En ärlig debatt om EU:s framtid

I helgen är det stor fest i Rom. Det är nämligen 60 år sedan Romfördragen, som lade grunden för dagens EU, undertecknades av de sex grundarländerna. Målet var att skapa ett fredligt samarbete efter alltför många år av krig och konflikter i Europa. Meningsskiljaktigheter skulle lösas runt sammanträdesbordet, inte i skyttegravar. Medlet var integrerad ekonomi och samarbete. Mycket har hänt sedan dess.

Sex länder har blivit 28 och samarbetsområdena har utvecklats. Murar har rivits. Vi tar freden och samarbetet mellan olika europeiska länder för givet idag. Men EU är mycket mer än ett fundament för fred. Genom att samarbeta kan medlemsländerna hitta lösningar på gemensamma problem. När varor, tjänster, människor, information och idéer i allt högre takt förflyttas över gränser bör också politiken vara gränsöverskridande. Klimathotet är ett tydligt exempel på en fråga där länder måste samarbeta för att kunna åstadkomma något. Terrorismen, som i dagarna åter har visat sitt fula ansikte, kräver gemensamma insatser. Även inom handelspolitiken finns såklart många fördelar när EU:s medlemsländer agerar tillsammans som en enhet istället för var för sig. EU är idag världens största exportör, importör och investerare och har handelsavtal med länder över hela världen. Andra politikområden, som till exempel utbildning och sjukvård, kan lättare skötas på nationell nivå.

Som övertygad europé vill jag se ett starkt Europa som kan agera med kraft och lösa de gränsöverskridande frågorna. Jag vill se gemensamma, effektiva institutioner som människor känner förtroende för. Jag vill se ett EU som står upp för frihet, demokrati och rättsstatens principer inom Europa och i hela världen. Sant är idag att det europeiska samarbetet har många utmaningar och brister. Det finns en osäkerhet om vart vi är på väg. Sextioårsjubiléet (mer info och debattunderlag här) ger oss tillfälle att stanna upp och tänka efter. Vad vill vi egentligen med vår union? EU-kommissionen har presenterat en rad alternativ för hur EU skulle kunna se ut i framtiden. Mer eller mindre Europa? Fokus på andra områden? Ett EU där länderna går fram i olika hastigheter? Det är inte jag eller de andra kommissionärerna som kommer att avgöra hur EU utvecklas. Det ligger i händerna på alla EU:s medborgare. Hur tycker du att unionen ska se ut i framtiden? Vad fungerar bra, vad fungerar dåligt? Prata med dina vänner, din familj, med kollegor och politiker, och bidra med dina åsikter till debatten om EU:s framtid. Vi är många som kommer att resa runt i medlemsländerna för att få till stånd en diskussion om dessa frågor. EU:s sextioårsjubileum vill vi fira med dialog istället för konflikt, för att skapa en framtid som vi med gott samvete kan lämna över till kommande generationer.

Idag skriver jag även tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i detta ämne på Dagens Industris debattsida.

Goda nyheter

Med rapportören, MEP Winkler i Strasbourg.

Glädjande nyheter ifrån Strasbourg idag! Med överväldigande enighet (558 röster mot 17) antog Europaparlamentet under plenarsammanträdet en ny förordning om så kallade konfliktmineraler. Beslutet är ett exempel på hur handelspolitik kan motverka kränkningar av de mänskliga rättigheterna världen över. Förordningen syftar till att stoppa finanseringen av väpnade grupper genom handel med mineraler som utvinns i instabila områden. EU-importörer av tenn, volfram, tantal och guld måste i enlighet med förordningen omsorgsfullt kontrollera sina leverantörer för att säkerställa att mineraler som används inom europeisk industri utvinns på ett ansvarsfullt sätt. Vinster ska komma lokalbefolkningen till godo istället för att bidra till de blodiga konflikterna som alltför länge har varit tätt sammanlänkade med handeln med mineraler. På så sätt kan handel bidra till fred, tillväxt och hållbar utveckling.

Handeln med mineraler från konfliktdrabbade områden har varit en hjärtefråga för mig under lång tid och jag är mycket glad att vi nu har enats om en ambitiös och genomförbar lösning för att eliminera konfliktmineraler från distributionskedjor. Som världens största handelsblock har EU ett ansvar att bidra till rättvis och transparent handel som bygger på värderingar. Den nya förordningen är ett viktigt steg i den riktningen.

 

Även dagens nyheter ifrån Nederländerna har varit mycket glädjande. Valresultatet visar majoriteten av de nederländska väljarna inte tror på att populism och isolationism är lösningen på de utmaningar vi står inför.

TTIP-utvärdering och paus

Photo: EbS

Vi har idag, tillsammans med USA, publicerat en gemensam utvärdering av de framsteg vi har gjort i TTIP-förhandlingarna sen starten juli 2013. Syftet med utvärderingen är att sammanfatta läget nu när Obama-administrationen lämnar och vi tar en paus i förhandlingarna. Rapporten är ytterligare ett sätt att öka öppenheten kring TTIP som många efterfrågat. EU har gjort vad vi kunnat för att uppnå ett ambitiöst och balanserat avtal med bra innehåll för vår ekonomi, våra småföretag, våra konsumenter och samhället i stort. Vi har gjort stora framsteg, men inte nått ända fram.

