Dan före dan…

I Strasbourg – igen – inför debatt och omröstning imorgon om den nya kommissionen. Allt talar för ett ja men några ledamöter kommer säkert att passa på att visa sitt missnöje mot allehanda ting. Det ska hur som helst bli skönt att äntligen komma på plats och börja jobba ordentligt.

Det är mycket som väntar på att sättas igång – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, förändringar av Frontex, ensamkommande flyktingbarn, förslag om att bekämpa trafficking mm. Tjänstemännen står och stampar, och det gör vi nog alla.

Lyckades hitta en bostad för mig och familjen i Bryssel efter intensivt letande i helgen. Känns skönt att det är klart i alla fall och att vi alla kan flytta in under våren.

Parlamentets utvärderingar

Cecilia Wikström skrev häromdagen på DN Debatt om Europaparlamentets utfrågningar av den nya kommissionen, och föreslog att ett liknande system borde införas i Sverige. Utan att lägga mig i den diskussionen, tycker jag att det är en bra princip att vi kommissionärer granskas och frågas ut av parlamentet. Vi tvingas redogöra för våra värderingar, våra tidigare ställningstagande och för vad vi vill göra. Det är bra för öppenheten inom EU.

Resultatet av utfrågningarna, de utvärderingar parlamentets utskott sammanställer om oss, finns nu på nätet. För den intresserade européen rekommenderar jag en titt.

Godkänt i Europaparlamentet

Igår framträdde den nya bulgariska kommissionskandidaten inför utvecklingsutskottet i Europaparlamentet. Kristalina Georgieva gjorde mycket bra ifrån sig och fick klart godkänt av ledamöterna. Därmed avverkades det sista hindret för att kunna godkänna hela kommissionen.

Omröstningen sker på tisdag efter lunch. Dagen inleds med att Barroso presenterar sin kommission och redogör för hur han ser på samarbetet mellan institutionerna. Därefter sammanträder de politiska grupperna, sedan blir det offentlig debatt då alla gruppordföranden yttrar sig. Slutligen blir det omröstning. Även om det mesta talar för att det blir en stor majoritet som röstar för kommissionen, så blir det säkert en och en annan nej-röst av olika skäl.

Kristalina angav att Haiti kommer att bli en viktig prioritet för henne och att hon i övrigt, i enlighet med fördraget, avser att stärka EU:s krishanteringsförmåga vid katastrofer runt om i världen. Där ser jag fram emot att jobba nära henne, eftersom jag inom mitt område har ansvar för intern krishantering inom EU och hur den skall utvcklas. Det ska bli spännande. EU behöver verkligen utveckla sin förmåga att snabbt agera i alla stadier av en kris – innan, under och efter.

Familjen åker återigen till Bryssel nu i helgen för att fortsätta att leta boende.

Lycka till Birgitta

Igår blev det klart att Birgitta Ohlsson efterträder mig som EU-minister. Birgitta är en mycket duktig, engagerad och slagkraftig politiker, jag är säker på att hon kommer att göra ett jättebra jobb och önskar henne all lycka till.

Igår var jag också i Bryssel (trots snöoväder gick det att åka både dit och tillbaka men en hel del förseningar var det förstås) för att förbereda inför nästa vecka. Jag hade möte med tjänstemän på direktoratet och intervjuade en sökande till kabinettet. På kvällen var det middag med de liberala kommissionärerna och ledningen för den liberala gruppen i Europaparlamnetet. Det är en lång tradition att äta middag tillsammans en gång i månaden och jag har själv varit med i egenskap av MEP-ledamot, men nu var jag där som (blivande) kommissionär. Vi talade om SWIFT, Lissabonstrategins framtid och den nya utrikestjänsten.

Det verkar inte bli några problem med omröstningen i Strasbourg på tisdag, tack och lov. Jag hoppas därför att vi formellt kan börja på onsdag eftersom också rådet ska bekäfta parlamentets omröstning under tisdagskvällen. Jag kommer att rivstarta med en gång, på onsdag är det en debatt planerad om kampen mot terrorismen där jag företräder kommissionen.

Frusterande mellanläge

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Farväl till Rosenbad

Statsministern har idag beviljat min avskedsansökan, jag har tömt kontoret, städat ur min övernattningslägenhet och lämnar nu regeringen. Det känns jättekonstigt. Det har varit tre fantastiska år. Jag kan fortfarande känna den där magiska känslan som jag tror vi alla uppfylldes av när vi den 6 oktober 2006 gick upp till Slottet för att formellt godkännas av kungen. Det var en så svindlande känsla att få vara del av den första alliansregeringen, att ha brutit med socialdemokraternas maktmonopol.

