You are currently browsing the tag archive for the ‘Ukraina’ tag.
Ukrainas flagga (CC wikimedia.org)
Idag hålls det artonde i raden av toppmötet mellan EU och Ukraina. President Poroshenko med delar av regeringen är på plats i Bryssel, liksom presidenterna Juncker, Tusk och Schultz och flera kommissionärer. Mötet kommer precis två år efter händelserna på Majdan. Vi ska naturligtvis diskutera läget i Ukraina, de reformer som görs, visumlättnader och våra handelsrelationer. Ukraina har sedan det senaste toppmötet 2015 arbetat med en ambitiös reformagenda, med stöd av EU-medel. Flera viktiga förändringar har gjorts inom polisväsendet, gas och banksektorn, ökad transparens inom offentlig upphandling och inom rättsväsendet. Samtidigt återstår mycket att göra, inte minst gällande kampen mot korruptionen. Det är fortfarande är mycket stort problem i Ukraina och det påverkar inte bara ukrainarnas vardag och tillit utan också det allmänna investeringsklimatet. Regeringen arbetar hårt och modigt i en tuff miljö och där den ryska illegala annekteringen av Krim samt oroligheterna i Daneskregionen fortsätter att prägla ekonomi och politik. stödet och fokus på reformerna handlar om antikorruption och bättre offentlig förvaltning. Minskavtalet och samarbete på energiområdet diskuteras också.
På mitt område, handel, blir det ett tillfälle att stämma av var vi är efter att frihandesavtalet trädde i kraft för snart ett år sedan. Vi ser positiva, men ännu blygsamma resultat, av ökad handel mellan oss. Fortfarande återstår viktiga reformer i Ukraina för att fullt ut kunna tillgoda göra sig möjligheterna i handelsavtalet. Som ett komplement till handelsavtalet har jag föreslagit rådet och europaparlamentet att EU ensidigt avskaffar tullarna för en rad ukrainska produkter (autonoma handelsåtgärder, ATM) för att på så sätt stimulera handeln och ytterligare bidra till Ukrainas utveckling som försvårats de ryska sanktionerna mot landet. Förbättring av tillgången till EU-marknaden för vissa industri- och jordbruksprodukter läggs till vad som redan finns inom ramen för frihandelsavtalet och jag hoppas att rådet och europaparlamentet godkänner dessa åtgärder så fort som möjligt.
I eftermiddag deltar jag dessutom i ett rundabordssamtal med president Poroshenko och representanter för europeiskt näringsliv.
Ukrainas flagga (CC wikimedia.org)
I måndags träffade jag Ukrainas utrikesminister Pavlo Klimkin och diskuterade även Ukrainafrågan med EU:s utrikesministrar i ministerrådet. Vid årsskiftet trädde ett djupgående och omfattande frihandelsområde (DCFTA) i kraft mellan EU och Ukraina, något som jag är riktigt glad över.
Handelsavtalet innebär viktiga ekonomiska möjligheter för Ukraina, men för att fullt ut realisera dem behövs fortsatt hårt arbete med att reformera ekonomin och den offentliga administrationen. EU stöder Ukraina i den processen som är nödvändig för den ukrainska ekonomin eftersom den är försvagad av ryska sanktioner och handelsrestriktionerna. Medlemsstaterna stöder också Ukraina. På utrikesministermötet kom vi överens om att samordna våra stödinsatser bättre.
Handelsavtalet ger ukrainska företag tillgång till EU-marknaden – den största i världen med 500 miljoner konsumenter. Oberoende studier visar att Ukrainas ekonomi kan växa med sex procent på medellång sikt och mycket mer på lång sikt om avtalet implementeras ordentligt. Ukraina ska enligt avtalet gradvis harmonisera sin lagstiftning med gällande EU-lagstiftning inom en rad områden såsom produktregleringar, offentlig upphandling, livsmedelssäkerhet och konkurrenslagstiftning. Detta kommer att underlätta exporten till EU, och kommer att göra företagsklimatet bättre vilket kan attrahera välbehövliga investeringar från Europeiska företag. Större ansträngningar för att bekämpa korruption och stärka rättssäkerheten är särskilt viktiga för att vinna investerares förtroende. Från EU:s sida har vi mobiliserat teknisk expertis som hjälper Ukrainas institutioner med reformarbetet på plats.