Rapporten visar på framstegen som vi gjort inom alla kapitel, t.ex. marknadstillgång för företag i EU och USA, förenkling av tekniska regler helt utan att sänka någon standard, och på globala principer för handel som hållbar utveckling, arbetsrätt och miljöskydd, och ett särskilt fokus på vinsterna för små- och medelstora företag. Vi presenterar också de områden som vi har haft svårt att komma överens om, t.ex. upphandling, investeringsskydd och skydd av geografiska indikationer på livsmedel och dryck. Här har vi haft konstruktiva diskussionen men tiden har varit för knapp för att komma överens.

Skälen till att förhandla ett ambitiöst och balanserat avtal mellan EU och USA kvarstår. Vi är de två största utvecklade ekonomierna och har allt att vinna på en enklare och mindre byråkratisk handel mellan oss. Ett bra avtal skulle gynna tillväxten och skapar jobb på båda sidor av Atlanten. TTIP-förhandlingen har pausat nu i väntan på besked från den nya amerikanska presidenten hur han ställer sig till förhandlingen och innehållet i ett handelsavtal mellan EU och USA.

Grattis Erasmus!

© European Union , 2016 / Source: EC – Audiovisual Service / Photo: Mauro Bottaro

I år är det inte bara Romfördraget (60 år) och Finland (100 år) som jubilerar. Erasmusprogrammet fyller 30. Erasmusutbytet är en stor EU-framgång och jubiléet värt att uppmärksamma i tider då alla fokuserar på EU:s svårigheter och vi tenderar att ta framgångarna för givna.

Tanken bakom Erasmus att studenter i de olika EU-länderna skulle möta varandra, lära känna de olika länderna genom utbyte och bredda sin utbildning, och på så sätt närma Europas medborgare varandra. Det första året omfattades 11 EU-länder av programmet och drygt 3200 studenter deltog. För 30 år sen var det långt i från självklart att flytta mellan olika länder. Jag kunde själv inte åka på Erasmus, eftersom Sverige inte var medlem i EU när jag var student. Läsåret 1986/87 pluggade jag fransk litteraturhistoria på Sorbonne i Frankrike. Det var ett fantastiskt lärorikt och utvecklande år i alla bemärkelser, men eftersom det var utanför Erasmus, fick jag själv betala alla avgifter kring detta genom banklån samt bidrag från mina föräldrar. Jag fick heller inte tillgodoräkna mig studierna i Paris enligt det svenska systemet och fick heller inte studielån. Med Erasmusprogrammet är det mycket enklare. Det är gratis, man får studielån och tillgodoräknar sig terminen eller året utomlands i sin examen.

Sen starten har programmet utvecklats och breddats till att även erbjuda utbyten inom yrkesutbildning, skolutbildning, vuxenutbildning, och för ungdomar inom idrotten. Även lärare kan röra på sig och undervisa i ett annat land. Under dessa 30 åren har programmet gett 9 miljoner människor en chans att studera eller få yrkeserfarenhet utomlands. Det är både positivt för individen som får färdigheter och kunskaper som är användbara när man söker jobb. Utvärderingar har visat att studenter som deltagit i ett utbyte har dubbelt så stor chans att ha hittat ett jobb ett år efter examen jämfört med studenter som inte deltagit. Anställbarheten ökar alltså. Men Erasmus är också bra för Europas sammanhållning. Exempelvis så röstade 81 % av tidigare Erasmusstudenter i valet till Europaparlamentet jämfört med genomsnittet 30 % av unga väljare generellt. Spännande statistik visar att 33 % av Erasmusalumner har en partner med en annan nationalitet, vilket kan jämföras med 13 % av de som tagit examen utan att ha deltagit, vilket kanske förklaras av att 93 % av Erasmusalumnerna uppger att de efter utbytet uppskattar värdet av olika kulturer.

När Sverige blivit medlem i EU och jag undervisat i många år på Göteborgs universitet har jag mött både europeiska studenter som kommit till oss och svenska studenter som haft egen Erasmuserfarenhet och det har alltid varit mycket givande att ta del av deras erfarenheter. Många medarbetare och våra praktikanter som jag har jobbat med genom åren i parlamentet, som minister och i kommissionen har också varit med i Erasmusutbyten, vilket inspirerat dem till att söka jobb med en europeisk vinkel senare. Totalt har nästan 188 000 svenskar deltagit och jag uppmanar alla som har möjlighet att ta chansen.

Skarp kritik mot polska regeringens agerande

Det politiska tillståndet i Polen har inte blivit bättre sen jag bloggade om det i juli. Då riktade vi vår kritik mot den polska regeringen och skickade tydliga rekommendationer till förbättring riktade till den polska regeringen. Sedan dess har EU-kommissionen legat på den polska regeringen för att få till en förändring och en dialog. Deras deadline för att vidta åtgärder har nu löpt ut och vi konstaterade idag att några förändringar skett sen i somras – några till det bättre, men andra tyvärr till och med till det sämre. Författningsdomstolen har exempelvis inte fått yttra sig om nya lagars grundlagsenlighet, t.ex. den kritiserade medialagen. Vi har uppmanat regeringen att tillsätta de valda domarna och att de ska publicera, och inte minst respektera, alla domar från författningsdomstolen, vilket fortfarande inte är gjort.

