En månad på jobbet….

Idag är det den 9 mars och det är exakt en månad sedan Europaparlamentet röstade för den nya kommissionen. Det har varit en oerhört spännande och intensiv månad. Vi är nu tillbaka i Strasbourg. hela kommissionen träffas här under sessionerna för veckomöte på tisdagen. Jag kommer visst aldrig ifrån pendlandet till denna stad…..

Kommissionen diskuterade – som vanligt – Grekland och antog också en rapport från min danska kollega Connie Hedegaard (klimatkommissionär) om vägen efter Köpenhamn. Det handlar om en översikt över vart vi står och hur vi kan komma framåt i förhandlingarna i Cancun senare i år och sedan nästa år i Sydafrika på nästa internationella klimatmöte. Målet är att till Sydafrika kunna fatta en internationell bindande överenskommelse. Rapporten skall diskuteras på miljörådet nästa vecka.

I morse deltog i en debatt i kammaren om uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i EU (företrädelsevis studenter och forskare). Kommissionen har lagt ett förslag om hur vi kan underlätta den interna rörligheten för dem.

Resten av dagen har bestått av möten om bl.a visumliberalisering i Balkan och frågan om hur flyktingbarn behandlas med Europarådets MR-kommisionär Tomas Hammarberg. Ikväll äter jag middag med ledningen för LIBE-utskottet, ”mitt” utskott för att diskutera aktuella frågor.

Internationella kvinnodagen

Igår firade vi internationella kvinnodagen. Den behövs för att påminna om att det fortfarande finns mycket kvar att göra innan män och kvinnor respekteras på lika villkor. Vi vet att kvinnors politiska deltagande och möjlighet att fortsätta vara med och fatta gemensamma beslut fortsätter att vara begränsade. Vi vet att kvinnor fortsätter att diskrimineras i lagar och regler i många delar av världen. Vi vet att kvinnor tjänar mindre, äger mindre och har lägre utbildning än män.

Jag var i Stockholm hela dagen med ett intensivt program som inleddes med en träff med chefen för Rikskriminalpolisen Therese Mattsson. Hon berättade om hur polisen jobbar med gränsöverskridande brottslighet och om samarbetet med Europol och Frontex.

Dagen fortsatte med ett offentligt möte på ett café på temat EU och kampen mot trafficking. Det var kommissionens Sverigekontor som bjöd in och det var verkligen smockfullt, och jag fick en rad intressanta frågor och synpunkter. Många i publiken hade egna erfarenheter av att jobba med trafficking själva och hade värdefulla kommentarer. Inom kort kommer jag att lägga fram ett förslag om hur EU kan skärpa kampen mot människohandel. Det är ett fasansfullt brott som å det grövsta kränker mänsklig värdighet. En förkrossande stor andel av traffickingoffren är kvinnor och barn som säljs för sexuella ändamål.

Jag hann även med en tv inspelning hos Lars Adaktusson i hans nya serie Angeläget med Adaktusson och avslutade kvällen med att tala på ett arrangemang ordnat av 1,6 miljonersklubben med Alexandra Charles som värd. Vi var nästan 900 personer på Oscarsteatern som lyssnade på oerhört intressanta föredrag om kvinnors hälsa.

Gäst hos verkligenheten

Jag har ägnat några dagar åt att fördjupa mina kunskaper om den gränsöverskridande brottsligheten. I torsdag var jag hela dagen i Haag på Europol och talade med de som jobbar där. Där jobbar analytiker och poliser från hela EU, varje land har sina sambandsmän på plats och de försöker kartlägga brottslighet och bistå de nationella polismyndigheterna. Väldigt mycket av den så kallade vardagsbrottsligheten i våra städer är ju den yttersta länken i en kedja av mer gränsöverskridande organiserad verksamhet.

Det var oerhört spännande – men skrämmande – att höra hur de jobbar med att spåra och spränga ligor som sysslar med människohandel, pengaförfalskning, narkotikasmuggling, vapenhandel mm mm.

