Jag åker i morgon fredag till Göteborg för att bland annat medverka i ett seminarium om euron. Stödet för euron har fallit dramatiskt i Sverige senaste halvåret, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att den ekonomiska krisen i grunden är global och att skulden inte ska läggas på euron. Att en del euroländer inte följer regelverket är allvarligt, och bättre övervakning och kontroll håller nu på att införas. I våra grannländer diskuteras frågan – Estland förbereder sig för att ansluta sig till euron vid årsskiftet – och jag tror fortfarande att Sverige har mycket att vinna på att gå med i euro-samarbetet. Som kommissionär ligger jag förstås lågt i ett medlemslands valdebatt, men ingenting hindrar oss från att prata om EU-frågor, tvärtom uppmanas vi av ordförande Barroso att engagera oss i medlemsländerna.

Mer om detta i mitt tal – kom gärna och lyssna.

Kommissionen har två dagars arbetsseminarium för att snacka ihop oss inför hösten. Kollegorna är solbrända, pratglada och i fin form. Vi möts på det historiska slottet Val Duchesse där Tyskland Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien konfererade mellan juni 1956 och mars 1957. Under Paul Henri Spaaks ledning kom länderna överens om den europeiska ekonomiska gemenskapen och Euratom. Detta ledde till att Romfördraget skrevs under några månader senare.

Vi har talat om erfarenheterna av Lissabonfördraget och dess tillämpning, de viktigaste prioriteringarna det kommande året och imorgon väntar en intressant och animerad debatt om budgetöversynen. Om vi ska fortsätta arbetet med att ta Europa ur krisen och skapa mer
jobb och tillväxt, måste vi använda våra medel på ett klokt och strategiskt sätt. Det förutsätter en betydligt mer modern budget än idag.

Vi har naturligtvis också talat om romerna. En juridisk utredning pågår om vad som hände i Frankrike.

Kommissionen ska tillsätta en arbetsgrupp för att analysera vad vi har gjort för romerna hittills, hur vi kan använda våra ekonomiska medel bättre och var de största problemen finns. Gruppen ska presentera en rapport senare i höst. Vi ska också be det belgiska ordförandeskapet att ordna ett specialrådsmöte för att diskutera frågan och engagera medlemsländerna i större utsträckning. Det är ju faktiskt medlemsländerna som ytterst är ansvariga för sina medborgare.

Idag har jag tillsammans med Viviane Reding träffat den franske migrationsministern Eric Besson och Europaministern Pierre Lellouche. Reding är kommissionär med ansvar för (bland annat) grundläggande rättigheter och minoriteter, och därmed huvudansvarig för romska frågor. Men jag har Schengen-samarbetet och EU:s inre säkerhet på mitt bord, så därför var jag också med på mötet. Gemensamt har vi ansvar för att EU-lag rörande den fria rörligheten följs och att EU:s grundläggande värden och rättigheter respekteras. Syftet med mötet att diskutera utvisningen av rumänska romska medborgare, men också bredare situationen för romerna i Europa. Vi ställde frågor till ministrarna om hur utvisningarna gått till. Det återstår en hel del frågetecken och på tisdag är det en stor debatt i Europaparlamentet. Varje medlemsland har förvisso ansvar för sin interna ordning och säkerhet och också för integration av romer. Men det som har hänt i Frankrike reser många frågetecken och kommissionen har fått flera anmälningar. Vi har nu en grupp jurister som tittar på exakt vilka lagar som har följts – eller inte följts. Framför allt är det viktigt att undvika stigmatisering av romer som grupp.

EU:s fria rörlighet innebär att EU-medborgare har rätt att vistas tre månader i ett annat land, därefter måste de visa att de kan försörja sig. Frankrike har övergångsregler gentemot Rumänien och Bulgarien vad gäller den fria rörligheten för arbetstagare, vilket praktiskt sett kan innebära att de måste ansöka om att få arbetstillstånd. Det är dock oerhört viktigt att det sker en individuell prövning av alla beslut att utvisa, att grundläggande rättigheter respekteras och att det finns möjligheter att överklaga. Massutvisningar är inte tillåtet.

Kommissionen ska på vårt tvådagarsmöte i morgon bl.a diskutera frågan om romerna. Det finns ca 10-12 miljoner i Europa och de allra flesta lever under mycket svåra villkor med hög arbetslöshet, och med väsentligt lägre social standard och högre fattigdom än övriga européer. Diskrimineringen är mycket utbredd. Vi skall diskutera hur vi kan använda EU:s fonder och stöd på ett mer intelligent sätt än idag. Mycket pengar har avsatts för att stötta romers boende och skolgång, men tyvärr verkar väldigt lite av pengarna nå fram. Integrationen är förstås medlemsländernas ansvar men vi kan göra väsentligt mer på europeisk nivå och jag vill gärna få till stånd en slags ”Marshallplan” . Kanske kan det komma något positivt ur detta, nämligen att frågan om romerna äntligen hamnar högt på EU:s agenda.

En härlig semester börjar lida mot sitt slut. I morgon är jag tillbaka på kontoret igen, och det känns bra att komma igång med höstens utmaningar.

Men sommaren har inte varit bara stiltje och lugn. I början av augusti kom besked från USA om en ny avgift för att resa in i landet. Från och med den 8 september behöver man betala 14 amerikanska dollar för att få komma in. Det är beklagligt. Vi behöver inte fler avgifter och restriktioner – tvärtom hoppas jag att det kan bli ännu smidigare att resa mellan EU och USA i framtiden.

En annan oroande utveckling under sommaren är den utbredda misstänksamheten och i vissa fall fientligheten mot romerna i Europa. Jag tror att vi behöver påminna oss om vilka värderingar Europa vilar på. Den fria rörligheten är EU:s stomme och något vi ska värna och vara stolta över. Rätten för oss EU-medborgare att stanna i ett annat medlemsland är visserligen inte ovillkorad – EU:s regelverk tillåter medlemsländerna att avvisa en person om denne utgör ett allvarligt hot mot samhällets grundläggande intressen. Men varje sådant beslut måste fattas på individuell basis och stå i proportion till det hot individen utgör, och rätten att överklaga beslutet måste garanteras. Tyvärr vet vi att romer är utsatta på många håll i Europa och jag vet att min luxemburgska kommissionärskollega Viviane Reding, som är ansvarig för minoriteters rättigheter, följer utvecklingen noga.

De kommande månaderna kommer att bli tuffa. Jag kommer att arbeta hårt för att EU:s medlemsländer ska komma framåt i diskussionerna om det gemensamma asylpaketet. Därutöver väntar en översyn av datalagringsdirektivet, före årsskiftet ska asylkontoret på Malta komma på plats, och så snart som möjligt ska jag tillsätta en särskild samordnare för EU:s arbete mot människohandel. Det blir en spännande höst.

Igår fick jag ett efterlängtat email från min vän Adolfo Sainz.  Adolfo är kuban, aktiv i demokartirörelsen och en av de som fängslades av regimen 2003. Han dömdes till 15 års fängelse eftersom han begått brottet att  drömma om ett annat Kuba, att ordna möten med likasinnade och att diskutera vägar mot ett fritt, demokratiskt Kuba som respekterar mänskliga rättigheter och tillåter politiska partier. Adolfo har liksom de andra 75 i demokatirörelsen som fängslades, alltid agerat öppet och fredligt. Han har tillbringat sju långa år i fängelse, sju timmars bussresa från Havanna. Han har varit svårt sjuk, hungerstrejkat flera gånger och levt under vidriga  förhållanden.

Idag är Adolfo i Madrid. Han är en fri man men han är deporterad. De 52 fångar som Castro släppte fick inte återvända till sina liv och familjer på Kuba utan skickades till Spanien. Jag tror inte man ska se aktionen som ett tecken på att Kuba håller på att demokratiseras. Fortsatta påtryckningar från omvärlden och stöd till demokartirörelsen är fortsatt nödvändigt. Men det känns fantastiskt att veta att Adolfo är fri och att han, efter omtsändigheterna, mår relativt bra.

Jag träffade Adolfo när jag var på ön år 2001 och sedan dess har jag hållt kontakt med honom, hans  familj och många andra. Jag nominerade Damas de Blanco till Europaparlamentets Sasharovpris 2005. Damas de Blanco  är de fängslades hustrur och döttrar som varje vecka, klädda i vitt, har marscherat i Havanna till stöd för  sina män. De är verkliga hjältar dessa kvinnor och de har tålmodigt stått emot regimens trakasserier. De  fick priset, men ingen av kvinnorna fick utresetillstånd  för att hämta det. Kanske en dag….

Det har varit en minst sagt spännande, arbetssam och intressant vår. Mina dryga fem månader på posten som inrikeskommissionär har gått fort och varit intensiva.  Tycker att jag har uträttat en del: förhandlingarna och avtalet om TFTP, stärkandet av Frontex och inte minst MR-aspekten kring deras bete, förslagen om bättre verktyg för att bekämpa trafficking och övergrepp mot barn, två viktiga förslag om arbetskraftsinvandring, handlingsplan för ensamkommande flyktingbarn  och så de två översikterna som antogs idag.  Många debatter i Europaparlamentet har det blivit och många resor, många möten. Jag är medveten om att alla frågor som ligger under mitt ansvar är kontroversiella och väcker starka känslor. Samtidigt handlar det om områden där medborgarna förväntar sig ett samlat europeiskt agerande. Det gör arbetet  extra ansvarsfullt, svårt men också väldigt roligt.

För första gången på många år ska jag vara ledig i flera veckor i sträck, vila upp mig efter den här första terminen, umgås med familj och vänner, samt samla tankarna för alla svåra frågor som står på dagordningen i höst. Helt borta från valrörelsen i Sverige kan jag nog inte vara heller, det blir några spännande veckor.

Jag har idag presenterat en sammanställning av de instrument EU har för att spara och utbyta personuppgifter. Ett av mina första beslut som nytillträdd kommissionär var att ge kommissionens tjänstemän i uppdrag att göra en sådan sammanställning, och jag är glad att nu kunna presentera resultatet. Det var också ett löfte jag gav parlamentet i samband med min hearing i januari.

Det är första gången ett sådan genomgripande översikt görs och det är inte en dag för tidigt.  Som medborgare ska du ha rätt att veta vilken information som sparas om dig.

Sammanställningen spänner över flera områden som har med brottsbekämpande arbete och migration att göra. Några av instrumenten rör information om EU-medborgare, andra (framförallt migrationsrelaterade) handlar om information om medborgare från tredje land.

Sammanställningen spänner över flera områden som har med brottsbekämpande arbete och migration att göra. Några av instrumenten rör information om EU-medborgare, andra (framförallt migrationsrelaterade) handlar om information om medborgare från tredje land. Sammanställningen inkluderar instrument som är viktiga för:

  • Schengen-samarbetet och tullunionen
  • Visumfrågor
  • Asyl- och migrationspolitiken
  • Arbetet mot organiserad brottslighet och terrorism

Jag har också tagit fram åtta principer som ska ligga till grund för kommissionens fortsatta arbete med informationsutbyte . Jag kommer nu att se över vart och ett av dessa system och utvärdera dem mot de principer vi tagit fram. Jag vill bland annat se över om alla instrument är proportionerliga, att de respekterar de grundläggande rättigheterna och om det finns möjlighet att introducera så kallade solnedsgångsklausuler, som innebär att lagstiftning automatiskt upphör att gälla efter ett visst antal år.

Denna sammanställning kommer att vara till stor nytta i detta utvärderingsarbete. Detta inte minst eftersom vart och ett av dessa instrument ofta ger en tydlig konkret nytta som ska vägas mot en mer diffus, men nog så betydelsefull fara i att spara för mycket information. Var för sig kan många åtgärder helt enkelt vara väl motiverade – de hjälper oss att upprätthålla den fria rörligheten, möjliggör en gemensam asyl- och migrationspolitik eller är viktiga verktyg i arbetet mot organiserad brottslighet – men riskerar att tillsammans leda till en helhetsbild vi inte vill ha. Därför kommer jag att utvärdera vart och ett av instrumenten inte endast i sig, utan också i relation till ett bredare sammanhang.

Du kan läsa mer om sammanställningen här.

Så här de sista dagarna innan kommissionen loggar ut för semester (onsdag nästa vecka) är det mycket som skall hinnas med. Det är en mängd interna möten och avstämningar för att städa undan så mycket som möjligt. Våren har varit tuff och även hösten kommer att innehålla mycket arbete och svåra frågor. Jag tror att vi alla behöver några veckors ledighet.

Ikväll inleds det informella rådsmötet under belgiskt ordförandeskap. Huvudsyftet är att diskutera asylpaketet och se var vi står, identifiera de största svårigheterna och förhoppningsvis staka ut en konstruktiv väg framåt. Jag ser fram emot en bra diskussion imorgon.

Igår träffade jag Libyens utrikesminister Moussa Koussa. Libyen är en komplicerad men viktig granne och vi har mycket att tala om – inte minst migration och asylfrågor samt mänskliga rättigheter. Mötet var ett första tillfälle att talas vid. Jag hoppas att det leder till att vi kan tillsätta ett antal arbetsgrupper för att skissa på hur ett framtida samarbete skulle kunna se ut.

EU:s finansministrar beslutade idag att välkomna Estland in i euro-gemenskapen. Den 1 januari 2011 blir Estland euro-zonens sjuttonde medlemsland.

Det är ett mycket välkommet beslut som visar att ryktet om eurons död är betydligt överdrivet. Euron är fortfarande attraktiv.

Estlands politiker visar ledarskap i euro-frågan. Under de kommande fyra åren står även Lettland och Litauen på kö, liksom Polen och kanske Island. Sverige riskerar att bli alltmer ensamma om att framhärda i utanförskap.

Det är dags att euron förs upp på dagordningen även i Sverige.

Jag har idag lagt fram två förslag som gör det lättare att komma till Europa och jobba. Det är ett viktigt steg i min ambition att öppna fler vägar in i Europa för dem som vill komma hit och arbeta.Varje land avgör naturligtvis själv vilka behov av arbetskraftsinvandring det har.

Det ena förslaget handlar om säsongsarbetare. Sverige liksom många andra länder i Europa är beroende av tillfällig arbetskraft för bärplockning, i jordbruket, i turistsektorn osv. Alla siffror av detta slag är osäkra, men uppskattningar tyder på att EU tar emot över 100 000 säsongsarbetare varje år.

Dessa lever ofta i en utsatt situation, får jobba för en väldigt låg ersättning och riskerar att utnyttjas. Jag föreslår därför ett tydligt regelverk för säsongsarbetare, där vi underlättar procedurerna för att komma hit och slår fast vilka regler som ska gälla.

Det andra förslaget handlar om personal som flyttas inom företag, vilket ofta handlar om mycket specialiserad arbetskraft. Om ett företag vill flytta en anställd från ett land i säg Asien till ett kontor inom EU ställer vi ofta till med onödigt stora byråkratiska problem. Det förslag jag lägger fram syftar till att förenkla denna byråkrati och göra det möjligt för EU att locka till sig viktig kompetens.

Detta är ett första steg i min ambition att öppna Europa för arbetskraftsinvandring. Sverige har redan ett generellt system för arbetskraftsinvandring – den kanske mest progressiva lagstiftningen i Europa – och jag skulle gärna se ett liknande system i hela EU. Det finns det dock inte politiskt stöd för i nuläget. Särskilt i rådande ekonomisk kris är det många som inte talar om arbetskraftsinvandring, men det är ingen hemlighet att vi står inför en stor demografisk utmaning. Vi behöver arbetskraftsinvandring om vi ska klara välfärden och jag kommer att gå vidare på det sätt det är möjligt.

Läs gärna mer om de två förslagen här och här. Du kan även se en video om säsongsarbetardirektivet här.

EU-kvarteren här i Bryssel är just nu helt blockerade av en demonstration som inbegriper cirka 1000 bönder och 40-talet traktorer.  De för ett väldigt oväsen och tycks ha kommit över ett stort lager överblivna vuvuzelor från Sydafrika. Exakt varför de demonstrerar är oklart, men arga är de.

Igår högtidlighöll vi 10 årsminnet av massakern i Srebrenica. Det är viktigt att aldrig glömma det som hände där. Men jag tror att vi trots allt kan gå vidare. Det var en händelse som såg ut som en tanke att jag just hade besök från den serbiske vice premiärministern, tillika inrikesminister, Ivica Dacic. Vi talade om det arbete för att reformera  rättssystemet, och kämpa mot  den organiserade brottsligheten och korruptionen som görs i Serbien. Det återstår en hel del naturligtvis, men integrationsprocessen och ett stundande EU-medlemskap för hela Balkan är det bästa sättet vi har för att se till att Srebrenica inte händer igen. Även Bosnien närmar sig EU och jag hoppas att vi kan genomföra visumliberalisering i höst.

Inledde dagen med att medverka på ett evenemang som ordnades av OECD i samband med att de idag släpper sin alldeles färska rapport International Migration Outlook.   Rapporten redovisar omfattande statistiska data över migrationen inom OECD och visar mycket övertygande att den demografiska situationen inte minst inom EU är besvärlig och att vi behöver öka möjligheterna för arbetskraftsinvandring till Europa.  I en del europeiska länder kommer den aktiva befolkningens antal att börja sjunka inom bara ett par år.  Imorgon fattar kommissionen beslut om mina två rapporter om säsongsarbete och  överföringar av expertpersonal inom företag.

Med 484 röster för och 109 mot har Europaparlamentet idag beslutat att godkänna det TFTP-avtal jag har förhandlat fram med USA för EU:s räkning. Detta avtal är ett viktigt verktyg i kampen mot terrorismen, men måste också samtidigt respektera den personliga integriteten. Jag har därför ägnat en stor del av min vakna tid sedan jag tillträdde som kommissionär åt att förhandla fram ett avtal med starkare dataskydd och spärrar mot missbruk.

Dagens stora majoritet - 80% av de röstande tryckte på ja-knappen - I Europaparlamentet är ett erkännande av att detta avtal har förbättrats avsevärt, och jag är tacksam mot både Europaparlamentet och rådet för ett konstruktivt samarbete I denna fråga.

Avtalet kommer nu att träda ikraft den 1 augusti, vilket innebär att vi fyller det ”security gap” som funnits sedan det förra avtalet röstades ner.

För min egen del kommer jag omedelbart att inleda rekryteringen av den person som kommissionen skall utse att övervaka sökningarna i Washington och att allt går till i enlighet med avtalets bestämmelser. Jag skall också omedelbart inleda arbetet med en förstudie om möjligheterna att skapa ett system för att extrahera denna data på europeisk mark, för att på så sätt göra det möjligt att begränsa överföringarna till USA.

Att avtalet är i hamn innebär också att jag med större kraft kan fokusera på en rad andra viktiga frågor inom mitt ansvarsområde. Tillsammans med det belgiska ordförandeskapet kommer jag att försöka ta arbetet vidare mot en gemensam asyl- och migrationspolitik i EU. Till hösten kommer jag att presentera en intern säkerhetsstrategi för EU, som fokuserar på hur EU ska bli bättre på att arbeta mot organiserad brottslighet och terrorism, men också på att hantera kriser. Och redan nästa vecka lägger jag fram ett förslag om arbetskraftsinvandring. Det är inte sommar riktigt än…

För övrigt gläds jag också åt att överenskommelsen om den europeiska  utrikestjänsten EAS också rästades igenom av Europaparlamentet idag. Det har varit månader av svåra förhandlingar, men nu kan vi äntligen börja få den på plats. EAS är ett viktigt verktyg för en starkare och mer samordnad europeisk utrikespolitik.

Nyheten att Kuba ska släppa 52 samvetsfångar fyller mig med stor glädje. Det är många år sedan jag började engagera mig i Kuba. Flera av de som fängslades under våren 2003 är mina personliga vänner och det har varit smärtsamt och frustrerande att inte kunna hjälpa dem och endast få fragmentarisk information om deras allt mer vacklande hälsotillstånd. Nu släpps de, men inte som fria människor, utan de kommer att utvisas, de flesta till Spanien troligen.

Min vän Adolfo Sainz t.ex är mycket sjuk efter sju år i en stekhet och primitiv cell i östra delarna av Kuba. Hans hustru är aktiv i Damas de Blanco, damer i vitt, som protesterar varje vecka till stöd för sina fängslade söner och män. Jag nominerade Damas de Blanco till Europaparlamentets Sasharovpris när jag var ledamot. Hela parlamentet ställde sig bakom detta men damerna fick förstås aldrig lämna Kuba för att ta emot priset.

Jag hoppas Adolfo är bland de som friges. Än saknar vi uppgifter om vilka som skall släppas.

Att de 52 samvetsfångarna släpps är oerhört stort och ett indirekt  erkännande från Castroregimens sida att det finns en demokartirörelse som inte längre kan ingnoreras.  Fångar har dött, en hungerstrejkar sedan veckor tillbaka och trycket har helt enklet blivit för stort på den kubanska regimen.

Detta i kombination med internationella påtryckningar gör att flera av frihetskämparna nu släpps men det skall ingalunda tolkas som att Kuba är på väg att bli demokatiskt. Nu är det oerhört viktigt att vi fortsätter att stödja de på Kuba som kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba, de fria biblioteken, journalisterna, författarna, de förbjudna politiska partierna mm.  Och det finns minst 100 samvetsfångar kvar i fängelserna. Men en glad nyhet är det verkligen.

Jag läser i dagens DN om läget inför bärplockarsäsongen i norra Sverige. Sverige liksom många andra länder i Europa är beroende av tillfällig arbetskraft för bärplockning, i jordbruket, i turismsektorn mm. Alla siffror av detta slag är osäkra, men uppskattningar tyder på att EU tar emot över 100 000 säsongsarbetare varje år.
 
Det är viktigt att vi har ett tydligt regelverk för hur detta ska ske, för att undvika att arbetskraft utnyttjas och luras eller tvingas att jobba under oacceptabla förhållanden. Sverige har de senaste åren gjort viktiga reformer för att underlätta för arbetskraftsinvandring, men på europeisk nivå finns mycket kvar att göra. Jag lägger därför fram ett paket om arbetskraftsinvandring nästa vecka med ett gemensamt regelverk för säsongsarbetare.
 
Europa befinner sig förvisso i en ekonomisk kris med hög arbetslöshet och på många håll är motståndet stort mot att prata om arbetskraftsinvandring just nu, men EU står inför en gigantisk demografisk utmaning. Vi kommer att behöva invandring om vi ska klara välfärden, och en av mina viktigaste ambitioner för de kommande fyra åren är att öppna upp Europa för arbetskraftsinvandring. De förslag jag hoppas kunna presentera på tisdag nästa vecka är ett första steg.

TFTP-avtalet debatterades idag i kammaren i Strasbourg. Efter intensiva förhandlingar och avstämningar den senaste tiden var det glädjande att konstatera att så många av ledamöterna välkomnade de avsevärda förbättringar som gjorts sedan februari. Omröstningen är på torsdag och det ser ut som om en mycket stor majoritet kommer att rösta för avtalet. Då kan det träda i kraft den förste augusti. Det känns förstås som en stor lättnad att avtalet nästan är i hamn och att såväl alla medlemsländer, kommissionen och huvuddelen av parlamentarikerna står bakom. Det är en seger för alla institutionerna.

För kommissionens del är arbetet inte slut. Vi skall omedelbart inleda rekryteringen av den person som kommissionen skall utse att övervaka sökningarna i Washington och att allt går till i enlighet med avtalets bestämmelser. Detta var förstås en mycket viktig förhandlingsframgång. Jag skall också omedelbart inleda arbetet med en förstudie om möjligheterna att skapa ett system för att extrahera denna data på europeisk mark, för att på så sätt göra det möjligt att begränsa överföringarna till USA. Vi behöver titta på de tekniska, finansiella och resursmässiga förutsättningarna för ett sådant system, men det tycks nu finnas en stor enighet bland EU-länderna att vi ska sikta på ett sätta upp ett eget system på sikt. Det tror jag är bra, men det har krävt en viss övertalningsförmåga….

Att omröstningen är på torsdag innebär att jag tyvärr inte hinner till Almedalen i år. Jag skulle medverkat vid några arrangemang på torsdag och fredag, men kommunikationerna Strasbourg-Visby är inte de bästa. Det känns lite trist, det blir första gången på många, många år som jag missar Almedalen.

I övrigt har kommissionen idag haft besök av Frankrikes premiärminister Francois Fillon för att diskutera de franska strukturreformerna och fortsatt sammarbete mellan Frankrike och kommissionen.