 

Jag är väldigt bekymrad över utvecklingen och många polacker är också oroliga. Det finns ett starkt stöd för EU i Polen och en utbredd kritik i civilsamhället mot den sittande regeringens politik, och de vädjar till EU om hjälp att förmå regeringen att återgå till ett fungerande rättssamhälle. Den polska regeringen har nu två månader på sig att lägga om kursen för att se till att man återinför rättssäkerhet och respekterar grundläggande demokratiska principer. Kommissionen kommer inte att släppa den här frågan, alla EU:s medlemsländer måste respektera grundläggande rättsprinciper, de värden som unionen grundar sig på. Om EU ska ha trovärdighet i de krav vi ställer på kommande medlemsländer, måste vi vara trovärdiga internt. Men det är också hög tid att de övriga medlemsländerna slutar att gömma sig bakom kommissionen och har allvarliga och uppriktiga samtal med den polska regeringen om att återinföra ett oberoende rättsväsende.

Mer europeisk solidaritet

Romska barn. Foto: European Union

Idag tar kommissionen nästa steg mot införandet av en europeisk solidaritetskår. Tanken är att EU ska ha ett system för ungdomar över hela EU där de kan anmäla sig som frivilliga för att hjälpa till där det behövs mest. Européer under 30 år får en möjlighet att stödja en frivilligorganisation, en lokal myndighet eller ett privat företag som arbetar med att hantera svåra situationer som t.ex. återuppbygga samhällen efter naturkatastrofer, arbeta med sociala frågor som social utslagning, fattigdom, eller arbeta med att ta emot och integrera flyktingar.

Jag är övertygad om att det finns många samhällsengagerade ungdomar i EU som vill ge ett meningsfullt bidrag till samhället och särskilt nu när det finns tydliga trender av intolerans i samhället så behöver vi stötta de goda krafterna och kanalisera dem. Ungdomarna får dessutom en chans att utveckla sin kompetens och erfarenhet att ta med sig när man söker ett jobb senare, och dessutom lära känna ungdomar från andra europeiska länder.

För den som har bra idéer om hur solidaritetskåren borde fungera kommer det finnas en sida på  ”your-voice-in-Europe” i början på nästa år där man kan läsa mer och skicka in sina synpunkter. Den som vill gå med klickar här: länk.

Ett vinterpaket med energi

Photo: EbS

På dagens kommissionsmöte diskuterade vi vad som i Bryssel kommit att kallas vinterpaketet (och det är vinter här – kyligt och soligt). Paketet består av åtta lagförslag på energi- och klimatområdet.  EU har åtagit sig att uppnå Parisavtalet att hålla den globala temperaturökningen under 2 ° C och fortsätta ansträngningarna för att begränsa uppvärmningen till 1,5 ° C. Vinterpaketet levererar för att nå dit. Paketet innehåller till exempel förslag på bättre möjligheter för enskilda att sälja sin egenproducerade energi – till exempel via solpaneler – och enklare regler för att byta energileverantör.

Om vi satsar på att använda energi bättre beräknas detta i sig bidra med 40 % av minskade klimatutsläpp. EU:s mål för energieffektivisering är satt till 30 % för 2030, och detta bekräftar vi idag. När vi når dit har vi inte bara minskat klimatutsläppen utan också fått en renare luft. Siffror visar att 5000 svenskar dör i förtid på grund av luftföroreningar. EU blir också mindre beroende av energiimport om vi använder den vi har mer effektivt. Det är geopolitiskt viktigt att inte vara beroende av t.ex. rysk gas.

I Sverige florerar rykten som säger att EU försöker sätta ett tak för hur mycket skog som får avverkas i Sverige. Det stämmer inte alls. Vi vill heller inte detaljstyra skogspolitiken, utan anser att den måste anpassas nationellt eftersom skogarna och skogsbruket ser extremt olika ut i olika medlemsländer. Vad som är viktigt, och EU-kommissionen därför föreslagit, är att beräkningar av utsläpp och upptagning görs vetenskapligt och lika så det går att jämföra.

Alla ska bidra till att minska klimatutsläppen, även frihandeln. I helgen åker jag som EU:s representant till förhandlingar i Genève med 16 andra länder. Där kommer vi, om alla parter verkligen är med och kompromissar, sluta ett avtal om tullsänkningar på produkter som bidrar till minskade klimatutsläpp och renare miljö (Environmental goods agreement (EGA), t.ex. energieffektiva luftvärmepumpar och teknik för att ta upp oljeutsläpp på havet. Listan innehåller i nuläget närmare 300 produktkategorier. EU:s 28 länder och 16 andra länder i världen låter kanske inte så mycket och vi vill att fler länder går med senare, men redan idag täcker partnerna 90 % av dagens marknad för dessa produkter. Vår tanke är att listan ska kunna fyllas på kontinuerligt, eftersom ny teknik utvecklas ständigt. Vi behövde börja någonstans, och EGA är en ökning från den bas på 54 produkter som APEC-länderna redan har ett avtal om. Nästa steg, EGA II, bör inkludera även gröna tjänster och tekniska handelshinder för grön teknik.