I fredags var jag runt i Göteborg och träffade länspolismästaren i Västra Götaland Ingemar Johansson, besökte internationella åklagarkammaren och tullen. Att höra deras berättelser från fältet och hur de samarbetar med andra europeiska länder var mycket lärorikt. På måndag träffar jag chefen för rikspolisstyrelsen, Therese Mattsson. Det är min avsikt att besöka ”mina verksamheter” i alla medlemsländer, och det känns naturligt att börja med Sverige.

På måndag firar jag internatioenlla kvinnodagen med lite olika aktiviteter i Stockholm – bland annat ett öppet möte om EU:s arbete mot trafficking och sedan på ett seminarium som 1,6 miljoners klubben arrangerar.

Vad kommissionen kan och inte kan om datalagringsdirektivet

I Tyskland fortsätter diskussionerna om gårdagens dom från författningsdomstolen angående datalagringsdirektivet. Även i Sverige och i andra länder diskuteras frågan förstås. Jag återupprepar att det är inte direktivet i sig som förklarades strida mot grundlagen, inte heller det faktum att man lagrar teledata, utan det sätt som Tyskland har valt att implementera direktivet. Nu måste tyskarna snarast ändra på lagen.

Man kan ha olika uppfattningar om datalagringsdirektivet, som innebär att telebolag lagrar uppgifter om telefoni och email i sex månader. Lagförande myndigheter kan begära ut dessa data för att undersöka, spåra och lagföra allvarliga brott, dvs brott med minst fem års fängelsestraff. Det är inte själva innehållet i kommunikationen som lagras utan avsändare och mottagare samt tiden för samtalet/emailen.

Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott. Det handlar ju också om grova brott, såsom våldtäkt, mord, viss organiserad brottslighet mm. Det jag kritiserat har varit omfattningen av direktivet.

Direktivet har antagits av samtliga medlemsländers regeringar och därmed åtar varje land sig att implementera lagen. De flesta har gjort så men inte alla, däribland Sverige. Domen i Tyskland ändrar inte på detta faktum att alla är skyldiga att införa den lag de själva beslutat om.

Jag har för avsikt att göra en översyn av lagen – dess effektivitet, proportionalitet, dataskydd, kostnad mm. Detta planerar jag att genomföra i slutet på året. Om kommissionen skulle föreslå att lagen upphävs eller ändras så måste ett sådant förslag antas av medlemsländena och Europaparlamentet. Och då ska man komma ihåg att de flesta av medlemsländerna är postiva till den och menar att den är ett användbart verktyg i kampen mot organiserad brottslighet. Att omedlbart upphäva eller ändra direktivet från kommissionens sida, som flera föreslagit mig, är inte görligt. Den makten har inte kommissionen.

EU2020

Idag har kommissionen på sitt kollegiemöte antagit EU2020-strategin. Det är en uppföljning av EU:s jobb och tillväxtstrategi, den sk Lissabonstrategin, men också ett sätt att skapa europeisk tillväxt och konkurrenskraft. Förslaget präglas förstås av den ekonomiska krisen som slagit mycket hårt mot Europa, med kraftigt sjunkande tillväxt och ökad arbetslöshet, inte minst för ungdomar. För att ta oss ur krisen måste EU-länderna använda sina styrkor, genomföra reformer och utveckla den inre marknaden.

