I morgon bär det av till Bryssel igen för möte med allmänna rådet. Förutom att översiktligt diskutera agendan till toppmötet i december, kommer jag att leda två sakdebatter. Den ena handlar om EU:s hållbarhetsstrategi och den andra om Lissabonstrategins framtid.
Hållbarhetsstrategin tillkom under det förra svenska ordförandeskapet och under hösten 2009 är det dags att göra en ordentlig översyn. Vi har haft en arbetsgrupp som jobbat med detta, men det är viktigt att också ha en rejäl politisk debatt om framtida prioriteringar och hur vi kan bli bättre på att mäta och följa upp olika hållbarhetsmått.
Lissabonstrategin närmar ju sig sitt slut och framtiden har diskuterats i flera olika rådskonstellationer och konferenser under det svenska ordförandeskapet. Kommissionen har tagit fram ett diskussionspapper, Europa 2020, som uppriktigt sagt är ganska tunnt. Jag hoppas att vi kan få en substantiell diskussion i morgon bland EU-ministrarna så att vi kan få lite input till de slutsatser vi skall ta på decembertoppmötet och som är tänkt som vägledning till det spanska ordförandeskapet som skall knyta ihop säcken och anta en ny strategi i vår.
På torsdag hålls också ett särskilt toppmöte då Fredrik Reinfeldt har bjudit in sina statsministerkollegor till en middag i Bryssel. Då ska de fatta beslut om en pemanent ordförande i rådet, en utrikespolitisk hög representant och en ny generalsekreterare i rådet. Det surrar förstås av rykten om namn, men vad jag fösrtår är man långt ifrån eniga än. Telefonerna går varma i Europa och Fredrik behöver nog veckan på sig för att kunna lägga fram ett förslag.
Mycket har sagts om järnridåns fall och den förändringens vind som blåste genom Europa 1989, men få kan göra det med sådan auktoritet som tjecken Václav Havel. Havel var en av de ledande dissidenterna och medborgarrättskämparna i den sovjetiska maktsfären, och ledde det fria Tjeckoslovakien och senare Tjeckien som president. Ett Tjeckien som på 20 år, liksom stora delar av övriga Central- och Östeuropa, gått från kommunistiskt förtryck till frihet, demokrati och medlemskap i EU.
För att förbereda en kommande strategi har det svenska ordförandeskapet bl.a arrangerat två konferenser. För en knapp månad sedan talade vi om jämställdhetens betydelse för tillväxten. Under två dagar i Göteborg talar vi nu om betydelsen av att den lokala och regionala nivån känner ett starkt ägarskap för EU:s tillväxtstrategi. Det är kommunalpolitiker som känner de lokala entreprenörerna och företagarna, som ansvarar för skolor och barnomsorg och som är stora arbetsgivare. Regionala företrädare vet vilka styrkor och svagheter som finns inom regionen. Vi kan besluta om mycket i Bryssel,men om den lokala nivån inte känner ett ägande och delaktighet i de olika mål och processer som ryms inom Lissabonstrategin, kommer besluten inte att genomföras. Därför är det väldigt roligt att samla representanter från lokal, regional och nationell nivå från 26 länder i Göteborg och diskutera detta.
Senaste kommentarer