Toppmöte EU-Ukraina

Ukrainas flagga (CC wikimedia.org)

Idag hålls det artonde i raden av toppmötet mellan EU och Ukraina. President Poroshenko med delar av regeringen är på plats i Bryssel, liksom presidenterna Juncker, Tusk och Schultz och flera kommissionärer. Mötet kommer precis två år efter händelserna på Majdan. Vi ska naturligtvis diskutera läget i Ukraina, de reformer som görs, visumlättnader och våra handelsrelationer. Ukraina har sedan det senaste toppmötet 2015 arbetat med en ambitiös reformagenda, med stöd av EU-medel. Flera viktiga förändringar har gjorts inom polisväsendet, gas och banksektorn, ökad transparens inom offentlig upphandling och inom rättsväsendet. Samtidigt återstår mycket att göra, inte minst gällande kampen mot korruptionen. Det är fortfarande är mycket stort problem i Ukraina och det påverkar inte bara ukrainarnas vardag och tillit utan också det allmänna investeringsklimatet. Regeringen  arbetar hårt och modigt i en tuff miljö och där den ryska illegala annekteringen av Krim samt oroligheterna i Daneskregionen fortsätter att prägla ekonomi och politik. stödet och fokus på reformerna handlar om antikorruption och bättre offentlig förvaltning. Minskavtalet och samarbete på energiområdet diskuteras också.

På mitt område, handel, blir det ett tillfälle att stämma av var vi är efter att frihandesavtalet trädde i kraft för snart ett år sedan. Vi ser positiva, men ännu blygsamma resultat, av ökad handel mellan oss. Fortfarande återstår viktiga reformer i Ukraina för att fullt ut kunna tillgoda göra sig möjligheterna i handelsavtalet. Som ett komplement till handelsavtalet har jag föreslagit  rådet och europaparlamentet att EU ensidigt avskaffar tullarna för en rad ukrainska produkter (autonoma handelsåtgärder, ATM) för att på så sätt stimulera handeln och ytterligare bidra till Ukrainas utveckling som försvårats de ryska sanktionerna mot landet. Förbättring av tillgången till EU-marknaden för vissa industri- och jordbruksprodukter läggs till vad som redan finns inom ramen för frihandelsavtalet och jag hoppas att rådet och europaparlamentet godkänner dessa åtgärder så fort som möjligt.

 

I eftermiddag deltar jag dessutom i ett rundabordssamtal med president Poroshenko och representanter för europeiskt näringsliv.

Ecuador med i EU-handelsavtal

Idag har vi handelsministerråd och diskuterar bland annat moderniseringen av ändringar av EU:s antidumpnings- och antisubventionslagstiftning (lång titel och på engelska används förkortningen TDI) som jag bloggade om igår.

Jag rapporterar också om de aktuella multilaterala förhandlingarna miljöteknikavtalet (EGA) och Tisa (tjänster) samt från de senaste förhandlingsrundorna med Japan och Mercosur. Vi pratade också om avtalet med Kanada som nu är underskrivet och snart  skall röstas i Europaparlamentet. Naturligtvis blev det också en diskussion om TTIP och den framtida amerikanska handelspolitiken. Det råder förstås stor oklarhet om vad den inkommande president Trump och hans administration kommer att göra och prioritera, men alla tecken pekar på att det blir en längre paus i TTIP-förhandlingarna. Vi får anledning att återkomma till detta.

Dagens större nyhet är att Ecuador och EU skriver under på att de ansluter till vårt handelsavtal som vi har med Colombia och Peru. Avtalet kommer öppna upp marknaderna för handel för alla parter och avtalet innehåller (som alla våra moderna avtal) kapitel om hållbar utveckling. Alla avtal syftar till att stimulera handeln, eftersom det är en nyckel till högre tillväxt och fler jobb. Det träder ikraft efter att Europaparlamentet har godkänt det, något de väntas göra innan jul.

Idag exporterar Ecuador framför allt fiskprodukter, blommor, kaffe, kakao, frukt och nötter till EU. Bananer är en alltid känslig produkt och behandlas enligt särskilda regler i avtalet. Hela avtalet går att läsa på vår hemsida.

Avtalet avskaffar tullarna på alla industri- och fiskprodukter, ökar marknadstillträdet för jordbruksprodukter, öppnar upp upphandlings och tjänstemarknaden och minskar ytterligare tekniska handelshinder. Beräkningar visar att bara den totala avskaffningen av tullarna kommer leda till att europeiska exportörer kommer att spara åtminstone runt 106 miljoner euro per år och motsvarande siffra för de ecuadoriska exportörerna är ungefär 248 miljoner euro. Viktigast blir det beräknade uppsvinget av Ecuadors BNP. Eftersom Ecuador är ett utvecklingsland, är avtalet utformat till förmån för Ecuador och tullarna avskaffas bara gradvis över ett spann på 17 år, medan EU avskaffar 95 procent av våra direkt när avtalet träder i kraft.