Spännade, lärorikt med många minnesvärda stunder, frustration, förhandling, vänskap och en hel del kul. Det är klart att det känns lite vemodigt. Men nu blir det strax nya äventyr. Europaparlamentets alla utskott har nu formellt skickat in alla godkännanden till talmannen och allt verkar nu kunna löpa på så att vi kan bli godkända den 9 februari.

Tiden fram tills dess ägnar jag åt en del förberedelser, min familj och att sortera papper.

Bloggen kommer att fortsätta på ett eller annat sätt från Bryssels horisont.

Tuff grillning i parlamentet

Det blev tre långa timmar i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, med totalt 36 frågeställare som grillade mig om olika aspekter på asyl, migration, narkotikasamarbete, trafficking mm. Ganska svettigt och kort tid att svara på mycket svåra och komplexa frågor enligt modellen att frågeställaren har en minut (och lyckas ofta klämma in tre/fyra frågor på denna tid), jag har två minuter för att svara, sedan är det en minuts uppföljningsfråga och en minuts svar.

På det stora hela var det en bra stämning i utskottet, ledamöterna är kunniga och engagerade. En majoritet av frågorna kretsade kring asyl och illegal migration, eftersom detta är det område där det finns de största åsiktskillnaderna mellan partigrupper och nationaliteter. Det finns säkert en och annan som anser att jag är för mjuk i asylfrågorna och som i huvudsak ser migration som en säkerhetsfråga. Det är naturligtvis inte en världsbild jag kan ställa upp på. EU har ett ansvar att erbjuda skydd åt de som verkligen behöver det.

Jag försökte lyfta fram de huvudsakliga prioriteringarna jag ska fokusera på: att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik med likvärdiga villkor, att etablera system för laglig invandring och att ta fram en strategi för inre säkerhet så att myndigheterna kan samarbeta bättre för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Stockholmsprogrammet, som antogs i december, innehåller nästan 200 åtgärder där kommmissionen ska lägga förslag SNARAST, så det blir en hel del att göra.

Trots den intensiva utfrågningen var det tre ganska roliga timmar. Det här är ju angelägna frågor där det finns ett stort intresse bland medborgarna och ett uppenbart mervärde av att jobba tillsammans i Europa. Efter att utskottet precis nu avslutat ett internt möte har jag också fått en formell bekräftelse på att jag är godkänd som kommissionär.

Den bulgariska kommissionskandidaten Rumjana Zjeleva hoppade av i morse och nu har den bulgariska regeringen utsett en ny person som i sin tur skall förhöras. Det innebär troligen en del förseningar vad gäller omröstningen om hela kommissionen som skulle äga rum på tisdag nästa vecka. Idag eller imorgon bör tidtabellen klarna något.

Skönt att hearingen är över nu. Nu ska jag helt fokusera på att börja planeera för det nya livet i kommissionen.

Mitt anförande i utskottet hittar du inom kort här. Under tiden finns den engelska översättningen här.
Hela utfrågningen kan du se här.

På väg till Strasbourg igen

Imorgon bär det av till Strasbourg för att på kvällen ha en sista omgång med några medarbetare inför utskottsutfrågningen på tisdag morgon. Har nu tagit mig igenom nästan två meter papper under julhelgerna och i januari och läst på allt jag kan om migration, asyl, Europol, säkerhetsstrategier, kroppsscanning, terrorbekämpning, trafficking mm.

I grund och botten är det väldigt bra att Europaparlamentet frågar ut blivande kommisionärer. Det ger en ökad öppenhet och legitimitet till hela processen och till den kommision som så småningom tillträder. Men det kommer nog att bli tufft, det är många frågor som hinns med på tre timmar. Lite nervös är jag allt. Det finns ingen anledning att tro att ledamöterna skulle vara extra snälla mot mig bara för att jag är en tidigare kollega…

Utfrågningar i EP

Julledigheten är över och regeringen återgår till ”det vanliga” igen. Ordförandeskapet känns nu långt borta och våra duktiga medarbetare på kommunikations- och mötesenheterna börjar packa ihop och tacka för sig. Debatten domineras nu av vargjakt, försäkringskassan och, glädjande nog, eurofrågan. Vi känner alla av det faktum att det är val i september.

Det känns lite vemodigt att inte vara en del av den kommande valrörelsen. Jag hoppas naturligtvis att allliansregeringen blir omvald.

Mitt nya liv som kommissionär kommer att bli hektiskt, det blir oerhört mycket att göra och stora delar av Stockholmsprogrammet ska nu börja implementeras med lagförslag, utredningar och initiativ. Det blir en intensiv vår.

Mitt totala fokus just nu är dock på hearingen den 19 januari i Strasbourg. Majoriteten av mina blivande kolleger har nu ”grillats”. De flesta går det bra för, andra får kritik för att de är ”dåliga på att kommunicera” eller för att de inte svarar som ledamöterna vill. Mest kritik har det varit kring Rumiana Jeleva, den bulgariska kandidaten, som fått mycket kritiska frågor som rör hennes privatliv, eventuella roll i ett företag och hennes man påstådda kriminella förbindelser. Jag kan inte bedöma vad som stämmer i den där soppan, så vitt jag förstår finns inga bevis för något av det som påstås. Men i Europaparlamentet råder stor oro och vissa kräver att hon skall bytas ut.

En sammanfattande bedömning av alla kandidater kommer att göras den 20 januari så då får vi se om tidsplanen håller. Europaparlamentet kan bara rösta på kommisionen som helhet – för eller emot. Överlag tycks dock ledamöterna inställda på att så snart som möjligt få en kommision på plats så att vi alla kan börja jobba. Den nuvarande kommisisonen har ju varit ”lame duck” under en längre tid och Europaparlamentet är angeläget om att komma igång med lagstiftning och använda sina nya befogenheter som de fått genom Lissabonfördraget.

Tragedin på Haiti

Tragedin i Haiti är fasansfull. Detta lilla fattiga land är så skoningslöst drabbat och omfattningen av förödelsen, död, lidande och hemlöshet är helt ofattbar. Det är så plågsamt att se bilder från rasmassorna och att läsa om räddningsarbetarnas förtvivlade kamp att rädda liv och ta hand om skadade. EU:s biståndsministrar håller ett extrainsatt möte på måndag för att diskutera hur EU:s insatser bäst kan samordnas, både nu och på lång sikt för uppbyggnaden.

Ingen PPD än så länge

Det är nu enligt alla förståsigpåare som man skall drabbas av PPD; Post Presidency Depression, en slags frustrerande tomhetskänsla efter ett hektiskt ordförandeskap. Nu är man bara en före detta ordförande och telefonen och mailen är tyst och tom…..
Tja det har varit oerhört hektiskt och det kommer säkert ta lite tid för alla i regeringskansliet att ställa om till att vara ett vanligt medlemsland. Men det finns ju mycket att göra och dessutom går vi in i ett spännande valår.

För egen del har jag tillbringat en stor del av julledigheten med att plugga på mitt nya stora ansvarsområde i kommissionen. Igår var jag i Bryssel och genmförde en dryg tre timmar lång övningsutfrågning som en förberedelse inför den riktiga hearingen den 19 januari. Det var en oerhört nyttig övning där tjänstemännen från JLS-direktoratet (Justice, Liberty and Security) bombarderade mig med alla tänkbara frågor och moraliska dilemman. Den s.k Detroitbombaren på juldagen har påverkat debatten en hel del rörande terrorism och flygsäkerhet och säkerligen kommer många frågor att handla om just detta.

Spanjorerna har nu tagit över och deras ordförandeskap kommer att domineras mycket att den ekonomiska krisen, arbetslösheten och målsättningen att få en ny tillväxtstrategi på plats under våren, en fortsättning på den s.k Lissabonstrategin. Andra viktiga prioriteringar handlar om jämställdhet, innovation och reölationerna till Latinamerika. Spanien blir också det första landet att leda EU under det nya fördraget och skall hitta ett förhållningssätt till det. Rådets valde president Herman van Rompuy rivstartade ju igår med att kalla till ett extra toppmöte den 11 februari.

Läs gärna mer på www.eu2010.es

Gott nytt år

Året lider mot sitt slut och därmed även det svenska ordförandeskapet. Det har varit oerhört spännande, jobbigt och roligt. Det har verkligen varit en förmån at få vara med och påverka den europeiska agendan och att få förmånen att jobba med så många engagerade och duktiga människor. Ett ordförandeskap är verkligen ett lagarbete och utan alla fantastiska medarbetare i Regeringskansliet och på representationen i Bryssel hade det aldrig gått.

Den 29 december trädde tjänstedirektivet i kraft, det är oerhört glädjande. En enklare och friare marknad för tjänstesektorn kommer att innebära fler jobb och större valfrihet för konsumenterna.

Juldagarna har präglats av oroligheterna i Iran där oppositionella och regimkritiker fortsätter att protestera mot en förtryckande regim. Vi vet inte vad som händer exakt men det kommer oerhört oroväckande rapporter om döda och fängslade. Måtte 2010 bli ett år då demokratin och de mänskliga rättigheterna kan segra även i Iran.

