I Tyskland fortsätter diskussionerna om gårdagens dom från författningsdomstolen angående datalagringsdirektivet. Även i Sverige och i andra länder diskuteras frågan förstås. Jag återupprepar att det är inte direktivet i sig som förklarades strida mot grundlagen, inte heller det faktum att man lagrar teledata, utan det sätt som Tyskland har valt att implementera direktivet. Nu måste tyskarna snarast ändra på lagen.
Man kan ha olika uppfattningar om datalagringsdirektivet, som innebär att telebolag lagrar uppgifter om telefoni och email i sex månader. Lagförande myndigheter kan begära ut dessa data för att undersöka, spåra och lagföra allvarliga brott, dvs brott med minst fem års fängelsestraff. Det är inte själva innehållet i kommunikationen som lagras utan avsändare och mottagare samt tiden för samtalet/emailen.
Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott. Det handlar ju också om grova brott, såsom våldtäkt, mord, viss organiserad brottslighet mm. Det jag kritiserat har varit omfattningen av direktivet.
Direktivet har antagits av samtliga medlemsländers regeringar och därmed åtar varje land sig att implementera lagen. De flesta har gjort så men inte alla, däribland Sverige. Domen i Tyskland ändrar inte på detta faktum att alla är skyldiga att införa den lag de själva beslutat om.
Jag har för avsikt att göra en översyn av lagen – dess effektivitet, proportionalitet, dataskydd, kostnad mm. Detta planerar jag att genomföra i slutet på året. Om kommissionen skulle föreslå att lagen upphävs eller ändras så måste ett sådant förslag antas av medlemsländena och Europaparlamentet. Och då ska man komma ihåg att de flesta av medlemsländerna är postiva till den och menar att den är ett användbart verktyg i kampen mot organiserad brottslighet. Att omedlbart upphäva eller ändra direktivet från kommissionens sida, som flera föreslagit mig, är inte görligt. Den makten har inte kommissionen.
19 kommentarer
Comments feed for this article
04 mars 2010 den 10:51
Jan-Olof Flink
Fast även kartläggning av medborgarnas kommunikation är en integritetskränkning, även om den då kanske inte är i strid med europakonventionen, vilket det skulle vara om även innehållet sparades.
Mvh
/J-O
04 mars 2010 den 10:57
scaber nestor
Jag har för mig att Europadomstolen inte gör skillnad mellan trafikdata och innehåll när det kommer till tolkning av europakonventionen.
Jag ser de positiva sakerna, just genom att man i efterhand kan följa mailtrafik mellan misstänktas brottslingar.
Problemet är att mindre demokratiskt lagda länder kan använda samma sak för att spåra trafik mellan tex tjänstemän och journalister.
Och det avgör saken för mig.
Den lilla säkerhet man kan känna för att man kanske kan följa en brottsling överväger inte den risken att grundläggande demokratiska principer åsidosätts för att kunna göra det.
Niklas Starow aka Scaber Nestor.
04 mars 2010 den 11:59
Bildt och Malmström om Datalagringsdirektivet och frihet på nätet | Oscar Fredriksson (C)
[…] bloggar även vår egen EU-komissionär Cecilia Malmström om Datalagringsdirektivet – så det kanske börjar röra på […]
04 mars 2010 den 12:00
Jon Wessel-Aas
Debatten om Datalagringsdirektivet (DLD) pågår med full intensitet også i Norge – hvor direktivet heller ikke er implementert ennå.
Tysklands forfatningsdomstol tok ikke stilling til om selve tvangslagringen av trafikkdata er forenlig med Europakonvensjonens artikkel 8 (og 10, eventuelt 11) – og Europadomstolen har foreløpig ikke fått noen klagesak angående nasjonal implementering av DLD til behandling.
Det finnes imidlertid mange jurister som mener at selve masselagringen av trafikkdata til politiformål (polisiära endamål), uavhengig av konkret etterforskning av konkret straffbart forhold (brott), og uavhengig av konkrete begrunnelser i forhold til det enkelte individ, strider imot de prinsipper som Europadomstolen i sin praksis har oppstilt for registrering og lagring av personopplysninger (-uppgifter) til politiformål. Se for eksempel dom fra 2008 i S. and Marper v. the United Kingdom, og domstolens reaksjon på hva den benevner som ”blanket and indiscriminate detention” av personopplysninger.
Som bestyrelsensmedlem i Den internasjonale juristkommisjon (http:///icj.org) – norsk avdeling (ICJ-Norge), vil jeg i ICJ-Norges uttalelse til den norske regjerings nylig utsendte ”høringsnotat”, underbygge dette.
Om ca tre uker publiseres en juridisk fagartikkel om forholdet mellom DLD og Europakonvensjonen, som jeg har forfattet, i det norske juridiske tidsskriftet Lov og rett. Foreløpig har jeg samlet mine løpende vurderinger av DLD i mer ”folkelig” form i en rekke poster på min egen nettside http://uhuru.biz – deriblant en mer summarisk analyse av DLD mot Europakonvensjonen.