Svår balansgång mellan öppenhet och skydd

Steel Industry at Sotralentz in Drulingen © European Union 2013 EP

Först en kommentar av valet. Resultatet i det amerikanska valet innebär att nästa president i USA kommer att vara Donald Trump. Jag instämmer med det ordförande Juncker och Tusk i morse skrev i sitt brev till den tillträdande presidenten, att vi (EU) ska se till att de band som EU och USA har även framöver förblir starka.

Samtidigt forsätter vårt dagliga arbete. Idag lägger kommissionen fram ett förslag till en ny metod för beräkning av anti-dumpningstullar.

EU är en av världens mest öppna ekonomier och våra företag är bland de mest aktiva internationellt. Tack vare öppenheten har Europa kunnat bli en av de rikaste kontinenterna med en utvecklad offentlig sektor och med breda välfärdssystem. Det finns emellertid länder i andra delar av världen som inte alls är lika öppna som vi, vars handelspolitik stundtals inte alls respekterar gällande regler. Deras orättvisa handelspolitik sätter våra producenter och arbetstagare under hård press. Ett exempel på detta är den stora kinesiska överkapaciteten vi just nu ser inom stålindustrin, en sektor som är mycket viktig för Europas ekonomi. Globaliseringen, de globala värdekedjorna och modern teknik innebär i sig utmaningar på grund av internationell konkurrens och nödvändiga omställningar som industrin behöver anpassa sig till, men då måste alla länder följa de globala reglerna. I de fall något land inte respekterar det globala regelsystemet, behöver EU tydliga verktyg för att kunna skydda tillverkare från orättvis konkurrens. Dessa regler lägger vi fram förslag på idag.

Förslaget ska stärka våra regler om användningen av våra verktyg för att skydda handeln, samtidigt som de respekterar och upprätthåller de internationella handelsreglerna. Vi föreslår ett nytt sätt för beräkningen av dumpningsmarginaler som ska hantera marknadssnedvridningar som orsakats av statligt ingripande i andra länder. Det gäller de fall när stater har så pass mycket kontroll att priser och kostnader på de varor som exporteras till EU inte överensstämmer med den egentliga efterfrågan på marknaden. EU:s antidumpningstullar bör alltid motsvara den faktiska dumpning som äger rum, samtidigt som införandet av skyddstullar ligger i linje med internationella regler.  Vårt förslag höjer EUs handels skyddsinstrument till den nivå som delas av våra största handelspartners runt om i världen, inklusive USA.

För att öka insynen i dessa ärenden, kommer kommissionen framöver att offentligt publicera rapporter för att peka på potentiella marknadssnedvridningar. Rapporter som kan hjälpa industrin att underbygga sina anspråk. Dessutom kommer alla intresserade parter, inklusive tillverkare och exportörer utanför EU, få chansen att göra sin röst hörd i processen.

Vad gäller den juridiska kontexten, betraktas idag Kina och ett fåtal andra länder som ”icke-marknadsekonomier” när vi beräknar våra anti-dumpningstullar, men i förslaget stryker vi denna klassificering, vilket inte innebär att Kinas status som ”icke-marknadsekonomi” förändras. Genom att stryka klassificeringen blir vår nya lagstiftning istället mer neutral vilket potentiellt kan leda till att den kan tillämpas av alla Världshandelsorganisationens (WHO) länder. Därmed skapas en ny mer träffsäker metodologi för att bemöta allvarliga snedvridningar i utsatta länder och industrisektorer överlag.

Kommissionen har genomfört ett offentligt samråd i ämnet och fått över 5000 svar. Vi har också gjort en grundlig konsekvensbedömning av förslaget, som har kompletterats med diskussioner med EU-länder, europaparlamentariker, organisationer och andra berörda parter.  Alla synpunkter har varit viktiga för oss i framtagandet av de förändringar som återfinns i dagens förslag.

Jag har träffat många intressenter med väldigt olika åsikter vad gäller EUs handelsskyddsåtgärder sedan jag blev handelskommissionär. Jag har t.ex. fått höra från tillverkare att de är oroliga över att förlora arbetstillfällen om tullarna inte höjs, och parallellt har jag träffat återförsäljare som är bekymrade över ökade kostnader för konsumenter om våra tullavgifter höjs. EUs medlemsstater har dessutom klart skilda uppfattningar om balansen mellan öppenhet och skydd, men det är tydligt att båda perspektiv har starka argument.

Kommissionens nya förslag tar båda sidorna i beaktande: vi ska fortsätta att implementera dagens nivå av anti-dumpningstullar samtidigt som vi introducerar mera flexibilitet för att kunna hantera snedvridningar som tidigare inte har fångats upp. Vårt nya system kommer att införa skydd mot orättvis konkurrens och, på samma gång, hålla handelsflödet öppet inom andra områden, vilket gynnar tillverkare och konsumenter. Genom detta befäster vi vår tro på öppna marknader och upprätthållandet av internationella handelsregler, samtidigt som vi förser europeisk industri med ett tillbörligt skydd mot orättvis konkurrens.

Jag är övertygad om att vårt förslag lyckas balansera europeiska interessen med den öppenhet som krävs i dagens globaliserade värld. Jag tror dessutom att våra kollegor i ministerrådet och Europaparlamentet är lika motiverade att snabbt få den nya lagstiftningen godkänd.