Vi är också engagerade i att förbättra Ukrainas små- och medelstora företags affärsmöjligheter i EU, till exempel genom något som kallas ‘the DCFTA Facility for SMEs’ som kommer att ge över 100 miljoner euro i bidrag och över 1 miljard euro i lånefinansiering till småföretag i Ukraina som vill göra affärer med eller i EU. Det kommer till exempel att hjälpa dem att uppfylla hälsostandarder för livsmedel och tekniska regleringar för industriprodukter så att de kan exportera till EU-marknaden, vilket kan leda till tillväxt och nya jobb i Ukraina.
Jag är besviken över att Ryssland har valt att införa ytterligare sanktioner mot Ukraina. De har nyligen tagit bort handelspreferenser, förbjudit nästan all livsmedelsimport från Ukraina och infört restriktioner på Ukrainska produkter som transporteras genom Ryssland till tredje land. Detta är en fortsättning på en lång rad sanktioner som Ryssland infört sedan början av Ukrainakrisen och de skadar Ukrainas ekonomi på kort sikt då Ryssland har varit en viktig handelspartner för Ukraina. Som en del i den så kallade Minsk-processen har jag och mitt team fört trepartssamtal med Ryssland och Ukraina för att bättre förstå om Ryssland har specifika ekonomiska eller juridiska problem med DCFTA-avtalet, och vi var öppna och konstruktiva i denna process. Trots att vi visade öppenhet och flexibilitet i trepartssamtalen kunde vi inte nå en politisk lösning. Det är fullt normalt att ett land har flera handelspartners samtidigt och det finns ingen juridisk eller ekonomisk anledning till att Ukraina inte kan ha nära handelsrelationer med EU och Ryssland samtidigt.
Trots många svårigheter så är jag övertygad om att det finns ljus i slutet av tunneln för Ukraina och den ukrainska ekonomin. Handelsavtalet ger hopp om reformer och nya affärsmöjligheter som kommer att skapa jobb och tillväxt på medellång och lång sikt. På vårt möte i måndags försäkrade jag utrikesminister Klimkin om att EU är en stark och lojal partner som fortsatt kommer att hjälpa Ukraina med sina reformer och med att skapa tillväxt.
Självständighetstorget i Kiev i januari 2014. Foto: Mykhailo Liapin/Flickr (CC)
En hel värld har förfasats över Rysslands agerande i Ukraina och Krim de senaste dagarna. Det är ett flagrant brott mot folkrätten och en aggressionspolitik som vi inte har sett maken till sedan Kalla krigets dagar. Tvärtemot vad Ryssland tycks tro sänker detta det ryska anseendet världen över till botten. Och att, med en veckas varsel, anordna en grundlagsvidrig ”folkomröstning” om att bryta ur Krimregionen ut Ukrainas statsbildning – bokstavligt talat under vapenhot – inger inte något vidare förtroende om att processen kommer att gå rätt till.
Nu behövs internationella och europeiska krafttag för att stödja ekonomiska och politiska reformer i Ukraina. Det som skedde på Självständighetstorget var ett folkligt uppror mot korruption och politisk stagnation, ett upprop för reformer och europeiskt samarbete, där många fick sätta livet till i krypskyttarnas kulregn.
I veckan beslutade EU-kommissionen om ett ambitiöst stödprogram till Ukraina på sammanlagt över 11 miljarder euro, varav 5 miljarder euro från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, EBRD. Pengarna ska bland annat gå till att stabilisera den ekonomiska situationen och bygga upp väl fungerande myndigheter. Vi erbjuder också att se över hur vi kan underlätta visumförfaranden, samt möjligheten till ett partnerskap för att hjälpa till att bygga upp och stärka rättssystemet, kampen mot korruptionen och så vidare.
Igår, torsdag, möttes så EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet. De godtog stödpaketet och beslutade att EU snart ska ingå ett associationsavtal med Ukraina. De beslutade också att frysa de pågående förhandlingarna om visumliberalisering gentemot Ryssland. Det är rätt och riktigt. Dessutom kommer andra sanktioner att genomföras – inklusive inreseförbud och frysning av tillgångar – om inte Ryssland inom kort sätter sig vid förhandlingsbordet med den ukrainska regeringen.
Ukraina är ett stort, stolt och viktigt europeiskt land. Efter att den tidigare presidenten Janukovitj lämnade sin post står den nya regeringen inför en uppsjö av utmaningar – korruption måste vädras ut, myndigheters självständighet måste säkerställas, ekonomin måste komma på fötter. EU har en nyckelroll att spela för att se till att så sker. Det ukrainska folket förtjänar en demokratisk och europeisk framtid i frihet.
Photo: jcoterhals, creative commons Flickr
Det var intressant att se publikens jubel på QX-galan i Stockholm i måndags när kronprinsessan Victoria visade sig vara prisutdelare till Årets homo. Kunglig glans är glammigt och passar fint på en gala, men framförallt är det två ”institutioner” som möts. En som traditionellt är ärkekonservativ, den andra började som avant garde, men båda kan väl numera närmast beskrivs som folkliga. Grattis också till Jonas Gardell, som välförtjänt fick priset Årets homo! Hans bok Torka aldrig tårar utan handskar är en riktigt bra bok, och viktig.
Jubel hördes också från Frankrike i helgen när en stor majoritet röstade för att öppna äktenskapslagen för homosexuella par. Ett steg på väg i rätt riktning för Frankrike till jämlikhet på riktigt. Men det är inte färdigt. Det var bara en första genomläsning och omröstning. De heta franska debatterna lägger sig inte med detta. Surrogatmödraskap och inseminationsrätt diskuteras redan. Förhoppningsvis ser vi en ny lagstiftning snart även på de områdena. Även i Storbrittanien är en könsneutral äktenskapslag på gång. Igår röstade parlamentets underhus för en för den nya lagen, och förslaget går vidare till utskottsbehandling.
Kontrasterna är som vanligt stora när det gäller hbtq- frågor. Förra veckan i Ryssland röstade alla närvarande utom en person för lagen som förbjuder ”homosexuell propaganda” alltså all form av information om homosexuella relationer. Den fredliga demonstrationen mot lagen attackerades, vilket visar tydligt på konsekvenserna av lagen. Det institutionaliserar homofobin och legitimerar våld och fördomar. Det är inte bara ett bakslag för Priderörelsen, det är ett stort skrämmande steg mot än mer intolerans och från verklig demokrati. Tyvärr är det inte begränsat till Ryssland. Även i Ukraina är en sådan lag på väg. Frågan om solida antidiskrimineringslagar är en viktig fråga som finns med i förhandlingar om visumlättnader som vi för med våra grannländer.
Toppar homofobligan gör dock Uganda, som är på väg att skärpa lagen som förbjuder, inte bara att offentligt nämna homosexualitet, utan homosexualitet i sig själv. Det är så gammaldags att det är svårt att förstå denna hets mot kärlek år 2013. I förslaget ingår dödsstraff för homosexuella som är hiv-positiva och har sex, samt att man måste ange homosexuella till polisen.
Tal om anti-traffickingstrategin, juni 2012
Regnigt i Bryssel, hösten har definitivt kommit nu. Dagen började med ett för mig oerhört angeläget ämne – trafficking. Jag inledningstalade på ett seminarium om människohandel som hålls här i Bryssel under två dagar och samlar journalister från hela Europa.
Ett av mina första förslag som kommissionär var just att få till en enhetlig lagstiftning om trafficking som definierar brottet på samma sätt i hela Europa, där straffsatserna harmoniseras och där varje medlemsland blir skyldigt att bistå offren med juridisk, medicinsk och psykologiskt stöd. Den lagstiftningen antogs på rekordtid av rådet och europaparlamentet och ska vara införd i alla medlemsländer senast i april 2013. Det är roligt att Sverige var det första land att införliva direktivet i svensk lagstiftning. Som komplement till lagstiftningen presenterade jag i våras en femårsstrategi om vad som ytterligare behöver göras för att förebygga trafficking, för att få fler ligor fällda i domstol, skydda offren samt bättre samarbeta mellan medlemsländerna. Alla goda krafter måste till för att bekämpa denna moderna slavhandel.
