade idag med förkrossande majoritet för reviderade riktlinjer för Frontex. Omröstningen är resultatet av 19 månaders förhandlingar men nu har vi nått ett bra resultat som gör Frontex mer effektivt och operationellt. Samtidigt stärker vi MR-aspekten, något som varit viktigt för mig. Vilket innebär att alla som deltar i Frontexoperationer ska ha grundläggande kunskap om mänskliga rättigheter och internationella konventioner och oberoende observatörer ska medverka vid återvändanden. Granskning och utvärdering av Frontex arbete ska samtidigt öka.

Imorgon är det en viktig ceremoni i parlamentet med anledning av att det i dagarna är tio år sedan Dawit Isaak arresterades i Eritrea. Jag var med i Studio Ett igår och pratade om detta och det blir mer om det här på bloggen imorgon.

Efter det relativa påsklugnet är arbetstempot återigen uppe i det normala – dvs full speed. Idag har jag, förutom att träffa UNHCR:s nye Brysselchef, främst ägnat mig åt att förbereda för kommissionens möte imorgon då jag presenterar ett strategipapper om alla aspekter på migrationsområdet. Det ger en övergripande bild av vad som behöver göras och ska vara diskussionsunderlag på det extra insatta inrikesministermötet på torsdag nästa vecka. Medialt fokus är främst på Schengen efter förra veckans fransk-italienska utspel, men Schengen är bara en del av pappret imorgon. Jag tror inte att Schengen behöver ändras men tillämpningen och efterlevnaden behöver kontrolleras bättre. Detta föreslog jag redan för ett halvår sedan och det förslaget har knappt rört sig i ministerrådet. Schengen och den fria rörligheten är en oerhörd framgång för EU:s medborgare och måste absolut bevaras, men tilliten mellan medlemsstaterna måste förbättras och det kan den bara om kontrollen och tillämpningen fungerar väl.

Idag är det pressfrihetens dag. Som så många gånger tidigare går mina tankar också det här året till Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i 3509 dagar, eller nästan tio år. Liksom jag är han göteborgare, och han har kvar sin familj i Göteborg, men hålls fången av eritreanska myndigheter för att han är journalist och gjorde sitt jobb. Jag kan inte ens föreställa mig hur han har det, men jag tänker ofta på honom. Jag är sedan många år aktiv i stödföreningen för att få Dawit Isaak frigiven och hemskickad till Sverige och hoppas att han – liksom många andra journalister som fängslats, kidnappats eller ”försvunnit” världen över – snarast ska släppas fria.

Det har snöat hela natten, snö som sedan regnade bort. VAR ÄR VÅREN??

Noterar uppropet för Dawit Isaak i dagens morgontidningar. Det är nu sju och ett halvt år sedan Dawit fängslades och det är en oerhörd tragedi. Jag har sedan många år varit medlem i stödföreningen och har kontakt med den regelbundet. Jag delar helt den frustration som många, inte minst hans anhöriga känner. Det är en fasansfull väntan och ovisshet. Vi kan aldrig acceptera att journalister fängslas för att de gör sitt jobb.

Jag tog upp Dawits fall med Carl Bildt omedelbart efter jag blivit minister och jag vet att han och en grupp tjänstemän på UD noga följer frågan och gör vad de kan. Eritrea är ju inte precis en demokrati, så det är oerhört svårt att nå fram till landet och föra normala diplomatiska samtal med regimen. Jag vet dock att ett intensivt arbete pågår i det tysta och jag hoppas naturligtvis att det ska ge resultat. Hela fallet kompliceras av att Dawit har dubbla medborgarskap. Helt oavsett detta talar starka humanitära skäl för att han skall släppas och det minskar inte våra ambitioner att göra allt för att få den ende svenske samvetsfången släppt.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: