Mattias Svensson går på Neos blogg hårt ut mot mig för att jag ifrågasatt att Vaclav Klaus kan rädda EU-demokratin. Svensson påstår att Lissabonfördraget inte godkänts ”med demokratiska metoder utifrån något folkligt mandat i medlemsländerna”.
Okej. Lissbonfördraget har godkänts av de folkvalda parlamenten i 26 av EU:s medlemsländer, utsedda i fullt demokratiska val. I det 27:e medlemslandet, Irland, röstade två tredjedelar (67%) ja till fördraget i en folkomröstning.
Detta tycker jag nog är en ovanligt tydlig demokratisk grund. Att ena 27 länder är en nog så svår uppgift även i mindre omfattande frågor. Detta breda stöd är en stark signal om att Lissabonfördraget är efterfrågat och välbehövligt.
Det Mattias Svensson med flera är inne på och som brukar anföras för att processen ändå varit odemokratisk är:
1. EU accepterar inte ett nej och tvingade irländarna att rösta igen.
– Att fråga irländarna vad de var missnöjda med är knappast odemokratiskt. Efter den första folkomröstningen tog EU en tankepaus. Därefter startade en dialog med irländarna om vad de var missnöjda med, och detta ledde till ett antal rättsliga garantier på för irländarna viktiga områden. Utifrån dessa förutsättningar utlyste irländska regeringen en ny folkomröstning, och irländarna gav sitt tydliga ja till att de vill ha Lissabonfördraget.
2. Ni vågar inte låta oss rösta i Sverige.
– Jag är helt med på att folkomröstningar ofta har en folkbildande effekt. Men att automatiskt se folkomröstningar som en högre form av demokrati än den representativa demokratin vi är i mina ögon felaktigt. Folkomröstningar ska användas sparsamt och när det är en fråga där svaret är enkelt att tolka, och detta är inte fallet med Lissabonfördraget. Att riksdagen, liksom 25 andra europeiska parlament, godkänt Lissabonfördraget är legitimt och enligt demokratiska metoder. Vi brukar i Sverige inte folkomrösta om olika internationella fördrag.
Detta tycks emellertid inte räknas för Svensson. Han tycker att räddningen för europeisk demokrati vore om den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus går emot det tjeckiska parlamentet (som i båda kamrarna godkänt fördraget) och det tjeckiska folket (som enligt opinionsundersökningar vill ha fördraget), och vägrar skriva på. Och då ska man komma ihåg att Klaus inte ens är direktvald av det tjeckiska folket.
Att tala om bristande demokratiska metoder, som också Johan Norberg är inne på, kan jag därför tycka klingar falskt.
Men för att inte bara tala om processfrågan: Jag tror, till skillnad från Svensson, att det är positivt att varje medborgare förses med en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut. Och jag tycker att det är viktigt att enskilda länder inte ska kunna blockera reformer av exempelvis jordbrukspolitiken. På flera områden är det bra om EU kan agera effektivare, och här uppfattar jag att jag har svenska folket med mig. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att
• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.
EU ska naturligtvis inte göra allt – det är viktigt att EU inte blir klåfingrigt i onödan. Där finsn det en hel del att göra, där kan vi vara överens. jag skulle gärna se att t.ex jordbrukspolitiken avreglerades och avskaffades, att regionalpolitiken kraftigt reformerades och att mycket av EU:s regelverk förenklades. men en liten förbättring inför i Lissabonfördraget i och med att det införs en möjlighet för de nationella parlamenten att skicka tillbaka förslag till lagstiftning som de anser är för klåfingrig. Men på vissa områden – i till exempel kampen mot klimatet och den organiserade brottsligheten – är det viktigt med ett beslutskraftigt EU.
11 kommentarer
Comments feed for this article
10 oktober 2009 den 11:24
Johan40
Det är förmodligen svårt att ha en vettig fokomröstning om Lissabonfördraget. Det är ingen enkel ja-och-nej-fråga då fördraget inneåller både äpplen och päron. T.ex är de flesta är nog övverens om att EU behöver bli mer demokratiskt, medan det finns delade meningar om superstatstanken.
Vad som inte kommer fram i Cecilia Malströms text är om Lissabonfördraget kräver ändringar i svensk grundlag. I så fall krävs det väl två riksdagsbeslut med ett val emellan?