I hemstadens hamn

Gbg hamn med Olle Ludvigsson (S) och Magnus Kårestedt, vd

I fredags hade jag nöjet att hälsa på i min hemstad Göteborg. Jag besökte Göteborgs hamn för att diskutera svensk och europeisk handel, utmaningarna för hamnen och regionen, samt hur EU:s handelspolitik kan utvecklas framöver. I sällskap med europaparlamentariker Olle Ludvigsson och ledningen för hamnen åkte vi båt ut till ytterhamnarna och tog en titt på hamnverksamheten i praktiken.

I dag är 870 000 jobb på den svenska arbetsmarknaden beroende av export utanför EU och hela 90 % av Sveriges utrikeshandel sker med sjöfart. Faktum är att 30 % av denna utrikeshandel går genom Göteborgs hamn, vilket gör den till Skandinaviens största containerhamn med direktlinjer till 140 hamnar världen över, i Nordamerika, Europa, Asien och Afrika. Alltså är det ingen tvekan om att de sammanlagt 20 handelsavtal som EU just nu förhandlar om kommer att ha en direkt positiv inverkan på Göteborg som handelsstad och Sverige i stort, om handelsavtalen kommer på plats.

De politiskt turbulenta tider vi just nu genomlever innebär att mitt ansvar som handelskommissionär växer: vi måste skapa nya ekonomiska möjligheter i Europa genom att få till stånd handelsavtal med andra länder. Samtidigt ser vi många exempel på hur ökande protektionism får stort genomslag i debatten, både på många ställen här i Europa och på andra sidan Atlanten. Det innebär en direkt fara för handelsstäder som Göteborg, som behöver de bästa möjliga förutsättningarna för en stark och hållbar ekonomisk utveckling. Svenska företag måste fortsätta kunna exportera och importera. Detta kan bara ske om vi gemensamt för en ansvarsfull och effektiv frihandelspolitik, något som blev tydligt i mina diskussioner med hamnledningen under mitt besök.

Ett konkret exempel på effekten som EU:s handelsavtal har på tillväxt och jobb är avtalet med Sydkorea, som har legat på plats i fem år. Under den tiden har EU-ländernas export dit ökat med 55 %. Försäljningen av europeiska bilar i Sydkorea har t ex tredubblats och från Göteborgs hamn går idag tät direkttrafik till Sydkoreas största hamn, Busan.

Samtidigt har Göteborg också blivit den nya importhamnen för den japanska biltillverkaren Mazda. Mazdas huvudtillverkning sker främst i Japan och bilarna exporteras sedan till Sverige via Göteborg. Japan importerar även många svenska skogsbruksprodukter, men också stål och andra industrikomponenter. En ny direktlinje mellan Göteborg och Japan har fått stor betydelse eftersom den innebär att svenska exportprodukter inte behöver lastas om på vägen, utan kan färdas direkt med samma fartyg till Japan. Vid ankomst lastas fartyget om med japanska produkter och tar sig sedan direkt tillbaka till Sverige. De pågående EU-förhandlingarna om ett handelsavtal med Japan skulle alltså få stor betydelse för Göteborgs hamn, eftersom handelsutbytet skulle öka ytterligare.

Dessutom hanterar Göteborgs hamn idag mycket export och import gentemot Kanada och USA. Pappersmassa, papper och trävirke är exempel på svenska exportvaror som transporteras mycket över Atlanten. Dock finns det fortfarande handelshinder – USA idag lägger på en 20-procentig tullavgift på nämnda pappersmassa och 28.5 procent på skrivpapper. Sådana avgifter kan helt tas bort om vi lyckas ro i hamn handelsavtalet TTIP tillsammans med USA.

Ett nytt handelsavtal med Södra Afrika

I juni reste jag till Kasane, Botswana för att skriva på ett nytt handelsavtal som träder i kraft idag. Undertecknandet ägde rum mitt i ett enastående naturreservat och i gott sällskap av handelsministrarna från sex länder i södra Afrika – Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibiern, Sydafrika och Swaziland.

De ovannämnda länderna utgör sex utav femton länder i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (nedan kallad SADC) och tillsammans är vi ense om den positiva verkan som det nya EU-SADC ekonomiska partnerskapet, annars känt som EPA, kommer att ha.

Afrika är en växande kontinent med en dynamisk och innovativ privatsektor som det verkligen går bra för, i synnerhet i södra Afrika. EU och SADC måste skapa handelsförhållanden som kan förse södra Afrikas entreprenörer och affärsverksamhet med den bästa möjliga förrutsättningar för positiv utveckling. Detta är det grundläggande syftet med det tillträdande EPA som kommer att styra handelsrelationerna oss emellan.

Jag anser att vi är på god väg mot framgång, av flera skäl. För det första, ger EU nu de flesta länder som undertecknat SADC EPA helt fri tillgång till vår marknad, och för Sydafrika, nästan fritt tillträde. Fördelen med detta är att EU inte längre inför importtullar på exportgods från SADC länder.

För det andra, många utav de varor som afrikanska ekonomier kräver för att lyckas blir nu billigare att köpa. Dessa inkluderar så kallade insatsvaror – sådana som används för att producera slutprodukter, som t.ex. gödningsmedel.