Om några timmar lämnar vi över till spanjorerna. Jag önskar dem lycka till och ser fram emot att jobba med dem. Läsare av denna blogg önskas ett riktigt Gott Nytt År.

Serbien, jul och det spanska ordförandeskapet

Köpenhamn otillräckligt

Klimatkonferensen i Köpenhamn är nu avslutad sedan ett par dagar, och det är ingen hemlighet att vi hade önskat oss mer. Den nuvarande överenskommelsen kommer inte att lösa klimathotet. Jag kan bara konstatera att den nödvändiga politiska viljan saknades från vissa håll, och eftersom konsensus krävs för att komma till beslut blir möjligheterna att förhala verkliga diskussioner stora med klimatkonventionens nuvarande beslutsstruktur. EU drev på processen i samarbete med flera afrikanska länder och små östater, men de med lägst ambitionsnivå satte ribban.

Bland de positiva resultaten från Köpenhamn märks ett erkännande av 2-gradersmålet, men åtagandena om finansiering till utvecklingsländernas klimatarbete är också viktiga. Överenskommelsen innebär ett åtagande från i-länderna på 30 miljarder dollar under perioden 2010 till 2012 för en så kallad snabbstart för anpassning, utsläppsminskningar och kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna. EU och Japan står för drygt 10 miljarder dollar var, medan USA lägger in 3,6 miljarder. Överenskommelsen tar också upp finansiering på längre sikt och sätter ett mål på 100 miljarder dollar per år från och med 2020, vilket även USA säger sig vara beredda att bidra till. Det faktum att ledande, snabbt växande utvecklingsländer ändå gör vissa åtaganden och är beredda att redovisa sina åtgärder på ett transparent sätt är också ett steg framåt.

Åtagandena för utsläppsminskningar är dock för svaga och inget långsiktigt mål för utsläppsbegränsningar sätts. Många oklarheter återstår, t.ex. den grundläggande frågan om hur en ny rättsligt bindande överenskommelse ska komma på plats för de parter som inte redan är med i Kyotoprotokollet. Vidare återstår en mängd tekniska frågor, exempelvis hur utsläpp och upptag i kolsänkor ska beräknas. Frågan om hur den internationella utsläppshandeln ska utformas är också oklar, vilket allvarligt påverkar såväl de utvecklade ländernas möjligheter att uppfylla tilltänkta åtaganden som den huvudsakliga delen av finansieringsflödet till utvecklingsländerna. Vidare är det faktum att det inte klart sägs i processbesluten att vi nu strävar efter ett globalt, legalt bindande avtal under 2010 oroande. Mycket arbete återstår nu för att bygga vidare på överenskommelsen och nå ett globalt och rättsligt bindande avtal som är tillräckligt långtgående för att klara 2-gradersmålet.

Serbisk ansökan – en milstolpe för Europa

Efter lunch idag kommer Serbiens president Boris Tadic till Stockholm för att lämna in en ansökan om medlemskap i Europeiska Unionen. Det här är en viktig dag, och faktiskt en milstolpe i såväl EU:s som Serbiens historia.

För bara femton år sedan rasade ett fruktansvärt krig på Balkan, där Serbien i högsta grad var inblandat. Efter att Slobodan Milosevic greps 2000 har Serbien förflyttat sig närmare och närmare Europa, vilket är oerhört välkommet. Kommissionen pekade i oktober på hur Serbiens reformarbete utvecklats i positiv riktning det senaste året, och samma sak gäller landets samarbete med krigsförbrytartribunalen i Haag.

Målet är klart: alla länder som tidigare ingick i Jugoslavien är välkomna som EU-medlemmar den dag de uppfyller kraven. Om det råder det fullständig enighet bland EU-länderna.

Vi har nedan nått långt: Slovenien är medlem sedan fem år, för Kroatien kan förhandlingarna vara klara under 2010 och Makedonien kan snart få börja förhandla. Montenegro har sökt medlemskap, och kvar är Bosnien och Kosovo som båda arbetar hårt för att närma sig unionen.

Redan i lördags slopades visumtvånget för medborgare i Serbien, Montegegro och Makedonien. Det har en enorm betydelse för länder där de allra flesta unga människor aldrig någonsin varit utomlands.

Med slopat visumtvång och dagens serbiska ansökan har vi tagit ett stort och viktigt steg för att integrera hela Balkan i EU. Och därmed ytterligare ett steg mot ett Europa där vi löser gemensamma problem vid sammanträdesbordet istället för med vapen. Och det är precis det som är själva idén med Europasamarbetet.

Även: Carl Bildt, ordförandewebben, DN, Claes Arvidsson