12 oktober 2009 den 8:16
Love Berggren
Johan40: Lissabonfördraget prövades av Lagrådet i maj-juni förra året, som konstaterade att Lissabonfördraget inte föranleder någon grundlagsändring. Se gärna http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277
Vänligen
Love Berggren
EU-ministerns kansli
12 oktober 2009 den 12:54
Per
På vilket sätt skulle det vara svårt att tolka resultatet av en folkomröstning om Lissabonfördraget? Antingen röstar man ja, eller så röstar man nej. Hur svårt kan det rimligen vara att tolka ett ”ja” eller ett ”nej”?
Men som Johan Norberg mycket riktigt påpekar har tydligen tolkningsfrågan varit enormt komplicerad i de fall där folket har röstat fel. Då har folkomröstningar antingen ignorerats, eller så har de fått rösta om tills dess folket har haft vett att rösta rätt.
Smått profetiskt eftersom ett resultat av Lissabonfördraget som får mig att säga nej är att det kommer att fjärma väljarna från makten, och därmed begränsa demokratin.
12 oktober 2009 den 13:53
Magnus Ekholm
Jag tycker tvärtom EU har tagit åt sig ovanligt mycket och förändrat fördraget enligt den kontruktiva kritik som fanns. Ett bra tecken på att demokratin fungerar. Att Irländarna röstade Ja nu är inte på grund av påtryckningar utan på grund av att de var nöjda med förändringarna som hade gjorts.
14 oktober 2009 den 20:28
Johan40
Love Berggren: Jag har långt ifrån läst igenom hela lagrådsremissen, bara det som gällde lagändringar, vilket ser ut som att inga grundlagar blir påverkade. Som Eu-skeptiker är det ändå surt att se det dåliga Nice-fördraget bli ersatt med det sämre Lissabonfördraget.
Per: Om man ska kunna tolka ett nej som ett nej (och ett ja som ett ja?) så får man nog splitta upp Lissabonfördraget i flera folkomröstningar, och det verkar inte Reinfeldt ha tid med.
25 oktober 2009 den 23:05
Polyphemus
The must puzzling development in politics in the last decade is the apparent determination of Western European leaders to recreate the Soviet Union in Western Europe.
— Mikhail Gorbachev
21 december 2009 den 20:54
Jan Lindgren
Men snälla nån! Du kan inte på allvar ta upp omröstningen på Irland som en framgång. Det var ju andra gången på bara nåt år som de fick rösta om frågan – klart de röstar ja så de slipper rösta en tredje gång. Deras första nej dög ju uppenbarligen inte.
Och varför nämner du inte att både Nederländerna och Frankrike röstade nej till nåt som i princip var samma sak som Lissabonfördraget, även om namnet är annorlunda.
Och de inställda folkomröstningarna?
För att Lissabonfördraget ska ha ”tydlig demokratisk grund” så borde det lämpligtvis folkomröstas om det i ALLA EUs medlemsländer. Nåt annat än det är bara humbug!
22 december 2009 den 9:42
JL
Cecilia, du lurar bara dig själv.
Men men, whatever makes you sleep at night.
Patetiskt att höra hur du försöker få det till att EU är en demokratisk institution.
Baronessan von Asthon är väl praktexemplet på EU-politikers förakt för medborgare.
23 december 2009 den 11:28
Oskar
”Any politician whos number one priority is not to make themselves obsolete should be mistrusted”
04 juni 2010 den 21:14
I Cecilia Malmströms värld jublar alla över Lissabonfördraget « Mattias Svensson
[…] Så här beskriver Sveriges ansvariga minister Cecilia Malmström processen fram till EU:s Lissabonfördrag. Att utlovade folkomröstningar ställts in (Storbritannien, Portugal) eller negligerats (Nederländerna, Frankrike, Irland) efter press från de andra medlemsstaterna, eller att frågan gått igenom parlamenten utan något mandat från allmänna val, som i Sverige, har varit regel snarare än undantag, att ansvarig kommissionär inte kunnat ge besked om vilket folkligt uttryck som skulle kunna innebära att fördraget förkastades och kastades i den papperskorg där det hör hemma, det existerar inte i Malmströms skönmålade värld. I hennes världsbild har detta retuscherats till ett entusiastiskt och massivt ja, så massivt att det som bara hotas av ”[e]n ensam man i en union med 500 miljoner medborgare” som hon beskriver Tjeckiens president Vaclav Klaus i hans officiella befogenheter som statschef. […]
27 juni 2013 den 8:01
EU – en historia bakom dörrarna | Oikonomia – en nutidsblogg
[…] Den största förändringen i svenska historia. Ändå skedde det inte. Alliansen stod emot. Cecilia Malmström, EU- parlamentariker, förklarade 2009 den nyliberala […]