I övrigt är det en dag med många ministrar. EU-ministrarna är i stan för GAC-möte och jag passar på att träffa Birgitta Ohlsson, David Liddington från UK och Inigo Mendez de Vigo från Spanien. Det blir lite allmänt prat och skvaller om aktuella EU-frågor.
I morse hade jag också ett möte med Ukrainas vice premiärminister Khoroshkovski. Han är i Bryssel för att träffa mig och några andra kommissionskollegor. Vi möts för att tala om visumfrågor. Målet är att vi ska avskaffa visumkravet för ukrainska medborgare men för att det skall vara möjligt måste ett stort antal reformer genomföras i Ukraina vad beträffar kampen mot korruptionen, antidiskriminering, migrationsfrågor, passäkerhet etc. Det har skett framsteg i dessa frågor men det återstår en hel del för Ukraina att göra.
På kollegiemötet idag hade vi en lång diskussion inför helgens toppmöte. Det är onekligen ett mycket dramatiskt läge i Europa och viktigt att EU:s ledare verkligen kommer till skott och presenterar ett heltäckande program som visar vägen ur krisen. Det handlar om Grekland, om mandatet för den europeiska räddningsfonden, återkapitalisering av banker samt en del institutionella frågor. Kommissionens handlingsplan som vi presenterade förra veckan ligger till grund för diskussionen, men vi behöver förstås gå längre. Mötet inleds med samtliga medlemsländer och går sedan över till att bara innefatta de 17 euroländerna. Detta är en tendens vi ser allt mer, att euroländerna sluter sig allt mer samman. Utanförskapet för de 10 länder som står utanför, däribland Sverige blir därigenom allt mer påtagligt. Vissa länder vill institutionalisera denna uppdelning genom ändringar i fördraget. Det vore mycket olyckligt.
Med utgångspunkt i det rådande läget är det positivt att kommissionen idag har föreslagit ett paket med investeringar på 50 miljarder euro för att bättre länka samman EU:s transport-, energi- och bredbandsnät. Det handlar konkret om bidrag till byggandet av vägar, järnvägar, energinät, olje- och gasledningar och bredbandsnät. Investeringar som främjar såväl tillväxt som den inre marknaden, dvs gör det lättare för människor att resa runt i Europa och bidrar till ökad handel. Två av prioriteringarna som pekas ut i paketet är Botniska korridoren, som knyter ihop norra Sverige med Finland och övriga Europa, samt den så kallade nordiska triangeln Stockholm-Köpenhamn och Oslo.
Igår kväll ställde EU in det planerade mötet mellan Barroso och Ukrainas president som protest mot rättegången och domen mot Julia Tymosjenko. Det var nödvändigt. Ukraina måste visa att landet har ett rättsväsende som uppfyller europeiska standarder vad gäller transparens och rättsäkerhet i domstolsväsendet. Så är tyvärr inte fallet.
Det blev sent igår från Ukraina så det har varit skönt med en ganska lugn dag i Bryssel. Jag har varit och träffat de svenska översättarna för att höra hur de jobbar, berätta om vad som är på gång på mitt område och se hur vi kan förenkla deras jobb. Vi spottar ju ut förslag från mitt kabinett och allt ska översättas av en underbemannad stab. Men de gör ett fantastiskt arbete och det är oerhört viktigt att lagtexter och förslag finns tillgängliga på svenska, inte bara för ministrar och parlamentariker, utan också för en intresserad allmänhet.
I övrigt har jag genomfört några intervjuer och haft flera interna möten om olika förhandlingspositioner samt ägnat mig åt att klia alla de myggbett jag drog på mig i Kiev (!).
Idag har vi hela den polska regeringen på besök i kommissionen, anförda av premiärminister Tusk. Vi kommer framför allt att diskutera det polska ordförandeskapet som äger rum hösten 2011, deras prioriteringar och hur vi kan samarbeta inför och under denna tid.