För det tredje, kommer vårt EPA att skydda de industrier i södra Afrika som behöver mer tid för att utvecklas och bli självständiga vid sidan av den globala konkurrensen, som sydafrikanska nötköttsindustrin eller möbelindustrin i Mozambique.

Dessutom, har reglerna som avgör var produkterna kommer ifrån utarbetats på ett flexibelt sätt som kan maximera antalet varor som kommer att gagnas av tullfritt tillträde. Ett praktiskt exempel på detta är att en textilprodukt nu kan få tullfritt tillträde på den europeiska marknaden så länge ett steg i produktionsprocessen (t.ex. vävning eller stickning) har ägt rum i ett SADC land.

Slutligen, är avtalet av en helt ny art i och med att det är det första handelsavtalet som direkt stöder den ekonomiska integrationen av ett specifikt område. I Europa har vi upplevt sedan många år at regional integration av marknader är en utav de mest kraftfulla drivarna av välstånd, stabilitet och tillväxt som någonsin skapats. Därmed har vi tillsammans lyckats forma detta ekonomiska partnerskap på ett sätt som gynnar ännu närmre förbindelser mellan de sex undertecknade SADC länderna.

Genom att inkludera fördelaktiga villkor på det här viset har vi skapat ett EPA som är gediget fokuserat på utveckling.
Självklart kommer avtalet också att gynna europeiska företag, som gradvis får nya tillträdanden på södra Afrikas marknader. Sydafrika kommer också att skydda mer än 250 produkter med så kallad geografisk beteckning från EU – d.v.s. namn på traditionella varor och drycker som är anknutna till särskilda städer eller områden. Detta möjliggör det för konsumenter i Afrika att kunna ta informationsbaserade beslut vad gäller varor av hög kvalité. Vi kommer också att skydda deras geografiskt betecknade varor här i Europa, vilket är en riktigt innovativ egenskap i vårt avtal.

Framför allt, är jag nöjd med att det här avtalet överensstämmer med EUs Trade for All strategi som jag offentliggjorde för ett år sedan. Handel kan inte ses i en klass för sig, utan måste alltid ta hänsyn till demokratiska värden, rättspraxis och hållbar utveckling.

Nu måste vi se till att vi noggrant verkställer avtalet för att det ska kunna fungera effektivt i praktiken och jag kommer att samarbeta med näringslivsassociationer, fackföreningar, konsumentgrupper, miljöorganisationer, NGOs och andra samhällsorganisationer för att få det gjort. Endast på detta sätt kommer vi att kunna få ut mest av avtalet och få det att fungera som planerat.

Ett faktablad om vårt SADC avtal hittas här.

Tillståndet i EU – kommentar till Junckers tal

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker Foto: EU-kommissionen

Det finns ingen enkel lösning på de multipla kriser som världen står inför, eller den existentiella kris som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker talade om i sitt årliga linjetal om tillståndet i unionen. Men att mer samarbete på vår kontinent behövs akut, tycker jag är uppenbart. Vi blir starkare tillsammans och har större chans om vi gemensamt bemöter klimatförändringar, arbetslöshet och terrorism. Läget i EU är allvarligt, men just därför behöver vi ett fungerande EU. Vi behöver samarbetsvilja, inte nationalism och populism. Vi behöver kompromissvilja, inte egoism. Vi behöver mer samarbete för att gå framåt, inte mindre.

Det var ett långt tal, och det spände över många områden och är svårt att sammanfatta. Du kan se hela här (länk). Den europeiska medborgaren stod i centrum av talet och hur EU kan bidra positivt i våra liv. Jag är glad över att han valde att särskilt nämna sitt stöd för frihandelsavtalet med Kanada, som vi hoppas kan få träda i kraft provisoriskt redan från årsskiftet. Det är det bästa och mest progressiva avtal som vi någonsin förhandlat.

Jean-Claude Juncker påminde också om varför europeiska länder på 50-talet bestämde sig för att samarbete, och jag tror att det är viktigt att påminna oss själva om varför EU finns. Det är lätt att ta fred och fördelarna för givna. Han talade om vikten av att försvara den fria rörligheten och om de europeiska värderingarna. En av dem är fortfarande att solidariskt ta emot migranter, och det håller jag verkligen med om, men solidaritet med utsatta människor går inte att tvinga fram. För att behålla den inre rörligheten och säkerheten i unionen måste vi ha fungerande yttre gränskontroller. Det samarbetet fortsätter vi att förbättra. (länk) Jag vill i det sammanhanget passa på att lyfta det värdefulla arbete som vidareutvecklingen av Radicalisation Awarness Network som jag tog initiativ till under förra mandatperioden – RAN Center of Excellence gör (länk). RAN är en ytterst viktig plattform och kommer fortsätta ha en betydelsefull roll i det förebyggande arbetet mot radikalisering som behöver intensifieras lokalt i hela unionen de kommande åren.

Genom EU har vi en stark röst i den globala klimatdebatten, och lagstiftning som leder till innovationer och grön tillväxt. Idag har fyra miljoner européer jobb som är direkt kopplade till miljövänliga varu­ och tjänstesektorer och sektorn har fortsatt att växa snabbt även under den ekonomiska krisen. Här har EU en väldigt viktig roll. EU behöver fortsatt en ambitiös klimat- och miljöpolitik för att driva på omställningen mot ett grönare samhälle och fler gröna jobb. EU:s investeringsplan blir ett verktyg att stötta och skynda på omställningen.