Det er i det minste å håpe at to nordiske demokratier som Sverige og Norge, med sine gode tradisjoner for den liberale rettsstats prinsipper, våger å ta denne debatten alvorlig – også opp mot de ”store” kontinentale EU-landene.
Lykke til med debatten videre, Sverige!
Jon Wessel-Aas. advokat og styremedlem i ICJ-Norge
04 mars 2010 den 12:03
Bildt och Malmström om frihet på nätet och datalagring | Oscar Fredriksson (C)
[…] bloggar även vår egen EU-komissionär Cecilia Malmström om Datalagringsdirektivet – så det kanske börjar röra på […]
04 mars 2010 den 12:14
Oscar Fredriksson
Hej Cecilia,
Mycket bra att du tar upp denna fråga.
En rättslig prövning i Europadomstolen vor dock på sin plats innan man går vidare i processen.
Mvh
Oscar Fredriksson
04 mars 2010 den 16:24
Stefan
”Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott.”
Nej det kan man inte. Du behöver läsa lite mer matematik och datavetenskap för att förstå problemet.
Det är inte på något sätt proportionerligt att kartlägga kommunikation och rörelser hos hela befolkningen för att eventuellt underlätta brottsutredningar. Särskilt inte eftersom när man letar efter mönster i den insamlade datamängden så kommer man att få en stor andel falska träffar av den enkla anledningen att normalt beteende till mycket stor del överlappar det beteende som brottslingar har.
Det finns dessutom andra problem som den tyska befolkningen tydligt har demonstrerat, när man känner sig övervakad och ständigt misstänkt och granskad så förändrar man sitt beteende. Tyskarna undviker att ta känsliga kontakter med exvis psykologer, läkare och präster. I förlängningen skapar detta ett samhällsklimat med misstänksamhet och försiktighet för att upprätthålla en lämplig fasad. Det är inte ett samhälle jag vill leva i och jag undrar varför ni så gärna vill skapa det?
04 mars 2010 den 19:01
links for 2010-03-04 « Vox Publica
[…] Vad kommissionen kan och inte kan om datalagringsdirektivet ceciliamalmstrom.wordpress.com: Ansvarlig EU-kommissær Cecilia Malmström om datalagringsdirektivet etter den tyske dommen. (tags: datalagringsdirektivet eu-kommisjonen malmström) […]
04 mars 2010 den 19:03
Juristen
Sorry Cecilia, men du ljuger när du påstår att information som lagrats enligt datalagringsdirektivet endast skulle få användas för att utreda brott med ett minsta straff på 5 år.
Av den läckta lagrådsremissen framgår att information om namn och adress på de som kommunicerat får lämnas ut så snart det handlar om ett brott med fänglese i straffskalan, dvs i stort sett alla brott och smärre förseelser.
Du borde skämmas som försöker vilseleda dina läsare.
http://juristensfunderingar.blogspot.com/2009/05/datalagringsdirektivet-lagradsremissen.html
05 mars 2010 den 2:42
gege
Därför att herrarna i eliten har bestämt det. Av någon anledning tror Cecilia att hon som invigd flicka ska få slicka brödsmulor vid deras fötter. Tyvärr har hon fel. Shit happens Cellan.
05 mars 2010 den 6:59
opassande » Blog Archive » Mer data om datalagringsdirektivet
[…] Obehaget Thomas “Vader” Bodström ställde till med igår fylls på när jag läser Cecilia Malmströms utveckling om vad som kan göras med datalagringsdirektivet efter den tyska författningsdomstolens […]
05 mars 2010 den 9:48
Lars_Erick, liberal rebell
Cecilia, jag vore tacksam om du kunde kommentera ex-vsi Stefans inlägg ovan, liksom Scaber Nestors och Jan-Olof Flinks.
Dessutom; vad säger du om Juristens fråga på denna länk?
http://juristensfunderingar.blogspot.com/2010/03/datalagring-och-politiska-bluffar.html
05 mars 2010 den 10:28
JP
”… allvarliga brott, dvs brott med minst fem års fängelsestraff”
Källa?
Är det tanken med direktivet (men står inte i direktivet), minsta krav i direktivet (det ska då vara möjligt få ut uppgifter…) eller ett begränsande krav (får inte lämnas ut vid misstanke om brott med mindre straff i straffskalan) i direktivet eller vad …?
05 mars 2010 den 12:22
Fredrik Larsson
Din inställning gör mig mycket oroad.
Det hela datalagringsdirektivet säger är att alla skall övervakas som brottslingar utifall dom senare blir det. Det strider emot hela den kultur av frihet och demokrati som det västerländska samhället är byggt på dessutom strider det mot tesen om att man skall vara oskyldig tills bevisat skyldig.