Tidigt i morse mötte jag en stor turkisk delegation ledda av min vän Egemon Bagis, landets EU-minister och chefsförhandlare. Vi diskuterade aktuella frågor och de uttryckte en enorm frustration över att det går så långsamt i förhandlingarna med så många kapitel blockerade av EU:s medlemsländer. Jag kan verkligen förstå denna frustration, samtidigt om turkarna har långt kvar innan de uppfyller de krav som EU ställer för medlemskap. Vi talade också om hur vi kan gå vidare för att underlätta rörligheten av turkiska medborgare genom att förenkla visumförfaraende etc. Turkarna vill ju förstås ha visumfrihet med EU, en ambition som jag delar, men det är ju ett antal villkor som måste uppfyllas först och alla EU:s medlemsländer är inte lika entusiastiska inför detta.
I eftermiddag är det möte med Ukrainas justitie- och inrikesministrar, tillsammans med det spanska ordförandeskapet och det inkommande belgiska. Vi ska diskutera visumfrågor samt tänkbart samarbete gällande kampen mot korruptionen, den gränsöverskridande brottsligheten mm. Många av de människor som kommer till EU och är offer för människohandel kommer just från Ukraina så här behöver vi verkligen samarbeta. Korruptionen är ett gigantiskt problem i Ukraina, så också här finns en del att diskutera.
Det har varit hög aktivitetet i helgen bland Europas stats- och finansministrar. Även kommisionen höll ett extra möte igår, söndag. Alla var angelägna om att ge klara besked innan börserna öppnade i morse för att undvika spekulation och börsras. Inte minst Spanien och Portugal fick känna av detta i förra veckan, och det är viktigt att vi nu får finansiell stabilitet.
Efter klartecknet förra vecka till ett nödlån på 110 miljarder euro till Grekland upprättas nu också en slags europeisk nödfond på hela 720 miljarder euro (tillsammans med IMF). Denna ska kunnna aktiveras om andra länder skulle hamna i samma situation som Grekland. Samtidigt gick tydliga signaler ut att Portugal och Spanien måste göra ytterligare ansträngningar för att hejda sina budgetunderskott.
I Storbritannien pågår nu sonderande samtal om en möjlig koalition mellan de konservativa och liberaldemokraterna. Dessa partier ligger långt ifrån varandra I många frågor, inte minst i Europapolitiken, så det kan nog bli intressanta samtal. Skulle det bli Camerons mycket EU-skeptiska linje eller Nick Cleggs EU-positiva som gäller? Storbritannien och EU behöver en stark och handlingskraftig regering i London så förhoppningsvis finner man snart en bra lösning.
Idag träffar jag såväl Ukrainas som Turkiets utrikesministrar, bland annat för att samtala om visumfrågor. Båda länderna vill ha visumfrihet med EU och även om kommissionen stödjer det måste dessa länder, precis som alla andra, uppfylla en uppsättning krav för att detta skall bli möjligt. För båda länderna återstår en hel del att göra.
Jag ska också till Europaparlamentet i eftermiddag för att för första gången sedan min hearing träffa hela LIBE-utskottet. Jag har regelbunden kontakt med de olika gruppernas samordnare, liksom de olika rapportörerna, men eftermiddagens övning ger mig ett bra tillfälle att inför alla ledamöterna stämma av vad som har hänt sedan hearingen för fyra månader sedan.
Den stora snackisen i Bryssel är förstås Grekland. Det är ingen hemlighet att alla är djupt bekymrade över landets ekonomi och hur krisen kan tänkas påverka resten av EU. EU:s finanskommissionär Olli Rehn var i Aten igår och levererade tuffa budskap: EU står bakom Grekland men landet måste göra rejäla och kraftfulla åtgärder för att minska budgetunderskottet. Det som gjorts hittills är långt ifrån tillräckligt.
Ett annat land det talas mycket om är Ukraina. Den nyvalde presidenten Yanukovich var igår i Bryssel för att diskutera samarbete med EU. Han träfade Barroso, men också Catherine Ashton och utvidgningskommissionär Stefan Füle. Även om inte medlemskap nämndes explicit står det klart att han vill att Ukraina ska närma sig EU. Frågor som diskuterades var bl.a visumlättnader som på sikt skulle kunna införas enligt de villkor som EU ställer på grannländerna, liksom frihandelsavtal. Det är bra om Ukraina väljer den europeiska vägen. Det bör vi uppmuntra till varje pris.
Cecilia Malmström 
Senaste kommentarer