Debatten om mitt förslag om hur vi bekämpar övergrepp mot barn fortsätter. Förslaget är ett brett angreppssätt med gemensamma juridiska definitioner, mer harmonisering och skärpning av straffen, kriminalisering av s.k grooming, ökad stöd till barn som är offer för övergrepp mm. Och så är det då detta med att blockera websidor med barnpornografiskt innehåll. Här har jag mött starkt stöd från många medlemsländer och i princip samtliga organisationer som arbetar med barns rättigheter (t.ex Rädda Barnen och Ecpat). Men det har också varit en del kritik, inte minst är tysk media och bloggare aktiva. Många inlägg är konstruktiva och jag välkomnar förstås en seriös debatt kring dessa frågor. Andra anklagelser mot mig är helt hialösa. Att jämföra det förslag kommissionen har lagt fram med kinesisk censur eller andra diktaturfasoner är minst sagt löjligt. I hela mitt politiska liv har jag slagits för att försvara yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Men att titta på barnpornografi är ingen mänsklig rättighet och det har ingenting med yttrandefrihet att göra. Tvärtom är det en oerhörd kränkning mot samhällets mest sårbara och vid varje titt återupprepas kränkningen.

Det som står i förslaget är något som vi i Sverige, och flera andra länder, tillämpar sedan länge. Sedan 2005 spärrar svenska internetleverantörer åtkomst till flera tusen barnpornografiska sidor. Det innebär att internetleverantörerna omdirigerar trafiken till en särskild stopplista. De spärrade sidorna kontrolleras av Rikskriminalpolisen medans internetleverantörena uppdaterar sina spärrlistor. Varje dygn görs mellan 30 000 och 50 000 försök att nå spärrade internetsidor. Det är alltså inget litet problem vi talar om.

Det är detta system, som finns i Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Nederländerna mfl (är dessa länder diktaturer?) som vi föreslår att alla länder ska tillämpa. Eller så finns det andra modeller som i Italien och Finland (på gång i Frankrike och Belgien) som reglerar blockeringen inte genom frivilliga avtal utan genom lag. Förslaget gör det upp till medlemsländerna att bestämma vilken modell man vill använda, men det ska finnas rigorösa garantier för att det skall ske korrekt, med information till användaren och med möjlighet till att överklaga om systemet missbrukas.

En del av alla ni som hört av sig hävdar att man istället ska släcka ner sidorna. Det ska vi OCKSÅ göra, det finns ingen motsättning här och det står tydligt i mitt förslag. Men det är inte alltid så effektivt eftersom många servrar finns i länder som EU inte har avtal med, och dessutom flyttar sidorna runt mellan olika webhotell.

Att det finns tekniska möjligheter att komma runt spärren är sant, men vi kan ju inte ge upp för det. För det första är inte alla så datakunniga, och en blockering skulle stoppa många. För det andra är det en viktig signal att sända att barnpornografi inte är tillåtet.

Vi låser våra bilar för att de inte ska bli stulna. Det finns många som snabbt kan öppna ett billås, men det innebär inte att vi ska sluta låsa. Det är samma princip här.

Jag diskuterade även förslaget i studio ett med Christian Engström nu under eftermiddagen.