De är en otäck inställning till medborgarrättigheter och då har vi inte ens gått in på möjligheten till missbruk. Om man sparar data på detta viset är det inte en fråga om det kommer att utnyttjas i strid med syftet utan när det kommer att utnyttjas i strid med syftet. Det är inte heller en fråga om det kommer att läcka uppgifter utan när, hur mycket och på vilket sätt.
En polisman/kvinna vars partner är otrogen kommer att kunna få reda på detta och dessutom med vem. Att tro att detta inte skulle hända eftersom polisen inte är korrupt är att förneka den mänskliga naturen. Se bara den länspolismästare i Sverige som idag står under utredning för sexuella brott och en rad andra förbrytelser.
Dessutom blir det en indirekt åsiktsregistrering då man kan kartlägga grupperingar och kommunikationsmönster inom grupperingar med olika politiska intressen. Till sist stryks också patientskydd och meddelarhemligheten med ett pennstreck ifrån samhällets regelbok.
Det man kan anföra är naturligtvis att det skall krypteras / hållas hemliigt / begräsas i tillgång men detta hindrar inte felaktigt utnyttjande det bara gör det lite svårare. Men andra ord kanske när skjuts upp med ett år men om ändras inte.
Men det hjälper inte därför beteendet hos de som övervakas ändras omedelbart omedelbart eftersom de övervakas inte när det har läckt. man drar sig för att bli whistleblower eftersom man vet att man kan bli hittad, man vill inte ringa psykologer eller jourmyndigheter och dessutom börjar man undvika övervakningen aktivt.
Som svensk europe med demokratiska och relativt liberala värderingar anser jag att det samhälla som är på väg att skapas på sin höjd ett steg friare än det östtyska övervakningssamhället i sina värderingar och 100 gånger effektivare i sin övervakning av de egna medborgarna.
Jag hoppas att du inte vill vara med och införa ett sådant samhälle
Mvh
Fredrik Larsson
05 mars 2010 den 12:25
Fredrik Larsson
Hmmm en edit funktion skulle emottagas med tacksamhet eftersom jag har missat en hel del kommatering och dubbelskrivit ord.
Ber om ursäkt för detta
Mvh
Fredrik Larsson
28 mars 2010 den 20:44
Patrik Engström
Hej Stefan, Cecilia och andra debattörer,
Vitsen med att använda lagrade trafikdata är inte att i största allmänhet analysera all lagrad data och på så sätt skapa sig någon underrättelsebild som skulle kunna användas att förebygga eller på ett tidigt stadium identifiera brott. Den typen av nätverksanalys kräver med kvalitativa data än bara vilken teleadress (telefonnummer, fax, mail) som kontaktat vilken annan teleadress, när och hur länge.
Trafikdata är dock ett oerhört viktigt spaningshjälpmedel vid utredning av misstänkta brott, med hjälp av trafikdata går det då (ibland) att skaffa sig en bild av vilka personer en misstänkt kontaktar eller vilka kontakter ett brottsoffer haft dagarna innan hon mördades.
Det är alltså alldeles riktigt att säga att man ”med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott.” Det finns otaliga exempel i nutid när användning av trafikdata lett till just detta.
Anledningen till att man redan idag kan använda trafikdata är att de flesta teleoperatörer sparar trafikdata för faktureringsändamål. Hur länge dessa data sparas varierar men i de flesta fall minst sex månader.
Ibland kan jag bli lite fundersam över att många inte reflekterar över att privata intressenter som exempelvis teleoperatörer, kreditkortsföretag eller on-line butiker har tillgång till en otrolig mängd information om vårt vardagsliv, men om det föreslås en lag som skall reglera hur denna information får användas för brottsbekämpning så upplevs det som mer integritetskränkande än att få riktad SMS-reklam baserat på var du är och vad du brukar handla för videos.
Mvh
Patrik
29 juni 2010 den 7:28
Hank
Mitt förtroende för Cecilia Malmström och Folkpartiet är i botten efter denna mandatperiod där vi har fått se en hel rad integritetskränkande lagar på intågande. Folkpartiet verkar tyvärr blinda och ser inte var vi är på väg.
FRA-lagen, IPRED-lagen, datalagringsidrektivet, Swift-avtalet, ACTA, försök att lagra google-sökningar, censurera domännamn … Listan blir lång. Om Folkpartiet vill ha min röst i höst borde ni verkligen försöka tvätta bort er smutsiga politik på de här områdena!
01 juli 2010 den 19:43
jonh
Direktivet har antagits av samtliga medlemsländers regeringar och därmed åtar varje land sig att implementera lagen.
09 september 2010 den 12:31
Jan Olin
Att lagra allas trafikdata är totalitärt, även om det finns några goda skäl som brottsbekämpning, men som tyvärr fått en oproportionerlig vikt. Jag anser att EU underminerar sin legitimitet genom att forcera fram sådan här regelverk i strid mot en bred folkvilja. Den här frågan tillhör folken och får inte överlåtas till byråkrater. Nu är det dags att hålla en EU folkomröstning och pröva frågan av dom som äger den.