I ett uppdaterat EU är den digitala ekonomin också central. Kommissionen presenterade idag förslag på en genomgående förändring av EU:s telekomlagstiftning, med nya initiativ för att möta allmänhetens ökade behov av uppkoppling och för att öka Europas konkurrenskraft (länk). Utan försklassiga kommunikationsnät får vi ingen digital inre marknad.

Jag ser fram emot att besöka den svenska riksdagen på onsdag nästa vecka för att diskutera tillståndet i unionen med riksdagsledamötena. EU-dimensionen i politiken behöver bli mer närvarande i den svenska debatten.

Skärpning, Polen

Photo: EsB European Commission

Den politiska situationen i Polen har inte blivit bättre under den dialog mellan regeringen och kommissionen som pågått sedan i början på året. Vi, och många andra, har utryckt stor oro över den medvetna försvagningen av författningsdomstolen

Det polska parlamentet antog en ny lag om författningsdomstolen förra veckan, men det är inte tillräckligt. Författningsdomstolen hindras fortfarande från att fullt ut säkerställa en effektiv översyn av författningen. Idag antog vi därför en rekommendation med åtgärder för att säkra rättsstatsprincipen.

Rättsstatsprincipen är en av de grundläggande principer som EU vilar på och som vi värnar. Vår uppgift är att se till att den respekteras av alla medlemsstater i vår union. Först 2014, efter många års förankrande och hårt arbete där jag var mycket aktiv,  fick kommissionen ett verktyg för att se till att demokratin respekteras av alla, den så kallade ”rättsstatsmekanismen”. EU kan inte med trovärdighet uppmana andra länder att följa internationella konventioner om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat om vi inte själva städar framför egen dörr.

Kommissionen beslutade idag att rekommendera Polen att, inom tre månader, respektera domstolens domar från den 3 och 9 december 2015, vilka krävde att de tre domare som lagligen nominerades hösten 2015 av den förra regeringen ska återanställas. Dessutom måste man se till att författningsdomstolens domar automatiskt offentliggörs och att Venedigkommissionens yttrande respekteras och ser till att domstolen kan verka självständigt utan att bli underminerade av ytterligare lagändringar.

EU är intresserad av en konstruktiv dialog med Polen, men uteblir åtgärder för att återupprätta rättsstatsprincipen kan det så kallade ”artikel 7”-förfarandet inledas, vilket innebär att Polen kan förlora rösträtten i ministerrådet och slutligen uteslutas. Det är dock beslut som medlemsländerna fattar. EU ska och måste vara en garant för att de grundläggande värderingarna respekteras. Det är ett av skälen till att EU skapades.

Nationella klimatmål

Photo: EbS

Ett globalt klimatavtal antogs i december förra året i Paris, där alla länder kom överens om att vidta åtgärder mot klimatförändringarna. Avtalet blev ambitiöst tack vare att EU drev på. Parisavtalet är en historiskt viktig milstolpe som syftar till att fortsätta ansträngningarna för att begränsa den globala temperaturen stiger till 1,5 °C. Idag tog vi i kommissionen nästa steg med det så kallade ”Effort sharing decision” (”fördelning av insatser” på svenska) för att ta itu med de sektorer som inte omfattas av utsläppsrättighetssystemet. Beslutet fastställer årliga utsläppsmål för varje medlemsstat som ska nås genom effektiva klimatåtgärder inom transport, byggnader, jord- och skogsbruk, industri och avfall. Sveriges nationella mål är satt till det ambitiösaste 40% minskning. Andra länder har inte samma kapacitet som Sverige och har lägre mål men genomsnittet blir 30%. EU-kommissionen har en stark politisk vilja att omsätta Parisavtalet i dynamisk och meningsfull åtgärder hemma.

Särskilt viktigt för handelspolitiken är att transporter blir klimatvänligare. Fordonsindustrin måste fortsätta att modernisera och utveckla ännu bättre fordon som påverkar klimatet och luftkvaliten allt mindre, därför behövs det tydliga lagar som ger industrin (transportsektorn, men också bättre drivmedel) en anledning att investera i utveckling. Vi behöver också fortsätta investera i infrastruktur för elbilar. Vägtransporterna står för 70 % av utsläppen i transportsektorn, men även havstransporten är viktig att göra mer klimatvänlig. Här driver EU på för ett globalt avtal inom IMO (International Maritime Organisation). EU har redan antagit regler för de fartyg som använder EU-hamnar att övervaka och rapportera in sina utsläppsnivåer. Omkring 90 % av världshandeln sker med den internationella sjöfartsnäringen, så ett globalt avtal är avgörande för att göra handeln grön.

Vi är också snart redo att sluta ett handelsavtal med 16 andra länder om grön teknik. Avtalet skulle ta bort tullar helt från miljöteknik som t.ex. vindkraftverk, solpaneler och annan teknik för förnybarenergi och energieffektivisering så tekniken blir billigare att köpa.