Kommissionen föreslår att under rubrikerna smart tillväxt, hållbar tillväxt och inkluderande tillväxt satsa på sju så kallade ”flagship projects” eller priorieringar med konkreta mål. Dessa prioriteringar kretsar kring innovation, digitalisering, ungt entreprenörskap, resurseffektivitet, en ny näringspolitik, kampen mot fattigdomen och det livslånga lärandet. Tanken är att hela strategin skall förses med konkreta mätbara mål som regelbundet skall utvärderas. Kommissionen övervakar genomförandet men ansvaret ligger hos medlemsstaterna och de bör också, såsom Sverige varit duktig på att göra, involvera regioner och kommuner samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

Själva stategin är ett dokument som inte kommer spela någon som helst roll om inte medlemsländerna politiskt bestämmer sig för att genomföra den. Det var det stora problemet med Lissabonstrategin – den innehöll massor med ambitiösa och kloka mål men många medlemsländer genomförde dem aldrig. Men efter den ekonomiska krisen finns ett krismedvetande och en insikt om EU-länderna måste genomföra en hel del gemensamma reformer om vi ska få Europa på fötter igen.

EU2020 kommer att diskuteras på Europeiska Rådets toppmöte senare i mars och också debatteras i Europaparlamentet. I juni är det tänkt att alla ska enas om såväl strategin som de konkreta nationella målen.

Jag ska diskutera strategin hos SKL ikväll med en stor delegation på besök i Bryssel.

Datalagringsdirektivet i tysk domstol

Datalagringsdirektivet är ett förslag som handlar om att polismyndigheter får lagra teledata (telefonsamtal och email) i syfte att bekämpa terrorism och grov brottslighet. Det handlar inte om innehållet i samtalen, bara sändare och mottagare samt tid och plats. De flesta medlemstater har implementerat direktivet, men ännu inte Sverige och ytterligare tre länder.

Nyss kom ett uttalande från tyska författningsdomstolen om direktivet. Det slår fast att direktivet inte strider mot den tyska författningen och att lagra data inte heller gör det, MEN att det sätt som tyska myndigheter valt att implementera direktivet inte är förenligt med den tyska grundlagen. Vi håller nu på att analysera effekterna av denna dom.

Alla medlemsländer har fattat beslut om detta direktiv (som ursprungligen var ett förslag från den brittiske inrikesministern och dåvarande justitieminister Thomas Bodström). Det är något EU:s medlemstater enats om, och då måste det implementeras. Det gäller även Sverige. Jag har aldrig dolt att jag inte är överförtjust i förslaget, och jag har fortfarande för avsikt att göra en större översyn till slutet av året.

Hårt arbete väntar Grekland

Den stora snackisen i Bryssel är förstås Grekland. Det är ingen hemlighet att alla är djupt bekymrade över landets ekonomi och hur krisen kan tänkas påverka resten av EU. EU:s finanskommissionär Olli Rehn var i Aten igår och levererade tuffa budskap: EU står bakom Grekland men landet måste göra rejäla och kraftfulla åtgärder för att minska budgetunderskottet. Det som gjorts hittills är långt ifrån tillräckligt.

Ett annat land det talas mycket om är Ukraina. Den nyvalde presidenten Yanukovich var igår i Bryssel för att diskutera samarbete med EU. Han träfade Barroso, men också Catherine Ashton och utvidgningskommissionär Stefan Füle. Även om inte medlemskap nämndes explicit står det klart att han vill att Ukraina ska närma sig EU. Frågor som diskuterades var bl.a visumlättnader som på sikt skulle kunna införas enligt de villkor som EU ställer på grannländerna, liksom frihandelsavtal. Det är bra om Ukraina väljer den europeiska vägen. Det bör vi uppmuntra till varje pris.

Första rådsmötet som kommissionär

Igår var jag på mitt första rådsmöte som kommissionär. Det var i samma mötesrum som jag varit i så många gånger tidigare, fast denna gång fick jag sitta på kommissionsplatsen. Nya ministrar var det också: inrikes- och justitieministrar. Några bekanta men de flesta nya för mig. Rådsmötet pågår i två dagar, men mina frågor var idag och de mer rättsliga tar min kollega Viviane Reding hand om i morgon.

Det var många frågor på dagordningen och kommissionen förväntas yttra sig om alla punkter. Vi talade om Swift och hur vi ska gå vidare, om visumkonflikten mellan Schweiz och Libyen som nu har drabbat hela EU och jag redogjorde för de initiativ och förslag som jag kommer att lägga fram under den närmaste tiden.

