Nu har rösterna räknats färdigt i det tyska förbundsvalet. Den ”stora koalitionen” är historia och det står klart att liberala FDP har gjort sitt bästa val någonsin. Jag gläds självfallet åt vårt systerpartis framgångar. Jag vet att Jan Björklund redan har gratulerat FDP-ledaren Guido Westerwelle till valsegern. Med nästan 15 procent av rösterna blir liberalerna en tung koalitionspartner till Angela Merkels CDU, som gick tillbaka ett par procentenheter. Mycket talar nu för att att Westerwelle blir utrikesminister, vilket känns mycket positivt. I Tyskland har utrikesministeriet ansvar för stora delar av EU-politiken, och jag hoppas därför på ett gott samarbete med den nya ledningen.

Med FDP i regering kommer vi förhoppningsvis att få se ett Tyskland som är fortsatt starkt engagerat för Europa. De tyska och svenska liberalerna har en stor samsyn om EU bör fungera, och vi står båda starkt förankrade i den federalistiska myllan. I sitt valprogram talar FDP om sin vision om ett Europa som är ”stark, aber schlank” och som koncentrerar sig på det allra viktigaste. Man vill prioritera om i EU:s budget, med mindre pengar till jordbruksstöd och mer till satsningar på forskning, miljö och utrikespolitik.

Stora koalitioner är inte bra för demokratin. Det blir svårt att ställa politiker till ansvar när de stösrta partierna kompromissar i regeringsställning. Därför finns det flera skäl att glädjas åt den här rent borgerliga regeringen som förhoppningsvis kommer att satsa på en mer företagarvänlig politik med avregleringar och regelförenkling. Tyskland har många svårigheter framför sig och det är bara att önska den nya regeringen lycka till.

Även Anna Kinberg Batra är inne på att liberalernas framgångar kan göra EU bättre.