På franskt initiativ höll vi en lång diskussion om migrationsströmmarna i Medelhavet. Jag presenterade mitt förslag om Frontex samtidigt som jag signalerade kommande initiativ för att öka den legala invandringen och arbeta för en gemensam och human asylpolitik. Det kändes inte riktigt som om det är medlemsstaternas främsta prioritet, så det kommer bli en tuff kamp.

Idag är jag i Brygge, där kommissionen har två studiedagar för att diskutera vårt kommande arbetsprogram och EU 2020-strategin, uppföljningen av Lissabonstrategin.

Förslag om Frontex

Idag har jag lagt fram mitt första förslag i kommissionen. Det handlar om EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Frontex har funnits sedan 2004 och fungerar som samordningsorgan för medlemsstaternas aktiviteter rörande externa gränskontroller – om de så önskar. Frontex fungerar inte helt tillfredsställande eftersom medlemsländerna ofta lovar att ställa upp med utrustning och personal men sedan inte gör det, något som försvårar planering.

I mitt förslag föreslår jag att medlemsländerna skall vara tvungna att tillhandahålla utrustning och personal till Frontex genom att ett år i förväg lämna obligatoriska garantier, samt att byrån ska kunna leasa utrustning för att bli mer självständig. Frontex samordningsroll stärks och de får ökad kompetens för riskanalys. Byrån kan tillhandahålla personal, så kallade liaison officers i tredje land för att bistå där.

Dessutom förstärker vi kraftigt MR-dimensionen i Frontex arbete. All personal ska vara utbildad i grundläggande mänskliga rättigheter och känna till vilka internationella konventioner som är tillämpliga för flyktingar, dvs Genèvekonventionen och principen om non-refoulement. En obligatoisk uppförandekod skall införas och vid återsändandeoperationer skall alltid en oberoende observatör finnas med, tex någon från Röda Korset, för att bevaka att allt sker korrekt.

Om brott mot grundläggande rättigheter sker av något medlemsland kan finansiellt stöd dras in.

Det är ytterst medlemsstaterna som är ansvariga för alla gränskontrollaktiviteter på sina respektive territorium. Men vi har ett stort problem med människosmuggling i Europa. Hoppfulla människor som betalar oerhörda summor till smugglare för att under fasansfulla villkor ta sig till Europa, om de ens kommer fram. Minst 2000 människor drunknar varje år i Medelhavet. Det är viktigt att alla medlemsländer solidariskt stöttar varandra – och detta gäller inte bara i Medelhavet, även vid de östra gränserna smugglas stora mängder människor varje dag.

Tyvärr kan ju inte alla dessa människor få stanna i EU. Därför är det viktigt att samarbeta med de länder flyktingarna kommer ifrån för att långsiktigt förbättra villkoren genom politiskt samarbete, bistånd, handel, demokratistöd. Vi måste också gära det lättare att komma lagligt till Europa genom en organiserad arbetskraftsinvandring.

Jag vill att EU ska ta ett helhetsgrepp på migrationsfrågan. Vi måste kunna erbjuda skydd till dem som mest behöver det, vi måste utöka möjligheterna för legal invandring och vi måste arbeta mot irreguljär invandring. Jag kommer under våren att lägga fram förslag på alla dessa områden.

Grönt ljus för Island

Utvidgningskommissionär Stefan Füles förslag om att anta den så kallade avin om Island antogs precis på kommissionens möte. Därmed ger vi grönt ljus för förhandlingstart. Avin identifierar de svårigheter som kan uppstå i förhandlingarna (särskilt inom fiske och jordbruk) och nu är det upp till medlemsländerna att besluta om och när förhandlingarna kan börja. Jag hoppas att de kan göra det snart, tex bör beslut kunna fattas på utrikesministrarnas möte i mars.

Det är förstås upp till islänningarna själva att avgöra hur snabbt de kan gå fram, som en jämförelse kan nämnas att det tog ungefär 14 månader för Sverige, Finland och Österrike att förhandla. Frågan om Icecsave är fortfarande ett öppet sår, men nya ansträngningar görs att omförhandla avtalet denna vecka. Det har inte med medlemsförhandlingarna att göra men påverkar attityden till EU bland islänningarna. Det kan bli en folkomröstning om detta i början på mars.

Island hör självfallet hemma i den europeiska familjen så jag hoppas på en snabb förhandlingsstart.

På klassresa till Madrid

Idag har hela kommissionen, alla 27, varit i Madrid för att träffa det spanska ordförandeskapet. Det är något varje ordförandeskaps regering gör med kommissionen och jag minns en vacker sommardag den 1 juli då vi från den svenska regeringen tog emot den förra kommissionen. Vi hade intressanta överläggningar och sedan deltog alla i invigningen på Skansen. Det spanska ordförandeskapet har nu pågått en tid men eftersom kommisisonens godkännande drog ut på tiden fanns det inte möjlighet att träffas förrän idag.

Det var givande diskussioner, varje kommissionär träffade ”sina ministrar”, i mitt fall justitieministern och inrikesministern. Vi talade om Stockholmsprogrammet och den handlingsplan som kommisionen ska lägga fram senare i vår. Jag berättade även om de förslag som kommer under våren rörande legal migration och bättre mottagandevillkor för asylsökande samt direktivet om trafficking. Därefter hade vi en diskussion med hela den spanska regeringen. Regnet öste ner i Madrid, precis som i Bryssel där vi nyss landade. Den spanska regeringen har ett ambitiöst program samtidigt som den har stora ekonomiska inrikespolitiska problem.

Imorgon kommer jag att lägga fram mitt första förslag till kommissionskollegiet, en förändring av Frontex, EU:s gränskontrollmyndighet.

Besök i Warzawa

Det blev till Polen som mitt första besök gick som ny kommissionär. Polen är ett viktigt samarbetsland och det är också ett viktigt migrationsland. Det har ett ambitiöst arbetskraftinvandringsprogram med sina östra grannländer, främst med Ukraina. Däremot verkar de ganska handfallna inför tanken på att ta emot asylsökande från andra kontinenter i framtiden. Jag träffade inrikesminister Miller och vi diskuterade framtida samarbetsområden och den polska synen på migration och polissamarbete. Polen har stort problem med narkotikaligor och vill se ett förstärkt europeiskt samarbete på detta område. Det är min avsikt att lägga fram förslag i denna riktning snart.

Träffade även representanter från parlamentet och senaten, de hade just denna dag en stor debatt i Sejmen om hur Lissabonfördraget skulle implementeras så det blev en intressant diskussion.

I Warzawa ligger också Frontex, EU:s gränskontrollmyndighet. Jag var där på ett studiebesök och fick en intressant bild över hur de arbetar och vilka svårigheter som finns. Ilka Laitinen, Frontex chef, berättade bl.a att migrationsströmmarna via Medelhavet minskar kraftigt och att ökningen istället sker via landvägen, vid Ungern/Balkan.

På onsdag ska jag lägga fram mitt första förslag för kommisisonssbeslut, nämligen hur vi skall kunna stärka Frontex arbete.

Idag inleddes dagen med möte med den ryske inrikesministern Alexander Konovalov. Vi talade om hur vi kan samarbeta inom våra ansvarområden, främst visumfrågor och kampen mot den organiserade brottsligheten, inte minst männsikohandel där Ryssland är ett viktigt sändar- och transitland. I maj hålls ett toppmöte om dessa frågor i Ryssland och då reser jag till Kazan för fortsatta diskussioner.

Första kommissionsmötet

Sakta med säkert försöker jag komma in i rutinerna här i kommissionen. Det liknar mycket arbetet i regeringskansliet. Veckoberedningar med tjänstemännen, förberedelser med de egna medarbetarna, besök i parlamentet för debatter och frågestunder, en oändlig lista med folk att träffa, telefonsamtal att ringa, konflikter att lösa, journalister att tala med. Idag hade vi första kollegiemötet som hålls varje onsdag kl. 9.00.

Idag dominerades diskussionen av Grekland och den mycket allvarliga ekonomiska kris som landet genomgår. Det kommer att krävas resolut ledarskap och stora tuffa freformer av den grekiska regeringen för att komma till rätta med budgetunderskottet. Barroso och Olli Rehn redogjorde för diskussionerna på Europeiska rådet förra veckan och Ecofin igår.

Det vore tråkigt om Greklands problem påverkar eurodebatten i Sverige. Det är ju inte eurons fel att det går dåligt för Grekland utan felet är att Grekland (och andra länder) inte följer spelreglerna. Men Greklands problem är hela Europas problem och därför är det viktigt att hela EU står bakom det arbete som måste göras. Nästa vecka åker en delegation med experter från EU, ECB och IMF till Athen för att bistå med råd och tala med den grekiska regeringen. Den kommer att få räkna med tuff övervakning.

En positiv nyhet är att Island strax är redo att börja förhandla om medlemskap. Kommissionen kommer att lämna sin s.k avis nästa vecka och förhandlingar kan därefer inledas.

Ett av mina första beslut blir att lägga fram ett förslag om att reformera EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Inför det förslaget åker jag till Frontex huvudkontor i Warzawa imorgon.

Visumbråk med Libyen

Det snöar i Bryssel och hela Belgien är i chock efter en fruktansvard tågolycka igår med minst 20 döda och många skadade. Tänker naturligtvis på alla anhöriga.

Jag har nu installerat mig i mitt arbetsrum i Bryssel och börjar sakta sätta mig in i arbetet. Igår traffade jag Sveriges nya EU-minister, Birgitta Ohlsson som var i Bryssel for att träffa lite folk. Vi pratade om bl.a Östersjostrategin som är ett av hennes viktigaste områden. Det var en stor framgång for det svenska ordförandeskapet att den kom på plats men nu gäller det att inte släppa taget och arbeta for att strategin nu blir konkret och implementeras. Birgitta verkar med full kraft kasta sig over sitt nya jobb och det är bra. Det ar viktigt att det engagemang som EU-frågorna väckte hos regering och allmänhet under ordförandeskapet inte försvinner. Det var ju Göran Perssons misstag att han slutade tala EU efter ordförandeskapet 2001.

Träffade ocksa Torbjörn Jagland igår, Europarådets generalsekreterare. Vi hade mycket samarbete under det svenska ordförandeskapet och kommer naturligtvis behöva arbeta nära varandra nu också. Alla mina ansvarsområden har ju en stark MR-dimension och Europarådet har oerhört mycket kunskap, erfarenhet och kontakter på det omradet.

Igar utbröt en tvist mellan Libyen och EU då Libyen ensidigt beslöt att suspendera alla visum till medborgare i Schengenländerna, även de som redan utfärdats. Detta är olyckligt och jag kommer under dagen att diskutera hur vi från kommissionen ska reagera pa detta. Bakgrunden ar att Schweiz, som ocksa är med i Schengen, arrresterade Khadaffis son.

Mandela fri i 20 år

Idag är det 30 år sedan Nelson Mandela släpptes ut ur sin långa fångenskap. Detta högtidlighölls i Europaparlamentet och firas runt om i världen. Nelson Mandela har för mig varit en storartad förebild, som människa och politiker. Jag hörde honom tala på Gaborones fotbollsstadion i Botswana i ett av hand första officiella framträdanden i maj 1990. Hela stadion kokade och det kändes verkligen att jag var med om ett historiskt ögonblick.